Avgiften för serveringstillstånd med alkohol m. m.

Motion till riksdagen
1988/89: So270

av Anders Castberger m. fl. (fp, c)

Avgiften för serveringstillstånd med alkohol m. m.

Antalet serveringstillstånd för starköl, vin och sprit ökar mycket snabbt.
Under 1980-talet har en fördubbling skett. Utvecklingen inger med andra
ord stor oro.

Vid beslut om tillstånd tillämpas inte alltid bestämmelserna i enlighet
med förutsättningarna om stor restriktivitet och med alkoholpolitiska
överväganden i första hand. Alltmer har skäl av andra slag vunnit i tyngd.
Näringspolitiska, turistpolitiska liksom s. k. likabehandlingsskäl är exempel
som ursprungligen avsågs ha en mycket liten inverkan på besluten. Det
senaste skälet om s. k. rättvisa är t. ex. juridiskt inte ens relevant när det
gäller dessa frågor. Tillämpningen avviker emellertid, och ansluts numera
allt oftare till allmän rättstillämpning.

Genom överetablering och spekulation i restaurangbranschen ökar utbudet
och den indirekta marknadsföringen kraftigt i allt fler kommuner.
Numera är även rena landsortskommuner berörda i allt större utsträckning.

Fördubblingen av antalet serveringstillstånd har inte motsvarats av någon
förstärkning av kontrollorganen. Socialtjänsten, polisen och länsstyrelsen
har i den omfattning som berör kontroll snarast minskat sina anslag
och resurser. Detta gäller även glesbygdslän.

Ekonomiska intressen

Omsättningen av alkohol på restauranger är stor. Detta gäller särskilt
starköl och vin. Priserna är höga genom påslag i handlarledet snarare än en
kraftfull beskattning. Således kan påslagen när det gäller starköl och vin
mycket ofta uppgå till mellan 300 och 400 procent. Detta i sin tur strider
mot de överenskommelser som finns mellan branschen och Socialsyreisen.

Delvis som en följd av stora påslag och ökad omsättning, har intresset
för investeringar och tillgången på kapitalresurser ökat i branschen. Tillgången
i affärerna är tillståndsbeviset. Det är inte ovanligt att företag byter
ägare just som tillstånd beviljats. Därmed kan stora vinster göras på en
indirekt handel med tillstånd.

Alkoholpolitik fara

Alkoholdryckerna som serveras i restaurang kan anföras stå för en liten
andel av den totala konsumtionen. Totalt sett är det visserligen bara c:a 3
procent som handlas via restauranger. När det gäller starköl är förhållandet
klart annorlunda; cirka 30 procent handlas på så sätt. För vin är
andelen något lägre. Den ökande serveringen av alkoholdrycker och det
stora antalet restauranger med tillstånd - som hela tiden ökar snabbt leder
till att vissa utsatta grupper, främst ungdomar, ensamstående och
människor med begynnande missbruk exponeras i ökad omfattning för
alkoholdrycker.

Ökad kontroll del av åtgärdsprogram

Ökade kontrollinsatser kan vara en del av ett åtgärdsprogram. Före 1977
beviljades tillstånd för en viss tid (kallas oktroj). Därefter skulle omprövning
av tillståndet ske. Sedan 1977 sker tillståndsgivningen tills vidare.
Detta ger ökade lagliga möjligheter att ingripa och dra in tillstånd vid
misskötsamhet eller brister i den ekonomiska redovisningen. Emellertid
förutsätter det ökade resurser för kontrollinsatser. Dessa resurser har inte
anslagits. Det erfordras mycket omfattande misskötsamhet, bråk och uppmärksamhet
från polismyndigheten och samtidigt slumpmässigt sammanfallande
kontroll för att tillstånd skall ifrågasättas. Detta är ytterst otillfredsställande.

Tillståndsavgift

Nuvarande stämpelavgift för tillstånd är en symbolisk avgift. Rimligt är
att tillståndshavare medverkar till att betala de kostnader som uppkommer
till följd av kontroll, administration, hantering av frågorna inom
länsstyrelse, socialtjänst, polismyndighet, m.m. Avgiften skall vara så hög
att marginalkostnaden för ytterligare tillstånd noga måste övervägas av
den som önskar erhålla tillstånd till sina olika verksamhetslokaler. Då
alkohol utgör en klar riskfaktor för folkhälsan bör denna avgift kunna ses
från med miljöavgift likartad utgångspunkt.

Regeringen bör ge socialstyrelsen i uppdrag att snabbutreda frågan om
särskild tillståndsavgift med sikte på att lägga fram förslag till konstruktion
senast under andra halvåret 1990.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om den avvikande tillämpningen av tillståndsreglema,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av ökad kontroll som en del av ett
åtgärdsprogram i alkoholpolitiskt syfte,

Mot. 1988/89

So270

14

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förslag om ett system med särskild tillståndsavgift.

Stockholm den 25 januari 1989
Anders Castberger (fp)

Hans Lindblad (fp) Gunhild Bolander (c)

Roland Larsson (c)

Mot. 1988/89

So270

15