Åtgärder mot svarttaxi

Motion 2001/02:T429 av Tomas Eneroth m.fl. (s)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utvärdera effekterna av 1998 års skärpta lag mot olaga yrkesmässig trafik samt överväga ytterligare åtgärder för att förhindra s.k. svarttaxiverksamhet.

Motivering

Efter en intensiv debatt om den växande förekomsten av svarttaxiverksamhet i mitten av 90-talet beslutade riksdagen 1998 om skärpta regler för olaga yrkesmässig trafik. Strafftiden höjdes då från fängelse i högst sex månader till fängelse i ett år. Den aktuella lagtexten har följande lydelse (6 kap. Straffbestämmelser, olaga yrkesmässig trafik):

1 § Den som uppsåtligen driver yrkesmässig trafik enligt denna lag utan tillstånd döms för olaga yrkesmässig trafik till böter eller fängelse i högst ett år.

En tillståndshavare som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot villkor som har meddelats i tillståndet döms till böter.

I betänkandet av 1995 års yrkestrafikutredning, som låg till grund för regeringens proposition, lämnades följande överväganden och förslag till straffskärpning:

Den som ställer sig helt utanför lagregleringen av den yrkesmässiga trafiken genom att inte ansöka om tillstånd för sin yrkesmässigt bedrivna transportverksamhet undgår den rigorösa prövning i olika avseenden som gäller på detta område. I takt med att kraven vid denna prövning ökar – inte minst vad avser de ekonomiska kraven för att bedriva yrkesmässig trafik – kan antalet transportörer som försöker undvika att träffas av lagstiftningens krav förväntas öka. Från polishåll har vi inhämtat att en sådan ökning redan har kunnat märkas beträffande olaga yrkesmässig taxitrafik. Inte minst detta förhållande talar för att straffet för ifrågavarande överträdelser bör höjas. En straffskärpning utgör också en viktig signal om att det här rör sig om ett samhällsproblem som det är angeläget att bekämpa. Vi menar således att straffvärdet för denna brottslighet sammantaget är så högt att en justering i skärpande riktning bör ske. På brottet olaga yrkesmässig trafik bör därför kunna följa fängelse i högst ett år.

Vid en sammanställning över de åtal som väckts mot svarttaxiförare för olaga yrkesmässig trafik sedan straffskärpningen 1998 kan man konstatera att ingen person blivit dömd till fängelse för olaga yrkesmässig trafik. Trots det tyder mycket på att förekomsten av svarttaxi ökat väsentligt. Dessutom inte bara i storstäder, vilket var fallet i början av 90-talet. Vid en undersökning som genomfördes nyligen i 15 mellanstora städer kunde man konstatera att det är en myt att svarttaxi bara skulle vara ett storstadsproblem. Man har kunna observera 280 fordon som använts för svarttaxi. Mycket tyder på att polisens uppskattning, 400–500 förare till svarttaxi i hela landet, är en grov underskattning.

När det gäller domstolshanteringen finns flera fall dokumenterade där tolkningen av lagen blivit sådan att personer som enbart vid något eller några tillfällen kört svarttaxi ändå går fria. Rätten har krävt upprepade svarttaxikörningar för att fälla, vilket får till följd att det sannolikt krävs mycket omfattande polisinsatser för att få det underlag som krävs för att lagen kan tillämpas som den var tänkt. Var det verkligen riksdagens mening när lagen skärptes? Med en sådan tolkning finns enligt vår mening uppenbar risk att straffskärpningens preventiva syfte går förlorad.

I spåren av svarttaxiverksamheten finns givetvis övrig kriminalitet. Under senare år har vi kunna läsa om passagerare i svarttaxi som råkat ut för stöld, misshandel och i några fall även våldtäkt. Mycket tyder också på att den numera organiserade svarttaxirörelsen också kan ha kopplingar till narkotikabrottsligheten. Insatser mot svarttaxi borde mot den bakgrunden rimligtvis vara högre prioriterad i det lokala polisarbetet. Erfarenheterna talar för att så inte alltid är fallet, även om det i några fall finns goda exempel på hur polis, kommun och näringsliv gemensamt gjort insatser som kraftigt försvårat för svarttaxiåkarna.

Beskrivningen ovan talar för att effekterna av den förändrade lagstiftningen 1998 borde utvärderas och skärpas, så att det inte krävs upprepade förseelser för fällande dom. En sådan skärpning genomförs för närvarande i Norge, där situationen varit likartad. Dessutom finns det skäl att utreda vilka övriga insatser som kan göras för att förhindra svarttaxiverksamheten, såväl på nationell som på lokal nivå.

Det är en skyldighet gentemot de näringsidkare som finns inom taxirörelsen, men framför allt en skyldighet gentemot alla medborgare som med rätta bör kunna kräva samhälleliga insatser mot den kriminella verksamhet som svarttaxi utgör.

Stockholm den 3 oktober 2001
Tomas Eneroth (s)
Carina Adolfsson Elgestam (s)	Lars Wegendal (s)