Åtgärder mot fukt, gift- och mögelskadeproblematiken i byggnader

Motion 2008/09:C240 av Jan Lindholm (mp)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet att utreda inrättandet av en byggkvalitetsinspektion.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att utreda inrättandet av en bygghaverikommission.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att utreda frågan om att förlänga garantitiden avseende ansvar för negativ hälsopåverkan från byggnader av alla slag till minst tio år.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att utreda möjligheterna att upprätta ett komplett uppföljningssystem för inomhusmiljö i syfte att förebygga att ohälsa uppstår på grund av den byggda miljön.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att utreda möjligheterna att utveckla den obligatoriska ventilationskontrollen så att kraven ställs utifrån verklig användning av lokalerna.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att utreda förutsättningarna för att inrätta en ekonomisk stödfunktion till enskilda som drabbas av ”icke självförvållad” fukt- och mögelskada.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att utreda hur ekonomiska resurser för anpassning av inomhusmiljöer för personer med allergier eller särskilt svår överkänslighet kan organiseras.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att utreda förutsättningarna för att inrätta ett särskilt investeringsbidrag till kommuner för åtgärder i skolor och förskolor.1

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av att utveckla forskningen kring fukt- och mögelskador samt deras betydelse för hälsa genom ett särskilt forskningsråd fristående från alla svenska partsintressen.1

1 Yrkandena 8 och 9 hänvisade till UbU.

Inledning

Ohälsa på grund av olika miljöfaktorer är ett svårt ämne. Ohälsa kopplat till den inomhusmiljö vi omger oss med utgör en del av detta område och är ett ofta debatterat ämne. Byggmaterial emitterar kemiska substanser till sin omgivning i olika omfattning. Det kan även i normalfall vara ett hälsoproblem, men när materialen utsätts för fukt ökar i många fall emitteringen av kemiska substanser. Uppstår mögel kan detta bli ett än större problem.

Oväntade effekter med nya byggmetoder uppstår tyvärr ofta. Odränerade tunnputsfasader är bara ännu ett i raden av exempel. Med tanke på de allvarliga hälsokonsekvenserna av undermåliga byggmetoder och de omfattande samhällskostnader det innebär så borde en hälsosammare inomhusmiljö stå högt upp, ja kanske överst, på den politiska dagordningen.

Bakgrund

Sedan 1970-talet har negativa hälsokonsekvenser kopplat till den bebyggda miljön varit en kontroversiell fråga. Att inomhusmiljön är en starkt bidragande orsak till ohälsa är dock inte ifrågasatt, utan striden har handlat om hur man förklarar vad det är som orsakar ohälsan. Självklart är det en viktig fråga för den som vill ställa någon till svars för kostnaderna. Det är även viktigt att klargöra vad det är som orsakar ohälsan för att man skall kunna åtgärda problemen och sluta bygga skadliga miljöer.

I brist på evidens vad gäller orsakssamband så finns försiktighetsprincipen som vägledning. När människor byter miljö och vid upprepade tillfällen drabbas av andningssvårigheter, kraftiga hudutslag och andra uppenbara skador i vissa miljöer så borde detta räcka som underlag för åtgärder. Att forskarna är oense om orsakssambanden får inte leda till handlingsförlamning eller uppgivenhet. Vi får lita på de drabbades egna bedömningar i väntan på att forskningen kan förklara hur och varför. Mycken erfarenhet har under åren samlats, inte minst hos Astma- och Allergiförbundet. Det finns därför mycket som kan göras för att underlätta för de drabbade även om den vetenskapliga förklaringen till inomhusmiljöns hälsopåverkan är bristfällig.

Vad tror vi oss veta om inomhusmiljön och hälsopåverkan idag

Utgående från många och långa samtal med ett stort antal forskare samt med underlag i det seminarium som genomfördes i riksdagen den 4 juni 2008 kan läget sammanfattas på följande sätt.

Vid en fuktskada, under byggprocessen eller senare, uppstår alltid mögel. Var och hur beror på fuktskadans art och materialet i fråga. Fukt ger även tillväxt av annat organsikt material och bakterier i den mån förutsättningar finns. Undermålig städning under byggprocessen kan utgöra grund för olika sorters tillväxt. Samverkan mellan mögel och bakterier kan öka halten toxiner.

Fukt kan även påverka byggmaterialen direkt så att dessa emitterar mer än de annars skulle göra. Fukt kan starta kemiska processer i och mellan byggmaterial. Betong, spackel, limmer och färger är uppenbarligen ofta drabbade av fuktrelaterad förändring. Byggmaterial kan även påverkas av biologisk påväxt av mögel och bakterier. Resultatet kan bli att normalt ofarliga byggmaterial på grund av dessa orsaker, var för sig eller i samverkan, emitterar giftiga föreningar i stor omfattning till omgivningen. Dessa gifter kan vara mycket skadliga och orsaka svår ohälsa.

När fuktskadan torkat in exempelvis efter en sanering så finns det ofta mögel i kvarlämnat byggmaterial. Möglet stressas av brist på fukt och utvecklar då kraftigare toxiner (gifter) i försök att döda konkurrenter i kampen om det lilla fukt som finns kvar. Med tiden dör dock möglet och faller sönder till finkornigt stoft. Detta faller ur byggmaterialen och svävar fritt i luften. Andas någon in dessa mycket små partiklar så följer de på grund av sin ringa storlek med ner till alveolerna i våra lungors minsta vrår.

Vi vet numera, tack vare ny mätteknik, att mängden partiklar från intorkad död mögelmateria är betydligt större än man tidigare trott. Antalet partiklar kan vara 500 gånger fler än man tidigare trott. Dessa partiklar innehåller de toxiner möglet använt under sin dödskamp och dessa toxiner diffunderar ut direkt i våra lungor.

Mögeltoxinerna är vävnadsnedbrytande, skadar immunförsvaret och kan i vissa fall även vara cancerogena. För små barn med sköra lungor kan detta vara mycket skadligt. Från USA finns rapporter om ”bleeding lungs”.

Enligt statistik vistas den moderna urbana människan ca 90 procent av sin tid inomhus vilket innebär att ”frisk luft” är ett undantag och att kvalitén på inomhusluften blir allt viktigare. Boverket har ett uppdrag att kartlägga omfattningen av problemen med osunda byggnader. Vi vet dock att många skolor är allvarligt drabbade av fukt och mögelskador, vi vet att nya byggmaterial och byggmetoder med jämna mellanrum visar sig vara olyckliga val med omfattande problem, vi vet även att ungefärligen hälften av alla byggnader med krypgrunder har fukt- och mögelskador. Enligt dagsaktuella tidningsrubriker kan så mycket som hälften av alla byggnader vara på något sätt drabbade av fuktskador. Enligt de undersökningar jag läst är det en överdrift; en mer trolig nivå är att 20–30 procent av vårt byggnadsbestånd i landet på något sätt är drabbat. Problemet varierar i landet även med stora lokala avvikelser. Man kan dock anta att det är ett större problem i södra än i norra delen av landet.

Landets skolor är alltså ofta drabbade av fuktskador med mögelpåväxt som följdeffekt. Det finns anledning misstänka att många skolbarns trötthet och oförmåga att koncentrera sig och därmed stora svårigheter att följa undervisningen kan förklaras med dålig inomhusmiljö i skolan. Ventilationen i skolorna är ofta underdimensionerad eftersom klassrummen ofta används av fler personer än de är tänkta för liksom under längre tid än projekterat för. Att man följer upp med obligatorisk ventilationskontroll, OVK, hjälper då inte eftersom villkoren har förändrats. Brister i underhåll och rengöring av ventilationskanaler kan till och med bidra till att sprida toxiner i byggnader.

Vad tror vi oss veta om de drabbades situation idag

Efter samtal med ett stort antal personer som drabbats av allvarliga hälsoproblem på grund av osunda inomhusmiljöer, det gäller såväl skolor som bostäder och arbetsplatser, kan situationen beskrivas sålunda.

Man kan ha oturen att bli allvarligt drabbad redan som litet barn i vårt land. Man kan ha sådan otur att man aldrig kan bidra till vårt gemensamma genom att delta i arbetsmarknaden. De finns de som blir långtidssjukskrivna och s.k. förtidspensionerade när de borde börjat sin yrkesbana.

Även om skadan inträffar senare i livet så innebär den i många fall att en avsevärd del av livsinkomsten faller bort och gör att de drabbade får mycket låga pensioner. Det förekommer dock arbetsgivare som är lyhörda och åtgärdar arbetsplatser så att den drabbade kan fortsätta sitt arbete även om det inte alltid går att återgå till full arbetstid.

Den som drabbats av en ohälsosam inomhusmiljö får dock ofta bestående skador även om källan åtgärdas eller personen hittar en bättre bostad eller arbetsplats. Ofta kvarstår en viss överkänslighet som en sorts ”låg tröskel” som gör att man kan falla tillbaks i sjukdom vid tillfälliga exponeringar. Det finns exempel på personer som inte kan göra bio- eller teaterbesök på grund av att det alltid är några bland publiken som har starka parfymer. Det kan räcka för att akut andnöd skall uppstå. Andra åter tvingas välja bort hembesök hos vänner och arbetskamrater på grund av att deras bostäder emitterar något som ger allvarliga symptom.

Den drabbades problem blir även ett problem för anhöriga. Döttrar som inte kan ha parfymer i hemmet utan att pappa eller mamma blir sjuk, söner som inte kan ta hem en flickvän utan att be henne avstå från parfymer, för att ta några exempel från praktiska livet som jag stött på. Självklart skulle det lika gärna kunna vara en son i huset som har problem med att avstå från sina parfymer. Barn som blivit mobbade i skolan på grund av att de inte klarat av att helt kamouflera mögeldoften från det skadade hemmet har jag också träffat på.

Att vara överkänslig för kemiska ämnen, oavsett om de kommer från byggmaterial, mögel, kläder, parfymer eller annat, är ett omfattande handikapp. Det begränsar rörelsefriheten genom att man riskerar sin hälsa om man vistas på fel plats vid fel tid. Det inskränker även den sociala kontaktytan eftersom många av de miljöer där människor möts är kraftigt kontaminerade med olika kemikalier. Att besöka en livsmedelsbutik kan vara en pina och för vissa en omöjlighet. Stressen av osäkerheten att inte veta om man klarar att stå i kassakön tills det blir ens egen tur kan göra att man kan bete sig så konstigt att omgivningen tror att man är knäpp, som en person uttryckte saken för mig.

Byggnader är försäkrade och vid skador sker sanering och olika åtgärder vidtas för att återställa byggnadens funktion. Den som har bott eller arbetat i byggnaden har dock inte något motsvarande skydd idag. Kanske på grund av att den skada som drabbat personen inte alltid är möjlig att åtgärda. När en människa drabbats av en chock av kemikalier från byggmaterial eller biologiskt material i övrigt så blir kroppen ofta känsligare för påverkan. Det innebär att även om bostaden eller arbetsplatsen återställs i oskadat skick så kanske inte alla kan vistas där igen. De emissioner man klarade av före fuktskadan är nu för höga, tröskeln har sänkts. Den ökade känsligheten hos individen innebär att byggnaden efter sanering måste ha bättre värden, d.v.s. lägre emissioner än tidigare, för att fungera för den drabbade. Detta är ett stort problem.

Nödvändiga åtgärder

Generell åtgärd som behandlas i andra politikområden

Den viktigaste åtgärden är troligen att barn och ungdomar vistas betydligt större del av dygnet i ren och sund utomhusmiljö så att de har en god hälsa att utgå från. Redan i mycket späd ålder bör barn vistas i frisk utomhusluft många timmar om dagen, det är dock en fråga för andra politikområden. Därför tar jag inte upp den tråden i denna motion. Det bör ändå påminnas om att all planering och allt byggande måste ha som en övergripande komponent att den byggda miljön måste utformas så att alla har praktiska möjligheter och får stöd och incitament för ett ökat friluftsliv. Tyvärr kan många gånger idrottshallar, simhallar och ishallar vara direkt skadliga miljöer och därför lura oss att tro att vi med den typen av aktiviteter förbättrar hälsoläget. Det är mer tid ute i naturen, som vi alla behöver, och då fram för allt barnen.

Åtgärder som föreslås i denna motion

1. Nya material tillkommer dagligen inom byggsektorn. Även byggmetoder förnyas ständigt. Många har beskrivit byggsektorn som en experimentverkstad där nya metoder och material ständigt prövas i full skala. En byggnad är ur en kemists synpunkt ett slutet rum där olika kemikalier blandas. Även om de olika professionerna, murarna, målarna, elektrikerna, rörläggarna, golvläggarna m.fl. var för sig har kunskap om vilka material de använder och hur de interagerar inom deras respektive område, så verkar ingen ha greppet över hur alla dessa områden med sina olika krav påverkar varandra.

Det krävs därför en funktion liknande kemikalieinspektionen för byggbranschen, där nya material och lösningar kontrolleras och godkänns innan de tas i bruk. En instans som kan ta ett ansvar för helhetsproblematiken. Emissioner från en köksinredning skall inte få påverka ett använt konstruktionsmaterial i golv eller väggar lika lite som ett packningsmaterial i en VVS-koppling, genom sina emissioner, inte kan tillåtas påverka ett material i en elinstallation eller tvärt om. Ansvaret för lämpliga kontroller och funktionsbeskrivningar, d.v.s. det ekonomiska ansvaret för kontroll och godkännande, bör ligga hos dem som inför och presenterar nya material/konstruktioner, För byggherren, med ansvar för den färdiga byggnaden och den slutgiltiga helheten, utgör en sådan kontroll ett stöd och en självklar och aktiv del i kvalitetssäkringen. Regeringen bör därför snarast utreda införandet av en byggkvalitetsinspektion.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om behovet att utreda inrättandet av en byggkvalitetsinspektion.

2. Men brister i byggnaders funktion kan ändå uppstå och har sannerligen uppstått genom åren. Under miljonprogramsåren byggdes i högt tempo vilket resulterat i en stor andel byggnader med stora brister. Fuktskador som orsakat mögel och kemiska emissioner är vanliga i dessa hus, och åtgärder som vidtagits har ofta varit otillräckliga. Undermåligt byggande sker tyvärr fortfarande och har nog alltid förekommit. Inomhusmiljön i dåliga byggnader är ibland skadlig för vår hälsa. Problemen finns i en avsevärd del av den byggda miljön i bostäder, skolor, kontor och andra lokaler och kan därför betraktas som en tickande ohälsobomb.

Vi behöver därför även en bygghaverikommission med uppgift att utreda orsakerna till byggfel, fukt och mögelskador. Bygghaverikommissionen skall både utreda vad som är fel, varför felen uppstått, vem som är ansvarig samt hur de drabbade kan få både hjälp och kompensation för den skada man lidit. Uppdraget bör inte ha någon bakre tidsgräns. Uppmärksammas en ohälsosam inomhusmiljö så skall det inte spela någon roll om huset är två år gammalt eller 200 år gammalt. Ingen inomhusmiljö kan tillåtas vara skadlig för människans hälsa. Där byggaren inte kan ställas till svars är det rimligt att ägaren/förvaltaren inträder som ansvarig.

Erfarenheterna från arbetet med att åtgärda alla tidigare dåliga lösningar bör ge en god grund för att utveckla tekniken för nyproduktion. Bygghaverikommissionen kan därför mycket väl organisatoriskt vara en del av den ovan skissade byggmaterialinspektionen. Den bör dock vara en från Boverket fristående myndighet. Regeringen bör därför utreda inrättandet av en bygghaverikommission enligt dessa idéer. Problematiken är så omfattande och viktig för nationens ekonomi att den bör engagera samtliga partier i riksdagen, varför utredningen bör vara en parlamentariskt tillsatt kommission.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att utreda inrättandet en bygghaverikommission.

3. De ovan skisserade löser självklart inte byggsektorns alla problem med ohälsosamma byggresultat. Byggnadernas långa livslängd gör att till och med klimatförändringar kan utgöra svåra problem att förutse. Att exempelvis bygga i strandnära läge eller där framtida rasrisker är stora vid ökad nederbörd för att kortsiktigt göra en ekonomisk vinst måste betraktas som ett medvetet risktagande för vilket en byggherre eller investerare inte kan fritas. Den som ansvarar för att bygga måste förmås att tänka långsiktigt. Ekonomiska incitament anser vi i Miljöpartiet som mycket verkningsfulla. Att koppla ett långsiktigt ansvar till byggandet är därför ett effektivt sätt att uppnå ett mer långsiktigt tänkande inom byggsektorn.

Mot den bakgrunden anser jag att regeringen snarast bör utreda hur ett långsiktigt ansvar för hälsosäkerhet kan knytas till den som har ansvar för byggandet. En garanti mot negativ hälsopåverkan om mist tio år bör vara en rimlig ambitionsnivå för ett sådant förslag. Detta bör snabbutredas eftersom varje misslyckat byggprojekt ger oss problem att släpa på i kanske mer än hundra år.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att utreda frågan om att förlänga garantitiden avseende ansvar för negativ hälsopåverkan från byggnader av alla slag till minst tio år.

4. Förändrad användning av byggnader är en redan känd orsak till att ohälsosamma inomhusmiljöer kan uppstå. Skolor och ventilation är den kanske mest uppenbara bristområdet. Uppföljning är därför nödvändigt för att undvika ohälsosamt byggd miljö. Problem uppstår på många arbetsplatser när arbetsmetoder och teknik förändrar behoven och byggnaderna anpassas utan att de grundläggande förutsättningarna analyseras.

En skadeutredare i Malmö har berättat för mig om ohyggligt skadade lägenheter där tio personer delar på en tvårummare med följd att luftfuktigheten kraftigt överstiger de nivåer där mögel nästan obligatoriskt blir en del av miljön.

Ohälsan relaterad till den byggda miljön skapar mycket stora samhällskostnader. Det finns försök till kalkyler för den till ohälsosamma byggnader relaterade sjukfrånvaron som landar på flera miljarder per år. Att upprätthålla en god inomhusmiljö är därför en för hela samhället viktig fråga även om man inte tar hänsyn till det personliga lidande som drabbar individer. Införandet av den obligatoriska ventilationskontrollen var en politisk reaktion på 1980-talets stora ökning av astma kopplat till inomhusmiljön. Ökningstakten har dock inte avtagit och problemet visar sig vara mer komplext än så.

En god inomhusmiljö kräver därför en mer täckande uppföljning och kontroll. Vilka parametrar och vilka metoder som kan användas vill jag inte i denna motion uttala mig om. Den inventering som Boverket genomför om sjuka hus i landet kan eventuellt utgöra en del av det nödvändiga kunskapsunderlaget men det behövs mycket mer. Jag föreslår därför att regeringen snarast tillsätter en parlamentarisk utredning som får till uppdrag att arbeta fram ett förslag på hur ett uppföljningssystem kan utformas som med minsta möjliga byråkrati och andra störande inslag kan garantera att ohälsa inte smyger sig tillbaka i vår byggda miljö på grund av brister i den långsiktiga förvaltningen av byggnader eller förändrad användning som grundkonstruktionen inte klarar av. Metoder bör kunna tas fram för alla delar av den byggda miljön och ansvarsfrågor bör även kunna förtydligas. Den som skadas av byggd miljö skall kunna få sin rätt till hälsa och ersättning, och detta förutsätter tydlighet i förvaltning och vem som har ansvar för hälsopåverkan i byggnader. Även denna problematik bedömer jag alltså som så omfattande att en parlamentarisk utredning är nödvändig.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att utreda möjligheterna att upprätta ett komplett uppföljningssystem för inomhusmiljö i syfte att förebygga att ohälsa uppstår på grund av den byggda miljön.

5. Om det generella kravet på förbättrad uppföljning inte skulle godtas av riksdagen så anser jag att ett minimum är att regelverket för den obligatoriska ventilationskontrollen ses över. Det är inte rimligt att kontroller utförs för att säkerställa att tekniken håller för de krav som ställdes vid byggandet när behoven har ändrats. Om det är 30 barn i ett klassrum byggt för 25, 20 barn på en daghemsavdelning som byggdes för 16 barn eller om det bor tio personer i en lägenhet som var tänkt att bebos av en eller två så har man helt nya förhållanden. Ett godkännande enligt OVK enligt gällande regler blir då en tom och betydelselös handling som snarast invaggar i falsk säkerhet. Regeringen bör därför snarast ta initiativ till en utveckling av regelverket kring den obligatoriska ventilationskontrollen så att den tar hänsyn till faktiskt bruk av de lokaler som försörjs i respektive fall.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att utreda möjligheterna att utveckla den obligatoriska ventilationskontrollen så att kraven ställs utifrån verklig användning av lokalerna.

6. Den enskilde drabbas både av ohälsa som i många fall innebär omfattande reduktion av arbetsförmågan och en avsmalning av möjlig arbetsmarknad på andra sätt samt av extra ekonomiska svårigheter i de fall den egna ägda bostaden är skadad. Dels kan en villa eller bostadsrätt (i framtiden även ägarlägenheter) med stora lån som skadats bli helt värdelösa med allt vad det innebär. Dels så minskar pensionen kraftigt när inkomsten till stor del uteblir. De som orkar ta strid för sin hopplösa situation har ofta familj eller vänner som stöttar. Jag kan inget bevisa men har fått berättat för mig att bland dem som saknar sådant stöd har det förekommit att man tar livet av sig.

Det är inte bara den sjuke som drabbas, utan även familjen. Jag har mött familjer där barnen haft en svår uppväxt på grund av den hopplöshet som ekonomiska svårigheter ger. Min uppfattning är att detta inte kan få fortgå. Regeringen kan inte blunda för den stora grupp som är berörd av detta. Fonden för sanering av fukt och mögelskadade fastigheter avskaffades av regeringen därför att man ansåg att 1980-talsproblematiken nu var över, men det tillkommer ständigt nya fall. De personer som överlevt från 1970-talets problem utan att deras situation blivit på ett tillfredställande sätt löst sitter fortfarande i svåra omständigheter.

Det bör därför snabbutredas hur dessa drabbade kan få även ekonomiskt stöd. Till denna del handlar det i första hand om att ge en möjlighet till omstart. Den ryggsäck man bär med sig är för tung, och deras situation passar inte för åtgärd enligt lagen 2006:548 om skuldsanering. Det är därför rimligt att regeringen efter en utredning lägger förslag om hur de som drabbas av ohälsa på grund av skadlig inomhusmiljö, oavsett om det handlar om arbetsplatsen, den egna bostaden eller annan byggnad, får rimligt ekonomiskt stöd för att kunna återgå till ett så normalt liv som möjligt.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att utreda förutsättningarna för att inrätta en ekonomisk stödfunktion till enskilda som drabbas och ”icke självförvållad” fukt- och mögelskada.

7. Kommunerna har möjlighet att enligt lagen 1992:1574 om bostadsanpassningsbidrag genomföra anpassningsåtgärder i privata hem i avsikt att göra det möjligt för personer med funktionshinder att bo kvar i sitt hem. Funktionshindret överkänslighet för kemikalier, fukt och mögel omfattas dock inte enligt den tolkning som tillämpas idag av lagen. Det gör att den här aktuella gruppen har mycket svårt att få hjälp att anpassa sitt boende. Samma problem gäller arbetsplatser. Många skulle säkert kunna återgå till arbete viss tid om deras arbetsplatser anpassades efter deras behov. Även företagare som drabbas skulle i större utsträckning kunna försörja sig själva om tillämpningen fick en vidare omfattning.

Enligt min mening är det av stor vikt att denna grupp ges rimliga möjligheter att komma tillbaka från det i detta fall verkligt tydliga utanförskap som man drabbas av med detta handikapp. Förslaget är därför att regeringen låter utreda formerna för en vidare tillämpning av lagen 1992:1574 om bostadsanpassningsbidrag så att även de som drabbats av de former av överkänslighet vi här talar om får sitt handikapp klassat som ett funktionshinder så att de därmed kan få tillgång till denna åtgärd.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att utreda hur ekonomiska resurser för anpassning av inomhusmiljöer för personer med allergier eller särskilt svår överkänslighet kan organiseras.

8. Inomhusmiljön i landets skolor är generellt sett dålig. Det finns självklart undantag. Många kommuner har skolor som de med stolthet kan visa upp som exemplariskt goda arbetsmiljöer för ungdomar och personal. Tyvärr är de dock undantag. Fuktskador i skolor, förskolor och fritidsgårdar är vanligt. Det är inte bara gymnastiksalar, våtutrymmen och toaletter som ofta är drabbade av fuktskador med mögelpåväxt som konsekvens, det finns även många klassrum och andra utrymmen som är skadade.

Ingen mår bra av att arbeta i undermåliga lokaler och kommunerna har svårt att hinna hålla efter. Sjuka skolbyggnader bidrar med stor sannolikhet till de problem skolan har. Det är svårt att koncentrera sig på studier när ögonen rinner, huden bränner och hostan aldrig vill ge sig. Goda skolmiljöer borde vara det första steget mot Kunskapssverige.

Det borde vara ett prioriterat område för varje regering att ansvara för att det uppväxande släktet får goda villkor för sin utbildning. Min uppfattning är därför att regeringen borde återkomma till riksdagen med förslag på ett regelverk och en finansiering av ett statligt investeringsbidrag till kommunsektorn för att åtgärda inomhusklimatet i våra skolor och förskolor. Jag föreslår därför att denna fråga snabbutreds.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att utreda förutsättningarna för att inrätta ett särskilt investeringsbidrag till kommuner för åtgärder i skolor och förskolor.

9. Tyvärr är forskningen på detta område eftersatt. Det vore en katastrof om den förestående renoveringen av miljonprogrammet, som enligt många bedömare måste genomföras snart, skulle utformas så att nya ohälsoproblem blir följden. Ventilationsindustrin anser sig ha lösningar och andra hävdar att täta energisnåla lösningar är bäst. Nya material skall lösa problemen säger somliga. Något tryggt svar på hur vi skall omvandla befintlig bebyggelse till sunda hållbara hus har jag inte hittat, däremot många idéer.

Den byggda miljön binder upp enorma belopp under lång tid. Det tar över hundra år att med dagens takt bygga det som redan finns. Vi måste alltså i huvudsak leva med och vårda den byggda miljö vi har. Nybyggnationen räcker knappt till för den tillkommande efterfrågan så det finns ingen lösning i att riva och ersätta. Det är uppenbart att byggsektorn inte själv klarar av att ta fram säker teknik. Vi har sett allt för många exempel på motsatsen de senaste åren. Därför måste staten ta ett ansvar vad gäller regelverket men även kunskapsuppbyggnaden.

Inom ramen för den utökning regeringen signalerat för forskningsmedel så utgår jag från att man öronmärker en rejäl satsning på forskning för att lösa problemen kring den ohälsa som har sitt ursprung i det som kallats för sjuka hus, inomhusmiljöer fyllda med kemikalier från byggmaterial som inte fungerar för de påfrestningar de utsätts för och/eller gifter från oönskad biologisk aktivitet i byggnaden som mögel och bakteriell påväxt. Min uppfattning är att regeringen snarast bör presentera ett omfattande forskningsprogram för riksdagen eller åtminstone uppdra åt Boverket att ta fram ett förslag till ett forskningsprogram, gärna i samverkan med flera andra länder som har liknande problem. För att garantera att forskning kring detta problem kan bedrivas fritt utan inblandning från de stora intressenter som finns på området bör medel för denna forskning fördelas via ett särskilt förfarande där utomnordiska experter anlitas för att bedöma ansökningar. Det är viktigt att den vetenskapliga kvaliteten inte manipuleras av de mycket stora ekonomiska intressen som finns kring denna kunskap.

Vi förväntar oss att den byggda miljön inte skall behöva genomgripande renoveringar oftare än i 30 till 40 års intervaller. Krav på hälsosäkra inomhusmiljöer i ett sådant tidsperspektiv är knappast förenligt med kortsiktiga ekonomiska intressen. Det skall därför inte ses som en kritik mot byggindustrin, fastighetsförvaltarna eller andra intressegrupper när jag påpekar deras oförmåga att bidra till kvalitetsarbete i ett sådant perspektiv. Det är snarast så att det faktiskt inte är deras uppgift att ha det tidsperspektivet som gör att de inte är lämpade att vara parter i sådan forskning. De skall arbeta med kortsiktig vinstmaximering enligt de regler de har att följa.

Riktade forskningsmedel är alltid politiskt kontroversiellt men detta är också ett område där intressenterna upprepade gånger har visat att de inte har förmåga att själva lösa problemen. Att generellt öka universitetens anslag för byggforskning torde vara ett trubbigt verktyg, och min uppfattning är att det i detta fall är bråttom. Området ohälsa kopplat till inomhusmiljö har även en tendens att falla mellan disciplinerna. Jag har tydligt erfarit detta i mitt försök att skaffa kunskap på området. Såväl läkare, mikrobiologer, skadeutredare, arbetsmiljöforskare som byggnadsingenjörer svävar alla på målet. Ingen kan frågan helt och fullt. Det krävs tvärvetenskapliga forskargrupper för att utreda sambandet mellan den komplexa inomhuskemin och hur hälsan påverkas. Det är därför jag anser att regeringen i detta fall måste ta ett ansvar för att strukturera forskningen på området genom att lägga fram ett särskilt forskningsprogram i ämnet. Det bör kunna ske genom att använda befintliga resurser på ett mer målinriktat sätt.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om behovet av att utveckla forskningen kring fukt- och mögelskador samt deras betydelse för hälsa genom särskilt forskningsråd fristående från alla svenska partsintressen.

Stockholm den 30 september 2008

Jan Lindholm (mp)