om åtgärder mot antisemitismen i Sovjetunionen, 1987/88

Motion 1987/88:U512 av Elisabeth Fleetwood m. fl. (m, fp, c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88:U512

av Elisabeth Fleetwood m. fl. (m, fp, c)
om åtgärder mot antisemitismen i Sovjetunionen, 1987/88

m- m- U512-518

Sovjetunionens judar har länge befunnit sig i ett dilemma: De kan inte leva
som judar, fritt utöva sin religion, studera sin kultur utan risk för förföljelse
och samtidigt hindras de från att utvandra.

Antisemitism

Av mer än 100 nationaliteter i Sovjetunionen är judarna den enda som
förhindras studera och lära känna sin egen historia, sina traditioner, sin
kultur och sitt språk hebreiskan. På så sätt berövas de möjligheten att föra
sitt kulturarv vidare till kommande generationer. Judarna i Sovjetunionen
är uppenbarligen föremål för en medveten politisk strävan att förringa
betydelsen av deras judiska historia, att förstöra deras känsla av judisk
identitet och att på så vis framtvinga en assimilering i det sovjetiska samhället.
- Ingenting tyder på att ”glasnost” förändrat något i detta sammanhang.

Den traditionella ryska antisemitismen lever vidare i Sovjetunionen och
är en källa till ständig oro för judarna. Antisemitisk diskriminering och
propaganda - ofta under sken av ”antizionism” - är ett ärvt karaktärsdrag i
det sovjetiska samhället.

En olycksbådande utveckling i dessa dagar - indirekt som en följd av
glasnost - utgör bildandet av typiskt antisemitiska organisationer som PAMYAT
(Minnet) och OTECHESTVO (Fosterlandet). Dessa beskyller judarna
för mycket ont i Rysslands/Sovjetunionens historia och sprider illasinnad
antisemitisk propaganda, vari man bl. a. på nytt kopierar ”Sions vises
protokoll” - det bevisligen förfalskade dokumentet från tsartiden. Typiskt
är t. ex. att dessa organisationer tillåts att ostört framföra antisemitiska
demonstrationer på offentliga platser, medan judar som begärt tillstånd till
senare motdemonstrationer blivit nekade tillstånd.

Även om de sovjetiska myndigheterna officiellt kritiserar dessa organisationer
är det uppenbart att deras verksamhet kommer att expandera, om
inte stränga restriktioner tillämpas på dem, vilket ännu inte skett.

Emigrationshinder

Antisemitismen i det sovjetiska samhället understryker behovet av rätt till
emigration för judarna. Under 1987 har en ökning skett i beviljandet av
utresetillstånd. Antalet visa under året står emellertid inte i någon som helst
rimlig proportion till antalet judar, som uttryckt sin önskan att få emigrera.

1 Riksdagen 1987/88. 3 sami. Nr U512-518

Två huvudskäl för avslag på emigrationsansökan är myndigheternas miss- Mot. 1987/88
bruk av begreppet ”statshemlighet” och begränsningen av fallen för familje- U512
återförening till endast ”mycket nära anhöriga” (föräldrar, barn, syskon).

Båda dessa skäl utnyttjas flitigt för anslag.

Det övervägande antalet ”refusniks” - personer som upprepade gånger
fått avslag på sina utreseansökningar - har nekats visum på grund av att de
sägs sitta inne med statshemligheter från tidigare anställningar. I konventionen
om medborgerliga och politiska rättigheter (artikel 12.3), som
Sovjetunionen ratificerat, fastslås att varje hinder för emigration på grund
av ”statliga säkerhetsskäl” måste vara lagfäst och absolut nödvändigt för att
skydda det berörda landets säkerhet.

I dag finns i Sovjetunionen inga lagar som specificerar vilka arbetsuppgifter,
som kan sägas medföra kännedom om statshemligheter eller som
anger någon tidsgräns för sådana hemligheters aktualitet. Förhållandet gör
det möjligt för den sovjetiska byråkrain att utan specificering avslå, vilken
utreseansökan som helst med motivet ”statshemligheter”. Förhållandet är
orimligt även av den anledningen, att den tekniska utvecklingen sker så
snabbt att en gång innehavd eventuellt hemlig kunskap på kort tid blir
inaktuell.

Det är vår förhoppning att den pågående omprövningen av reglerna för
”innehav” av statshemligheter kommer att resultera i en lagstiftning som
står i överensstämmelse med internationella konventioner i detta avseende.

I en intervju i fransk TV i oktober 1985 angav Mikhail Gorbachev att
maximitiden för att statshemligheter skulle utgöra hinder för utresa är tio
år, en punkt i intervjun som utelämnades i de sovjetiska officiella referaten.

För närvarande har mer än 400 familjer väntat på utresetillstånd över tio år,
några t. o. m. över femton år. Skälet statshemligheter för vägran av utresetillstånd
användes för många ”långtidsrefusniks” och för judar, som
varit s. k. samvetsfångar.

Det finns också exempel på refusniks, som tidigare hindrats resa av andra
skäl, men som nu plötsligt blivit vägrade med motivet statshemligheter, utan
att deras situation i verkligheten ändrats. Ett oroande skäl till att statshemligheter
frekvent åberopas för att vägra judar visa är den sovjetiska propaganda,
som gör gällande att det rör sig om en världsomspännande kampanj
initierad av CIA, vars syfte skulle vara att judar skulle föra ut statshemligheter
till skada för Sovjetunionen. I sovjetiska massmedia namnges judar,
som sökt visum och kallas landsförrädare som vill äventyra sovjetstatens
säkerhet.

Den från 1987 nya sovjetiska lagstiftningen om emigration är positivt
inställd till familjeåterförening (men endast för mycket nära anhörig). De
nya reglerna för familjeåterförening används emellertid ofta till nackdel för
sökande och har i realiteten minskat möjligheten att få utresetillstånd.

Genom lagstiftningens begränsning på denna punkt hindras tiotusentals
judar utan nära anhöriga i Israel att utvandra till sitt hemland.

En grupp långtidsrefusniks har sammanfattat sina krav på ändring i den
sovjetiska attityden till utvandring så:

1. Alla långtidsrefusniks, dvs. med mer än tio års väntan, måste få utresetillstånd
omedelbart. 2

2. Sovjetunionens lagstiftning måste bringas i överensstämmelse med inter- Mot. 1987/88

nationella normer i dessa sammanhang. Särskilt nödvändigt är det: U512

- att slopa kravet på mycket nära släktskap för att få visa,

- att slopa kravet att släktingar i Sovjetunionen skall ge sitt skriftliga
medgivande till en anförvants utvandring,

- att klart specificera vilka arbetsuppgifter som medför innehav av
statshemligheter och för hur lång tid detta hinder för utresa varar och

- att inrätta en öppen och juridiskt bindande möjlighet till överklagande
av avslagsbeslut om utresetillstånd.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen begär att regeringen vid alla direkta kontakter med
Sovjetunionens regering och via initiativ i FN, Europarådet, Nordiska
rådet m. fl. organisationer påtalar behovet av att Sovjetunionens
regering aktivt ingriper mot den växande antisemitismen i landet och
att Sovjetunionens lagar och tillämpningen av dem, när det gäller
bl. a. rätten till utresa, bringas i överensstämmelse med landets åtaganden
enligt den internationella konventionen om medborgerliga
och politiska rättigheter och internationell praxis.

Stockholm den 25 januari 1988

Elisabeth Fleetwood (m)

Lars Ahlström (m)

Jan-Erik Wikström (fp)

Elving Andersson (c)

Kerstin Ekman (fp)

Britta Hammarbacken (c)

3