Åtgärder för ett flerbarnsideal

Motion 2000/01:Sf227 av Tuve Skånberg och Annelie Enochson (kd)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att stödja flerbarnsidealet.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om resurser till barnfamiljerna genom bostadsbidrag, barnbidrag
och vårdnadsbidrag.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att utforma studiemedelssystemet så att det inte missgynnar
den som blir gravid.1

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att låta konsekvenspröva varje beslut som regering och riksdag
tar, för att se hur det gagnar och påverkar familjen.
5.
1 Yrkande 3 hänvisat till UbU.

Motivering

I Nordisk familjebok (1914) står att läsa: "I forntiden förde
tvåbarnsystemet Grekland och Rom mot undergången. Det torde göra
detsamma med våra folk, därest det blir allmän folksed."

Under hela 1900-talet har också tvåbarnsidealet varit förhärskande, men
alldeles särskilt dramatisk har nedgången av antalet födda barn varit under
1990-talet. Det är förvisso en överdrift att säga att vårt folk hotas av
undergång, men situationen är onekligen alarmerande. Under 1997 och 1998
har antalet födda sjunkit och för andra året i rad finns ett födelseunderskott,
dvs det är fler som har avlidit under året än som har fötts. Under hela 90-talet
har antalet födda minskat, och nu är fruktsamheten under 1,5, dvs kvinnor får
mindre än 1,5 barn i genomsnitt - den lägsta nivån som någonsin i historien
har observerats i Sverige. Befolkningsraset hade varit ännu större om det inte
hade varit för invandringen som ökade 1998 med 5 000 till 50 000 personer.
Även antalet giftermål minskade; de är 1 000 färre än 1997 och det lägsta
antalet någonsin i förhållande till antalet ogifta personer. Andelen av
befolkningen som är gifta har heller aldrig i svensk historia varit lägre.
Dessutom ökar andelen äldre kraftigt, samtidigt som andelen unga minskar.

Orsaker

Professor Rolf Ohlsson, ekonomisk-historiska institutionen vid Lunds
universitet, skriver: "Många tror att förändringarna i åldersstrukturen
främst beror på att dödligheten gått ned. Detta är emellertid inte fallet.
Till 90 procent förklaras förändringarna i åldersstrukturen av att
fruktsamheten gått ned. Det är alltså främst fruktsamhetens nedgång som
förklarar varför Sverige har världens äldsta befolkning och inte så mycket
nedgången i dödlighet."

Den ofrivilliga barnlösheten blir allt vanligare. Som viktiga faktorer som
sänker fruktsamheten hos både män och kvinnor nämns rökning, alkohol,
miljögifter, infektioner och könssjukdomar. Professorn i gynekologi och
obstetrik på Huddinge sjukhus, Outi Hovatta, säger dock att livsstilen har
störst betydelse för den låga födelsetalen: "Idag skjuter vi upp barnafödandet
tills vi är färdiga med allt annat. Det är en livsstil som inte bara
senarelägger
nästa generation, utan också ger färre barn, eftersom fruktsamheten
successivt går ner och försämras drastiskt efter 35-årsåldern."

En annan viktig del av problematiken är att barn värderas annorlunda än
under bondesamhällets dagar, då många barn betydde arbetskraft och en
trygghet för ålderdomen.

Förutom ofrivillig barnlöshet, en livsstil med senare barnafödande och
tvåbarnsidealet, har också det sjunkande födelsetalet ekonomiska och
arbetsmarknadsmässiga orsaker, som 90-talets dåliga ekonomi,
ungdomsarbetslöshet och framför allt att antalet studerande har ökat kraftigt.
Studerande har, till skillnad från arbetslösa, en mycket låg fruktsamhet, och
att antalet studerande har ökat kraftigt förklarar enligt SCB ungefär halva
fruktsamhetsnedgången.

Konsekvenser

Den allvarligaste konsekvensen uppträder först efter ännu några år då det
blir brist på ung arbetskraft och då kostnaderna för de allt fler och allt mer
vårdnadskrävande äldre ska täckas av skatterna från de allt färre yngre.
Med en åldrande befolkning blir resurserna knappare. Var behövs redan
idag den unga arbetskraften och var är det redan idag svårast att rekrytera
den? Svar: inom vård och omsorg. Antalet sökande till landets
vårdgymnasier har på senare år minskat med 40 procent. I Gävle, till
exempel, fanns för något år sedan 5 sökande till 210 platser. Enligt
beräkningar från riksdagens budgetkontor kommer också det sjunkande
födelsetalet att ha flera nationalekonomiskt negativa följder som att
tillväxten blir lägre, det inhemska sparandet påverkas negativt, efterfrågan
och utbudet av varor och tjänster minskar liksom efterfrågan på bostäder.

Lena Sommestad, chef för Institutet för framtidsstudier, säger: "Om
befolkningen minskar behövs inga nya bostäder och företagen måste slåss om
allt färre kunder. Vi riskerar att hamna i en ekonomisk depression. Vi måste
fråga oss hur vi ska skapa ett samhälle där människor vill och kan sätta barn
till världen."

Professor Rolf Ohlsson varnar särskilt för de stora problem på
arbetsmarknaden som kan komma när 40-talisterna börjar gå i pension
omkring år 2005, speciellt inom den offentliga sektorn och då särskilt bland
lärare. Också han pekar på den ekonomiska faran i den sneda
ålderspyramiden: "Man ska ha i minnet att äldre personer är betydligt dyrare
än yngre för samhället. År 1990 tog exempelvis de äldre över 65 år i anspråk
2,5 gånger så mycket resurser som de unga per capita. För de allra äldsta var
siffran fyra gånger så mycket som för de unga."

Vad göra?

Nu behövs två saker: nya attityder och bättre ekonomiska villkor samt
valfrihet för barnfamiljer.

Först och främst behöver vi verka för nya och positiva attityder till barn,
barnafödande, äktenskap och familjebildning. I trygga och stabila familjer
föds trygga barn - och fler barn. Att fostra barn är den största av alla
uppgifter, det är att forma framtiden.

Tvåbarnsidealet måste ersättas av ett trebarnsideal. Barnfamiljer i en
kommun eller ett bostadsområde ska ses som en tillgång, något att satsa på.

Men vi måste också ge barnfamiljer bättre ekonomiska förutsättningar vid
barnafödande, möjlighet att själva fostra sina barn, ge dem valfrihet att själva
välja barnomsorg, och inte tvinga ut pappor och mammor på arbetsmarknaden
om de själva hellre en tid vill vara hemma med det dyrbaraste de har - och det
dyrbaraste samhället har - barnen!

Kristdemokraterna har i budgetmotionen utvecklat hur vi vill öka
resurserna för barnfamiljerna. Förutom bostadsbidrag och barnbidrag är
Kristdemokraternas förslag om bl.a. vårdnadsbidrag/barnomsorgskonto i
denna situation omistligt. Samhället måste ge barnfamiljerna det stöd som en
överväldigande majoritet själva önskar: ett rejält ekonomiskt stöd som ger
föräldrarna valfrihet.

Det måste vidare vara möjligt - och normalt - att kunna göra
studieuppehåll därför att man får barn. Då måste studielånsystemet ändras, så
att det inte automatiskt straffar den som presterar mindre p.g.a barnafödande,
samt att det sker en rejäl höjning av garantibeloppet i föräldraförsäkringen.

Den engelske premiärministern Tony Blair har lagt som policy att varje
beslut som den engelska regeringen fattar ska prövas utifrån hur det gagnar
familjen och hur det påverkar familjen. Detta bör också vara den svenska
riksdagens och regeringens hållning.

Stockholm den 27 september 2000

Tuve Skånberg (kd)

Annelie Enochson (kd)