Arkitektutbildning

Motion 1997/98:Ub413 av Carina Hägg (s)

I enlighet med regeringens kulturproposition (prop. 1996/97:3) har en arbetsgrupp inom Kulturdepartementet bildats för att utarbeta ett handlingsprogram för arkitektur och formgivning som skall presenteras senare i år.

I propositionen påpekas bl.a. att många myndigheter som i dag prövar byggfrågor, exempelvis byggnadsnämnder m.fl., saknar inflytande och därför inte heller har något incitament för att bygga upp kompetens för att påverka den arkitektoniska kvaliteten. Tekniska och ekonomiska överväganden tar oftast överhanden. Kompetensen och kvalitetsmedvetandet bör därför höjas.

Vidare bör en ny ”humanistisk dimension” föras in i brukandet och utformningen av kulturlandskap, städer, byggnader och föremål. Den stora uppgiften framöver blir därmed att ta hand om den bebyggelsemiljö som redan finns. Arkitektutbildningen skall därför mer inriktas på kunskap om att bygga om gammal bebyggelse men även naturligtvis på att bygga nytt.

I betänkandet (Kulturpolitikens inriktning, SOU 1995/96:84, sid 442) som låg till grund för propositionen påpekas bl.a.:

Nyckelbegrepp för framtiden kommer att vara återanvändning, resurshushållning och långsiktigt hållbara strukturer, likaså omsorgen om upplevelsevärdena, mänsklig skala och människors behov av hemhörighet och rötter. Den humanistiska grund, som arkitektur och stadsplanering bör vila på, blir väsentlig att återetablera och föra fram som komplement till det gedigna byggtekniska kunnande, som också krävs och som också det i alltför hög grad försummats i arkitektutbildningen.

Vidare sägs att samverkan mellan konstnärer, arkitekter, formgivare och tekniker har stor betydelse när det gäller att höja den gestaltande miljöns kvalitet.

Bland de frågor som för närvarande diskuteras är bl.a. att eleverna vid arkitektskolorna skall ha större kunskap om ekonomiska och tekniska frågor, ökad kunskap om väg- och vattenbyggnad, mer muntlig och skriftlig framställning, marknadsföring och uppdragshantering – något som inte kommer att bidra till att bryta dominansen för de tekniska och ekonomiska övervägandena utan i stället tvärtemot uttalade politiska ambitioner riskerar att förstärka nuvarande tillstånd.

I många andra länder, bl.a. Danmark, är arkitektutbildningen förlagd inom de konstnärliga högskolorna och inte som i Sverige inom de tekniska. Arkitektens roll i byggprocessen är en viktig del i Danmark.

Arkitektutbildningen i Danmark är ett år längre än vad den är i Sverige, d.v.s. 5 år som är uppdelade på en tvåårig och en treårig period. Den första perioden som är obligatorisk för alla består av tre huvudområden: Arkitekturens historia och teori, visualisering och byggteknik och konstruktions- och materialförståelse. I området visualisering ingår bl.a. frihandsteckning, målning och grafik.

De tre resterande åren är förlagda till fyra institutioner, nämligen Institutet för restaurering och byggnadsarkeologi, Institutet för byggnadskonst, Institutet för stats- och landskapsplanering och Institutet för designfrågor. Under denna period kan eleven forma sin utbildning ganska fritt efter egna önskemål. Inom de olika institutionerna kan eleverna välja en rad av kurser varav många har anknytning till gestaltande ämnen, t.ex. frihandsteckning, akvarell, fotografering, färglära, formlära, landskapsmålning, m.m. En del av kurserna är obligatoriska under den första tvåårsperioden.

För att kunna lyfta fram arkitektur och samhällsplanering som en viktig identitets- och kvalitetsfråga borde arkitektutbildningen ses över med Danmark för ögonen.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arkitektutbildningen.

Stockholm den 24 september 1997

Carina Hägg (s)