Amalgam

Motion 1998/99:So332 av Marianne Andersson och Gunnel Wallin (c)

I våras fattade riksdagen några beslut som är positiva för de
tandvårdsskadade och för att fullfölja tidigare riksdagsbeslut
om avveckling av amalgam.

Avveckla amalgamet

Det ena beslutet är att avskaffa subventionerna för
amalgamfyllningar. Den minskning av
amalgamanvändningen som skett under en följd av år höll på
att brytas i samband med den ekonomiska krisen eftersom
det var frestande för människor med små ekonomiska
omständigheter att välja det billigare amalgamet. Det var
ingen trovärdig politik att med skattemedel subventionera
amalgamet samtidigt som det finns riksdagsbeslut att
amalgamet ska avvecklas. Trots avskaffandet av
subventionen är amalgamet fortfarande billigare än
alternativa material. Dessutom mera lätthanterligt. Det är
därför bra att regeringen säger sig arbeta för att ett
amalgamförbud ska genomföras så snart detta är praktiskt
möjligt. Centerpartiet har sedan 80-talet arbetat för ett
amalgamförbud och vi förutsätter att regeringen noggrant
följer och driver på det fortsatta arbetet inom EU så att
processen inte försenas ytterligare.

Förhandsprövning

Det andra positiva beslutet var att tandvård som ett led i en
sjukdomsbehandling ska finansieras på samma sätt som all
annan sjukvård. Det som då vållade en hel del debatt var
beslutet om förhandsprövning av behandlingen. Många
befarade att landstinget nu skulle ta över försäkringskassans
prövningsrätt och överpröva duktiga läkares diagnoser och
att situationen för patienterna därmed inte skulle förbättras.
Det enda skälet för en prövning är att patienten enligt
beslutet har valfrihet att välja vårdgivare inom privat eller
offentlig tandvård och behandlingen ska finansieras av
landstinget. Det kräver en form av beslut. Det måste dock
med kraft understrykas att denna prövning inte ska
ifrågasätta diagnosen och själva behandlingen. Utvecklingen
när det gäller förhandsprövningen bör därför följas noga för
att säkerställa att den sker som avsett.

Kompetenscentrum för
biverkningar

Det tredje positiva beslutet handlar om att inrätta
kompetenscenter för dentala material. I budgeten har 13
miljoner kronor avsatts för detta ändamål och dessutom
medel för ett Dental-Fass. Eftersom det inte finns någon
allmänt accepterad bild av vilka symtom som drabbar
amalgampatienter är det oerhört viktigt att de patienter som
redan behandlats utvärderas så att så mycket kunskap som
möjligt samlas in som grund till forskningsprojekt. När
själva amalgamanvändningen minskar och upphör kvarstår
problemet med dem som har stora mängder amalgam i
munnen och som varit ständigt exponerade för kvicksilver
från sina tandfyllningar under årtionden. Eftersom
myndigheternas attityd varit att amalgam inte kan påverka
hälsan har mycket få studier gjorts där man systematiskt
studerar vad lågdosexponering för kvicksilver under lång tid
betyder för människors hälsa. Inte heller har amalgamet
vägts in i en förklaringsmodell för alla de diffusa och
svårdiagnostiserade sjukdomar och symtom som människor
drabbas av idag. Här har ett kompetenscentrum en stor
uppgift. Mycket få biverkningar har också rapporterats
eftersom de negativa effekter patienterna redovisat har getts
andra förklaringar än effekter från tandlagningsmaterialen.
Det är en medicinsk fråga som lämpligen bör skötas i
samarbete med den myndighet som har kunskap om sådan
rapportering, nämligen Läkemedelsverket, och inte av
Tandläkarhögskolan som inte har den kompetensen.

Vi har länge krävt ett biverkningsregister och de försök med frivillig
registrering av biverkningar av dentala material ska bli obligatoriskt. Det
föreslagna kompetenscentret bör få den tydliga uppgiften. De erfarenheter av
patientarbete som finns vid Metallbiologiskt centrum och vid Akademiska
sjukhusets amalgamenhet i Uppsala är en god grund för ett sådant arbete.

Forskning

Under hela den tid amalgamkontroversen pågått har
positionerna varit låsta hos myndigheter och hela det
medicinska etablissemanget, allt från Socialstyrelsen till
Medicinska forskningsrådet. De forskare som velat forska
utifrån ett ej accepterat perspektiv har inte fått
forskningspengar, läkare och tandläkare som försökt att
hjälpa patienter har hotats att mista sin legitimation. De
senare har kritiserats för bristande dokumentation och
uppföljning samtidigt som de inte fått några som helst
resurser till detta. När riksdagen avsatt pengar till forskning
om amalgamfrågan fördelades pengar i övervägande del till
dem som från början ansåg att detta inte är något problem.
Det är lätt att jämföra med andra miljö- och hälsofrågor,
asbest, hormoslyr, rökning m m där utgångsläget var
liknande men där uppfattningen har svängt.

Trots motståndet har amalgamfrågan genom envetet arbete av forskare,
tandläkare, läkare, enskilda människor, politiker och patientorganisationer
förts framåt steg för steg. Det finns dock åtskilligt mer att göra. I den stora
genomgång som Forskningsrådsnämnden FRN gjort presenterades en rad
angelägna uppgifter för de forskare som intresserar sig för amalgamet. De
framhöll särskilt följande uppgifter:

- inventering och utveckling av diagnosmetoder för ohälsa betingad av
amalgam
-
- uppföljning i kontrollerade försök av effekten av s k amalgamsanering
på patienter
-
- utveckling och undersökning av alternativa tandfyllningsmaterial
-
- studium av sociala och psykologiska konsekvenser av symptomatiska
tillstånd för att utveckla bättre behandlingsstrategier
-
Sådan forskning bör initieras vid de nya
kompetenscentrumen.

Bidra till minskning av
läkemedelsanvändningen

En nyligen genomförd studie av 5000 skånska kvinnor
mellan 50 och 60 år visar att fyra av tio av dessa kvinnor
lider av värk. Just den generation som nu är över 50 år tillhör
de svenskar som utsatts för mest amalgambehandling och
som haft sina fyllningar längst. Dessa medelålders kvinnor
var också barn när det högkorroderande kopparamalgamet
användes inom barntandvården därför att kvicksilvret ansågs
vara karieshämmande. Det sattes t o m in i friska tänder för
att hindra uppkomsten av karies.

Det är nu dags att systematiskt ta reda på hur tandfyllningsmaterialen
påverkat bl a dessa kvinnors hälsa och livskvalitet. Just värk är ett av de
många symptom som patienterna rapporterar blir bättre efter amalgam-
sanering. Det är inte acceptabelt att människor lider av ohälsa som skulle
kunna lindras med en öppnare attityd i den medicinska världen. Landstings-
förbundet slog nyligen larm om att kostnaderna för läkemedelsförskriv-
ningen stigit till oacceptabla nivåer. Alla vägar bör prövas för att minska
sjukligheten och dess kostnader. Även amalgamets och andra tandlagnings-
materials del i denna sjuklighet måste utredas.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att noga följa och driva på arbetet inom EU för ett
amalgamförbud,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att följa utvecklingen av landstingens förhandsprövning när det
gäller tandvård som led i sjukdomsbehandling,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om riktningen av kompetenscentrum för biverkningar och forskning
kring dentala material,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett obligatoriskt biverkningsregister,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om forskning,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder för att minska läkemedelsanvändningen.

Stockholm den 27 oktober 1998

Marianne Andersson (c)

Gunnel Wallin (c)