Alkoholpolitik

Motion 2002/03:So455 av Göran Magnusson m.fl. (s, fp, kd, v, c, mp)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs i motionen om WHO:s Europaregion och European Alcohol Action Plan.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om alkohol som utvecklingshinder.1

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om höjda minimiskatter på alkohol.2

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om sänkta införselkvoter.2

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om Systembolaget.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om marknadsföring av alkoholdrycker.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om alkohol och trafik.3

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om kommunalt och frivilligt ungdomsarbete.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om serveringstillstånd.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om folköl i den allmänna handeln.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om alkoholens kostnader.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om punktnykterhet.

1Yrkande 2 hänvisat till UU.

2Yrkandena 3–4 hänvisade till SkU.

3Yrkande 7 hänvisat till TU.

Motivering

Alkoholkonsumtionen är i Sverige nu den högsta på över 100 år. Det har varit hundra år av diskussion och åtgärder för att minska konsumtionen och därmed skadorna. Långt innan totalkonsumtionsteorin hade lanserats fanns det i stora grupper kunskap om detta förhållande, dock utan att det då var vetenskapligt belagt.

Konsumtionen och skadorna har hållits i schack med hjälp av alkoholmonopolen, punktskatt på alkohol, informations- och upplysningsinsatser, en noggrann kontroll över restauranger med serveringstillstånd och, inte minst, vård av alla dem som drabbats av alkoholskador och social utslagning. Den nationella handlingsplan som riksdagen fastställt måste med hänsyn till den kraftiga ökningen av konsumtionen revideras. Vidare bör regeringen kontinuerligt undersöka vilka åtgärder som är möjliga att vidta utan att komma i konflikt med EU:s regelverk.

Genom det svenska medlemskapet i Europeiska unionen, EU, har flera grundläggande inslag i den svenska alkoholpolitiken försvagats. Det mest påtagliga är de gränsvärden som satts för införsel av alkohol för privatbruk. Volymen motsvarar ungefär vad en normal svensk konsumerar under drygt 2,5 år. Vid varje inresa från ett EU-land kan kvantiteten tas in. Genom att ett antal medborgare inte använder den lagliga införselkvoten enbart för privat bruk utan också för att sälja till underåriga och överlåta till bekanta uppstår också problem.

Medlemskapet i EU får inte innebära att man från svensk sida skyller på detta när man avstår från att vidta åtgärder där beslut kan fattas såväl nationellt som på lokalnivå. Svensk alkoholpolitik kan fortfarande bedrivas inom en rad områden och här spelar självklart ett bra samspel mellan å enda sidan riksdag och regering och å andra kommunerna stor roll. Det finns en rad insatser som kan göras oberoende av EU:s regelverk. Ett av grundproblemen är förstås att EU:s beslut i första hand tar sikte på reglerna för den fria rörligheten för varor, medan Sveriges alkoholpolitiska beslut utgår från ett folkhälsoperspektiv.

Alkoholforskaren Håkan Leifmans, SORAD, studier visar på kraftiga förändringar av konsumtionsmönstren. Starkspriten är åter på frammarsch, främst i de yngre åldersgrupperna. Unga män, pojkar, mellan 16 och 19 år, konsumerar omkring 16 liter ren alkohol per person och år. Det är mer än fem liter mer än den genomsnittliga konsumtionen, som alltså är på väg att passera rekordnivån 10 liter. För 25 år sedan var motsvarande konsumtion strax över 7 liter (ren alkohol per invånare över 15 år).

Vår utgångspunkt är att ett samhälle som vill slå vakt om sina medborgares hälsa inte kan göra detta utan att föra en seriös genomgång av vilka metoder som ska användas för att begränsa de höga alkoholskadorna. Vi anser att det är oacceptabelt med 300 000 alkoholmissbrukare; att det är för mycket med de fem personer runt varje missbrukare som drabbas av ett indirekt missbruk, att det är för mycket att 200 000 barn lever i missbruksmiljöer, att det är för mycket att 5 000 människor årligen går en för tidig död till mötes, att det är för mycket att runt 70 % av alla våldsbrott är alkoholrelaterade, att det begås ca 14 000 trafikonykterhetsbrott varje dygn. Till detta kan läggas olycksfall i trafik, sjö- och badliv och vid färd med snöskotrar där alkoholpåverkan är den enskilt största dödsorsaken.

Lägger vi ett globalt perspektiv så kommer vi att upptäcka en katastrof. WHO talar om en alkoholrelaterad dödlighet om 16 000 döda per dygn! Ur detta perspektiv bör riksdagen föra debatten om alkoholpolitik.

Höjda minimiskatter på alkohol

De successivt ökande införselkvoterna för alkoholdrycker sätter stark press på de svenska punktskatterna på alkohol. Efter EU-kommissionens krav på sänkning av punktskatten på vin beslutade riksdagen under hösten 2001 om en sänkning med 18,8 %.

Det är väl känt, och stöds av forskningen på området, att priset på alkohol – liksom på de flesta andra produkter – har mycket stor betydelse för den totala konsumtionen och därmed också för skadeverkningarnas omfattning. Priset är ett av de få effektiva instrument som samhället förfogar över för att motverka en alltför hög alkoholkonsumtion. Realpriset på alkohol har under det senaste decenniet sjunkit med ungefär tjugo procent.

Den handlingsplan som antogs av Världshälsoorganisationens (WHO) Europaregion i Florens 1999 anger kontroll av alkoholens tillgänglighet och användning av prisinstrumentet som väsentliga faktorer för folkhälsan. I handlingsplanen uttalas att länderna bör bedriva en skattepolitik som garanterar ett högt pris på alkohol med en koppling till alkoholstyrkan. Det bör vara naturligt att inte endast medlemsländerna utan även EU känner det angeläget att följa denna European Alcohol Action Plan 2000–2005.

EG-direktiven 92/83 (om harmonisering av strukturerna för punktskatter på alkohol och alkoholdrycker) och 92/84 (om tillnärmning av punktskattesatser på alkohol och alkoholdrycker) får inte tillåtas motverka en förbättrad folkhälsa i Europa. Direktiven tillkom före Amsterdamfördraget och står när det gäller skattesatserna på alkohol inte i samklang med Romfördragets artikel 152, som anger att ”en hög hälsoskyddsnivå för människor skall säkerställas vid utformning och genomförande av all gemenskapspolitik och alla gemenskapsåtgärder”.

Den enligt direktivet 92/84 lägsta tillåtna skatten på vin är 0 euro, medan för öl gäller 1,87 euro per hektoliter öl och volymprocent och för spritdrycker 550 euro per hektoliter ren alkohol. Minimiskattenivåerna på alkohol är alltför låga. Särskilt gäller detta vin och öl, varav vin inte behöver belastas någon som helst skatt. Detta utnyttjas i dag av åtta vinproducerande länder. Genom sin konstruktion kan punktskattereglerna också användas av ett vinproducerande land för att missgynna öl och sprit som produceras i andra länder.

Normalt håller öl en lägre alkoholhalt än vin, varför minimiskattereglerna redan på den grunden kan ifrågasättas. Att de dessutom kan användas aktivt som konkurrensskydd för vin är uppenbart. En översyn och justering är nödvändig. EU-kommissionen har nyligen genomfört en översyn, som i sina preliminära slutsatser bl.a. innehöll förslag om minimiskatter även för vin. Förslaget mötte dock sådant motstånd från vissa ledamöter i kommissionen att det ännu inte resulterat i något slutligt ställningstagande.

Den svenska beskattningsmodellen har starkt vetenskapligt stöd och ligger i linje med EG-fördragets folkhälsostadganden liksom intentionerna i European Alcohol Action Plan 2000–2005. Det är en viktig svensk uppgift att verka för att EU inför och tillämpar regler som minskar den alltför höga och skadliga alkoholkonsumtionen.

Riksdagen bör uttala dels att Sverige bör göra en framställan till EU att det skall införas en positiv minimiskatt på vin, dels att punktskatterna skall höjas för samtliga slag av alkoholdrycker och vara relaterade till graden av alkoholstyrka.

Sänkta införselkvoter

Sverige bör verka för sänkta kvoter för privatpersoners införsel av alkohol från ett EU-land till ett annat. De nuvarande kvoterna är alltför höga för att möjliggöra för enskilda länder att föra en folkhälsofokuserad prispolitik. Den kvantitet alkohol för personligt bruk som får tas med av resande från ett annat EU-land utan belastning av punktskatt i det land till vilket den förs, framstår som klart överdimensionerad och överstiger en rimlig genomsnittskonsumtion. Kvantiteten motsvarar tre gånger den årliga svenska genomsnittskonsumtionen. Inget enskilt land i världen uppvisar en så hög per capita-konsumtion som EU:s kvoter per resetillfälle!

Införselkvoternas officiella funktion är att utgöra riktpunkt för ländernas tullmyndigheter för när en viss kvantitet skall betraktas som avsedd för personligt bruk. Den verkliga funktionen har emellertid blivit att verka i skatteharmoniserande riktning. Detta sätter en stark skattepress på de länder som för en alkoholskattepolitik baserad på folkhälsoperspektiv.

Kvoterna bör i ett första steg sänkas med två tredjedelar (sprit till 3 liter, starkvin till 6 liter, vin till 30 liter och öl till 33 liter). Även med den föreslagna sänkningen kommer den tillåtna mängden för vin och öl att vara mycket hög och kan därför justeras ytterligare om det visar sig behövligt.

Genom samverkan av höjda minimiskattenivåer och sänkta införselkvoter kan ett viktigt steg tas mot en alkoholpolitik som närmar sig vad som är syftet med EG-fördragets artikel 152.

Aktiv alkoholpolitik i EU

Sverige får inte resignera inför bristerna i många EU-länders alkoholpolitik och den påverkan detta har på möjligheten att uppnå enighet kring en mer restriktiv inriktning. De ekonomiska intressena i alkoholhanteringen är mycket starka och har givits ett alltför stort spelutrymme i framförallt de vinproducerande länderna i Sydeuropa. Detta påverkar också EU:s politik, även om den genom Amsterdamfördraget tillkomna artikel 152 förpliktar till radikala insatser.

Men samtidigt vaknar också i dessa länder och i EU:s organ insikten om alkoholens skadeverkningar. Vid WHO:s konferens om ungdomar och alkohol i februari 2001 i Stockholm klargjordes hur alkoholkonsumtionen ökar bland Europas ungdomar och hur benägenheten att berusa sig ökat även i länder med en kulturellt betingad negativ syn på berusning. Problemen betraktas med allt större allvar på politisk nivå. Den deklaration som antogs vid konferensen är tydlig i sina uppmaningar till en mer restriktiv politik.

I anslutning till WHO-konferensen i februari 2001 föreslog Sverige i ministerrådet att det skulle uppdras åt EU-kommissionen att utarbeta ett förslag till en EU-strategi för att minska alkoholskadorna. Beslutet blev i enlighet med förslaget. Vi har emellertid med oro mottagit information om att arbetet med utarbetandet av denna strategi inte fortgår i den takt som är nödvändigt, varför riksdagen bör uppmana regeringen att verka för att arbetet återupptas och påskyndas.

Det är angeläget att Sverige inom EU aktivt verkar för en restriktiv linje i alkoholpolitiken och att WHO:s ”European Alcohol Action Plan 2000–2005”, liksom ”Declaration on Young People and Alcohol” från Stockholmskonferensen 2001, får utgöra väsentliga delar av basen för EU:s engagemang i alkoholpolitiska frågor.

WHO

55 000 unga under 29 år dör årligen i Europa som en följd av alkoholrelaterade skador. Det framgår av en WHO-rapport som bland annat diskuterades på den WHO-konferens som regeringen var värd för under ordförandeskapet i EU våren 2001. Konferensen var en uppföljning av 1995 års alkoholkonferens i Paris. Tyngdpunkten lades denna gång på ungdom och alkohol och det var säkert en taktiskt riktig bedömning. Samtidigt så känns de 55 000 för tidigt döda unga som utslag av att vuxenvärlden inte vill eller kan skapa kontroll över de ungas tillgång till alkohol. I ett framtida Europa måste alkoholdödligheten reduceras och då med särskild betoning på ungdom. Sverige bör med sin ambition kring utvidgningen av EU också agera kring alkohol- och narkotikapolitiska frågor. Det är tveklöst så att alkohol- och narkotikaproblemen i flera öststater är omfattande och kommer att kräva stora insatser för att begränsa konsumtionen men också att öka medvetenheten om problemens uppkomst och utveckling. Detta är ett starkt motiv för att också ge stöd till WHO:s Europaregion för att de ska kunna arbeta med att implementera European Alcohol Action Plan i de blivande medlemsländerna i EU.

Vidare bör regeringen ta initiativ gentemot WHO:s Europaregion för att de europeiska alkoholkonferenserna ska kunna fortsätta. Ett femårsintervall är en lämplig tidsrymd.

WHO:s Europaregion har under många år varit offensiv i sitt agerande och European Alcohol Action Plan är ett exempel på detta. Nu finns indikationer på att offensiven av ekonomiska skäl kan komma att dras ner. Sverige bör därför agera kraftfullt för en fortsatt offensiv hållning från WHO:s sida när det gäller att implementera en alkoholpolitik som bidrar till en ökad folkhälsa.

Alkohol som utvecklingshinder

Behovet av bistånd till utvecklingsländer är stort och enigheten i Sverige om detta för att skapa drägligare livsvillkor för människor som lider är lika stor. Alkohol som utvecklingshinder är ett område som behöver större uppmärksamhet. Erfarenheterna hos organisationer som arbetar med problemet är att det internationella alkoholkapitalet är snabba att etablera bryggerier i utvecklingsländerna. Det friska vatten som finns används många gånger i första hand till att brygga öl. Den internationella ägarkoncentrationen i alkoholindustrin bidrar starkt till exponeringen av alkohol gentemot länder i Asien, Afrika och Sydamerika. Företagen använder i sin reklam ofta starkt suggestiva bilder och texter som talar om alkoholens näringsinnehåll och nödvändighet för att kunna leva ett rikt liv. Någon realistisk kunskap om alkoholens negativa verkningar på samhälle och individer förmedlar förstås inte alkoholindustrin, samtidigt som alkoholen för vissa stater blir en av de få säkra inkomstkällorna. Alkoholen bidrar effektivt till att minska engagemang och utvecklingstakt. Sverige bör arbeta för att alkohol i handeln och export inte betraktas som vilken vara som helst utan som det beroendeskapande medel den är. Vidare bör man verka för att folkhälsomässiga hänsyn förs in i handelsavtalen.

Genom stöd till frivilligorganisationer genom Sida bör biståndsländer stimuleras till att utveckla program för att skapa förutsättningar för att kunna avstå från att producera alkohol. Till detta bör insatser göras för att stimulera inhemsk forskning. Också på internationellt plan är forskning nödvändig, inte minst om alkoholindustrins påverkan på samhällsutvecklingen i tredje världen.

Monopol

Detaljhandelsmonopolet för alkoholdrycker måste bevaras. EG-domstolens utslag om monopolet är viktigt för den svenska hälsopolitiken. Att det sedan finns inhemska kommersiella krafter som vill avveckla monopolet och släppa alkoholförsäljningen mer eller mindre fri vittnar bara om de starka ekonomiska intressen som styr alkoholhanteringen och hur de är beredda att agera. Motivet för Systembolaget är att så långt som möjligt undvika konkurrens och prispress och att kunna kontrollera handeln. En av alkoholens effekter är att den är beroendeframkallande och det är ett starkt skäl till att begränsa tillgången. Monopolet bidrar också till att upprätthålla en starkare kontroll av åldersgränser, att försäljning inte sker till missbrukare och att de vinstmedel som bolaget levererar in kan användas till vård, rehabilitering och upprusning av socialvård. Monopolet ska ge en bra service, men avstå från konsumtionsstimulerande insatser. Staten bör som ägare verka för att de mål som riksdagen har ställt upp också genomsyrar Systembolagets verksamhet.

Marknadsföring

Marknadsföringen av alkoholdrycker bör om möjligt helt avvecklas. Den dom i Stockholms tingsrätt som öppnar upp för annonsering och reklam för alkoholprodukter, men som överklagats till Marknadsdomstolen, leder inte mot det mål som riksdagen ställt upp och som syftar till att minska alkoholkonsumtion och skador. Färska nederländska rapporter visar att alkoholreklam inte har en obetydlig inverkan på konsumtionen och därmed alkoholskadorna.

Samma slutsats drar också Stockholms tingsrätt när den skriver: ”Tingsrätten finner inte att den sannolika konsumtionsökningen på grund av ett slopat förbud mot alkoholreklam är obetydlig att den är försumbar i detta sammanhang.”

Anledningen till att begränsa marknadskrafternas utrymme inom marknadsföringen av alkohol är givetvis att privat vinstintresse och konkurrens vill ha ökad konsumtion. Konkurrens och privat vinstintresse är väsentliga ekonomiska drivkrafter inom de flesta affärsområden. Följaktligen är det olämpligt att släppa marknadskrafterna fria på ett område som ur folkhälsosynpunkt inte bör expandera utan tvärtom minska.

Alkoholbranschen satsar på strategisk, långsiktig attitydpåverkan. Den vill påverka den allmänna opinionen så att försäljningen av alkoholprodukter ökar.

Alkoholreklamutredningen (SOU 1998:8) lämnade väl genomtänkta förslag för att komma till rätta med vissa missförhållanden på detta område, som t ex den förtäckta starkölsreklamen. Förslagen bör läggas till grund för en förbättrad lagstiftning så snart som Marknadsdomstolen behandlat det s k Gourmetmålet.

Trafik

Sveriges promillegräns på 0,2 är en tydlig markering från samhällets sida att trafik och alkoholpåverkan inte kan förenas. De flesta är väl medvetna om riskerna att köra bil i alkoholpåverkat tillstånd och önskan om att ens medtrafikanter har samma inställning är stor. Trots detta beräknas antalet promillelagbrott till mer än 14 miljoner per år. Att minska antalet olyckor i trafiken och minska antalet skadade och döda är nödvändigt. Den av riksdagen fastställda nollvisionen är dessvärre långt borta. Vi har tillräcklig kunskap om att många av de som kör med promille i blodet är missbrukare. Här kan samhällets sociala nedrustning under 1990-talet ha spelat en roll. Flera studier visar också på att åldern och inblandning i alkoholrelaterade olyckor spelar roll. Som resultat av SCB:s samkörning av de institutioners register som bearbetar material kring rattfylleri framgår att i åldersgrupperna från 15 år och upp till 35 så finns flest misstänkta för rattfylleri. Kraftiga opinionsbildande åtgärder bör sättas in i trafikskolor, men också i skolor och i folkrörelser bör frågan ges prioritet. Polisen måste genomföra flera utandningsprov. Upptäcktsrisken är en starkt begränsande faktor mot rattfylleri. Ett sätt som ökar säkerheten är att utrusta bilar med olika former av s k alkolås.

Flera modeller har utvecklats och allt tyder på större säkerhet samtidigt som användningen blir smidigare. Alla bilar bör på sikt utrustas med någon form av alkolås. I avvaktan på att detta kan ske, bör alla fordon i yrkestrafik utrustas med alkolås. Dock kan aldrig de tekniska lösningarna ersätta den enskildes ansvar att i trafiken alltid vara alkoholfri.

Alkohol och kriminalitet

En av de enskilt viktigaste anledningarna till att minska alkoholkonsumtionen är att mycket våld i samhället är alkoholrelaterat. En del av den allmänna otrygghet som finns i samhället återspeglar sannolikt effekterna av den kraftigt ökande alkoholkonsumtionen.

Sambandet mellan alkohol och brottslighet är starkt. Särskilt starkt är sambandet med våldsbrott. Enligt CANs rapport 2002 i Sverige konstateras att nästintill 70 % av de inblandade i våldshandlingar är alkoholpåverkade. För offren är siffrorna ca 40 %. Brottsförebyggande rådet konstaterar i sin rapport BRÅ 2001:10 när det gäller dödligt våld ”att trots osäkra siffror så kan man konstatera att en stor del av gärningsmännen är alkoholmissbrukare” och vidare att ”en viktig åtgärd är att minska missbruket och de levnadsomständigheter som missbrukarna lever under”. Detta handlar om det riktigt grova våldet.

Till detta kan läggas bråk i krogköer, i anslutning till att krogarna stänger, inne på krogarna och alkoholrelaterat våld i anslutning till fotbollsmatcher m m.

En sällan beaktad aspekt på våldet är de stora kostnader som polis och rättsväsende belastas med. En kraftig sänkning av alkoholkonsumtionen är en väsentlig åtgärd för att reducera brottsligheten och frigöra polisen för att bekämpa annan brottslighet.

Punktnykterhet

I vissa situationer och under vissa omständigheter är det särskilt viktigt att man avstår från alkohol. Det finns dels långsiktiga motiv, dels mera kortsiktiga. Skälet till punktnykterhet är att behovet av nykterhet i vissa livssituationer är mera tydligt än i andra sammanhang. Vi har nämnt trafiken där alkoholen är en anledning till att nollvisionen inte uppnås. Under graviditeten påverkas fostret av moderns alkoholkonsumtion och detta kan ge upphov till allvarliga fosterskador.

I drunknings- och båtolyckor är alkoholen en tydlig riskfaktor och särskilda insatser bör vidtas på olika områden för att öka kunskapen samtidigt som samhället genom lagstiftning ger tydliga signaler om att kombinationen alkohol och båtliv inte är gott sjömanskap, då man utsätter inte bara sig själv, utan också andra för stora risker.

Idrotts- och friluftsliv bör också vara alkoholfria zoner då aktiviteter inom dessa områden engagerar stora ungdomsgrupper.

Folkrörelser och kommunalt ungdomsarbete

Det senaste decenniet kan knappast anses ha varit en bra period för utveckling av den lokala ungdomsverksamheten, varken kommunalt eller i folkrörelsernas och ungdomsorganisationernas regi.

Mycket av skulden till denna utveckling kan tillskrivas den ekonomiska åtstramning som gällt inte minst i kommunerna. Det ledde till indragna fritidsgårdar, minskade bidrag till ungdomsorganisationer, avvecklade bidrag till andra folkrörelser och till samlingslokaler.

Mera strul, mer småkriminalitet, snatterier och ibland också mobbning och våld kan troligen förklaras med detta.

Det har blivit svårare att engagera ledare och när samhällets stöd enbart blir moraliskt och verbalt utan ekonomisk uppföljning, sviktar engagemanget hos många. Det finns goda skäl för samhället att stötta frivilligorganisationerna också i tider av nedgång. Ett ökat obundet stöd är ett inslag i ett arbete för att engagera flera i frivilligarbete och att stärka organisationerna i deras utvecklingsarbete för demokrati och för de frågor som är deras grundfrågor. Ett sådant allmänt verksamhetsstöd bör inrättas för att stödja föreningsverksamheten. Vidare bör bidraget till upprusning av samlingslokaler förstärkas.

Serveringstillstånd

Antalet serveringstillstånd för restauranger, barer och pubar har ökat kraftigt. Vid årsskiftet låg antalet runt 11 600. Också caféer och andra serveringställen ges tillstånd och de alkoholfria miljöerna reduceras. En allmän uppstramning av tillståndsgivningen är önskvärd. Lönsamheten blir ibland för låg i den på vissa håll överetablerade branschen och alkoholservering är den enda möjligheten att få en lönsamhet. Alkoholen är en dålig vara att konkurrera med och det råder knappast någon tveksamhet om att konkurrensen leder till osunda inslag om inte kundkretsen är tillräckligt stor för lönsamhet. Operation Krogsanering i Stockholm har visat på såväl brister i hanteringen av alkoholservering som hur näringsidkare tänjer alkohollagen. Man har också genom Stadprojektet medverkat till utbildning av krögare och personal som haft en god inverkan. Detta förhållande hindrar inte att antalet krogar och platser på krogar sannolikt är för stort. Ett tydligt inslag av en alkoholpolitisk bedömning av serveringstillstånden bör införas i alkohollagen.

Folköl i den allmänna handeln

Försäljning av folköl i den allmänna handeln är egentligen problem bara ur ett perspektiv. Det är att kontrollen av åldersgränsen 18 år inte följs. Underåriga skaffar lätt folköl i stora mängder genom de försäljningskanaler som finns och det starkare folkölet, 3,5volymprocent, utgör i många fall tonåringars inkörsport till mer avancerade alkoholvanor, liksom till tidiga möjligheter till berusning. I många av de inköpstester som gjorts av folköl visar det sig att underåriga får handla i upp till 70 % av butikerna. Undersökningarna har genomförts genom såväl ungdomsorganisationer som genom kommunala alkoholhandläggare. Resultaten visar dessvärre inte på några tydliga förbättringar. Berörda butikskedjor, bensinstationer etc. måste ges starka incitament för att upprätthålla lagens intentioner. Regeringen bör ta initiativ till en skärpt lagstiftning för brott mot att sälja alkohol till underåriga.

Alkoholens kostnader

Det är ingen lätt uppgift att beräkna kostnaderna för alkoholen. Den gemensamma notan är dyr för samhälle och individer. De beräkningar som gjorts för Västeuropa ligger mellan 1 och 3 procent av BNP 1998. Det skulle motsvara mellan 64 929 miljoner och 194 817 miljoner US-dollar. Talen är sannolikt högre idag. En modell som prövats för att beräkna kostnaderna är hur olika faktorer påverkar det samlade trycket på sjukvård och antalet förlorade arbetsår. I västvärlden beräknas alkoholen svara för 10 % av sjukvården och 5 % av antalet förlorade år.

Trots en punktbeskattning av alkoholen som inbringar över 20 miljarder inkl moms och företagsskatter till den svenska statskassan så räcker inte detta till att täcka kostnaderna. I den studie som redovisats av nationalekonomen Anders Johnson 1999 belastas samhället med cirka 120 miljarder svenska kronor. Det är inte ointressant för samhället att, ur perspektivet att alla verksamheter ska bära sina egna kostnader, koppla detta till alkoholen. Beloppet är intressant att diskutera inte minst i olika budgetsammanhang.

Stockholm den 14 november 2002
Göran Magnusson (s)
Nils-Erik Söderqvist (s)	Christer Winbäck (fp)
Anita Brodén (fp)	Holger Gustafsson (kd)
Annelie Enochson (kd)	Tasso Stafilidis (v)
Birgitta Carlsson (c)	Lotta N Hedström (mp)