Behåll Färjerederiets varv i statlig ägo

Motion 2012/13:T326 av Annika Lillemets och Stina Bergström (MP)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att Färjerederiets två varv ska behållas i statlig ägo och ligga kvar inom rederiet.

Bakgrund

De fyrtio vägfärjelederna är en del av det svenska vägnätet. Med 21 miljoner personresor och 12 miljoner fordonstransporter per år är Färjerederiet, som är en del av Trafikverket, ett av landets största kollektivtrafikföretag och Sveriges största rederi.

För att säkerställa att den för samhället nödvändiga färjedriften fungerar dygnet runt krävs underhåll och service av de 65 fartygen. Detta sköts av Färjerederiets två reparations- och underhållsvarv, Tenö varv i Vaxholms kommun mitt i Stockholms skärgård, och Fridhems varv i Lysekil på västkusten. Där finns såväl nödvändig kapacitet som unik specialkompetens vad gäller just vägfärjor. Varven håller också ett reservdelslager som är anpassat till just färjedriftens behov.

Från att ha varit renodlade servicevarv för rederiets egna färjor har verksamheten mer och mer inriktats på att verka på en konkurrensutsatt marknad. De två varven är nu under försäljning. Enligt Trafikverkets hemsida motiveras detta utifrån statens ägarpolicy som innebär att ”om det finns en fungerande marknad ska inte statliga myndigheter erbjuda likvärdiga tjänster”. Trafikverket skriver vidare att myndigheten inte kan ”prioritera investeringar i varvsverksamheten före andra investeringar i vägar och järnvägar” och att varven i sin nuvarande form därför inte kan fortsätta att erbjuda ”konkurrenskraftiga tjänster”.

Risker med att sälja ut och fördelar med att behålla varven

”Trafikverkets färjerederi måste säkerställa att bra och prisvärda leveranser av underhåll till statens vägfärjor kan utföras även i framtiden” konstaterar Trafikverket vidare.

Om färjevarven tas över av ett eller flera vinstdrivande bolag, riskerar vi att inte heller dessa prioriterar nödvändiga investeringar som är samhällsekonomiskt lönsamma men inte företagsekonomiskt. Skulle ett privat monopol uppstå, kan verksamheten inte bara komma att bli svårare att styra, utan även dyrare för skattebetalarna.

Det är också svårt att se några fördelar med att rederiet gör sig beroende av andra varv när det gäller att säkerställa en hög kvalitet och tillgänglighet till de nödvändiga tjänsterna än med en egen serviceorganisation. Att ha egna enheter innebär också att underhållskostnaderna bättre kan styras så att det inte uppstår oskäliga kostnadshöjningar.

Underhåll och service av vägfärjor är en kritisk funktion som kräver specialkompetens som finns inom just Färjerederiet. Därför måste rederiet få ha fokus just på detta viktiga samhällsuppdrag, istället för att tvingas ut och konkurrera på marknaden. Grundläggande infrastruktur och samhällsservice får inte äventyras av tveksamma förhoppningar på kortsiktiga besparingar och blind övertro på marknadslösningar i alla lägen.

Mot bakgrund av detta föreslår vi att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Färjerederiets två varv ska behållas i statlig ägo och ligga kvar inom rederiet, med tydligt och renodlat uppdrag att säkerställa service och underhåll av Trafikverkets egna färjor.

Stockholm den 3 oktober 2012
Annika Lillemets (MP)	Stina Bergström (MP)