Frivillig sambeskattning

Motion 2012/13:Sk323 av Sven-Olof Sällström (SD)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att utreda möjligheterna att införa ett system för frivillig sambeskattning.

Motivering

I Sverige i dag har vi ett inkomstskattesystem som bygger på särbeskattning. Det tidigare systemet med sambeskattning ersattes i 1971 års skattereform med dagens särbeskattning. Det innebär att varje person enbart beskattar det som han eller hon har i inkomst, utan hänsyn till make/makas inkomst. Systemet leder till att par med lika stor sammanlagd bruttoinkomst kan beskattas helt olika, beroende på hur sammansättningen av inkomsten ser ut mellan de två makarna. I ett system med sambeskattning summeras den taxerade förvärvsinkomsten och delas därefter lika mellan makarna. Att göra sambeskattningen frivillig skulle leda till att de hushåll som får en lägre skatt med det nya systemet i så fall skulle välja att sambeskattas, medan övriga skulle välja att särbeskattas. Dagens system är djupt orättvist där två högutbildade med vardera 400 000 kronor, det vill säga 800 000 kronor i sammanlagd förvärvsinkomst, betalar mycket mindre i skatt än ett par med en högutbildad med 600 000 kronor i inkomst och en låginkomsttagare med 200 000 kronor i inkomst. Skillnaden är tusenlappar per månad. På ett år talar vi om tiotusentals kronor i straffbeskattning för paret med hög inkomstspridning.

Systemet med frivillig sambeskattning ska endast gälla äkta makar.

Riksdagens utredningstjänst (RUT) räknade på vad förslaget om frivillig sambeskattning skulle kosta enligt siffror från 2009. Den offentligfinansiella effekten blir 11,5 miljarder kronor. Hela 1,2 miljoner hushåll skulle få en skattelättnad med det frivilliga sambeskattningssystemet medan 4,8 miljoner hushåll skulle lämnas oberörda (med andra ord är det dessa hushåll där båda makarna har samma marginalskatt). 0,2 miljoner hushåll skulle få högre skatt men skulle på grund av frivilligheten välja att fortsatt särbeskattas. Analysen är strikt statistisk och tar inte hänsyn till beteendeförändringar som får positiv effekt på antalet arbetade timmar m.m.

Systemet ger alltså effekt endast där marginalskattesatserna är olika mellan makarna. Exempelvis skulle alltså två höginkomsttagare med vardera årsinkomst om 600 000 kronor inte påverkas av systemet. Inte heller skulle låginkomsttagare med vardera årsinkomst om 200 000 kronor påverkas av systemet. Ett typexempel är där ett gift par har en sammanlagd förvärvsinkomst om 600 000 kronor (alla inkomster av arbetsinkomst), men där person 1 tjänar 200 000 kronor och person 2 tjänar 400 000 kronor. Det frivilliga sambeskattningssystemet skulle leda till en skattelättnad om 6 016 kronor per år för paret. I fall med stor inkomstspridning, där ena maken tjänar 600 000 kronor och den andra tjänar 200 000 kronor, skulle sambeskattningssystemet leda till en skattelättnad om hela 41 162 kronor.

Samtliga par som väljer att sambeskattas skall också gemensamt dela på pensionsavsättningarna. Detta görs för att förhindra att ena maken missgynnas genom en relativt mindre framtida pension då inkomstspridningen är stor. Förslaget innebär alltså att den som tjänar mindre av de två makarna gynnas pensionsmässigt.

I Tyskland har man haft frivillig sambeskattning sedan 1958 och där väljer runt hälften av landets skattebetalare att sambeskattas. Det tyska systemet är fördelaktigt och för oss som värnar kärnfamiljen och äktenskapet är det ett bra system, samtidigt som det är ett steg för ett mer rättvist skattesystem.

Stockholm den 4 oktober 2012

Sven-Olof Sällström (SD)