Kapitalflykt från utvecklingsländer hotar utvecklingen

Motion 2011/12:U275 av Jan Lindholm m.fl. (MP)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att Sverige måste engagera sig hårdare i de internationella ansträngningarna att bromsa kapitalflykten från utvecklingsländerna.

Bakgrund

Varje år förlorar världens fattiga länder och de så kallade utvecklingsländerna över 1 200 miljarder US-dollar på grund av illegal kapitalflykt. Det är ett hisnande belopp och det påstås motsvara ungefär tio gånger det årliga globala utvecklingsstöd som alla bidragsgivande länder tillsammans betalar ut.

Det handlar alltså inte om de vinster som internationella företag delar ut och tar hem på skattade och redovisade resultat utan om illegal kapitalflykt. Uppskattningsvis två tredjedelar eller 800 miljarder US-dollar är illegala vinster som vanliga företag på olika sätt tillskansar sig. Den sista tredjedelen, 400 miljarder US-dollar är vinster som kriminella nätverk skapar genom människohandel, narkotika- och vapenhandel.

Den illegala kapitalflykten försvagar de drabbade länderna och deras regeringar och innebär att resurserna för att bygga upp länderna blir minimala. Illegal verksamhet, även om den bedrivs av annars välkända globala företag, tenderar att göda subkulturer och skapa rättstillämpningar som ligger helt utanför de vacklande demokratiernas räckvidd.

Ytterst är denna kapitalflykt det tydligaste och rakaste beviset på att den rika världen lever på att suga ut den fattiga på dess rikedomar. Det är inte någon nyhet eller någon ny slutsats utan snarare en gammal sanning. Men att Afrikanska utvecklingsbanken och andra bedömare kan presentera så konkreta siffror gör bevisningen övertydlig.

Förslag till agerande

Självklart är detta problem av en sådan art att ett litet land som Sverige inte ensamt har möjlighet att lösa det. Det krävs ett globalt samarbete inte bara mellan starka demokratier utan även med stöd från företag som tar avstånd från det sättet att berika sig.

Det är populärt att tala om globaliseringens fördelar, men myntet har något som för vissa skulle kunna betecknas som en baksida, vilket ofta glöms bort. Informationsflödet som gör att alla har tillgång till hela världen, i första hand via internet, innebär att den globala ojämlikheten måste lösas. Tidigare kunde människor i många länder hållas okunniga om förhållandena i resten av världen, vilket underlättade utsugning och rovdrift.

När nu i princip alla människor på jorden har tillgång till internet och den vägen kan få den information de önskar så måste problem lösas med utgångspunkt från det faktum att alla i princip kan få en bild av hur världen ser ut. Sverige har ett rykte i världen – ett rykte som delvis har kopplingar till Dag Hammarskjöld och hans tid som FN:s generalsekreterare, ett rykte som förpliktar. Sverige bör därför ta täten i arbetet med den monstruösa utsugning av tredje världen som den beskrivna kapitalflykten representerar.

Vi är övertygad om att Sverige redan deltar aktivt i det internationella arbetet som bedrivs på detta område i alla de forum där det är möjligt. Men vi anser trots det att riksdagen – när vi nu nåtts av denna information – måste uppmana regeringen att flytta fram positionerna och prioritera arbetet med detta än högre. Framför allt bör ett initiativ tas för att få seriösa stora globala företag att delta i arbetet eftersom det även berör deras verklighet påtagligt.

Stockholm den 2 oktober 2011
Jan Lindholm (MP)
Tina Ehn (MP)	Bodil Ceballos (MP)
Valter Mutt (MP)	Peter Rådberg (MP)
Mehmet Kaplan (MP)