Åtgärder för att stoppa människohandel

Motion 2008/09:Ju267 av Anne Ludvigsson m.fl. (s)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om åtgärder för att stoppa människohandel.

Motivering

Varje år hämtas hundratusentals kvinnor och barn från fattiga områden och tvingas att arbeta inom prostitution. Begreppet människohandel inbegriper flera olika saker, det kan gälla rekrytering, transport, försäljning, härbärgering eller mottagande av personer genom tvång eller hot om våld. Det kan också innebära bortförande, svindel eller bedrägeri, maktmissbruk i syfte att utnyttja offret sexuellt, tvångsarbete, slaveri eller att man tar organ till försäljning. Barn och kvinnor är särskilt utsatta och utgör ungefär 80 % av den totala handeln med människor för sexuellt utnyttjande.

Frågan om varför människohandel för sexuella ändamål uppstår har många svar. Den mest elementära utgångspunkten är att det finns en efterfrågan. Fattigdom, kvinnors och barns strukturella underordning i samhället och bristande respekt för de mänskliga rättigheterna är några av de mest grundläggande faktorerna som möjliggör den utbredda handeln.

Människohandel är ett fattigdomsrelaterat problem. Till skillnad från handel med varor som enbart går att sälja en gång kan en människa säljas för sexuella tjänster om och om igen. Den ständiga efterfrågan gör därmed människohandel till en lönsam verksamhet och handeln utgör vanligtvis en del av en större organiserad brottslighet. Enligt FN är människohandeln den tredje mest lönsamma illegala handeln i världen efter narkotika och vapen. Tidigare bedrevs handeln främst med kvinnor från Asien och Afrika men i och med murens fall, Sovjetunionens upplösning och krigen på Balkan har människohandeln även blivit ett inomeuropeiskt problem. Kvinnor och flickor från fattigare länder luras till väst i förhoppning om att få ett avlönat arbete men tvingas i stället in i handeln.

Att bekämpa och förebygga människohandel är ett gemensamt ansvar för ursprungs-, transit- och destinationsländerna. De verkliga, långsiktiga effekterna av de olika initiativ som redan vidtagits på unionsnivå, på regional nivå och inom medlemsstaterna, kommer, trots att de är oundgängliga, att minskas på ett betydande sätt om de inte motsvaras av åtgärder i ursprungs- och transitländerna. Detta kräver att de offentliga myndigheterna i dessa länder prioriterar frågan högre och ingriper på olika nivåer för att bekämpa handlarna, varna möjliga offer och hjälpa de offer som återkommer till ursprungslandet att återanpassa sig.

Vad som främst får kvinnor att lyssna på falska löften från rekryterarna och utsätta sig för risken att råka ut för människohandel hör ihop med fattigdom, arbetslöshet och brist på möjligheter i ursprungsländerna. Den försämrade ekonomiska situationen i dessa länder har haft en direkt effekt på flödet i människohandeln. Huvudmålen för gemenskapens utvecklingssamarbete omfattar kampen mot fattigdom, främjande av de mänskliga rättigheterna, jämställdhetsaspekter, demokrati och en hållbar utveckling. Dessutom är det viktigt att se till att ursprungsländerna är beredda att återintegrera offer som återvänder dit. Det händer fortfarande alltför ofta att kvinnor återigen faller offer för människohandlare eller får svårigheter att återhämta sig efter dessa ofta traumatiska erfarenheter. Vad gäller kandidatländerna är anslutningsprocessen ett bra verktyg för att angripa de grundläggande orsakerna till människohandel. Det är ytterst viktigt att frågan om människohandel förs högre upp på EU:s dagordning vid förhandlingsprocesserna om EU-anslutning.

Stockholm den 1 oktober 2008
Anne Ludvigsson (s)
Carina Adolfsson Elgestam (s)	Carina Hägg (s)
Carina Ohlsson (s)	Marie Nordén (s)