Gårdsförsäljning av egenproducerat vin

Motion 2007/08:So369 av Maria Plass (m)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om nödvändigheten av att tillåta svenska vinodlare att sälja sitt egenproducerade vin direkt till konsument på vingården.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om nödvändigheten av att tillåta svenska vinodlare att servera sina viner direkt till potentiell konsument genom utskänkningstillstånd specialformulerat för detta ändamål.

Motivering

I och med Sveriges inträde i EU 1995 upphörde flera av monopolen på alkoholområdet, till exempel import, tillverkning och partihandelsförsäljning, som ett led i anpassningen av Sverige till de inre marknadernas friheter. Sverige valde dock av alkoholpolitiska skäl att behålla detaljhandelsmonopolet, Systembolaget. Detta villkorades med att Sverige inte fick diskriminera producenter inom EU. Ett villkor som idag gör att vi snarare diskriminerar producenter på den egna marknaden.

För många kan tanken att köpa svensktillverkat vin säkert framstå som något främmande. Men nya druvor och nya utvecklingsmetoder har under senare år öppnat upp för vinproduktion i Sverige. Föreningen Svenska vinodlare listar 25 svenska vingårdar i medlemsregistret. Vi bevittnar här hur en helt ny näringsgren tar form i landets södra delar. Vi ser någonting som skulle kunna attrahera en helt ny form av turism att växa fram. Jag skriver skulle kunna attrahera en helt ny form av turism. Och kanske är det också mer riktigt att skriva att det skulle kunna bli en helt ny näringsgren. För anledningen till att tanken på att köpa svensktillverkat vin kan te sig främmande är inte helt obefogad. För den som har försökt kan tanken kanske till och med te sig omöjlig att omsätta i praktiken. Dagens alkoholpolitiska regler sätter käppar, för att inte säga stockar, i hjulet för våra svenska vinodlare. Den näringsfrihet som EU-inträdet villkorar blir inte till mer än ord på ett papper, krav i ett dokument.

Förklaringen till detta står delvis att finna i Systembolagets krav på urval och storskalighet vilket verkar exkluderande för de svenska vinodlarna. Reglerna fastställer att inget land, område eller producent får diskrimineras. Alla offerter ska bedömas likvärdigt oavsett ursprung. Resultatet blir att svenska producenter har mycket svårt att komma med i Systembolagets sortiment eftersom de inte kan uppfylla kraven på storskalighet. I och med att Systembolaget enbart säljer produkter i ordinarie sortiment, och i begränsad utsträckning produkter i beställningssortiment, är denna dörr till marknadsföring och försäljning i det närmaste stängd.

Den möjlighet som återstår för svenska vinproducenter är privatimport. Detta innebär i praktiken att kunden nödgas besöka Systembolaget tre gånger innan vinet de facto är i konsumentens ägo. Inledningsvis krävs ett besök för att beställa vinet samt lämna nödvändiga uppgifter om produkt och producent. Det andra besöket äger rum ungefär en vecka senare då beställningen bekräftas samtidigt som kunden lämnar en handpenning på 30 procent av den totala kostnaden för vinet. Vid det tredje besöket, efter ytterligare en vecka, kan kunden hämta ut vinet på Systembolaget, betala resterade kostnad för vinet samt en administrativ avgift på 17 procent.

Till detta ska ytterligare en problemformulering läggas, nämligen den som handlar om utskänkningstillstånd. Till skillnad från andra vinproducenter i EU tillåts nämligen inte våra svenska vinodlare att hålla provsmakningar på vingården så länge det inte handlar om slutna sällskap där deltagarna är anmälda redan på förhand. Det finns visserligen en möjlighet att låta potentiella kunder smaka på vinet om odlaren har köpt en flaska av sig själv för att bjuda på sitt eget vin. En möjlighet som oftast inte kan bokföras på pluskontot. Och här faller definitivt tanken på att Sveriges vinodlare skulle kunna attrahera turister genom att erbjuda vinresor likt dem i exempelvis Toscana eller i Bordeaux. Låt mig förtydliga; det är inte rimligt att internationella turister åker till Sveriges vingårdar för att inte provsmaka viner. Det är inte rimligt att internationella turister går den långa och krångliga vägen via Systembolaget för att beställa svenska viner. Det är knappt rimligt att svenska turister gör det om det handlar om ett vin de inte ens har fått möjlighet att provsmaka.

Nya druvor och nya utvecklingsmetoder har på senare år öppnat för vinproduktion i Sverige. Detta skulle kunna vara framväxten av en helt ny näringsgren i Sverige. För att möjliggöra detta är det hög tid att vi för det första gör som vårt grannland Finland, det vill säga öppnar för gårdsförsäljning av egenproducerade viner trots att det råder en monopolsituation. Samma utveckling har skett i Norge och Kanada, som visserligen inte påverkas av EU:s regelverk, men däremot har statliga monopol när det gäller alkoholförsäljning.

Avslutningsvis vill jag redan här passa på att bemöta en del av den potentiella kritiken mot gårdsförsäljning. Det kan hävdas att en gårdsförsäljning skulle öka tillgängligheten av alkoholhaltiga drycker. I Finland har man löst detta genom att försäljning tillåts under samma tider som Systembolaget håller öppet. Det är också på sin plats att påminna om dessa gårdars geografiska placering vilken ofta är långt ifrån städer och bebyggelse. När det gäller folkhälsan vill jag också flagga för att det handlar om dyra exklusiva viner varför vi snarare borde ifrågasätta Systembolagets storsäljare Bag-in-Box-vin. I Finland utgör den totala gårdsförsäljningen mindre än en promille av den totala alkoholförsäljningen. Och avslutningsvis när det gäller att undvika försäljning till ungdomar samt överservering så bör självklart samma regelverk gälla för utskänkning på en vingård när det kommer till ansvarsfull alkoholhantering som gäller för exempelvis restauranger. Däremot bör man se över kravet på att kunna tillhandahålla lagad mat.

Stockholm den 1 oktober 2007

Maria Plass (m)