Historieämnet i skolan

Motion 2001/02:Ub249 av Ulf Nilsson m.fl. (fp)

Ärendet är avslutat

Motionskategori
Fristående motion
Tilldelat
Utbildningsutskottet

Händelser

Inlämning
2001-10-05
Numrering
2001-10-05
Hänvisningsförslag
2001-10-05
Utskottsförslag
2001-10-05
Granskning
2001-10-05
Registrering
2001-10-05
Hänvisning
2001-10-11
Bordläggning
2001-10-11

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Sammanfattning

  • Historia blir ett kärnämne i en ny gymnasiestruktur.

  • Skolministerns nya ämne ”etik och moral” avvisas. Etiska och moraliska frågor ska vara en väsentlig del av många olika ämnen.

  • Indelningen i samhällsorienterande block i grundskolan upphör. Varje ämne, inklusive historia, är självständigt och studeras för sig med möjlighet till ämnesövergipande samarbete.

  • Lärarbehörighet i historia skall krävas för att undervisa i ämnet. En lärare ska inte längre anses behörig att undervisa i historia bara för att läraren har examen i ett eller flera av de andra samhällsorienterande ämnena.

  • Måluppfyllelsen av kursplanerna i historia måste kontrolleras bättre så att kraven i undervisningen höjs från dagens låga orienterande nivå.

Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att historia skall göras till kärnämne i gymnasieskolan.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att kursplanerna i historia skall ge tydligare vägledning till lärarna om undervisningens kunskapsmål.

  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att undervisningen i samhällsorienterande block skall ses över bl.a. vad gäller lärarnas behörighet i de ämnen de skall undervisa i.

  4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att förslaget om ett nytt kärnämne om etik och moral måste avslås.

Inledning

Vår tids viktigaste avgöranden sker i konflikten mellan diktatur och demokrati. Ytterst hänger demokratins fortlevnad på att varje ny ungdomsgeneration tror på samtalet som metod.

Historielöshet är en orsak till att nykommunistiska och nynazistiska extremister vandaliserar städer och hotar demokratin. Varje månad når oss nu TV-bilder där stenkastande huliganer skrämmer, hotar, förstör och vandaliserar städer där den demokratiska världens institutioner är samlade till möten. Bilderna från kommunistiska stenkastare i Göteborg 2001 ser likadana ut som bilder på nazistiska stenkastare i München 1931.

Det torde vara ställt utom allt tvivel att bristfälliga historiekunskaper är en viktig orsak till det ökade stöd som nykommunistiska och nynazistiska rörelser har i dag. För den som verkligen vill vaccinera uppväxande generationer mot odemokratiska irrläror är den enskilt viktigaste uppgiften att lära dem historia.

Att kunna sin historia är dessutom både roligt och stimulerande. Ämnet ger oss en kulturell identitet, som fungerar som ett kitt i vår sociala samhällsgemenskap. Heliga Birgitta, Vallonbruken, Freden i Brömsebro, Vasaskeppets undergång, tåget över Bält, sammanbrottet vid Poltava, Linnés katalogisering, utvandringen till Amerika och unionsupplösningen är exempel på företeelser som skapar samhörighet, även om vi inte alltid kommer ihåg årtal eller detaljer.

Ämnet historia har även en viktig uppgift när det gäller att kunna tolka viktiga skeenden i nutiden. Det går till exempel inte att förstå och orientera sig i dagens konflikter på Balkan utan att ha åtminstone grundläggande förhållanden klart för sig när det gäller Österrike-Ungern och skottet i Sarajevo 1914.

Det är bara människor som känner sig trygga i sin egen kulturella identitet som med öppna armar vågar bjuda på sig själva i möten med andra. Historien visar också att Sverige alltid varit en mångkulturell smältdegel som utvecklats av impulser utifrån.

Historieämnet är utsatt

Redan i Skolverkets nationella utvärdering av grundskolan 1992 framkom det att historieundervisningen låg på en för låg nivå. De krav som ställdes på eleverna var inte tillräckligt utvecklande.

I grundskolan har historieämnets mätbara tid enligt timplanen i grundskolan minskat med 50 procent från 1950-talet till i dag. Men minskningen kan i verkligheten ofta vara ännu större, eftersom historia ingår i ett block av samhällsorienterande ämnen som de senaste 20 åren haft en gemensam tid som skall fördelas mellan ämnena. Historieämnet har ofta blivit lidande av denna indelning. Det innebär också att läraren kanske inte är utbildad för att undervisa i historia, utan är geografi- eller religionskunskapslärare.

Även en gymnasist läser i dag väsentligt mindre historia än vad elevens föräldrar gjorde på 1960-talet. En naturvetare läste 181 klocktimmar historia enligt 1953 års läroverksstadga. 1970 reducerades timantalet till 149. På den tidigare humanistiska linjen läste en elev dubbelt så mycket historia som eleverna på det samhällsvetenskapliga programmets humanistiska gren gör idag.

Dråpslagen kom dock med skolministrarna Göran Persson och Ingegerd Wärnersson. 1991 minskades tiden till 80 klocktimmar, även för den tekniska inriktningen. När det nygamla tekniska programmet återinfördes hösten 2000 är historieämnet helt utraderat; antalet timmar är noll!

I gymnasieskolan finns historia bara som eget ämne på tre av de 17 nationella programmen. Det innebär att omkring 40 % av gymnasieeleverna inte får någon undervisning i historia. Ämnet är indelat i en A-kurs och en B-kurs. A-kursen skapar frustration. Lärarna upplever den som så abstrakt att eleverna har svårt att ta den till sig. De tvingas välja bort mycket av innehållet och tvingas ibland slopa en hel epok. Oavsett vilka prioriteringar de gör, blir behandlingen av efterkrigstiden ofta blygsam och ibland helt överhoppad.

Lärarna i Skolverkets granskning av historieundervisningen (se nedan) är ganska nöjda med B-kursen i ämnet, men den kommer bara 18 % av gymnasieeleverna till del. På de yrkesförberedande programmen är tanken att ämnet samhällskunskap ska ge eleverna ett historiskt perspektiv. En tredjedel av utbildningstiden ska ägnas åt historiskt stoff, men Skolverket anser det tveksamt om skolorna når upp till den omfattningen.

En stor majoritet av lärarna anser att styrningen genom kursplaner är mycket svag eller t.o.m. obefintlig. Variationerna mellan skolorna blir så stora att det är svårt att ta emot inflyttade elever och att planera undervisningen. På en del skolor omfattar A-kursen endast perioden fram till 1700-talet, vilket innebär att elever som endast läser denna kurs inte får någon riktig undervisning om senare tiders historia.

I fjol granskade Skolverket undervisningen i nutidshistoria och publicerade resultatet i ”Undervisningen i 1900-talets historia”. Resultatet visar att undervisningen om efterkrigstidens historia är satt på undantag. Den svenska historien under vårt sekel berörs endast marginellt. Elever med invandrarbakgrund får inte en ordentlig undervisning om sitt nya hemlands historia.

Lärarna i undersökningen berättar att sammanhang och förklaringsmodeller inte får plats i undervisningen och att det är sällan som fakta problematiseras. Att jämföra nutid med dåtid och att sätta demokratin i ett historiskt perspektiv får litet utrymme. Källkritiska inslag saknas. Rädslan för katederundervisning gör att lärarna låter bli att berätta om det de själva upplevt under efterkrigstiden, trots att eleverna uppskattar en sådan undervisningsform. Som orsak till den bristfälliga undervisningen anges att det inte finns tillräckligt med tid för ämnet och att lärarutbildningen inte har gett någon bra grund för att bedriva undervisning i nutidshistoria.

Det framkommer också i undersökningen att undervisningen om utvecklingen i Sovjetunionen och Östeuropa inte behandlas på ett adekvat sätt. Eleverna kan en hel del om nazismen och Förintelsen, men känner inte till mycket om andra totalitära regimer och övergrepp mot mänskliga rättigheter. Framför allt efterlyser lärarna material om Stalintiden. Folkpartiet föreslår därför en upplysningskampanj om de massmord som begåtts i kommunismens namn, motsvarande den utmärkta upplysningskampanj som Göran Persson initierade om Förintelsen.

Stärk historieämnet

Folkpartiet vill återupprätta historia som ett stort och viktigt ämne i svensk skola. Åtgärderna är en del i strategin att förskjuta skolundervisningen från ett rent nyttoperspektiv till en ökad tyngdpunkt i ett bildningsperspektiv.

Ett högt historiemedvetande hos befolkningen är en förutsättning för att bygga upp vår demokrati. Alla medborgare behöver goda kunskaper i historia, oavsett vilket yrke de har. Folkpartiet anser att alla elever i gymnasieskolan måste läsa historia och att ämnet därför måste bli ett kärnämne. Historieämnet måste även ges mer tid om det inte ska urvattnas.

Kursplanernas mål måste utvärderas skarpare och ge en tydligare vägledning till lärarna om vad undervisningen ska innehålla. Det är skrämmande att i Skolverkets rapport om historieundervisningen läsa att hela epoker ibland hoppas över. Vi måste ha en likvärdig historieundervisning över landet, så att alla har med sig ett gemensamt kunskapsgods för att förstå hur vårt och andra samhällen vuxit fram. Eftersom Skolverkets granskning visar att undervisningen ligger på för låg nivå måste kraven på måluppfyllelse höjas. Därmed kan undervisningen läggas upp på ett annorlunda sätt eller skolorna välja att ge historieämnet mer tid.

Man bör se över konstruktionen med undervisning av historia i ett samhällsorienterande block, så att inte historieämnet riskerar att förlora sin identitet och sin lärarkompetens. Folkpartiet föreslår att denna fråga utreds snarast.

I våras kom från Utbildningsdepartementet ett förslag om nytt gymnasieämne. Det nya ämnet ska innehålla etik och moral, nutidshistoria, samhälls­kunskap, religion och medier. De självständiga ämnena religion och samhälls­kunskap ska avskaffas. Med ett penndrag skulle flera tunga ämnen tunnas ut och ersättas av en konturlös blandning.

Såväl etik, moral som social kompetens måste självfallet genomsyra all verksamhet i skolan. Det är orimligt att dessa förhållningssätt skulle förbehållas vissa utpekade lektionstimmar i gymnasieskolan. Diskussioner om etik och moral behövs i skolan, det är ingen tvekan om det. Det finns verkligen också ett antal ämnen där sådana diskussioner borde vara en naturlig del; svenskans litteraturundervisning, religion, historia, samhällskunskap, filosofi m.fl. Det finns ingen anledning att tunna ut ämnen med viktiga faktakunskaper. Det finns heller ingen anledning att placera frågorna om etik och moral till ett avgränsat schemalagt ämne. Svaret på Utbildningsdepartementets förslag om ett nytt kärnämne måste bli ett tydligt nej. Det är dags att försvara samhällskunskapen och religionen som viktiga kärnämnen samt att också göra historia till ett kärnämne i gymnasiet.

Att undervisningen måste vara ämnesövergripande är inte ett trovärdigt argument för att slå ihop viktiga ämnen. Ämnesöverskridande eller tvärvetenskapliga studier måste ju i verkligheten utgå från en gedigen bas av kunskaper. En studerande kan t.ex. inte plötsligt anlägga ett historiskt perspektiv på en nutida händelse om han eller hon inte har grundläggande kunskaper i historia. I den socialdemokratiska skolan har det funnits en lång tradition att tona ned ämneskunskaperna. Tydligen lever än i dag den gamla grundskoleidén med blockämnen, där en enda lärare har ansvaret för religion, historia, geografi och samhällskunskap, trots att han eller hon bara har utbildning i något av ämnena. Det vore beklagligt om denna idé skulle praktiseras också på gymnasiet.

Stockholm den 28 september 2001

Ulf Nilsson (fp)

Yvonne Ångström (fp)

Ana Maria Narti (fp)


Yrkanden (4)

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att historia skall göras till kärnämne i gymnasieskolan.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    =utskottet
  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att kursplanerna i historia skall ge tydligare vägledning till lärarna om undervisningens kunskapsmål.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    =utskottet
  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att undervisningen i samhällsorienterande block skall ses över bl.a. vad gäller lärarnas behörighet i de ämnen de skall undervisa i.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    =utskottet
  4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att förslaget om ett nytt kärnämne om etik och moral måste avslås.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    =utskottet

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.