med anledning av prop. 2001/02:20 Infrastruktur för ett långsiktigt hållbart transportsystem

Motion 2001/02:T23 av Anne-Katrine Dunker (m)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om drift, underhåll och satsningar på vissa delar av järnvägs- och vägnätet i Gävleborgs län och i angränsande län.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om trafiksäkerhet.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om arbetspendling.

Motivering

Efter två års väntan har näringsministern äntligen presenterat en infrastrukturproposition. En väntetid som inneburit att vårt svenska vägnät har fått förfalla så mycket att de nu anslagna pengarna inte räcker särskilt långt. Tilldelningen för Gävleborgs län under de senaste åren har bara uppgått till 65–70 % av ramen, vilket innebär att det finns en eftersläpning i planen på cirka ett år. Vägverket räknar med att det kommer att kan ta upp till tio år för att komma i kapp dagens eftersläpade underhåll.

De flaskhalsar som finns på Ostkustbanan, både i den norra delen av länet och strax söder om länet, måste snarast åtgärdas innan vi får en allvarlig trafikinfarkt p.g.a. det ökade trycket av både norr- och södergående trafik. Ostkustbanan är tillsammans med bl.a. E 4 livsnerver för Norrland, därför är det extra angeläget att de åtgärdas. Dubbelspåret norr om Uppsala – Uppsala–Mehedeby – måste byggas ut för att minska trafikproblemen.

Järnvägssträckan Gävle–Falun–Borlänge måste byggas om så att de avsnitt, exempelvis Granstandabacken, som är kapacitetshämmande tas bort. I dag måste man antingen köra en omväg eller köra med halv last för att klara sträckan.

Transporter för både personer och varor måste anpassas till nya och förändrade krav. Grundläggande förutsättningar för tillväxt och utveckling är ett väl fungerande väg- och järnvägsnät. Ett stort problem för etablerade företag och för att nya företag skall etablera sig i Gävleborgs län är våra på många håll dåligt underhållna vägar – något som medför skador på både fordon och last, förlänger transporttiderna och ökar risken för trafikolyckor. Vid tjällossningen måste drygt 60 mil väg stängas av under långa perioder. Det myckna regnandet under den gångna och den förra sommaren har ytterligare försämrat standarden på många av våra vägar och järnvägar. För att öka tillgängligheten i hela länet måste vägarna hålla en hög och jämn standard. En ökad satsning på drift- och underhållsåtgärder är därför mycket brådskande.

Riksväg 67 är ett exempel där framkomligheten på vissa sträckor är mycket begränsad. Längs vägen finns några särskilt angelägna objekt som dagligen passeras av 400–600 tunga lastbilar. Objekten är angelägna både ur trafiksäkerhets- och framkomlighetssynpunkt. Riksväg 272 är ett annat exempel på en hårt trafikerad väg med både dålig framkomlighet och trafiksäkerhet. ”Vajerräcken kunde ha räddat liv”. Det kunde man läsa i tidningarna efter en svår olycka på E 4:an strax söder om Söderhamn nyligen. Vajerräcken har onekligen visat sig vara en mycket bra och billig livräddare. Sträckan Gävle–Axmartavlan kallades tidigare för ”dödens väg”. Men efter att man satt upp vajerräcken har ingen dödsolycka inträffat. Om vi skall tro på en nollvision inom trafiken är en satsning på vägsäkerheten oundviklig.

För Gävleborgs läns utveckling är det betydelsefullt att kunna arbetspendla både inom och utom länet. Under det senaste året har många pendlare tvingats anlända sent till möten och arbete p.g.a. icke fungerande kommunikationer. Nu behövs krafttag, dels för att öka möjligheterna till arbetspendling, dels för att ge företagen bättre förutsättningar att både kunna överleva och etablera sig i glesbygden.

Stockholm den 18 oktober 2001

Anne-Katrine Dunker (m)