Införande av samvetsklausul

Motion 2001/02:So563 av Per Landgren (kd) och Lennart Fridén (m)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en samvetsklausul inom sjukvården och högskoleutbildningen.

Samvetsklausul

”Konungen bör ... ingens samvete tvinga eller tvinga låta.” Så löd samvetsfriheten i 1809 års regeringsform. Detta avlägsnades i samband med grundlagsreformen 1974 men återinfördes i och med att den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna införlivades i svensk lagstiftning 1994.

Den gamle lundafilosofen Hans Larsson förklarade på sin tid att ”samvetet dömer våra handlingar som goda eller onda”. Ett ”dåligt samvete” får vi när vi är medvetna om att vi har gjort något fel och att vi borde handlat annorlunda. Samvetet kan således definieras som en etisk medvetenhet i var människa. Denna medvetenhet är beroende av den bakomliggande etiken och kulturen och inte minst de grundläggande värden som vår demokrati ytterst vilar på. I de flesta etiska system fungerar samvetet som ett korrektiv för vårt handlande. Om denna etik, oavsett vilken, försvagas, försvagas även samvetet.

Om Sveriges riksdag skulle lagstifta om rätt till dödshjälp i någon form och om det skulle ingå i en yrkesgrupps uppgifter och åligganden att utföra momentet, då hör det till de grundläggande mänskliga rättigheterna i en rättsstat att kunna vägra att utföra detta för sitt samvetes skull, utan rättslig eller någon annan påföljd. Exemplet visar behovet av en samvetsklausul, som utgår från traditionell etik och vidgar dess tillämpning och inför det som en naturlig del inom t ex sjukvården och utbildningsväsendet.

De länder som har samvetsklausul kan tillvarata kunnandet och engagemanget hos alla de personer som funnit sin uppgift inom sjukvården, utan att tvinga den som hyser samvetsbetänkligheter kring vissa svåra etiska frågor att delta i viss verksamhet. Detta kan gälla abort, insättandet av abortiv spiral eller transplantationer av och forskning som inbegriper celler från aborterade foster samt annan praxis som utifrån traditionell etik är kontroversiell. Annan verksamhet som kan upplevas stötande ur ett annat etiskt perspektiv är vissa djurförsök eller transplantationer av djurorgan till människor.

I Sverige har regering och riksdag resonerat tvärtom och menat att dessa personer bör söka sig till andra yrken om de känner att de inte kan gå emot sitt samvete. När Samvetsklausulutredningen presenterade sitt förslag 1996 framkom emellertid att individuella lösningar ofta arbetades fram på berörda arbetsplatser. Det är inte heller sällsynt att man hör vårdpersonal hänvisa till en samvetsklausul de tror existerar och som man därför följer. Detta gör att det ofta i realiteten finns en informell samvetsklausul, men långt ifrån alltid.

Trots att Samvetsklausulutredningen inte ansåg det berättigat att införa en samvetsklausul inom utbildningsväsendet förordades att studenterna bör ges rätt att hos Överklagandenämnden för högskolan att särskilt överklaga beslut om deltagande i obligatoriska utbildningsmoment. Utredningen undersökte inte heller förutsättningarna för att införa en samvetsklausul inom arbetslivet.

När frågan om organtransplantation utreddes fanns det även förslag om att införa en samvetsklausul gällande denna verksamhet och ett antal remissinstanser förordade att en samvetsklausul för vårdpersonal skulle ge möjlighet att avstå från deltagande i transplantationsverksamhet med organ från aborterade foster. Så blev emellertid inte fallet.

Till syvende og sidst handlar det emellertid inte om att utreda huruvida Sverige skall ha en samvetsklausul inom sjukvården eller ej. Frågan är istället hur Sverige skall tillämpa Europakonventionen, som redan är en del av svensk lagstiftning. Enligt vår mening bör dock regeringen snarast återkomma till riksdagen med lagförslag om en samvetsklausul inom sjukvården och högskoleutbildningen.

Stockholm den 4 oktober 2001
Per Landgren (kd)	Lennart Fridén (m)