Postabortsyndrom

Motion 2001/02:So524 av Magda Ayoub (kd)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en utredning av postabortsyndrom i ett kvinnohälsoperspektiv.

Kvinnors hälsa

Abortingrepp är ett av landets vanligaste kirurgiska ingrepp. Någon medicinsk utvärdering under den period Sverige haft fri abort har dock inte utförts för att utvärdera hur detta förhållande har påverkat kvinnors hälsa. Överhuvudtaget är forskningen sparsam på detta område, inte minst av senare datum.

Prematurfödslar och missfall m.m. efter tidigare abort

Några år efter det att abort generellt sett blev legaliserat i Västeuropa (slutet på 1960-talet, början på 1970-talet) visades det på vissa samband mellan aborter och prematurfödslar.

År 1971 kom man i en undersökning fram till att risken för prematurfödsel ökade med 14 % efter en abort, med 18 % efter två aborter och med 24 % efter tre aborter (Klinger, ”Demographic Consequenses of the Legalisation of Abortion in Eastern Europe”, International Journal GYN & OB, vol. 8, sept. 1971, s. 691). Andra källor som bekräftar detta eller har liknande siffror är: R. Slumsky, ”Course of Delivery of Women Following Interrupting of Pregnancy”, Czechoslovakia Gyn., vol. 29, no. 97, 1964. G. Papaevangelou, U. Hospital, Aten, Grekland, Jour. OB-GYN, British Commonwealth, vol. 80, 1973, s. 418–422. ”Czecks Tighten Reins on Abortion”, Medical World News, 106J, 1973.

I en mycket stor studie av Världshälsoorganisationen WHO, undersökte man 7 228 kvinnor i åtta europeiska länder. Denna studie visade att kvinnor som tidigare hade gjort abort hade signifikant högre andel missfall i andra trimestern, prematurfödslar och barn med låg födelsevikt (Colloborative Study, Lancet, 1979, 20 Jan; 1 (8108): 142–145.

I staten New York gjorde man en jämförande studie under åren 1975–1979. 40 000 kvinnor undersöktes, varav hälften gjorde abort och hälften födde fram sina barn. När man senare analyserade deras påföljande hälsotillstånd beträffande barnafödande, såg man ett signifikant mönster av ökade komplikationer hos kvinnorna som gjorde abort: (Källa: V. Logrillo et al., ”Effect of Induced Abortion on Subsequent Reproductive Funcion”, N.Y. State Dept. Of Health, Contract #1-HD-6-2802, 1975–1978).

I en UCLA-studie av 26 000 på varandra följande förlossningar ville man ta reda på om tidigare aborter (och för tidiga födslar) ökade antalet dödfödda barn och dödsfall strax efter födseln. Resultaten blev att dödssiffran ökade mer än tredubbelt (S. Funderburk et al., ”Suboptimal Pregnancy Outcome with Prior Abortions and Premature Births”, Amer. Jour. OB/GYN, Sept, 1, 1976, s. 55–60).

Utomkvedshavandeskap efter tidigare utförd abort

I USA har antalet utomkvedshavandeskap mer än femdubblats sedan början av 1970-talet (National Centre for Health Statistics, USA).

Bland kvinnor som gjorde abort vid sin första graviditet ökade risken för kommande utomkvedshavandeskap med 500 % (Chung et al, ”Effects of Induced Abortion Complications on Subsequent Reproductive Functions”, University of Hawaii, Honolulu, 1981).

Psykologiska problem

I USA har forskningen kring kvinnors hälsa efter abort kommit mycket längre än i Sverige. Trots att förhållandena i USA är något annorlunda än i Sverige finns det anledning att anta att svenska kvinnors reaktioner och upplevelser efter abort inte skiljer sig i det väsentliga från amerikanska kvinnors erfarenheter.

Forskningsrapporter visar att en abort även psykologiskt och känslomässigt är mycket problematisk för kvinnan (se sammanställning i David Reardon: ”Aborted Women, Silent No More”, Loyola University Press, Chicago 1987). Några exempel kan nämnas:

Omkring 9 procent av kvinnorna i en vetenskaplig studie upplevde måttlig till allvarlig känslomässig och psykisk stress efter aborten. Upp till 10 procent behövde vård inom psykiatrin eller hos annan läkare. 1–2 procent av kvinnorna led av sådana trauman efter aborten att de inte kunde klara av ett dagligt arbete.

I en undersökning gjord av WEBA, en organisation för kvinnor som gjort abort, framkom bland annat att 95 procent av de tillfrågade kvinnorna inte skulle ha gjort om aborten om de ställts inför problemet i dag. 93 procent upplevde att deras självbild hade försämrats efter aborten och 66 procent upplevde att deras liv hade blivit sämre efter aborten.

Redan 1977 publicerade sociologen Mary Zimmerman en undersökning om hur kvinnor upplevt abort (Mary Zimmerman, ”Passage Through Abortion: The Personal and Social Reality of Women´s Experiences”). Av hennes rapport framgår bland annat att:

I 95 procent av fallen spelade mannen en central roll i beslutet att göra abort. I 20 procent av fallen kände sig kvinnan tvingad av mannen att göra aborten.

I 50 procent av fallen följdes aborten mycket snart av en allvarlig störning i eller ett avslutande av kvinnans relation till mannen.

Zimmerman konstaterar att de kvinnor som verkar ha klarat sig bäst efter aborten är de kvinnor som varit mest benägna att förtränga minnet av aborten eller beskriver den som ”en overklig upplevelse”. Zimmermans undersökning gjordes dock bara sex veckor efter aborten.

Utredning

En utredning om postabortsyndrom utifrån ett kvinnohälsoperspektiv bör göra en sammanställning av det aktuella forskningsläget inom såväl svensk forskning som internationell, med avseende på fysiska och psykiska konsekvenser av abort. Utifrån denna sammanställning bör sedan ett tvärvetenskapligt utrednings- och forskningsarbete kunna initieras under exempelvis Folkhälsoinstitutets ansvarsområde.

Om de samband som beläggs i ovan anförda internationella studier återfinns även i Sverige, bör utredningen även få i uppdrag att besvara vilka konsekvenser detta bör få för informationsarbetet på mödravårdscentraler och inom sjukvården i Sverige.

Stockholm den 2 oktober 2001

Magda Ayoub (kd)