Barnens situation

Motion 2001/02:So496 av Ingrid Burman m.fl. (v)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utjämna klasskillnader som drabbar barn.1

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om fortbildning för personal som möter barn.

1 Yrkande 1 hänvisat till SfU.

Inledning

Barn som lever i Sverige har i jämförelse med andra länder en god hälsa, goda levnadsvillkor och goda möjligheter till ett bra liv. Det kan sägas att barn i Sverige i allmänhet har det rätt så bra. Men det gäller inte alla barn.

Även i Sverige lyser tydligt skillnaderna igenom mellan olika människor när hälsa, ekonomiska resurser och möjligheter studeras. En situation som ytterst drabbar barnen hårdast.

Det är sedan länge känt att barns hälsa är sämre i länder med en dålig och outvecklad ekonomi. Men det är inte endast landets absoluta fattigdom som påverkar barns hälsa och livssituation. Stora klyftor mellan rika och fattiga i ett enskilt land tycks leda till att ohälsan hos de sämst ställda blir mer framträdande än man skulle förvänta sig vid iakttagelsen av bruttonationalproduktens storlek. Även i Sverige finns det tydliga hälsoskillnader som är relaterade till familjens socioekonomiska situation. Det drabbar alltid barnen hårdast.

1990‑talet har på olika sätt studerats bl.a. på grund av de stora nedskärningar som då genomfördes och den svåra ekonomiska situation som då rådde. Det har i dessa studier visat sig att förfärande många barn levde och lever i en svår situation. En studie visar att 1997 levde vart sjätte förskolebarn i familjer med inkomster under socialbidragsnormen. I mitten av 90‑talet levde nästan vartannat barn i en familj med något ekonomiskt problem. Många av dessa barn lever i familjer som helt eller delvis uppbär försörjningsstöd. I en studie från Socialhögskolan i Lund, som hade sin utgångspunkt i familjernas bostadssociala förhållanden, konstaterar man att 150 000 barn lever i fattiga familjer. Det leder till att dessa barn får sämre förutsättningar vid livets start än sina jämnåriga, trots att föräldrarna gör allt för att sätta barnens behov i främsta rummet.

Andelen barn i familjer med ekonomiska problem har inte ökat ytterligare sedan mitten av 90‑talet men däremot har en viss fördjupning av problematiken konstaterats.

Socialt och ekonomiskt baserad ohälsa

I den studie som gjordes av Nordiska Hälsovårdshögskolans samnordiska undersökning om barns hälsa 1996 fann man ett tydligt samband i alla länder, nämligen att det fanns en socialt och ekonomiskt baserad ojämlikhet i hälsa hos barn mellan 2 och 17 år. Det gällde långvariga hälsoproblem, psykosomatiska symtom och funktionsnedsättningar. Även om Sverige har bland de bästa resultaten avseende barns hälsa så visar det sig att även här så är det inte den absoluta fattigdomen som är mest avgörande utan den relativa. Sveriges och Skandinaviens relativt goda resultat och den förhållandevis låga fattigdomen bland barn kan direkt knytas till en medveten fördelningspolitik som förts under gångna decennier, men som under 90‑talet börjat svikta.

Familjens socioekonomiska situation framträder tydligt där barnen uppges ha alltfler besvär ju högre graden av ekonomisk stress är i familjen. Det visar sig framför allt hos tonårspojkar som uppvisar symtom på nedstämdhet, sömnsvårigheter, ont i magen eller huvudvärk.

Att ojämlikhet påverkar barns hälsa beror på en kombination av risker och färre skyddande faktorer. En sådan start i livet ökar risken för social utsatthet och sämre hälsa även i vuxenlivet. Följaktligen leder ett omvänt förhållande till bättre förutsättningar i vuxenlivet.

I rapporten ”Knapphetens boningar” skriver Torbjörn Hjort och Tapio Salonen om permanent otillräcklighet: ”pengarna räcker aldrig, en knapp ekonomi skapar oro kring räkningar, inköp av mat och kläder m m. Det föreligger en permanens i knappheten, det handlar inte om någon tillfällig svacka utan om att år efter år leva under ekonomisk stress med små eller inga förhoppningar om någon positiv förändring.” Det är i denna miljö av knapphetens permanens som många barn växer upp. Vi kan tydligt identifiera gruppen och det finns en god kunskap om vad som kan göras för att förbättra deras situation. En sådan konkret åtgärd är exempelvis det som Vänsterpartiet vid upprepade tillfällen fört fram – att barnbidragshöjningarna också ska komma dem som uppbär försörjningsstöd till del.

Det är inte bara hälsan som påverkas hos barn som lever under svåra socioekonomiska förhållanden. Motsvarande situation finns när det gäller barnmisshandel vilket bl.a. påvisats av kommittén mot barnmisshandel där svag familjeekonomi framstår som den starkaste bakgrundsfaktorn till bl.a. barnmisshandel, sexuella övergrepp och mobbning.

Vanmakt och stress ökar när de ekonomiska marginalerna inte finns. Det sambandet utgör enligt Vänsterpartiets mening ett starkt motiv för en social reformpolitik, en generell välfärdspolitik som ytterst gynnar de fattigaste barnfamiljerna. Därutöver krävs självklart andra stödåtgärder i familjer där barnmisshandel förekommer.

Medveten ekonomisk fördelningspolitik

Att stärka barnfamiljernas ekonomi är ett bra sätt att också stödja de utsatta barnen. En medveten ekonomisk fördelningspolitik, jämte breda förebyggande program och hälsopedagogiska insatser bidrar till en bättre barnhälsa. Det kan ske genom att trygga de generella välfärdssystemen vilka inte minst är viktiga för ensamförsörjare. Barnomsorgen, fritidsverksamheten, mödra- och barnhälsovården behöver förstärkas och säkras samt hålla en hög och likvärdig kvalitet.

Välfärd för alla barn

Vänsterpartiet anser att barn i ett klassperspektiv är osynliggjort. De flesta rapporter som studerat barn och ungas situation på 90‑talet, ”Knapphetens boningar”, ”Välfärdsbokslutet” och ”Barnmisshandel”, visar tydligt på att det viktigaste sambandet mellan barn och utsatthet bygger på klass.

Vänsterpartiet förväntar sig att det pågår ett beredningsarbete i Regeringskansliet med anledning av utredningen ”Ur fattigdomsfällan”. Vänsterpartiet anser att det är viktigt att det i en kommande proposition finns förslag som riktas speciellt mot att utjämna klasskillnader som drabbar barn. Exempel på träffsäkra åtgärder för detta är bostadsbidrag, underhållsbidrag och barnbidrag.

Detta bör ges regeringen till känna.

Särskilt utsatta barn

Det finns en rad grupper av barn som kan sägas vara särskilt utsatta. Det är barn som har föräldrar med missbruksproblem och barn till psykiskt sjuka för att nämna några. Man beräknar att mellan 20 och 30 procent av de psykiskt sjuka har barn i åldern 0 till 18 år. Dessa barn får alltför ofta ta ett alldeles för stort ansvar, och föräldrarnas sjukdom bidrar ibland till bristande omsorgsförmåga. Barnen löper själva en förhöjd risk att drabbas av psykisk ohälsa och annan psykosocial problematik. Det krävs en god samverkan mellan psykiatri och socialtjänst för att man tidigt ska kunna uppmärksamma dessa barn.

Barn i familjer med missbruksproblem lever precis som barn till psykiskt funktionshindrade mycket utsatt. Barnen får även här ta ett stort ansvar.

Dessa barn saknar möjlighet att fullt ut få vara barn och många upplever skam över sin situation och berättar därför inte alltid om sin situation.

Vi kan konstatera att det behövs ökad kunskap hos berörda personalgrupper, exempelvis lärare och förskolelärare, då anmälningar om att barn far illa har en låg frekvens. Det har, som förklaring till detta, angivits att det är svårt att upptäcka dessa barn och att det finns en osäkerhet om vad som händer med anmälan.

Det är angeläget att personal som möter barn i olika situationer ges möjlighet till fortbildning om utsatta barn och personalens anmälningsplikt.

Detta bör ges regeringen till känna.

Elanders Gotab, Stockholm 2001

Stockholm den 4 oktober 2001
Ingrid Burman (v)
Ulla Hoffmann (v)	Lena Olsson (v)
Rolf Olsson (v)	Sven-Erik Sjöstrand (v)
Claes Stockhaus (v)	Carlinge Wisberg (v)
Alice Åström (v)