Abort

Motion 2001/02:So461 av Tuve Skånberg (kd) och Gustaf von Essen (m)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en utredning i syfte att utreda varför kvinnor väljer abort, vilket stöd kvinnorna önskar och andra aspekter som kan tänkas påverka aborttalet.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en analys av varför Sverige har högst aborttal i Norden.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett åtgärdsprogram för hur antalet aborter skall kunna minskas.

Motivering

Det råder i dag konsensus kring det faktum att en abort innebär ett svårt beslut för kvinnan, i grund och botten beroende på att en abort inbegriper ytterligare ett liv – det ofödda barnet/fostret/embryot.

Abort kan i detta perspektiv inte betraktas som en rättighet, utan bör istället betraktas som en etisk konflikt mellan två individer – den gravida kvinnan och det ofödda barnet. I Sverige har vi sedan 25 år en lag som stiftar att denna konflikt skall lösas i varje enskilt fall genom den kvinna som bär på det spirande livet, fram till den artonde graviditetsveckan. Hon ensam har fram till denna tidpunkt möjligheten att avgöra hur den etiska konflikten skall lösas. Detta har emellertid inte inneburit att kvinnan därmed blivit fri från vare sig skuld- eller skamkänslor: tvärtom mår många dåligt av att behöva genomgå en abort. (Se exempelvis Hanna Söderberg, Urban women applying for induced abortion, Malmö 1998 och Marie Törnbom, Psychosocial Factors related to the choice of legal abortion, Göteborg 1999.)

Det tycks även råda konsensus hos såväl den lagstiftande som den exekutiva makten i Sverige om att det ofödda barnet har rätt till livet, om än en principiell sådan. Mot ovan beskrivna bakgrund är det naturligt att det finns ett mål att så få kvinnor som möjligt ska behöva uppleva en oönskad graviditet och en därpå följande abort.

Detta sätt att se på abort kommer även till uttryck i en mängd offentliga dokument, till exempel Statens Offentliga Utredningar 1989:51 där man skriver: När det gäller den oföddes intresse bör först framhållas att ett foster i princip har rätt till utveckling och rätt att födas. Därav följer att en abort inte kan motiveras utifrån fostrets intresse. Ett abortbeslut innebär som regel att kvinnans (föräldrarnas) intresse att inte föda barnet tillåts väga tyngre än fostrets intresse att utvecklas och födas. Man måste utgå från att modern och det blivande barnet är två individer som båda är skyddsvärda. Det spirande människolivet har i sig ett stort värde. Det kan inte ses enbart som en del av kvinnans kropp.

Vidare står det i FN:s konvention om barnets rättigheter (ratificerad av Sverige) att konventionsstaterna beaktar att såsom anges i deklarationen om barnets rättigheter, barnet på grund av sin fysiska och psykiska omognad behöver särskilt skydd och särskild omvårdnad, innefattande lämpligt rättsligt skydd, såväl före som efter födelsen.

I artikel 1 stadgas: I denna konvention avses med barn varje människa under 18 år, om inte barnet blir myndigt tidigare enligt den lag som gäller för landet.

I artikel 6:1 stadgas: Konventionsstaterna erkänner att varje barn har en inneboende rätt till livet.

Riksdagens socialutskott (1993/94:SoU2) skriver: ...anser det nödvändigt med en sammanhållen och etiskt förankrad politik i dessa frågor. Utgångspunkten måste därvid vara den syn på människan och på människolivets helgd som har sin förankring bland annat i den kristna etiken och den västerländska humanismen. Alla människor har samma värde och den grundläggande mänskliga rättigheten är rätten till liv. Regeringen skriver i en proposition (1994/95:142): En avvägning mellan kvinnans intressen och den oföddes intressen är ofrånkomlig. Det är dock viktigt att vara vaksam så att inte detta slags avvägning leder i riktning mot en etisk gradering av människoliv.

Regeringen, i form av socialminister Lars Engqvist, säger (svar på en skriftlig fråga våren 1999): Att det är angeläget att försöka hålla nere antalet aborter så mycket som möjligt är någonting vi alla kan vara överens om.

Abort – en otillräcklig lösning

Med grund i denna samstämmighet är det viktigt att debatten om abort hålls vid liv. Det är farligt för demokratin i stort och individen i det lilla om beslut och riktlinjer i etiskt och moraliskt svåra konflikter enbart blir bokstäver på ett papper. Risken är då att vår människosyn blir avtrubbad inte enbart i denna fråga, utan även i näraliggande frågor, till exempel i fråga om dödshjälp, fosterdiagnostik och genteknik.

Det går inte heller att dölja att den etiska konflikten mellan kvinnan och det ofödda barnet inte på ett fullgott sätt löses genom den abortlagstiftning Sverige har i dag. Inte minst har detta blivit uppenbart under det gångna året genom en mängd händelser och nyheter som vi här vill peka på: Antalet
aborter är högt. När statistiken över antalet utförda aborter 1999 presenterades av Socialstyrelsen i mars i år visade den delvis på en positiv utveckling – antalet aborter under 1999 var det lägsta sedan lagen om fri abort infördes. Men den stora nyheten när statistiken presenterades var ändå att antalet tonårsaborter ökade för fjärde året i rad. De allra flesta som uttalade sig om nyheten såg negativt på ökningen av aborter bland tonåringarna. Med undantag av ett fåtal extremister vill de allra flesta tvärtom att antalet aborter ska minska.

Helt nyligen har också presenterats utredningar om att en tredjedel eller fler som gjort abort har gjort detta av ekonomiska orsaker.

Även om antalet aborter över lag nu är nere i nivå med tiden före lagen om fri abort, bör en medvetenhet finnas om att betydligt mer kan göras för att bringa ned antalet aborter över lag. Vårt grannland i öster, Finland, har exempelvis hälften så många aborter per 1 000 kvinnor som vi har. Holland ligger troligtvis lägst bland de länder som har fri abort med cirka sex aborter per 1 000 kvinnor. Detta är således endast en tredjedel jämfört med aborttalen i Sverige som brukar ligga omkring18 aborter per 1 000 kvinnor.

Konfliktfylld gränsdragning vid sena aborter

I början av juni var det så dags för Statens medicinsk-etiska råd (SMER) att meddela att man rekommenderade att Sverige införlivar Världshälsoorganisationens (WHO) rekommendation från 1989 om gränsdragningen mellan foster och barn. Sverige har i dag dragit denna gräns vid 28:e graviditetsveckan. En åtlydnad av WHO:s rekommendation innebär en sänkning till den 22:a graviditetsveckan.

Detta innebär samtidigt ett erkännande att fostret från denna tidpunkt juridiskt sett är ett ”barn” och därmed en individ med rättigheter. Om regeringen följer SMER:s rekommendation utan att detta får någon praktisk innebörd även för abortpraxis, kommer detta att innebära en tragisk degradering av människovärdet: Trots att man erkänt att det ofödda barnet efter vecka 22 är ett barn och en individ med rätt till livet, kommer man genom ett sådant agerande att legalisera att individer får dödas med lagens fulla stöd. Här ligger konflikten mellan det ofödda barnet och kvinnan i öppen dager och det är uppenbart att den nuvarande lagstiftningen har brister. Inte minst gäller detta som redan tidigare är bekant de allra senaste aborterna som Socialstyrelsens rättsliga råd ger tillstånd till.

Hemliga tonårsaborter

Att abort till stora delar är en främmande fågel inom svensk sjukvård blev även uppenbart under juni, när det visade sig att Socialstyrelsen vill att minderåriga ska kunna hemlighålla sina aborter för vårdnadshavarna/föräldrarna. Exempelvis reagerade barnmorskan M Sidenvall inför det faktum att en minderårig flicka ska kunna genomgå ett så stort operativt ingrepp utan föräldrarnas vetskap, när hon inte ens får pierca eller tatuera sig utan föräldrarnas medgivande (Hudiksvalls Tidning den 5 augusti 2000).

Och nog visar denna möjlighet att hemlighålla ett så stort kirurgiskt ingrepp för ett minderårigt barns föräldrar att aborten innebär och grundar sig i etiska konflikter: I vilka andra fall tillåter man ett liknande förfarande? Frågan är om det sker i något annat fall.

Fokus åter på kvinnan

I början av augusti uppmärksammades så nyheten om det belagda sambandet mellan abort och bröstcancer. Professor Joel Brind, City University i New York, presenterade då en sammanställning av 28 olika vetenskapliga studier som visade på ett statistiskt samband mellan provocerad abort och utvecklingen av bröstcancer. Att genomgå en provocerad abort kan öka sannolikheten att utveckla bröstcancer med 30 procent. (Samtidigt framhåller professor Brind att det kan finnas någon bakomliggande faktor som förklaring till samvariationen mellan abort och bröstcancer.)

Bara några veckor senare uppmärksammade medierna en svensk vetenskaplig undersökning som visade att antalet kvinnor som uppger dålig ekonomi som orsak till abort ökat från cirka 10 procent till cirka 30 procent under de senaste tio åren.

Utredning kring orsaker till abort m.m.

Som framgår av de inledande citaten råder en samsyn inom det svenska samhället att det är önskvärt att så få kvinnor som möjligt behöver genomgå en abort. Frågan är nu hur dessa vetenskapliga och statistiska rön kommer att behandlas. Kommer de att begravas i den tystnad som ofta tillåts omge abortfrågan. Eller kommer man att erkänna att det finns en etisk konflikt och lyfta upp frågorna till genomlysning och debatt?

Det är oroväckande att den senaste stora svenska undersökningen om motiven för abort genomfördes för 18 år sedan, av 1980 års abortkommitté. Då intervjuades 3 800 kvinnor. Bland de anförda skälen märks exempelvis just de socioekonomiska. I utredningen ställdes emellertid inte frågan om vilken sorts hjälp, stöd eller rådgivning som kvinnan själv hade önskat för att inte välja att göra abort. En ny sådan utredning som följer upp den gamla och som klarlägger varför kvinnor väljer abort, men som också frågar vilket stöd de själva hade önskat, bör därför tillsättas. Särskild uppmärksamhet bör riktas på abortförekomsten bland unga flickor, både vad gäller den stora ökningen och föräldrarnas roll i abortsituationen.

Andra frågor som utredningen behöver besvara är vilka yttre faktorer som leder till ökat respektive minskat antal aborter. Vilken roll spelar mannen i valsituationen, vilka konsekvenser får subventionerade preventivmedel och dagen-efter-pillret, vilken roll spelar inställningen till sexualitet och samlevnadsfrågor. Hur har Folkhälsoinstitutets arbete kring sexualitet, relationer, reproduktion och förebyggande av oönskade graviditeter utfallit i olika län? Vilka skillnader går att utläsa i de demografiskt olika delarna av landet, exempelvis stad–landsbygd, och vad beror de stora geografiska skillnaderna på?

Analys av abortorsaker i ett nordiskt perspektiv

Mellan de nordiska socialstyrelserna finns fortlöpande samarbete kring statistiken över antalet aborter i de olika länderna. Som tidigare nämndes skiljer sig aborttalet kraftigt mellan de olika nordiska länderna och Sverige har det högsta talet av de fem nordiska länderna. Någon grundlig analys kring vilka faktorer som bidrar till dessa skillnader har hittills inte varit möjlig. Det vore av intresse att en grundlig analys gjordes kring varför dessa stora skillnader finns mellan olika länder, företrädesvis de nordiska, men även exempelvis Holland som här kan anföras som ett föredöme. Forskningen kring abortorsaker och abortkonsekvenser bör ske kontinuerligt.

Åtgärdsprogram

Av stor vikt är även att resultat från ovan föreslagna utredning och analys kan ligga till grund för ett adekvat åtgärdsprogram, vari framgår vilka politiska beslut som skulle hjälpa kvinnorna, men också hur de resurser som faktiskt samhället redan har kan brukas bättre och bli till större hjälp i syfte att minska antalet aborter.

Stockholm den 4 oktober 2001
Tuve Skånberg (kd)	Gustaf von Essen (m)