Jordbruksskatter

Motion 2001/02:Sk468 av Jonas Ringqvist m.fl. (v)

Sammanfattning

De senaste åren har det pågått en intensiv diskussion om jordbrukets miljöskatter. Samarbetet mellan Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet innebär att vi under denna mandatperiod har tagit steg mot en kostnadslättnad för jordbruket samtidigt som vi har kunnat bibehålla miljöprofilen i beskattningen. Vi redogör i den här motionen för de fortsatta förändringar vi vill se av jordbrukets miljö‑ och energibeskattning på sikt.

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om en förändrad utformning av bekämpningsmedelsskatten.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om en framtida utformning av handelsgödselskatten.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om sänkt dieselskatt för arbetsmaskiner.

Inledning

Utformningen av jordbrukets miljöskatter är avgörande för om vi når miljömålen och lyckas bidra till en hållbar utveckling av svenskt jordbruk. Syftet med jordbrukets miljöskatter är inte att öka statens intäkter, och en förändrad utformning av skatterna bör inte heller ta sådana hänsyn. Huvudsyftet med skatterna skall vara att de styr jordbruket i en hållbar riktning. Dieselskatten syftar till en minskad användning av fossilt drivmedel, bekämpningsmedelsskatten syftar till minskad användning av kemiska bekämpningsmedel och handelsgödselskatten syftar till minskad användning av konstgödsel.

Miljöskatterna har en inverkan på svenskt jordbruks konkurrenskraft på två sätt. Å ena sidan är de ett incitament för miljöanpassning, vilket är positivt för konkurrenskraften. Att ligga långt fram i miljöomställning är en marknadsfördel som ökar i betydelse allteftersom miljöfrågorna blir viktigare. Å andra sidan höjer miljöskatterna det svenska jordbrukets kostnadsläge jämfört med jordbruk i andra länder, vilket är en konkurrensnackdel för svenska bönder. Det är därför avgörande, både för jordbrukets konkurrenskraft och för att nå miljömålen, att miljöskatterna utformas på ett sätt som maximerar deras miljönytta utan att tynga det svenska jordbrukets kostnadsläge i onödan.

I och med budgetpropositionen för år 2000 får bönderna sänkningar av energiskatten på el och eldningsolja. Motiveringen har i första hand varit att skapa konkurrensneutralitet med andra näringar inom landet. I budgetpropositionen för 2002 sätts nu pengar av för att möjliggöra en återföring av handelsgödselskatten. En utredning arbetar också med att se över både skatten på handelsgödsel och bekämpningsmedel för att finna en utformning som bättre kan bidra till att miljömålen nås samtidigt som jordbrukets konkurrenskraft stärks. Dessa förändringar ser Vänsterpartiet positivt på. Ytterligare en utredning arbetar med en översyn av jordbrukets dieselskatt. I denna fråga vill vi se en snabb lösning där jordbrukets dieselskatt likställs med skatten för eldningsolja.

Bekämpningsmedelsskatten

Bekämpningsmedelsskatten är i dag viktbaserad. Detta har lett till att användningen av kemiska bekämpningsmedel mätt i vikt har minskat under större delen av 1990‑talet. Detta är en till synes positiv utveckling, men samtidigt har användningen mätt i doser ökat under hela 1990‑talet. Detta visar att jordbruket har övergått till att använda s.k. lågdosmedel i större utsträckning, dvs. bekämpningsmedel med en aktiv substans som väger mindre men ändå är lika verksam. Detta beror till stor del på att bekämpningsmedelsskatten har gynnat den typen av bekämpningsmedel. Under sista delen av 1990‑talet har även trenden med minskad användning mätt i vikt vänt. Vi har också under de sista åren fått alltfler rapporter om att bekämpningsmedel hittats i grundvatten. Det är både sådana ämnen som redan har fasats ut ur användning, men även glyfosat – det aktiva ämnet i Roundup – har hittats. Ett skäl till att dessa rapporter kommer nu är att mätmetoderna har blivit bättre och man kan nu hitta gifter i lägre koncentration.

I dag är bekämpningsmedelsskatten i Sverige 20 kr per kilo verksam beståndsdel i bekämpningsmedel. I Danmark är skatten 10 gånger högre. Även krav på växtskyddsplaner finns i Danmark.

Bekämpningsmedelsskatten bör både höjas och omformas för att bättre bidra till att vi kan nå miljömålen om giftfri miljö och rent grundvatten. Ett sätt kan vara att komplettera dagens viktbaserade skatt med en dosbaserad skatt. Skatten borde också ta hänsyn till hur giftigt bekämpningsmedlet är. Dessutom bör skatten höjas väsentligt. För att förhindra en ökning av jordbrukets samlade kostnader bör intäkterna från bekämpningsmedelsskatten återföras till jordbruksnäringen. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Handelsgödselskatten

Enligt miljömålen skall de vattenburna kväveutsläppen till Östersjön från jordbruket, avlopp och reningsverk minska med minst 30 % till 2010. I samband med översynen av miljö‑ och landsbygdsförordningen kommer eventuellt ambitionsnivån för miljömålet att höjas ytterligare om det bedöms möjligt. Utformningen av jordbrukets miljöskatter är avgörande för om vi når miljömålen och lyckas bidra till en hållbar utveckling av svenskt jordbruk.

Dagens handelsgödselskatt

I Sverige har det funnits miljöavgifter med syfte att minska användningen av gödselmedel sedan 1984. Från början fanns en avgift på både kväve och fosfor. Avgiften på fosfor togs bort 1994. I stället tillkom en särskild skatt på kadmium i fosforgödsel. Miljöavgiften har tidigare använts till finansiering av olika verksamheter bl.a. till forskning och rådgivning. Fr.o.m. 1995 är dock avgifterna att betrakta som skatt, och det finns inga direkta kopplingar mellan influtna medel och olika aktiviteter i t.ex. program för att minska växtnäringsförluster.

Nuvarande skatt på kväve är 1:80 kr per kilo kväve, vilket motsvarar ca 25 % av priset. Skatten på kadmium i fosforgödselmedel är 30 kr per gram kadmium som överstiger 5 gram kadmium per ton fosfor.

Vi vill ha en annan utformning på handelsgödselskatten eftersom dagens skatt på handelsgödsel är ett trubbigt instrument för att minska växtnäringsläckaget. Den nya utformningen kan innebära ett lägre skattetryck men med bibehållen miljöstyrning.

Alternativa system i andra länder

Norge

Handelsgödselskatten avskaffades i Norge eftersom man dels ville lyfta bort en börda från jordbruket, dels för att avgiften som verktyg var för generell för att ge en miljöeffekt. Den har i dag ersatts med en gödselplan, och är ett krav för att kunna erhålla produktionsstöd. Växtnäringsproblemet är långt mycket större i Sverige än i Norge, dels på grund av markförhållanden och geografi, dels på grund av produktionsinriktning. Att tillämpa den norska metoden i hela Sverige torde därför inte vara en lösning på Sveriges problem, men den kan vara aktuell för vissa regioner och eventuellt för mindre gårdar.

Danmark

Danmark har valt en annan modell för minskad gödselanvändning. Till varje gröda finns en fastställd mängd kväve som får tillföras med stall‑ och handelsgödsel. Det finns även krav på en viss lägsta utnyttjandegrad av kvävet i stallgödseln. Den totala förbrukningen av gödsel får inte överstiga den kvot för kväve som utarbetats för jordbruksföretaget vid utarbetandet av gödningsplanen. Gödselplanen och gödselräkenskaperna skall utarbetas enligt föreskrifter. Kväveskatten, som är 5 kr per kilo kväve i gödselmedlet, erläggs om andelen kväve är mer än 2 %. Även en växtskyddsplan skall utarbetas inom varje jordbruksföretag för att ha en överblick på användningen av bekämpningsmedel.

Enligt Plantedirektoratet kostar enbart kontrollen av gödselräkenskaper 30 miljoner kronor per år. Därutöver ligger kostnader för att ta fram de normer som används för t.ex. kvävekvoter. Jordbrukets kostnader beräknas till 112 miljoner danska kronor i samband med kravet på sänkta kvävenormer med 10 % och 200 miljoner danska kronor för skärpta krav avseende kväveutnyttjande i stallgödsel.

Nederländerna

Hela Nederländerna är ett utpekat område enligt nitratdirektivet. Maxgivan av kväve som är satt för Nederländerna är 170 kilo kväve i stallgödsel. Maxgivan innebär en maximalt tillåten produktion på 340 miljoner kilo kväve. Produktionen 1990 var 530 miljoner kilo.

Ekonomiska styrmedel har använts för att förbättra stallgödseldistributionen, minska produktionen av stallgödsel och uppmuntra investeringar i byggnader och lager. Ett intensivt arbete pågår även med att minska kväve‑ och fosforinnehållet i fodermedel. Som ett komplement till dessa åtgärder har även ett avgiftssystem inriktat mot överskott införts.

Avgiftssystemet är baserat på ”mineralräkningssystem” (MINAS), vilket är ett bokföringssystem med in‑ och utdata som visar den totala kväve‑ och fosforanvändningen i jämförelse med produktionen. Indata minus utdata ger ett värde som kallas förlust. Normer har utarbetats för högst tillåtna förluster, och om dessa ökar måste jordbrukaren betala böter. De ursprungliga avgiftsnivåerna är satta utifrån kostnader för att transportera gödsel. Det skall med andra ord inte löna sig att sälja och transportera bort gödsel inom ett rimligt avstånd i stället för att betala avgiften. De avgiftsfria överskotten beträffande mineralförlusterna kommer att gradvis sänkas under de kommande 10 åren. MINAS kommer även att utökas till att omfatta både organiska och oorganiska gödselmedel. Lantbrukaren står själv för analyskostnader och rådgivning. Fr.o.m. 2001 omfattas alla lantbrukare – även rena växtodlingsgårdar – i MINAS. Detta innebär att ca 73 000 lantbrukare ingår och den anslutna arealen är ca 1 miljon hektar.

Vårt förslag

Vi anser inte att handelsgödselskatten skall tas bort helt enligt det norska systemet, men vi vill ha en annan utformning på skatten eftersom dagens skatt på handelsgödsel är ett trubbigt instrument för att minska växtnäringsläckaget. Genom den återföring som nu skall börja tillämpas, och som kan förlängas även efter 2004, kan kostnadsneutralitet för näringen och en bättre miljöstyrning uppnås samtidigt genom att återföringen av skatten kopplas till ett deltagande i system med växtnäringsbalanser eller gödselplaner.

Detta kan innebära ett administrativt komplicerat system som kan vara svårt att genomföra, men miljöeffekten av ett sådant system kan vara så stor att det ändå är lämpligt att införa det. Varje jordbrukare bör oavsett skatten göra en växtnäringsbalans för gården för att ha bra kontroll över växtnäringsflödena, och en koppling till handelsgödselskatten skulle vara ett starkt incitament till att börja med det. Det är sannolikt att betydligt större miljövinster kan göras på det sättet än med dagens enbart viktbaserade handelsgödselskatt. En optimerad gödselanvändning kan även därmed ge en sänkt kostnad för jordbrukaren. Vad som ovan anförts om en framtida utformning av handelsgödselskatten bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Dieselskatten

Dieselskattens miljöstyrande effekt inom jordbruket kan delvis ifrågasättas. Det finns förutsättningar att minska användningen av drivmedel genom t.ex. andra tekniker för markberedning inför sådd, men också genom en minskad mekanisk ogräsbekämpning genom att i stället använda mer kemiska bekämpningsmedel. En minskning av dieselanvändningen av jordbruket behöver därför inte vara entydigt positiv ur miljöhänseende, och det kan finns en målkonflikt mellan minskat koldioxidutsläpp och minskad kemikalieanvändning.

En princip för miljöbeskattning är att externa kostnader skall internaliseras, dvs. en verksamhet skall bära sina verkliga kostnader med avseende på hälsa, miljö m.m. I dag, när vägtrafiken och arbetsmaskiner i jord‑ och skogsbruk beskattas på samma sätt, tillämpas inte denna princip. Vägtrafiken bär inte sina samhällsekonomiska kostnader t.ex. i form av miljöförstöring, försämrad hälsa och trafikolyckor. Dieselskatten bör därför höjas, samtidigt som fordonsskatterna på sikt måste jämställas mellan diesel‑ och bensindrivna bilar.

Det är orimligt att bl.a. jord‑ och skogsbruk skall få samma höjning av diseselskatten och betala en del av vägtrafikens kostnader. Därför anser vi att det skall göras en åtskillnad mellan dieselskatten för vägtrafik och för arbetsmaskiner. Vi föreslår därför att diesel som används i arbetsmaskiner endast belastas med samma energiskatt som eldningsolja och förutsätter att regeringen skall återkomma till riksdagen med ett sådant förslag. Ett märkningssystem för eldningsoljan finns redan, och det finns därför möjlighet att kontrollera efterlevnaden av en sådan skattelagstiftning. Vad som ovan anförs om en sänkt dieselskatt för arbetsmaskiner bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Stockholm den 5 oktober 2001
Jonas Ringqvist (v)
Marie Engström (v)	Owe Hellberg (v)
Kjell-Erik Karlsson (v)	Sten Lundström (v)
Johan Lönnroth (v)	Maggi Mikaelsson (v)
Per Rosengren (v)