Skogsskador på tall

Motion 2001/02:MJ283 av Per-Samuel Nisser och Ola Karlsson (m)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om åtgärder med anledning av de omfattande svampangreppen på tallskog.

Motivering

Under försommaren 2001 kom det larmrapporter runt om i Sverige om omfattande svampangrepp (s.k. Gremmeniella abietina) på tallskog. Angreppen visar sig genom att knoppar och grenar torkar. Bedömningen är att i storleksordningen 30.000–40.000 hektar skogsmark har besvärande eller svåra skador. Värst drabbat är Bergslagen, i Värmland ca 20.000–30.000 hektar och i Örebro län 5.000–10.000 hektar. Skador finns även i delar av Småland, Dalsland och norra Bohuslän. Det är så omfattande skador att det föranleder åtgärder som bortgallring av skadade träd, avverkning av hela bestånd och uppföljande kontroll för att följa utvecklingen. Värst skadade är yngre gallringsskogar. Hur hårt en fastighet och dess brukare har drabbats beror på flera faktorer. Fastigheter som ligger högt över högsta kustlinjen och som har stor andel täta och välskötta tallbestånd i åldrarna 30–50 år verkar ha drabbats särskilt hårt. Även självsådder under och i skuggan av fröträd har blivit svårt skadade. Även grantoppsdöd har uppträtt i anslutning till skadade tallbestånd.

Vad gäller möjlighet till försäkringar, av vuxen skog eller gallringsskog, går det inte att skydda sig för svampangrepp. För svårare skador i bestånd under 1,3 meters höjd, kan man teckna försäkring.

Orsakerna till dessa svampangrepp kan vara flera. En exceptionellt solfattig och regnig sommar och höst år 2000, med en efterföljande mild vinter var en förutsättning för svampens etablering och tillväxt. När tallens motståndskraft blev nedsatt av extremt fuktigt väder gynnades svampen ytterligare. Fuktig och kylig väderlek underlättar infektion. Inom de värst drabbade områdena förekom även relativt stora angrepp redan två år tidigare. Därför fanns det sannolikt gott om sporer i fjol som kunde infektera både träd som drabbats av svampen tidigare och oinfekterade tallar. Allvarliga gremmeniellaskador på tallar leder snabbt till nedsatt tillväxt. I värsta fall dör träden. Tallar som får nedsatt motståndskraft angrips sekundärt av insekter, exempelvis större märgborre. Om märgborrarna lyckas föröka sig i angripna träd och döda träden ökar antalet märgborrar påtagligt. Detta kan medföra att angreppen på närstående träd blir omfattande med nedsatt tillväxt som följd. Om skadorna blir omfattande kräver skogsvårdslagen att man avverkar och forslar bort skadad skog.

Effekterna för skogsägaren blir stora extra kostnader för gallringar och avverkningar. Arbetet kan bara ske i dagsljus för att man skall kunna se på varje träd om det är skadat eller inte. Därför krävs ofta även en manuell ”stämpling” innan man kan avverka. Allt detta innebär merkostnader. Man tvingas slutavverka i förtid och tappar därmed den timmerkvalitet som skogen skulle fått efter en normal omloppstid. Det är kvalitén och volymen vid slutavverkning som ger ekonomi i skogsbruket. Tvingas man avverka hela områden på en fastighet får man ”starta” om från början, med plantor eller sådd.

Finns det möjlighet att bekämpa svampen?

Att genomföra en bekämpning är inte lätt. Forskare säger att svampen bara går att bekämpa genom att ta bort eller bränna angripna delar av träden. I Kanada bekämpar man genom att stamkvista bort de skadade grenarna för att sedan elda upp riset.

Framtida risker

Risken för fortsatta svampangrepp kan inte uteslutas. Insektsangrepp av märgborre kan förväntas liksom stormfällning i de kraftigt utglesade bestånden; även detta med extra kostnader som följd.

I och med att det finns stora mängder med sporer inom områdena i dag, kan det med ogynnsamma väderleksförhållanden bli fortsatta, mer omfattande skador kommande år.

Framgent kanske man måste se över vilka trädslag som skall användas vid återplantering. Man får eventuellt byta trädslag från tall till gran eller lövskog, även om detta inte är de rätta trädslagen sett till marken.

En del skogsbrukare i delar av landet har drabbats hårt, och i en del fall är förödelsen katastrofal. De som drabbats har i allmänhet skött sina bestånd väl och över tid följt skogsvårdsstyrelsens och skogsvårdslagens riktlinjer. Man kan även konstatera att markägaren inte är skuld till eventuella klimatförändringar. Det behövs mer forskning i syfte att få fram resistenta tallsorter som är anpassade till framtidens klimat. Nationalekonomiskt är detta en mycket viktig fråga för vårt land. Skogsbruket och skogsnäringen har en avgörande roll för Sveriges framtida tillväxt och välstånd.

Begränsade skador skall en näringsgren normalt själv kunna hantera med andra års överskott. Det ställer då också krav på rimlig lönsamhet och möjligheter att kunna fördela intäkter över tiden. Höga skatter som pressar lönsamheten, t.ex. dieselskatten, bör därför sänkas. Möjligheterna att utöka skogskontosystemet bör prövas. För mer omfattande skador av naturkatastrofliknande art bör möjligheter till ersättning från staten prövas. Regeringen bör därför utreda hur ett system med statligt stöd vid omfattande skador kan utformas.

Enligt vår uppfattning behöver ett stort antal åtgärder vidtas. De viktigaste handlar om att det krävs mer forskning och kunskap kring svampangreppen. Både för att kunna bekämpa och förebygga olika svampangrepp. Det krävs tydlig information till markägare och skogsmyndigheter baserad på forskning och kända fakta. Det krävs översyn om möjlighet till ersättning till dem som drabbats vid omfattande skador.

Stockholm den 2 oktober 2001
Per-Samuel Nisser (m)	Ola Karlsson (m)