Avdrag för kostnaden för inköp av snöskoter vid uppdrag som fjällräddare

Motion 2000/01:Sk757 av Siw Persson (fp)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om möjlighet till avdrag för kostnaden för inköp av snöskoter vid
uppdrag som fjällräddare.
Motivering

Det är polisen, som har ansvaret för den svenska fjällräddningen. Polisen
har inte själv resurser att klara av fjällräddningen utan det måste bygga på
frivilliga personer, boende i fjällregionerna och med stor kännedom om
de näraliggande fjällen.

Det finns drygt 500 civila fjällräddare i hela fjällkedjan, i Dalarnas län ca
50, Jämtlands län ca 250, Västerbottens län ca 100 och Norrbottens län ca
110.

Länspolismästaren i Jämtlands län har sedan snart tre år ansvaret för
samordning, utrustning och utbildning för hela fjällräddningsorganisationen.

Det finns utöver fjällräddarna två grotträddningsgrupper, en i Frostviken
och en i Tärnabytrakten och två alpina grupper - klättrare - en i Kiruna och
en i Östersund.

Under år 1999 var det totalt 229 fjällräddningsuppdrag varav 122 med
helikopterinsats. 153 personer söktes och 131 personer, som var sjuka eller
hade råkat ut för olycksfall, transporterades.

Vid vissa tillfällen, då man av erfarenhet vet att mycket folk vistas i
vinterfjällen, ligger fjällräddarna i beredskap och avpatrullerar vissa leder
även på kvällarna. Då har fjällräddarna tagit om hand och transporterat ned
från fjället personer, som inte skulle klarat sig levande till morgonen.

Polisen tillhandahåller viss utrustning, t.ex. de särskilda
fjällräddardressarna, hjälmar i vissa fall samt framför allt gemensam
utrustning för patrullerna såsom pulkor med inredning.

Det finns sedan tre år tillbaka en gemensam utbildning, vilken ska leda till
en certifiering så att allmänheten ska veta att den som har en fjällräddardress
kan sina saker.

Fjällräddarna måste själva hålla sig med snöskoter och det är stränga krav
satta på dessa snöskotrar. Det ska vara starka arbetsmaskiner och inga
värstingskotrar och de ska ha kälke eller liknande. Detta finns beskrivet i ett
policydokument.

Skattemyndigheten gör bedömningen om avdragsmöjligheterna och detta
varierar mycket. Detta upplevs naturligtvis som olyckligt, men det som
uppfattas som mest negativt är att fjällräddarna inte får göra avdrag för
kostnaden för inköp av sina skotrar, som polisen ställt upp så stränga krav för.
Inköpspriset ligger för närvarande på 75 000-100 000 kronor. Fjällräddarnas
önskemål är att man ska få göra avskrivning på fem år med möjlighet att få
dra av halva kostnaden.

Fjällräddarna räddar varje år många människor med sina insatser. Tyvärr
har en del försvunna hittats döda. Under år 1999 var det åtta stycken. För de
anhöriga är det dock mycket viktigt att även de som är döda återfinns, och
därför lägger polisen ned åtskilliga resurser på att leta, även då man
egentligen är övertygad om att den försvunne inte längre kan vara i livet.

Fjällräddningen vilar på frivilliga personers insatser. Då anser jag, att
staten åtminstone ska betala med avdragsmöjligheter för de dyra skotrar
som man måste köpa in för att få uppdraget.

Stockholm den 4 oktober 2000

Siw Persson (fp)