Kostnader för mäns våld mot kvinnor och barn

Motion 2000/01:Ju910 av Gudrun Schyman m.fl. (v)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning för att göra en
nationell kostnadsberäkning på mäns våld mot kvinnor och barn.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att genom en internationell konferens belysa situationen för
kvinnor och barn som utsatts för mäns våld.

Inledning

Våld mot kvinnor är det yttersta uttrycket för den bristande jämställdheten
mellan kvinnor och män. År 1979 antog FN:s generalförsamling
konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor
(CEDAW). Den behandlar frågor som rör kvinnans rättigheter och syftar
till att garantera kvinnor utövande och åtnjutande av mänskliga rättigheter
och grundläggande friheter. Trots att konventionen idag är ratificerad av
över 160 länder diskrimineras fortfarande kvinnor inom i stort sett
samtliga områden i samtliga länder. Konventionen lyfter frågan till att bli
statens ansvar och visar att könsdiskriminering inte handlar om relationen
mellan individer, utan är en samhällelig struktur som måste förändras
genom övergripande åtgärder. Våld mot kvinnor har varit ett
kontroversiellt område i arbetet med konventionen. Först 1993 antogs ett
utkast om avskaffande av våld mot kvinnor.

Verkligheten bakom konventionen är dock mörk. Mellan januari och
september 1998 rapporterades 20 373 fall av misshandel av kvinnor i Sverige.
Samma år sökte över 6500 kvinnor skydd på landets kvinnojourer. Antal
anmälda sexualbrott uppgick 1999 till 8726, varav våldtäkt utgjorde en
fjärdedel. Man räknar med att 16 kvinnor per år dödas av sina partners i
Sverige. Problemet är på inget sätt marginellt, utan berör och påverkar i
förlängningen alla kvinnors liv och handlingsutrymme.

Har vi råd med män?

Det könsrelaterade våldet har sitt ursprung i en patriarkal maktstruktur.
En internationell undersökning visar att svartsjuka och separation var de
vanligaste argumenten som män som begår våldsbrott anger som orsak
och bakom dessa ligger ett kontroll- och maktbehov över kvinnan.
Kvinnors utsatthet för mäns våld, vare sig det är misshandel, sexuella
trakasserier, våldtäkt eller incest är ett samhällsproblem, som inte bara har
konsekvenser på ett socialt plan utan även har ekonomiska aspekter. FN:s
rapport State of world population 2000 tar upp dessa aspekter i ett globalt
perspektiv.

Under året 1998 avsatte den svenska regeringen sammanlagt 20,5 miljoner
kronor till satsningar som på olika sätt belyste frågor om mäns våld mot
kvinnor. Det var ett brett spektrum och handlade bland annat om satsningar
till ungdomar såväl som stöd till Rikskvinnocentrum. Detta är naturligtvis
satsningar som även Vänsterpartiet menar är angelägna att gynna. Dock anser
vi inte att dessa prioriteringar är tillräckliga. För att få en heltäckande bild
av
mäns våld mot kvinnor och dess konsekvenser bör man se på vad mäns våld
mot kvinnor kostar samhället. Landets 118 kvinnojourer får ett stöd på 11
miljoner per år. Samhällets kostnader för män som sitter i fängelse uppgår
idag till drygt 7 miljoner kronor per dygn. Att mäns våld mot kvinnor tar stora
ekonomiska resurser i anspråk är helt klart, men vad som behövs är en
allomfattande analys av vilka faktorer som har påverkan av mäns våld och en
beräkning på vad det kostar samhället.

Utveckla mätmetoder

Kostnader för det könsrelaterade våldet har både direkta och indirekta
variabler. Det handlar om direkta vårdkostnader för utsatta kvinnor och
barn, kostnader för rättsprocesser och fängelse, jourverksamhet och andra
kostnader för att ge kvinnor och barn skydd, men också bortfall i
arbetstid, och begränsande av kvinnors deltagande i samhället. I USA
beräknas den våldsrelaterade frånvarofrekvensen på och ökade
hälsokostnaden för arbetsgivarna till ca 4 miljarder USD per år. När man i
Kanada räknat på direkta kostnader av mäns våld mot kvinnor, som
exempelvis rättsliga kostnader, medicinsk vård och frånvaro från arbete
uppgick dessa till 900 miljoner USD per år. Liknande
kostnadsberäkningar har även gjorts i Storbritannien, Nederländerna och
Tyskland. Vänsterpartiet anser att Sverige som föregångsland i arbetet
med att bekämpa mäns våld mot kvinnor bör agera i dessa frågor. En
utredning bör tillsättas för att utveckla en vetenskaplig metod för och
genomföra en nationell kostnadsberäkning på mäns våld mot kvinnor och
barn. Detta bör riksdagen ge regeringen tillkänna.

Sätta frågan på dagordningen

Konstateras kan att våld mot kvinnor är det yttersta uttrycket för kvinnors
underordning och ett problem som finns i alla samhällen. Det är ett våld
som ständigt pågår både i de offentliga och de privata rummen. Sverige
har sedan 1998 en lagstiftning som proklamerar Kvinnofrid. Lagen som
rönt uppmärksamhet internationellt syftar dels till att synliggöra våld mot
kvinnor och samtidigt fokusera på det systematiska i våld som utövas av
närstående män. Dels innefattade Kvinnofrid en lag som kriminaliserar
köp av sexuella tjänster.

Sverige har således en framåtsträvande roll när det gäller frågan om våld
mot kvinnor som samhällsproblem. Under de senaste åren har en mängd
projekt och arbeten genomförts som på olika sätt belyst och arbetat med mäns
våld mot kvinnor. Även internationellt finns en mängd erfarenheter att ta till
sig. Förutom att synliggöra och skapa en medvetenhet för problemet är det av
stor vikt att sprida kunskap och erfarenheter inom detta område.
Vänsterpartiet anser att regeringen genom en internationell konferens som ur
ett övergripande samhällsperspektiv belyser situationen för kvinnor och barn
som utsatts för mäns våld aktivt kan sätta jämställdhetsmålet frihet från
könsrelaterat våld på den internationella dagordningen. Detta bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.

Stockholm den 30 september 2000

Gudrun Schyman (v)

Hans Andersson (v)

Ingrid Burman (v)

Lars Bäckström (v)

Stig Eriksson (v)

Owe Hellberg (v)

Berit Jóhannesson (v)

Tanja Linderborg (v)

Maggi Mikaelsson (v)

Ulla Hoffmann (v)