Universitet och högskolor

Motion 1999/2000:Ub421 av Erling Wälivaara m.fl. (kd)

1 Inledning

Högskolepolitiken är en del av en helhet, en strategi för ett demokratiskt
kunskapssamhälle, där kunskap, forskning och kultur utvecklar och
förnyar samhället och ger enskilda människor större frihet.
För den studerande är en bra högskoleutbildning en god investering som
inte bara erbjuder goda förutsättningar för yrkesarbete, utan även stimulerar
till kritiskt tänkande och personlighetsutveckling.

För samhället är en väl fungerande högskola grundläggande för den
nationella konkurrenskraften och välfärden. Forskarutbildning och forskning
är en förutsättning för en förnyelse av samhället.

Vi kristdemokrater vill understryka betydelsen av utbildning på alla nivåer
och genom hela livet för en positiv utveckling både för den studerande och
för samhället.

Studentens inflytande över verksamheten måste stärkas och större vikt
läggas vid kvaliteten inom den högre utbildningen.

En ytterligare utbyggnad är därför angelägen, men kvantitet får inte ersätta
kvalitet.

Vi kristdemokrater vill se en välplanerad utbyggnad i jämn och hög takt,
där utbyggnaden av grundutbildning och forskning går hand i hand.

2 En högskola för 2000-talet

Kristdemokraterna vill i denna motion peka på några områden som vi
anser är ytterst viktiga för högskolan inför 2000-talet. Vi anser att
föreliggande budget är ytterligare en i raden av utbildningspolitiskt svaga
budgetpropositioner. Regeringen pekar på gamla meriter och uppehåller
sig i allmänna ordalag om önskvärd utveckling inom den högre
utbildningen. Bristen på konkreta förslag i budgetpropositionen är tydlig.
Satsningen på en kvalitetssäkring av den högre utbildningen är inte
mycket annat än ord. Propositionen visar upp en fortsatt brist på
samordning i trygghetssystemen för studenterna. Satsningar på
utbildningssystemet måste följas upp av satsningar som säkerställer den
enskilde studentens trygghet. Kristdemokraterna anser att en studiesocial
utredning bör tillsättas för att se över den studiesociala problematiken.

Regeringen har i dagarna lagt en proposition till riksdagen om ett nytt
reformerat studiestödssystem. Propositionen är efterlängtad, frågan har
dragits i långbänk alltför länge. De studerande i Sverige behöver ett nytt
sammantaget studiestödssystem inför 2000-talet. Dagens studiestödssystem
är alltför bristfälligt och behöver reformeras. Vi kommer att behandla frågan
om studiestödet mer utförligt i en särskild motion.

Den snabba utbyggnaden av högskolan har inte varit helt problemfri. I
många högskolekommuner råder stor brist på studentbostäder och
studielokaler. Kommunerna har inte mäktat med att bygga i den takt som
högskolan expanderat.

Många universitet och högskolor brottas också med brist på skolans
viktigaste resurs - lärarna.

Arbetet med den pedagogiska förnyelsen behöver intensifieras. I detta
sammanhang är det särskilt viktigt att ta till vara de möjligheter som modern
teknik erbjuder.

Den undervisande personalens kompetens är av avgörande betydelse och
därför krävs att all undervisande personal i högskolan får pedagogisk
utbildning. Vi anser inte att det är utbildning i form av generella teorier som
behövs utan det handlar mer om ämnesdidaktik, handledarskap och kunskap
om olika examinationsformer. Vi menar också att stärkandet av och arbete
med den pedagogiska meriteringen måste lyftas och att införandet av en
pedagogisk portfölj som följer vissa gemensamma riktlinjer bör ske snarast.

Det är ofta den sociala bakgrunden i stället för ambitionen och
lämpligheten som avgör vem som väljer att fortsätta studera på högskolenivå.
Därför är det viktigt att arbetet fortsätter med att bryta den sociala sned-
rekryteringen. Särskilt viktigt är att de funktionshindrades studiesituation
lyfts fram, ses över och förbättras. Tyvärr föreslår regeringen inga nya
åtgärder i budgetpropositionen för att underlätta situationen för studenter
med funktionshinder trots att regeringen konstaterar att antalet studenter med
funktionshinder ökar för femte året i rad. Tvärtom innebär budgetproposi-
tionens förslag en faktisk försämring av resurser till anpassad student-
litteratur samtidigt som antalet handikappanpassade studentbostäder är starkt
begränsat.

Högskolans "tredje uppgift", samverkan med det omgivande samhället,
måste utvecklas till att inte enbart gälla uppdragsutbildningar.

Jämställdhetsarbetet i högskolan måste fortsätta. Målsättningen inför 2000-
talet måste vara att få en mer jämställd högskola. Regeringen måste ta ansvar
för att en högskollärarutbildning införs, där bland annat jämställdhetsfrågor
och genusperspektiv ingår. Detta för att påskynda den pedagogiska
förnyelsen och förbättra studenternas rättssäkerhet. Vi anser att en utredning
bör tillsättas för att utröna vilka informella hinder som fortfarande
omöjliggör för kvinnor och män att verka på lika villkor i högskolan.
Arbetet behöver intensifieras för att få bättre balans mellan antalet manliga
och kvinnliga professorer i högskolan.

Enligt vår mening borde även studenterna omfattas av jämställdhetslag-
stiftningen och denna lagstiftning borde införas i högskoleförordningen med
jämställdhetslagen som förebild.

Det internationella samarbetet på utbildningsområdet måste fortsätta,
vidareutvecklas och utvidgas. Utbytesprogram har visat sig vara kraftfulla
instrument för att öka internationaliseringen och den internationella
kompetensen och medvetenheten.

3 Statens och högskolans roller

Högskolan har under 90-talet genomgått stora förändringar, bland annat
har universitet och högskolor vunnit större frihet. Det är olyckligt att
regeringen inskränker och motarbetar den. Det märks till exempel i
frågor som rör antagningen. I stället för att låta lokala förhållanden
påverka och färga antagningsproceduren vill regeringen besluta om
behörighetskriterier, urvalsmetoder och förkunskapskrav centralt. Vi
kristdemokrater anser att det enda som ska fastställas på central nivå är
kravet på mångfald och jämställdhet. Statens viktigaste roll i det här
sammanhanget är att vara garant för högskolesystemet som helhet - dess
kvalitet och effektivitet. Dessutom ska staten garantera att den högre
utbildningen är avgiftsfri samt att det finns ett tillräckligt
utbildningsutbud.

Det gäller vidare regeringens syn på hur högskolans ledning och styrelse
skall utses. Beslut har tagits som minskar högskolornas inflytande över vilka
personer som skall ingå i styrelsen. Ordföranden, som inte längre är samma
person som rektor, utses numera av regeringen och inte, som Kristdemo-
kraterna föreslagit, av högskolorna själva. Detta innebär en uppenbar risk för
att den politiska styrningen av högskolornas verksamhet och inriktning ökar
och leder till att villkoren för självständig forskning och högre utbildning i
Sverige äventyras. Den kristdemokratiska synen på självförvaltande
högskolor innebär att företrädare för högskolan, forskare, lärare och
studenter, ska ha ett avgörande inflytande och ansvar.

Även i övrigt bör universitet och högskolor åtnjuta ett stort mått av
självförvaltning. Enligt vår mening borde det vara självklart att man tar
hänsyn till studenternas efterfrågan i utvecklingen av utbildningsutbudet. Vi
hade önskat att regeringen vågat tillåta skillnader mellan likvärdiga
utbildningar. Enligt vårt synsätt är det en fördel att utbildningarnas
utformning varierar mellan olika orter och i olika delar av landet.

Studenter har olika bakgrund, ambitioner, krav och förväntningar. En
större mångfald ökar den presumtive studentens chanser att hitta en
utbildning som passar just honom eller henne. Det är också genom att
uppmuntra skillnader som utbildningarna utvecklas och förbättras. Varje
högskola bör få ökade möjligheter att finna sin nisch och sin profil.

4 Antagningssystemet

Eftersom vi kristdemokrater ser positivt på högskolornas frihet att sätta
sin lokala prägel och profil på utbildningsutbudet anser vi inte heller att
behörighetskraven kan eller ska vara identiska. Vi anser inte att det är
statens uppgift att centralt styra vilka förkunskapskrav och
behörighetsregler som ska gälla, utan bara att garantera jämlikhet och
kvalitet. Antagningsperioden bör också vara nationellt samordnad så att
presumtiva studenter ges möjlighet att söka olika utbildningar och olika
högskolor parallellt.

Högskolorna bör också åläggas en informationsplikt. På så sätt motverkas
de eventuellt negativa effekter i form av försvårad överblickbarhet som det
större utbudet och varierande behörighetskrav ger upphov till. I samman-
hanget bör nämnas att IT underlättar informationssökandet och överblick-
barheten.

Ett väl fungerande antagningssystem ger fler grupper och individer
möjlighet att söka sig till den högre utbildningen. Urvals- och antagnings-
systemet får därför inte vara alltför låst. Det bör finnas fler möjligheter att
kvalificera sig. Betyg och högskoleprov är två sätt. Andra kompletterande
sätt kan vara arbetslivserfarenhet, intervjuer och särskilda intagningsprov.
Även utländska studier ska kunna ge behörighet och ska framför allt inte
diskrimineras. Ett sådant system motverkar också den sociala snedrekry-
teringen och tar till vara olika talanger och erfarenheter. I sammanhanget kan
också påpekas vikten av alternativa utbildningsvägar. Så har till exempel
folkhögskolorna lyckats väl i ambitionen att locka till sig nya och normalt
studieovana grupper.

Som antyddes under statens roll ovan är det viktigt att staten följer
resultatet av antagningen till högskolan för att säkerställa att de mål som
satts
upp när det gäller olika gruppers tillträde till högskolan nås.

5 Nya högskoleplatser och kvalitet

Kristdemokraterna ser med stor oro på regeringens konstaterande att ett
ökat antal högskolor inte når upp till de examensmål som regeringen
uppställt. Detta visar på att expansionens höga takt inte enbart för med
sig positiva effekter för den högre utbildningen. Anledningen till den
låga måluppfyllelsen står heller inte, enligt vår mening, enbart att finna
hos de enskilda lärosätena utan bör även sökas på central nivå och i
tidigare delar av utbildningssystemet. Den låga rekryteringen till vissa
utbildningar är av en klart strukturell natur och bör därför analyseras ur
ett mera strukturellt övergripande perspektiv. Regeringen skriver att man
ser med oro på rapporterna om bristande lärartillgång i vissa ämnen och
vissa regioner.

Kristdemokraterna tycker att det är mycket anmärkningsvärt att
statsmakterna inte kunnat förutse brister i lärarförsörjningen inom en i
huvudsak offentlig verksamhet.

Enligt vår mening får inte expansionen ske på bekostnad av utbildningens
kvalitet. Vi anser att arbetet med att säkerställa utbildningens kvalitet i
expansionens kölvatten måste stärkas. Satsningar saknas på utbildningar som
på grund av sin art är dyrare t.ex. utbildning till läkare och civilingenjör -
områden där det idag finns ett stort behov av utbildad personal. Om Sverige i
framtiden skall fortsätta att vara konkurrenskraftigt måste större satsningar
på spetsutbildningar göras. Det vore rimligt att regeringen satsade medel,
avsedda för de utbildningplatser som inte eftersöks, på den dyrare
spetsutbildningen.

I vårt budgetförslag tillför vi 200 miljoner kronor per år under de
kommande tre åren för den dyrare spetsutbildningen.

Under 90-talet har antalet studenter ökat med över 50 % medan antalet
lärare och forskare inte alls ökat i samma takt. Även detta förhållande
innebär en stor utmaning för högskolan att upprätthålla kvaliteten på
utbildningen.

Trots den stora utbyggnaden som högskolesystemet genomgått de senaste
åren stängs många sökande ute, framför allt studenter som inte väljer sådana
utbildningar som regeringen vill. Konkurrensen om platserna inom till
exempel humaniora har ökat trots den kraftiga expansionen och minskade
ungdomskullar. Detta är slöseri på begåvning som vårt land inte har råd med.
Det är positivt att den andel av befolkningen som söker till högskolan ökar i
alla åldersgrupper. Det är en av orsakerna till att så gott som alla är överens
om att utbyggnaden av högskolan måste fortsätta. Tyvärr är den bristande
kontinuiteten i regeringens handlande i denna fråga beklämmande. Den
planerade utbyggnadstakten har varierat och nya besked om antal platser har
givits i så gott som varje budget- och vårproposition. De många olika
beskeden medger inte möjlighet till långsiktig planering för högskolorna eller
de kommuner där högskolorna finns.

Vid en så kraftig expansion som högskolan nu genomgår är det viktigt att
noga tänka igenom också var den skall ske. Även om det ur ett politiskt
perspektiv inte är lätt för ett universitet eller en högskola att uttrycka
tveksamhet inför en möjlig expansion har det kommit signaler från några
lärosäten om att de skulle vilja ägna sig åt konsolidering, d.v.s. kvalitets-
förstärkning. För oss kristdemokrater är det viktigt att utökningen av antal
nya platser i högskolan får ske i hela landet.

Problem med otillräcklig lärarrekrytering, studentbostäder och
kringresurser i form av bibliotek och andra lokaler kan inte åtgärdas i
efterhand utan att utbildningskvaliteten påverkas. Studenter, som investerar i
storleksordningen en kvarts miljon kronor i genomsnitt i högskole-
utbildningen, har också rätt att kräva hög kvalitet. Vi kristdemokrater vill
därför utöka antalet platser i något lugnare takt än den regeringen föreslår. Vi
anslår medel för en utbyggnad motsvarande 7500 platser per år de närmaste
tre åren. Utöver detta föreslår vi medel för ytterligare motsvarande 5000
platser år 2000 att fördelas mellan universiteten i storstäderna. Samtliga nya
platser skall vara permanenta. Vi anser att en del av medlen på grund av en
lägre utbyggnadstakt skall överföras till den dyrare spetsutbildningen.
Konsekvensen av den långsammare utbyggnadstakten blir besparingar på
525 miljoner kronor år 2000.

6 Social snedrekrytering

Undersökningar visar att den sociala snedrekryteringen ökat på senare år.
Antalet studerande från studieovana hem, det vill säga främst hem med
lägre än gymnasial utbildning, ökar visserligen kontinuerligt, men deras
andel av den totala studentmängden minskar ändå. Snedrekryteringen
innebär en minskad dynamik och mångfald i utbildningen. Det är ett stort
resursslöseri när inte ambitioner, lämplighet och kunskaper är avgörande
faktorer för hur studentsammansättningen ser ut. I ett samhälle som
utvecklas allt snabbare blir också klyftorna allt större mellan olika
befolkningsgrupper. Då utgör utbildning en allt skarpare skiljelinje.

Det är i grundskolan som man effektivast kan öka förutsättningarna för en
ökad rekrytering av studenter från hem med svag studietradition till
högskolan. Det är där som grunden läggs till senare vägval. Mycket kan dock
göras även i högskolan. Ett sätt som anses motverka snedrekryteringen är att
öka antalet högskoleplatser. Det förutsätter dock att kvaliteten på
utbildningen bibehålls - annars gör man de studerande som erbjuds de nya
platserna en björntjänst.

De studiesociala förutsättningarna är viktiga inte bara för att skapa
förutsättningar för att lyckas på högskolan utan också för att våga sig dit. Här
är en viktig orsak till att vi måste få ett nytt studiestödssystem. Det
nuvarande studiestödet bidrar i stor utsträckning till den sociala
snedrekryteringen.

7 Humaniora, samhällskunskap och vårdutbildning

Eftersom högskolan ska förbereda studenten att ta steget ut på
arbetsmarknaden är det fullt motiverat och rimligt att teknik och
naturvetenskap ges ett ökat utrymme och att insatser görs för att säkra
rekryteringen till utbildningen inom dessa områden. Det är områden där
högutbildad arbetskraft är en bristvara och därför är mycket efterfrågad.

Kristdemokraterna vill dock understryka det faktum att högskoleut-
bildningen inte bara ska bidra till studenternas materiella välstånd. Många av
högskolans kunskapsområden saknar helt eller delvis kommersiellt intresse.
För att skapa ett mänskligare samhälle krävs djupare kunskaper också om
andliga, kulturella, sociala och etiska värden. Bara om dessa värden lyfts
fram kan ungdomar och vuxna ersätta pessimism med framtidstro och
återvinna en livsglädje och gnista som många i dagens samhälle har tappat.
Utbildningen i allmänhet - på alla nivåer - och humaniora i synnerhet spelar
en viktig roll i den utvecklingen.

Ämnen inom humaniora är i stor utsträckning kulturbärande och ger
studenten tillfälle till självreflektion och kritiskt tänkande - det vi i vid
mening kallar bildning. Kristdemokraterna ser med viss oro på regeringens
alltför ensidiga satsning på naturvetenskap och teknik. Vi menar att en bättre
balans mellan de olika områdena hade varit önskvärd ur ett långsiktigt
dimensioneringsperspektiv. Regeringen föreslår visserligen nya platser inom
humaniora och samhällsvetenskap på högskolor där en satsning på enbart
naturvetenskap och teknik är svår att genomföra. Vi anser att den satsningen
är för liten för att säkerställa att antalet nybörjare inom humaniora och
samhällsvetenskap inte ska minska drastiskt.

I vårdkommissionens rapport "Den ljusnande framtid är vård" (Ds
1999:44) föreslås att staten skall inleda samtal med landstingen i syfte att
huvudmannaskapet för samtliga så kallade landstings-kommunala utbild-
ningar helt överförs till staten senast år 2001. Kommissionen föreslår även
att antalet nybörjarplatser på läkar- och sjuksköterskeutbildningen utökas
under hösten 2002. Vi delar vårdkommissionens syn både i huvudmanna-
skapsfrågan och beträffande behovet av fler platser i läkar- och sjuk-
sköterskeutbildningen. Kristdemokraterna anser att det är viktigt för
vårdutbildningarnas kvalitet att de förs in under ett statligt huvudmannaskap.
Skall vi klara framtidens medicinska vård och omsorg är det nödvändigt att
vården och omsorgen också tillförsäkras dess viktigaste resurs - kompetent
personal.

8 Icke-statliga högskolor

I stort sett alla universitet och högskolor får del av de nya
årsstudieplatserna, detta gäller dock inte självklart de icke-statliga
högskolorna. Kristdemokraterna fortsätter att gå emot regeringens
negativa särbehandling av dessa högskolor.

I år liksom tidigare ges de tre fria teologiska högskolorna i Stockholm,
Uppsala och Örebro ett mycket begränsat utrymme. Dessa skolor, som är
små men som har visat prov på bred studentbas och en högkvalitativ
utbildning, bör få del av den stora utbyggnad av högskoleplatser som nu
sker. Då de både uppfyller kvalitetskrav och dessutom har en stor efterfrågan
på sina kurser måste de ges möjlighet till tillväxt genom rättvisa statsbidrag
och en uppräkning av antalet årsstudieplatser.

9 Det omgivande samhället

Det som vid sidan av utbildning och forskning har kommit att kallas
högskolans "tredje uppgift", nämligen dess anknytning till samhället i
övrigt, är mycket viktig. Båda parter besitter resurser och kunskaper som
gör att ett utbyte mellan dem ger en mycket positiv dynamisk effekt. Ett
sådant utbyte är fundamentalt för en positiv välståndsutveckling.

Det är dock Kristdemokraternas uppfattning att samverkan mellan
högskola och samhälle, som ju knappast är en ny tanke utan har funnits och
tillämpats i alla tider, kan utvecklas ytterligare.

Kristdemokraterna känner oro över regeringens syn på den tredje
uppgiften. Regeringen begränsar den tredje uppgiften till att främst gälla
uppdragsutbildningar. Detta anser vi är olyckligt. Uppdragsutbildningar
menar vi bara är ett komplement till andra typer av omvärldssamverkan. Vi
anser att regeringen behöver vidga och problematisera sin syn på begreppet
"samverkan med det omgivande samhället". Kristdemokraterna anser att den
tredje uppgiften innebär att högskolorna uppmanas anamma en ny form av
kunskapsbildning. Högskolan skall inte längre fungera som en plats där
kunskap och forskningsresultat skapas i slutna rum. Tredje uppgiften innebär
att nya mötesplatser, där denna nya form av kunskapsförmedling och
kunskapsutveckling kan ske, skall utformas.

10 Internationalisering

Kristdemokraterna ser positivt på de förbättringar som skett på
Europanivå när det gäller systemen för ömsesidigt erkännande av
examina. I Sverige återstår en del att göra. Vi anser till exempel att
invandrare, med akademisk eller annan kvalificerad utbildning, efter
ankomsten till Sverige skall få sin utbildning validerad med motsvarande
svensk och erbjudas deltaga i kompletterande utbildning i speciella
kurser i svensk yrkesterminologi.

EU:s insatser på utbildningsområdet bör begränsas till att främja rörlighet
och utbyte, inte till att harmonisera utbildningssystemen. De olika europeiska
utbytesprogrammen har haft mycket positiva effekter på studentutbyte och
utlandsstudier och det är positivt att de utbytesprogram som var planerade till
och med år 1999 får efterföljare. De nya kontaktnäten med de öst- och
centraleuropeiska länderna måste underhållas och utvecklas. Utbytesprogram
med länder utanför Europa bör också främjas och Kristdemokraterna ser
positivt på Högskoleverkets förslag om ett nytt stipendieprogram, Linnaeus.

11 Rättssäkerhet

Studenternas rättssäkerhet behöver stärkas inom flera områden, till
exempel när det gäller antagningsfrågor, examinationsfrågor, rätten att
tentera och förekomsten av olika avgifter inom högskolan. Ju större den
lokala friheten är desto viktigare är det att studenterna har möjlighet att
få sin sak prövad.

En översyn av detta bör snarast genomföras. Detta gäller även det
försäkringsskydd som framför allt studenter på vårdutbildningarna och de
pedagogiska utbildningarna behöver.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en undersökning av den studiesociala problema-
tiken,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om kartläggning av vilka konsekvenser högskole-
expansionen medfört för utbildningens kvalitet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om lärarnas pedagogiska vidareutveckling och
kompetens i högskolan,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om funktionshindrades studiesituation i högskolan,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om jämställdhetsarbetet i högskolan,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om statens och högskolans respektive roller,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om högskolans ledning och självförvaltning,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om värdet av varierande utformning av likvärdiga
utbildningar,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om antagningen till högskolan,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utbyggnadstakt för högskolan,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att tillföra 200 miljoner kronor per år på spets-
utbildningar i högskolan,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om åtgärder mot social snedrekrytering,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om humanioras roll i utbildningen,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om huvudmannaskapet i vårdutbildningen,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om antalet platser i läkar- och sjuksköterske-
utbildning,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om nya årsstudieplatser till de icke statliga hög-
skolorna i allmänhet och de fria teologiska högskolorna i synnerhet,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om högskolans samverkan med det omgivande
samhället,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om internationalisering,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om validering av utländsk utbildning,

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om studenternas rättssäkerhet.

Stockholm den 1 oktober 1999

Erling Wälivaara (kd)

Inger Davidson (kd)

Chatrine Pålsson (kd)

Lars Gustafsson (kd)

Maj-Britt Wallhorn (kd)

Rosita Runegrund (kd)

Rose-Marie Frebran (kd)

Fanny Rizell (kd)

Kenneth Lantz (kd)

Ester Lindstedt-Staaf (kd)

Dan Kihlström (kd)

Gunilla Tjernberg (kd)

Ingvar Svensson (kd)

Yvonne Andersson (kd)

Desirée Pethrus Engström (kd)

Ulla-Britt Hagström (kd)