Mikrovågor m.m.

Motion 1999/2000:Ub403 av Lennart Fridén och Per-Samuel Nisser (m)

Antalet mobiltelefoner ökar nästan explosionsartat och
företrädare för telebolag anser att vi i framtiden bara
kommer att telefonera trådlöst. Som alltid när nya
uppfinningar ger snabb utveckling och en stegrad omsättning
ger en känsla av eufori bland såväl tekniker som ägare,
ligger risken för att drabbas av "fartblindhet" nära.

De som drabbas av uppfinningarnas "barnsjukdomar" och baksidor
riskerar att bli "överkörda". En alltmer uppenbar baksideseffekt av mikro-
vågsanvändning är överkänslighetsreaktioner. Det gäller mobiltelefoni och
det gäller datorstrålning. På samma sätt kan vi se reaktioner mot magnetfält
runt högspänningsledningar och även, för den som redan "gått över gränsen"
för toleransmarginalen för den mänskliga organismen, allergiliknande
reaktioner även för normal hushållsström. Vi har i Sverige fått ett växande
antal av s.k. elallergiker, även om den termen inte är rättvisande. På samma
sätt som när s.k. oral galvanism började uppträda och det saknas entydiga
forskningsresultat, så blir ofta de drabbade bemötta med oförstående,
betraktas som psykosomatiska fall eller rent av som inbillningssjuka. Faktum
kvarstår; ett stort antal människor - flera tusen i Sverige - har drabbats av
medicinska förändringar där elektriskt inducerad magnetism och/eller
mikrovågor är enda synbara förklaringen till att besvären uppstått. Mycket
finns fortfarande att göra inom forskningen och frågorna radar upp sig kring
dessa nya miljöfaktorers roll. Ingen vet om de är orsaken eller om de är en
utlösande faktor i kombination med andra miljöeffekter.

I avvaktan på säkrare forskningsresultat har länder som Italien, Schweiz
och Australien infört bestämmelser som leder till stor restriktivitet vid
utplaceringen av mobiltelefonmaster. Inom EU har man bestämt sig för att
problemet skall utredas närmare. EU har därför också rekommenderat att
försiktighetsprincipen skall tillämpas. I Italien, där problemen kallas
"elektrosmog", betraktar man detta som andra föroreningar. Man har också
skärpt lagstiftningen. I Schweiz ligger gränsvärdena för högsta tillåtna
exponering av elektromagnetiska fält flera tiotals gånger under den svenska
nivån.

Mot bakgrund av dessa såväl fakta som internationella erfarenheter och
det oklara forskningsläget är det förvånansvärt att den svenska regeringen
givit tillstånd till utplaceringen av mobiltelemaster i närheten av för dyra
pengar s.k. elsanerade hus. Insatser som alltså varit till ingen nytta och bl.a.
tvingat människor att flytta och orsakat onödiga kostnader för kommuner.
Att mikrovågor har en effekt på biologisk materia vet var och en som har en
mikrovågsugn. Att magnetfält kan påverka omgivningen - oavsett om det rör
sig om fysiska eller biologiska effekter - vet var och en som får order att
stänga av sin bärbara telefon vid besök på sjukhus eller på flygresor.
Restriktionerna vid användandet av undersökningsapparatur och annan
apparatur på vårdinrättningar talar också sitt tydliga språk. Forskare på
Karolinska Institutet och på andra orter i Sverige har också påvisat olika
medicinska effekter av olika slag av mikrovågor. Dessvärre har anslagen till
en fortsättning av denna forskning varit svår att få och neddragningar har
t.o.m. gjorts under pågående projektarbete.

Det är många frågor som måste få sina svar. Relationen mellan en
medicinsk effekt och de av oss skapade mikrovågorna, som läggs ovanpå de
olika vågor som redan naturen utsätter oss för, måste utredas snabbt och
åtgärder vidtagas för att eliminera och helst undanröja alla risker. Flera
problem torde på relativt kort tid kunna utredas. Annat, som t.ex. risken för
genetiska förändringar, kanske vi inte får kunskap om förrän under senare
generationer. Just därför bör restriktivitet gälla vid all anläggning av
strålningsinducerande verksamheter. Det är vi skyldiga våra efterkommande.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av en rejäl satsning på forskningen kring
mikrovågsrelaterade medicinska risker och att en restriktiv politik
tillämpas i avvaktan på säkra forskningsresultat.

Stockholm den 24 september 1999

Lennart Fridén (m)

Per-Samuel Nisser (m)