Idrott och hälsa i skolan

Motion 1999/2000:Ub233 av Ola Sundell (m)

Människokroppen behöver kroppsrörelse. Vår kropp är programmerad
för fysisk aktivitet och den genetiska koden är densamma som hos våra
förfäder - stenåldersmänniskorna. En längre tid av fysisk inaktivitet får
alltid till följd att den fysiska funktionsförmågan försämras.
Muskelmassan minskar, konditionen försämras, skelettet blir skörare och
rörligheten i kroppens leder försämras. För den växande individen är
detta förhållande av särskild betydelse. Flera vanligt förekommande
sjukdomar är också relaterade till fysisk inaktivitet, t.ex. hjärt- och
kärlrelaterade sjukdomar, diabetes, fetma och led- och ryggbesvär.

I takt med förbättrade kommunikationer, ökad automatisering och
datorisering har arbetsuppgifterna blivit allt mindre krävande. Den
förändrade livsstilen, med mindre fysisk aktivtet i den dagliga gärningen,
innebär ett växande problem för både individen och samhället. Vi behöver
alla - oavsett intresse för fysisk ansträngning - fysisk aktivitet för ett
optimalt liv och för att kunna klara vardagslivets påfrestningar. Det måste
således till någon form av extra kroppsansträngning för att upprätthålla
adekvat fysisk kapacitet.

Andelen barn som ägnar sig åt s.k. spontanidrott (sådan idrott som barnen
själva initierar och leder) sjunker dramatiskt. Vidare minskar andelen
föreningsanslutna barn och ungdomar till idrottsföreningarna. För en allt
större grupp av barn och ungdom utgör skolans idrottsundervisning den enda
formen av fysisk träning. Det samlade intrycket blir att en stor grupp
ungdomar får bristfällig fysisk träning. Mycket talar för att vi kommer att få
allt fler vuxna med försämrat hälsotillstånd och bristfälliga förutsättningar
för aktivt deltagande i motion och friluftsliv.

För barn och ungdomar är fysisk aktivitet nödvändig för såväl den fysiska,
motoriska som den personlighetsmässiga utvecklingen. Vidare vet vi att barn
har ett naturligt behov av kroppsrörelser. Att få leka, springa och hoppa utgör
en naturlig och viktig del i barnets uppfostran till en hel och harmonisk
människa. För att upprätthålla eller förbättra sin kondition och styrka krävs
regelbunden träning. Sammantaget visar både medicinsk och beteende-
vetenskaplig forskning att fysisk aktivitet är en viktig komponent för
välbefinnande och gott hälsotillstånd.

Nedskärningen av antalet veckotimmar för ämnet idrott och hälsa i läro-
planerna på grund- och gymnasieskola är ett förslag som i perspektiv av
beprövad vetenskap och pedagogisk erfarenhet verkar obegripligt. Visser-
ligen kan nedskärningen kompenseras av det fria val som varje elev har
möjlighet till, men sannolikt är att de elever som bäst behöver fysisk träning
undviker ett sådant tillval. Endast en grupp av privilegierade ungdomar
kommer att få tillräcklig fysisk träning. De yngsta barnen bör ha ett
träningstillfälle per dag och de äldre barnen och ungdomarna tre träningspass
per vecka.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om antalet veckotimmar i ämnet idrott och hälsa.

Stockholm den 30 september 1999

Ola Sundell (m)