Miljöskadeförsäkring

Motion 1999/2000:MJ765 av Bengt Silfverstrand och Ingvar Johnsson (s)

En kollektiv miljöskadeförsäkring infördes den 1 juli 1989.
Försäkringen regleras i miljöskyddslagen (1969:387) och förordningen
(1989:365) om miljöskadeförsäkring.

Försäkringen är obligatorisk och omfattar, med vissa undantag enligt
förordningen, all miljöfarlig verksamhet som kräver tillstånd eller anmälan
enligt miljöskyddslagen. Genom försäkringen ska det gå att få ersättning om
man har rätt till skadestånd enligt miljöskyddslagen, men inte kan få ut
ersättningen på annat sätt. Det kan t.ex. bero på att det inte går att avgöra
vem som bär ansvaret för skadan.

Miljöskadeförsäkringen sköts av ett konsortium - Miljöskadekonsortiet -
som har bildats av fem försäkringsbolag: Folksam, Länsförsäkringar,
Skandia, Wasa och Trygg-Hansa. En person som skadas på grund av brott
mot miljöskyddslagen kan få ersättning med upp till 5 miljoner kronor och
skador på egendom kan ersättas med upp till 50 miljoner kronor per
skadetillfälle. Konsortiets åtagande är begränsat till 200 miljoner kronor per
år för sak- och personskada tillsammans.

Försäkringsavgiften varierar efter antalet anställda och verksamhetens
miljöfarlighet. Den högsta avgiften är 80 000 kronor per år och gäller för
företag med mer än 500 anställda och där verksamheten kräver att regeringen
ger lokaliseringstillstånd, t.ex. större massaindustrier och raffinaderier. Det
lägsta beloppet på 800 kronor per år gäller bl a för mindre värmeverk och
stora bensinstationer. De årliga bidragen från de bidragspliktiga, ca 7 000
företag med ca 10 000 arbetstillfällen, uppgår till sammanlagt drygt 20
miljoner kronor.

Miljöskadenämnd

Miljöskadekonsortiets skadeavdelning prövar ersättningsfrågan. Om den
sökande inte är nöjd med skadeavdelningens beslut kan, på begäran av
den sökande, miljöskadenämnden lämna ett utlåtande i ärendet. En
eventuell tvist mellan försäkringsgivaren och den skadelidande avgörs av
skiljemän enligt lagen om skiljemän (1929:145). Ordföranden i
skiljenämnden utses av regeringen.

Tillgångar och oreglerade skador

Vid årsskiftet 1995/96 fanns det ca 120 miljoner kronor som
premiereserv (exkl. driftskostnader m.m.). Fram till sommaren 1996
hade drygt 40 anspråk framställts på ersättning ur
miljöskadeförsäkringen. Någon ersättning för miljöskada har emellertid
hittills inte betalats ut. Detta måste anses vara synnerligen
anmärkningsvärt inte minst mot bakgrund av att flera anmälningar rör sig
om ytterst allvarliga skador i form av miljöfarliga utsläpp från tung
industri. Enskilda personer, bl.a. fiskare, har drabbats av miljöskador
med stora ekonomiska förluster som följd utan att de kunnat erhålla
ersättning genom miljöskadeförsäkringen.

Frågan om en miljöskadefond - som föreslogs i SOU 1987:15 - eller en
försäkring är bästa metoden att skapa ett stabilt och rättvist ersättningssystem
vid miljöskador har länge varit omtvistad. Miljö- och jordbruksutskottet
avstyrker i bet. 1998/99:MJU6 utan motivering motion 1998/99:MJ739.
Nio års erfarenhet av miljöskadeförsäkringen har visat att den i sin
nuvarande utformning är i det närmaste helt verkningslös, varför en
skyndsam utvärdering är i högsta grad påkallad. Nuvarande konstruktion
innebärande att försäkringen upphandlas för i princip obegränsad tid helt
utan konkurrens måste också starkt ifrågasättas.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om miljöskadeförsäkringen.

Stockholm den 29 september 1999

Bengt Silfverstrand (s)

Ingvar Johnsson (s)