Ersättning till fiskare som får upp krigsmateriel

Motion 1999/2000:MJ404 av Willy Söderdahl m.fl. (v)

Havet och de stora sjöarna har dessvärre under långa tider använts som
en plats där man kan dumpa sådant som upplevts alltför farligt att ha kvar
på land. Enligt rapporter från Försvarsmakten och
Helsingforskommissionen är den uppskattade mängden kemiska
stridsmedel (C-stridsmedel) som har dumpats på följande ställen enligt
följande:

I Östersjön på tre platser:

- I södra utloppet till Lilla Bält (ca 5 000 ton)

- Öster om Bornholm (ca 33 000 ton)

- Sydost om Gotland (ca 2 000 ton)

I Skagerrak på två platser:

- Söder om Arendal i den s.k. Norskrenna (130 000-150 000 ton)

- Utanför fyren Måseskär (ca 20 000 ton)

I Skagerrak skedde dumpningen genom att ett antal fartyg lastade med
stridsgas sänktes med lasten kvar i fartygen. I Östersjön däremot sänktes
bomber och granater på olika anvisade platser i havet. Till detta kommer
alla de minor som lades ut under kriget och som inte detonerat.

Beträffande dumpade mängder krigsmateriel i svenska insjöar uppges att
totalt 4 000 ton oanvänd ammunition har lokaliserats. Mellan 1940 och 1968
dumpades ammunition i 71 sjöar, bl.a. Vänern, Vättern och Mälaren.
Dumpning skedde också i flera vattendrag, bl.a. Dalälven.

Naturvårdsverket och Försvarsmakten har granskat de undersökningar av
miljöriskerna som tidigare gjorts av Försvarsmakten. Värst utsatt är den
ammunition som dumpats på västkusten och i Östersjön eftersom vattnet där
är salt. Det påskyndar korrosionen. Forskarna anser att det behövs mer
information om dumpningarna och fortsatta undersökningar av miljöriskerna.
Ammunitionen innehåller bl.a. koppar och bly samt explosiva ämnen såsom
trotyl. De kommer förr eller senare att börja läcka ut. Naturvårdsverket och
Försvarsmakten bör även fortsättningsvis ha ansvar över utvecklingen och i
god tid anmäla till regeringen om åtgärder måste vidtas. Detta bör ges
regeringen till känna.

Riskerna för de svenska fiskare som får gammalt krigsmateriel i sina nät
och trålar är inte så stora, men skall för den skull inte negligeras. Skulle det
hända att de får någon form av krigsmateriel med sig i sina redskap och de
tar upp det löper de alltså en stor risk att skada sig själva. Dessutom måste de
kassera eller sanera sina fångstredskap. Det blir i så fall ett ekonomiskt
avbräck. I de hittills kända fallen har det rört sig om 20 000-25 000 kr per
tillfälle. Det är inte så stora summor för staten, men för den enskilde fiskaren
är det en betydande summa. Om den ofrivilligt fångade minan eller torpeden
släpps tillbaka i vattnet igen utgör den en miljöfara och kanske blir det en
annan fiskare som får upp den och skadas.

I Danmark har man utarbetat noggranna regler för hur fiskare skall handha
denna typ av ofrivilliga fångster. Det som är bra med det danska systemet är
att fiskaren hålls skadeslös. De får ersättning för förlorad fångst och
förlorade redskap. En fiskare som upptäcker gammalt krigsmateriel i sina
redskap skall inte ta upp det i båten utan kapa repen, märka ut platsen och
meddela marinen eller civilförsvaret. De tar sedan hand om desarmeringen
och fiskaren får ersättning för sina utgifter. Denna lag har inneburit att de
danska fiskarna hålls skadeslösa och risken för personskador och miljöskador
minskar betydligt då krigsmateriel hamnar i redskapen.

Sjöfartsverket genomförde 1992 på regeringens uppdrag en kartläggning
av förekomsten av dumpade kemiska stridsmedel på den svenska delen av
kontinentalsockeln. Utredningen konstaterade bland annat i denna fråga:

De drabbade fiskefartygen belastas varken i Danmark eller Sverige med de
direkta kostnaderna för en sanering. Fiskarna drabbas däremot av kostnader
för stillaliggande och uteblivet fiske. I Danmark får fiskarna ersättning av
staten medan så inte är fallet i Sverige. Med tanke på att de som är
verksamma inom fisket direkt drabbas av följderna av åtgärder, över vilka de
inte har kontroll, när de utövar en samhällsnyttig verksamhet, framstår detta
som mindre rättvist. Någon möjlighet att försäkra sig mot ett sådant avbrott
lär inte finnas.

Eftersom fiskare från olika nationer fiskar på varandras vatten vore det
önskvärt att de länder som delar på fiskekvoterna i Östersjön och
Nordsjön hade likartade regler för uppfiskad krigsmateriel. Det danska
handhavandet skulle kunna vara en modell för Sverige och övriga länder
att enas kring.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Naturvårdsverket och Försvarsmakten även
fortsättningsvis bör ha ansvar för saneringen,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag som ger de
svenska fiskarna ersättning i likhet med de danska då krigsmateriel
fångas i redskapen,

3. att riksdagen begär att regeringen i olika internationella forum
arbetar för att dessa regler också skall gälla i andra länder som fiskar i
Östersjön och Nordsjön.

Stockholm den 28 september 1999

Willy Söderdahl (v)

Murad Artin (v)

Berit Jóhannesson (v)

Maggi Mikaelsson (v)

Lars Ohly (v)

Stig Sandström (v)

Eva Zetterberg (v)