Idrottsrörelsens finansiering

Motion 1999/2000:Kr510 av Peter Pedersen m.fl. (v)

Ärendet är avslutat

Motionskategori
-
Motionsgrund
Tilldelat
Kulturutskottet

Händelser

Inlämning
1999-10-05
Hänvisning
1999-10-12
Bordläggning
1999-10-12

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

1 Inledning
De svenska folkrörelserna har spelat en avgörande roll för den
demokratiska utvecklingen och det breda folkliga engagemanget i en rad
samhällsfrågor i Sverige från slutet av 1800-talet fram till i dag. De
svenska folkrörelserna bärs upp av de ideella ledarnas frivilliga och
oavlönade engagemang i sin förening. Cirka 600 000 personer har
uppdrag inom den svenska idrottsrörelsen. Värdet av detta engagemang
är svårt att uppskatta, men Handelshögskolan har kommit fram till att det
handlar om ett värde som för samhället motsvarar minst 15 miljarder kr
per år! Till detta skall läggas motsvarande värde i alla övriga
folkrörelser. På senare år har emellertid delar av folkrörelsen fått
problem då färre personer vill engagera sig i ideellt arbete och där
egenfinansieringen av verksamheten försvårats.
2 Idrottsrörelsens finansiering
Den organiserade idrottsrörelsen är Sveriges största folkrörelse och har
varit aktiv i cirka 100 år. Idrotten har belysts med ett antal
idrottsutredningar, den senaste från 1998. Denna ledde fram till den
idrottspolitiska propositionen: En idrottspolitik för 2000-talet
(1998/99:107) som nu behandlas i riksdagen. Under i princip hela
idrottsrörelsens historia har samhället gått in med olika former av
ekonomiskt stöd. Efter OS i Stockholm 1912 beviljade riksdagen ett
årligt anslag till idrotten. Regeringen beslutade hur pengarna skulle
användas.
På 1930-talet bildades AB Tipstjänst och riksdagen fattade årligen beslut
om överförande av delar av överskottet till en idrottsfond, där regeringen
beslutade om hur medlen skulle användas efter förslag från
Riksidrottsförbundet (RF). Senare försvann den direkta kopplingen mellan
Tipstjänst och anslaget till idrotten, då idrottsrörelsen istället fick sina
statsbidrag över statsbudgeten.
År 1971 infördes det lokala aktivitetsstödet (LOK). I budgetpropositionen
för 1990/91 markerades att det var ett viktigt mål att stärka idrottsrörelsens
möjligheter till egenfinansiering bland annat genom förmånligare villkor för
spel och lotterier. Syftet var att stärka och värna idrottsrörelsens oberoende.
I Idrottsutredningen: Idrott  &  Motion för livet (SOU 1998:76) och
propositionen En idrottspolitik för 2000-talet (1998/99:107) behandlas
idrottens finansiering och skattesituation. Där framgår till exempel att
idrottsrörelsens totala intäkter år 1996 uppgick till ca 7,8 miljarder kr,
inkomsterna kom från staten, landstingen, kommunerna, näringslivet, spel
och lotterier, publikintäkter och medlemsavgifter. Till detta kommer värdet
av kommunernas anläggningsstöd, där Svenska Kommunförbundet
uppskattar värdet för idrottsrörelsen till ca 3,5 miljarder kr per år.
Det framgår att olika idrotter uppvisar stora skillnader när det gäller de
ekonomiska möjligheterna. Idrottsrörelsen är i hög utsträckning
egenfinansierad i bemärkelsen att intäkterna genereras av rörelsens
föreningar och förbund. Cirka 50 % av intäkterna år 1996 kom från
medlemmarna, publiken och spel. Intäkter från näringslivet, TV och
sponsring svarade för 14 % medan stat, landsting och kommuner stod för 36
% av intäkterna.
3 Statens stöd
Idrottsanslaget uppgick år 1996 till 524 miljoner kr, vilket motsvarar ca
6,5 % av de totala intäkterna, till detta skall läggas anslag till exempelvis
riksidrottsgymnasier, idrottsforskning m.m. Folkbildningsrådet erhöll
dessutom ett anslag på 42 miljoner kr till SISU (Svenska Idrottsrörelsens
Studieförbund). Idrottsrörelsen tillgodogör sig även
arbetsmarknadspolitiska medel, som exempel kan nämnas lönebidrag på
cirka 1 257 miljoner kr år 1996. De sammantagna statliga bidragen till
idrotten uppgick år 1996 till ca 1,8 miljarder kr, där en halv miljard kr
kom från idrottsanslaget. För Riksidrottsförbundet utgjorde statsanslaget
och bidraget från AB Svenska Spel 80 % av intäkterna år 1996.
4 Stöd från kommuner och landsting
Landstingens stöd i form av bidrag till idrotten riktar sig främst till
distriktsidrottsförbunden. Bidragen uppgick år 1996 till 88 milj kr, och
det utgjorde ca 1 % av idrottsrörelsens totala intäkter. Det kommunala
kontantstödet uppgick till drygt 944 miljoner kr, vilket motsvarar 12 %
av idrottsrörelsens totala intäkter. Till detta kommer de svåruppskattade
anläggningsstöden som nämnts tidigare och som uppskattas till 3,5
miljarder kr.
5 Inkomst av spel
Inkomster från spelverksamhet är den näst största inkomstkällan för
idrotten och svarade år 1996 för 23 % av intäkterna, ej inräknat de fria
lotterierna. Spelmarknadens andel av idrottsrörelsens totala intäkter växte
mellan åren 1992 och 1996 från 20 till 23 %, för att falla tillbaka till 17
% år 1998. Av år 1996 års överskott fick idrottsrörelsen drygt 1,8
miljarder kr, jämfört med ca 1,2 miljarder kr år 1992. Detta förklaras
främst av Bingo-Lottos utveckling.
6 Sponsring
År 1996 beräknas idrottens intäkter från sponsring ha uppgått till cirka
910 milj kr, 12 % av de totala intäkterna. Till detta kom försäljning av
TV-rättigheter på förbundsnivå på 150 miljoner kr per år. Det är främst
ishockey och fotboll som får intäkter via TV-rättigheter. Intäkterna från
försäljning av TV-rättigheter har därefter ökat kraftigt, till exempel
genom fotbollens så kallade ISPR-avtal. Många idrotter och förbund har
inga sådana intäkter alls.
7 Intäkter från publik och medlemmar
År 1996 svarade publikintäkterna för drygt 576 milj kr och
medlemsintäkterna för 1 529 milj kr, vilket motsvarar drygt 7 respektive
knappt 20 % av idrottsrörelsens totala intäkter. Andelen
medlemsintäkter, främst medlemsavgifter, av idrottens totala intäkter har
minskat från ca 24 % år 1992 till 20 % år 1996. Publiken är en viktig
inkomstkälla för elitföreningarna. I ishockey är publikintäkterna 26 %
och i fotbollen 23 % av de totala intäkterna.
På föreningsnivå kan variationerna vara ganska stora i de olika
inkomstslagen beroende på idrott, idrottsföreningens storlek och om det är en
elitklubb eller en idrott som satsar på bredden och inte ligger så högt i
eventuellt seriesystem. Det egna kapitalet och soliditeten varierar också.
Enligt den statliga utredningen från 1998 är soliditeten "imponerande hög
bland idrottsföreningarna". I utredningen hävdas också: "De föreningar som
har dålig ekonomi återfinns oftast inom de stora arenaidrotterna och oftast är
det misslyckade spelaraffärer som ligger bakom det dåliga ekonomiska
resultatet."
8 Bolagisering av idrotten
Propositionen En idrottspolitik för 2000-talet föreslår tre grundstenar för
den nationella idrottspolitiken. I punkt 2 står följande: "Ett aktivt stöd till
en fri och självständig idrottsrörelse byggd på ideellt engagemang...."
Här betonas således att idrottsrörelsen skall vara fri och självständig och
att den bygger på ett ideellt engagemang. Detta är en viktig markering
som vi ställer oss helt bakom.
Samtidigt konstateras att kommersiella intressen har riktat sin blick mot
främst elitidrotten vilket förändrat de ekonomiska förutsättningarna högst
avsevärt inom vissa idrotter. Den kommersiella underhållningsidrotten
uppskattas av många och har en stark tillväxtpotential. Många aktiva och
ledare har sin försörjning med, i många fall, höga löner, arvoden, bonus med
mera sörjd för av denna verksamhet. Denna kommersiella idrottsverksamhet
lever i konkurrens med annan underhållning och skall bedrivas på
konkurrensneutrala villkor det vill säga inte få något samhällsstöd.
Riksidrottsmötet 1999 gav klartecken för idrottsföreningar att bolagisera
delar av idrottsverksamheten. Bolagiseringens syfte är att genom emission av
aktier kunna få in kapital i bolaget. Detta kommer att få skattemässiga
konsekvenser, eftersom ett aktiebolag som bedriver idrottsverksamhet
behandlas som vilket aktiebolag som helst. Bland annat uppstår
skattskyldighet till statlig inkomstskatt för de intäkter som verksamheten ger
upphov till. Bolagen blir också skyldiga att redovisa mervärdesskatt (moms,
men får å andra sidan rätt att lyfta moms).
I idrottspropositionen deklarerar regeringen en tydlig uppfattning: "...det är
valet att bedriva verksamheten i aktiebolagsform som avgör dessa frågor.
Någon särbehandling av aktiebolag som bedriver idrottsverksamhet, enbart
för att de bedriver idrott, kan inte bli aktuell." och "Ett aktiebolag som
bedriver idrottsverksamhet kan vidare likt andra kommersiella aktörer
förväntas få betala marknadsmässiga hyror för offentliga lokaler och
anläggningar". Det kan också leda till ökade kostnader för till exempel
polisbevakning av arrangemang.
Dessa skattemässiga konsekvenser och konsekvenserna avseende
samhälleligt stöd innebär sannolikt att bolagiseringen av idrotten endast
kommer att vara intressant för stora föreningar i stora städer.
9 Idrotten och skatterna
Idrottsrörelsen är väl medveten om de skattemässiga konsekvenserna av
att välja att bedriva verksamhet i en ideell förening respektive i
bolagsform. På ett område är det fördelaktigt att vara bolag, nämligen om
en sådan förening värvar en spelare från ett annat land. Idrottsrörelsen
vill att de ideella föreningarnas skattesituation klargörs så att aktiva,
föreningar och förbund kan följa de lagar och förordningar som finns på
ett korrekt sätt. Man upplever nu att det finns en rad oklarheter som lett
till rättegångar där skattemyndigheten har en uppfattning, enskilda
föreningar och idrottsutövare en annan.
Det finns en strävan hos många kommuner att överföra ägande och drift av
kommunala idrottsanläggningar till föreningarna. Riksidrottsförbundet ser ett
problem med detta av skattemässiga skäl: en kommun får i efterhand tillbaka
utlägg för moms, medan en idrottsförening som tar över en anläggning inte
får denna återbetalning av momsen. RF vill därför att idrottsanläggningar
befrias från moms. Skattereglerna för de ideella föreningarna bereds för
närvarande av en interdepartemental arbetsgrupp. Även andra ideella
föreningar än idrottsföreningar har ett behov av en översyn av sin
ekonomiska och skattemässiga situation. Denna fråga behandlas i
Vänsterpartiets motion Ideella föreningar och deras ekonomi.
10 Framtiden
I idrottspropositionen och den ungdomspolitiska propositionen På
ungdomars villkor (1998/99:115) framgår att såväl idrottsrörelsen som
barn- och ungdomsorganisationerna kommer att tillföras stora belopp
genom det överskott som genereras från s.k. värdeautomatspel vilka AB
Svenska Spel har koncession att bedriva. Det framtida överskottet frän
värdeautomatspel bedöms uppgå till ca 250 miljoner kr årligen då dessa
7 000 värdeautomater har placerats ut på restauranger.
Av överskottet bör, enligt regeringens bedömning, 80 % tillfalla
idrottsrörelsens lokala barn- och ungdomsverksamhet, ett tillskott på ca 200
miljoner kr per år. För övriga barn- och ungdomsorganisationer bör, enligt
regeringen, 20 % av överskottet tillfalla dessa lokala verksamheter med
inriktning på såväl kultur som fritid, ett tillskott på ca 50 miljoner kr per
år.
Till detta kommer överskottet från värdeautomatspel i bingohallar på drygt
100 miljoner kr per år förutsatt att ytterligare 500 värdeautomater har
placerats ut.
Som tidigare redovisats har folkrörelsernas andel av den totala
spelmarknaden sjunkit. Riksidrottsförbundet anser: "Försämringen har skett
på en marknad, vars regler totalt styrs av staten, vilken också äger de bolag
som har tagit marknadsandelar. Det är principiellt allvarligt..." "Manifest till
Sveriges politiker 1999". Man kritiserar vidare hanteringen i samband med
och efter bildandet av AB Svenska Spel år 1996. Riksdagen beslutade då att
folkrörelserna skulle få en viss andel av det nya bolagets överskott, först
våren 1999 fattade riksdagen beslut angående denna andel.
Riksidrottsförbundet konstaterar att riksdagen vid ett flertal tillfällen slagit
fast att "folkrörelsernas roll på spelmarknaden och andelen av densamma bör
förstärkas". Däremot tycker man att regeringen (och senare riksdagen) går i
motsatt riktning vid beslutet att tillåta etablering av internationella kasinon
i
Sverige. Att tillsätta en utredning för att se över föreningslivets ställning på
spelmarknaden ser man som "ett spel för gallerierna". Idrotten vill bland
annat "bli en ännu mer aktiv aktör på den svenska spelmarknaden" och "få
ett årligt bidrag via AB Svenska Spel som minst motsvarar överskotten från
värdeautomatspelen".
Vi delar den syn, som förs fram i propositionen På ungdomars villkor och
som faller tillbaka på ett likartat resonemang som den idrottspolitiska
propositionen, "att idrottsrörelsens möjligheter till egen finansiering av sin
verksamhet har en mycket stor betydelse. Endast genom att själv skapa sin
ekonomiska bas kan idrottsrörelsens självständighet och oberoende
säkerställas. Idrotten får därför inte riskera att bli beroende av intäkter från
privat näringsliv eller kommersiell verksamhet. Det offentliga stödet har en
grundläggande betydelse, men inte heller detta får idrotten bli ensidigt
beroende av."
Vänsterpartiet konstaterade redan i en kommittémotion förra året (Kr521)
att föreningslivet "på alla nivåer brottas med svåra ekonomiska problem,
både för idrotten och de föreningar som inte har publik bärkraft eller inte
anses intressanta ur marknadsföringspunkt för näringslivet". När det gäller
spelintäkter skrev vi i samma motion: "Idrottsrörelsens inkomster av spel och
lotterier skall i första hand förstärka klubbverksamheten. Det är dock inte
eftersträvansvärt att intäkter av spel och lotterier ersätter det samhälleliga
stödet. Det är en alltför osäker inkomstkälla.
Det är därför principiellt viktigt att de statliga spelbolagen ansvarar för den
företagsekonomiska verksamheten och idrotten för den sportsliga
verksamheten. Däremot kan varje ny regering och riksdag besluta om att
avsätta vinstmedel från spelbolagen till idrotten och balansera det
samhälleliga stödet vid behov. När den offentliga sektorns ekonomi var
starkare fick idrotten i princip de pengar den behövde. Det får inte bli så att
idrotten förvisas till spelmarknaden när samhällsekonomin är svagare.
Idrotten riskerar då att förlora en del av sin frihet." Vidare: "Vänsterpartiet
vill minska de statliga spelbolagens andel på spelmarknaden för att skapa ett
större utrymme för olika folkrörelser. Det skulle kunna leda till att de
'snabba' spelen med de höga vinsterna inte ökar ytterligare." Vi vidhåller
dessa ställningstaganden.
Det är knappast någon hemlighet att Vänsterpartiet starkt ogillade beslutet
att tillåta en internationell kasinoverksamhet i Sverige innefattande stora
satsningar på att placera ut stora mängder värdeautomatspel. Vi tycker
dessutom att kopplingen mellan överskott av dessa spel och bidrag till barn-
och ungdomsverksamhet inom föreningslivet känns minst sagt märklig.
I motionen (1998/99:Kr12) rörande propositionen Kasinospel i Sverige
m.m. (1998/99:80) uttryckte vi oss på följande sätt: "Att finansiera
ungdomsverksamheten med inkomster från utökad spelverksamhet är i
grunden en märklig fördelningspolitik" och "Vänsterpartiet betraktar det inte
som en ansvarsfull politik att grunda allt större delar av de allmännyttiga
verksamheternas ekonomi (samhälleliga och föreningsstyrda) på inkomster
från spel."
För dessa synpunkter fick vi ej gehör vid beslutet att tillåta internationella
kasinon i Sverige. Det innebar i sin tur att vi ej kunde förhindra förslagen i
den ungdomspolitiska respektive idrottspolitiska propositionen, där
följdriktigt överskottet från värdeautomatspelen i framtiden skall finansiera
betydande delar av föreningslivets barn- och ungdomsverksamhet.
Vänsterpartiet vill hellre se en utveckling där överskottet från mer
idrottsrelaterade spel som Stryk- och Måltipset, Oddset och så vidare går till
idrotten och en större del av så kallade "skraplotter", centrala lotterier och
liknande går till det övriga ideella föreningslivet. Utfallet till
föreningslivet
skall givetvis minst motsvara överskottet från värdeautomatspelen.

11 Hemställan

11 Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag som
syftar till att öka idrottsrörelsens och övriga folkrörelsers
egenfinansiering,
2. att riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag som
ökar folkrörelsernas andel på spelmarknaden i enlighet med vad i
motionen anförts.1

Stockholm den 3 oktober 1999
Peter Pedersen (v)
Charlotta L Bjälkebring (v)
Mats Einarsson (v)
Kenneth Kvist (v)
Tanja Linderborg (v)
Tasso Stafilidis (v)
Willy Söderdahl (v)
1 Yrkande 2 hänvisat till FiU.


Yrkanden (5)

  1. att riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag som syftar till att öka idrottsrörelsens och övriga folkrörelsers egenfinansiering.
    Behandlas i
    Kammarens beslut
    =utskottet
  2. att riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag som syftar till att öka idrottsrörelsens och övriga folkrörelsers egenfinansiering.
    Behandlas i
  3. Behandlas i
  4. att riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag som ökar folkrörelsernas andel på spelmarknaden i enlighet med vad i motionen anförts.
    Behandlas i
  5. att riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag som ökar folkrörelsernas andel på spelmarknaden i enlighet med vad i motionen anförts.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    avslag
    Kammarens beslut
    = utskottet

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.