Kvinnoorganisationernas verksamhet

Motion 1999/2000:Kr505 av Inger René och Beatrice Ask (m)

Inledning

Varje år beslutar regeringen om att fördela statsbidrag till kvinno-
organisationernas centrala verksamhet. Bidraget skall användas till
kostnader för den centrala verksamheten samt till förnyelse och
utveckling av verksamheten. Under 1999 när bidragen fördelades utgick
inget stöd till Moderatkvinnorna och Vänsterkvinnorna. De två politiska
kvinnoorganisationer som har tagit ett seriöst grepp kring förnyelse och
utveckling av verksamheten. Centerkvinnorna, Kristdemokratiska
Kvinnoförbundet och Sveriges Socialdemokratiska kvinnoförbund
beviljades bidrag på mer än en miljon kronor!

Debatten om nödvändigheten av att inte minst de politiska organisation-
erna utvecklar sina arbetsformer är väl känd. Av en rad skäl finns anledning
att uppmuntra och stimulera fler till engagemang i samhällsarbetet. Ur
kvinnoperspektiv är det viktigt att fler kvinnor blir aktiva medlemmar och
ges sådan utbildning som kan behövas för politiskt förtroendevalda. Det
särskilda arbete som bedrivs inom kvinnoorganisationerna är därför
betydelsefullt, men det understryker också nödvändigheten av att
organisationerna utvecklar sina arbetsformer. Om dagens moderna kvinnor
som ofta är heltidsarbetande och samtidigt fortfarande tar en stor del av
ansvaret för hem och familj överhuvudtaget skall kunna öka sitt deltagande i
det politiska livet måste inte minst kvinnoorganisationerna modernisera sitt
arbete.

Det utmärkande för de organisationer som under 1999 beviljades stats-
bidrag är att de fortfarande arbetar efter mycket traditionella organisations-
former. Man valde bort de två politiska partier som vitaliserat sina
organisationsformer. Man kan inte bortse från risken att regeringen genom
denna politik bidrar till en konservering av gamla organisationsmodeller,
istället för en vitalisering bl.a. av det politiska arbetet ur ett kvinno-
perspektiv.

Föreskrifter för bidraget

I förordningen för statsbidraget (1982:865) om statsbidrag till
kvinnoorganisationernas centrala verksamhet står att läsa att
statsbidragen riktas till kvinnoorganisationer som har till främsta uppgift
att arbeta för kvinnans ställning i samhället och aktivt arbetar för
jämställdhet mellan kvinnor och män. Därmed kan man konstatera att
både Vänsterns kvinnoorganisation och Moderatkvinnorna uppfyllde
själva grundsyftet med bidraget. Men i förordningen finns regler som
uppmuntrar traditionellt stela organisationsformer och om man inte
uppfyller dessa krav på gammaldags arbetsformer, blir man utan stöd för
verksamheten.

För att påvisa stelheten i förordningen skall här nämnas några punkter som
direkt utesluter moderna organisationer att kvalificera sig för bidraget.

6 § Kvinnoorganisationen skall ha fler än 1.500 medlemmar. Flertalet av
medlemmarna skall vara kvinnor... Med medlem förstås i denna förordning
den som under det närmast föregående budgetåret var ansluten till en
lokalavdelning...

7 § Kvinnoorganisationen skall ha lokalavdelningar i minst hälften av landets
landstingskommuner... Med lokalavdelning förstås i denna förordning sådan
avdelning av en kvinnoorganisation för vilken gäller att medlemmarna och
organ, som utses av medlemmarna, beslutar om avdelningens verksamhet.
För att räknas som lokalavdelning krävs dessutom att avdelningen har
genomfört minst tio sammankomster under det verksamhetsår som upphörde
under det närmast föregående budgetåret.

2.1 Cementerade strukturer

Våren 1999 ställde Moderatkvinnornas ordförande Beatrice Ask en
interpellation (1998/99:288 ) till statsrådet Ulrica Messing, angående
bidrag till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet. Interpellationen
ställdes med anledning av att Moderatkvinnorna förnekats bidrag
för 1999. I svaret hänvisade statsrådet Messing till en särskild utredare
som skall se över det nuvarande statsbidraget till kvinnoorganisationer
(dir. 1999:29).

Att tillsätta en utredning är alltid en enkel utväg bort från att direkt hantera
de problem som finns i gällande ordning. I gällande föreskrifter föreligger
det som bekant ett antal punkter som förhindrar kvinnoorganisationer från att
förnya och modernisera verksamheten. Kraven på lokala avdelningar,
styrelser och andra traditionellt gammaldags organisationskrav är faktorer
som hindrar förändringsarbete. Många organisationer är så beroende av
bidragen för att ha en fungerande verksamhet, att de inte kan förnya
organisationen av risk för att bidragen dras in. De strukturer som gäller är så
cementerade att de förhindrar utveckling snarare än att uppmuntra den.

En ändring i förordningen gjordes 1982 (1982:865). Ändringen syftade till
att bidraget till en viss del ska användas som projektbidrag till utveckling och
förnyelse av verksamheten. I ljuset av den förändringen är det ännu mer
beklämmande att de två organisationerna som verkligen genomdrivit
förändringar blev utan stöd. Av de 21 kvinnoorganisationer som fick del av
bidraget under 1998 gick det rörliga bidraget för förnyelse till 15 av de
21 organisationerna.

Under 1999 har 23 organisationer ansökt om bidraget till den centrala
verksamheten. Regeringen beslutade i mars 1999 att bidraget för
budgetåret 1999 skulle fördelas till 15 av de sökande organisationerna. Den
rörliga delen av bidraget utdelades till 12 olika mottagare, däribland
Centerkvinnorna, Kristdemokratiska kvinnoförbundet och Sveriges Social-
demokratiska kvinnoförbund. Ingen av dessa organisationer har kommit så
långt i sitt förnyelsearbete som Moderatkvinnorna och Vänsterpartiets
kvinnor.

3 Organisationsförändring till Moderatkvinnorna

När beslutet fattades att omvandla det gamla kvinnoförbundet till en nät-
verksorganisation gjordes grundliga genomgångar för att säkra nätverkets
fortlevnad. Till detta hör att man också undersökte möjligheten till att
även fortsättningsvis få ta del av de statsbidrag som delas ut till kvinno-
organisationer. Svaret man då fick var att bidraget inte var hotat. Den
förändrade organisationsmodellen applåderades då den ansågs modern
och potentiell för att öka kvinnors deltagande i politiken.

Moderata Kvinnoförbundet har efter ett omfattande omprövningsarbete
omvandlats till en nätverksorganisation inom Moderaterna. Moderat-
kvinnorna har egna beslutsorgan i form av ett nationellt råd och en styrelse
och i varje län finns länsansvariga. Arbetet bedrivs i nätverk, föreningar eller
projektgrupper. Verksamheten inte minst vad gäller kvalificerad ledarskaps-
utbildning är omfattande. Anledningen till förändringen är att förenkla
formerna för engagemang i politiken. Kraften skall inte behöva läggas på att
organisatoriskt hantera föreningsuppdraget. Istället skall engagemanget
kunna riktas mot det väsentliga, att driva politik ur ett kvinnoperspektiv. Att
rekrytera, engagera och utbilda kvinnor för att få bredare engagemang i
moderat politik.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär förslag till att ändra bidrags-
reglerna så att kvinnoorganisationerna inte fastnar i gamla orationella
strukturer.

Stockholm den 30 september 1999

Inger René (m)

Beatrice Ask (m)