Forskning

Motion 1998/99:Ub478 av Gudrun Schyman m.fl. (v)

Sammanfattning

Vänsterpartiet lägger med anledning av budgetpropositionen
inga yrkanden då det gäller forskningspolitiken, utan
avvaktar Forskning 2000:s betänkande i november. Vår enda
hemställanspunkt under rubriken forskning gäller
forskarutbildningen. Vi föreslår att en utredning tillsätts,
med uppdrag att se över de forskarstuderandes totala
arbetssituation och de konsekvenser de av riksdagen
beslutade förändringarna, då det gäller antagningen till
forskarutbildningen fått under våren 1999. Vi pekar också på
bristen på konkreta förslag då det gäller doktorandernas
möjligheter till inflytande över den egna arbetssituationen.

Inledning

Svensk forskning är både omfattande och överlag av hög
kvalitet. Den hävdar sig också bra internationellt. Sverige
hör till de länder som i relation till BNP satsar mest på FoU.
Detta beror framför allt på insatserna inom
försvarsforskningen och på näringslivets stora satsningar på
utvecklingsarbete. Vem som har ansvaret för prioriteringar
inom forskningen och för den omvärldsanalys som dessa
grundas på, är en konsekvens av grundläggande betydelse
för forskningspolitiken. Den nu pågående utredningen,
Forskning 2000, kommer i sitt betänkande 6 november i år
att lämna förslag då det gäller utformningen av
forskningsorganisationen, ansvarsfördelningen mellan olika
organ och den övergripande, långsiktiga inriktningen av de
statliga forskningsinsatserna i sitt betänkande den 1
november i år. Vänsterpartiet väljer därför att i nuläget inte
lägga några konkreta yrkanden utan avvaktar utredningens
förslag och resultatet av remissomgången.

För Vänsterpartiet är det dock viktigt att värna om den fria forskarstyrda
forskningen. Vi anser att grundforskningen, när det finansiella läget tillåter,
måste ges ökade resurser, om vi skall kunna hävda oss som kunskapsnation.

Några svagheter i det
svenska forskningssystemet

Även om vi väntar med att definitivt ta ställning tills dess
forskningsutredningen presenterat sitt förslag, vill vi ändå
peka på några svagheter som finns i det svenska
forskningssystemet.

- Balansen mellan grundforskningen och den tillämpade forskningen har
rubbats till grundforskningens nackdel. Vi anser att utan en gedigen
grundforskning riskerar även den tillämpade forskningen att försvagas.
-
- Förhållandet mellan olika forskningsområden är snarare en produkt av
historien än ett medvetet ändamålsenligt och effektivt val.
-
- Rollfördelningen mellan forskningssystemets olika aktörer är otydlig
och organisationen för forskningsfinansiering är splittrad.
-
- Den geografiska rörligheten bland forskarna är låg och detta bidrar till
bristen på förnyelse. Likaså är rörligheten mellan den akademiska
undervisningen och industrin låg.
-
- Forskningen är till sin natur internationell. Forskningens bredd och
kompetensen inom hela forskningsområdet är en viktig förutsättning
för att vi i Sverige skall kunna tillgodogöra oss forskningsresultat från
andra länder, men den har också betydelse för den så viktiga
kopplingen mellan grundutbildning och forskning. Problemet i dag är
att många forskningsmiljöer egentligen är för små för att kunna erbjuda
relevanta former för forskningen.
-
- Om andelen externfinansierad forskning blir för stor försvåras över-
blickbarheten. Särskilt kraven på motfinansiering medför ofta problem
för universiteten och högskolorna. Principen om full kostnadstäckning
måste tillämpas konsekvent.
-
Externa finansiärer måste ta det fulla ekonomiska ansvaret
för den verksamhet de stöder. Anslagen till universiteten och
högskolorna får inte användas till att subventionera dessa.

- Särskilt den humanistiska forskningen har en tendens till isolering och
skulle verkligen gynnas av en ökad internationalisering.
-
- Samhällsvetenskaperna har ibland bristande kontakter med andra
forskningsområden. T.ex. saknas beteendevetenskaplig forskning om
informationstekniken och dess effekter på bl.a. inlärning. En
forskningsorganisation, där basen är förankrad i respektive
ämnesdisciplin, men där forskningen organiseras tvärvetenskapligt
inom bredare problemområden bör stimuleras på olika sätt.
-
- Externa finansiärer har fått ett mycket stort inflytande över
forskningens omfattning, inriktning och genomförande. Universitetens
och högskolornas ansvar måste därför förtydligas. I detta ingår också
universitetens skyldighet att inte överlåta frågor om
forskarutbildningens innehåll till utomstående intressenter.
-
- Det finns för få postdoktorala tjänster. Fler sådana måste skapas så att
unga forskare har möjlighet att stanna kvar några år inom högskolan
efter disputationen.
-
- En viktig förutsättning för kvaliteten i forskningen är jämställdheten.
Jämställdhet är en fråga om makt och inflytande. Kvinnor måste få lika
stort inflytande som män då det gäller val av bl.a. forskningsinriktning.
-
Forskarutbildningen

Forskarutbildning bedrivs vid samtliga universitet och
högskolor, som har fasta forskningsresurser. Vid en studie av
förhållandena inom forskarutbildningen (Högskoleboken
95/96) framgick att 2 500 personer antogs till utbildningen.
Av dessa var 38 % kvinnor. De flesta kvinnor fanns inom
området medicin. Av de aktiva doktoranderna hade endast en
tredjedel doktorandtjänst. Stora grupper av doktorander
bedrev forskarutbildning samtidigt som de förvärvsarbetade
eller med hjälp av studiemedel. När riksdagen fattade beslut
om en reformerad forskarutbildning välkomnade
Vänsterpartiet utökningen av antalet doktorandtjänster. Vi
anser att målet på sikt bör vara att alla som börjar
forskarutbildningen skall erbjudas anställning som
doktorand. Doktorandtjänster är den bästa formen för
studiefinansiering, eftersom de är pensionsgrundande och
ger de sociala förmåner som normalt gäller för ett
anställningsförhållande. Vänsterpartiet stödde också
regeringens förslag att en doktorandtjänst till minst 80 %
skall fyllas av egna studier. Vidare delade vi uppfattningen
att den individuella studieplanen skall formuleras gemensamt
av doktorand och handledare. Rätt använd är den ett utmärkt
planerings-, uppföljnings- och utvärderingsinstrument.

Vi var däremot mycket kritiska till de "ekonomiska spärrar" som infördes
vid antagning till forskarutbildningen. Vi anser att dessa innebär ett stort
avsteg från regeringens tidigare uttalande om en mer fri dimensionering.
Möjligheterna att finansiera forskarstudier med studiemedel minskar därmed
och det blir inte längre möjligt att bedriva forskarstudier på mindre än
halvtid. Vi befarar att antalet registrerade forskarstuderande därigenom
kommer att halveras särskilt på institutioner inom humanistisk fakultet. På
grund av för få forskarstuderande blir det då svårt att anordna kurser och
seminarier. Risken att det uppstår ett antal "skuggdoktorander", dvs.
personer som går forskarutbildningen utan att vara antagna bedömer vi också
som stor. Vi föreslår att en utredning tillsätts med uppdrag att se över de
forskarstuderandes totala arbetssituation och de konsekvenser de av
riksdagen beslutade förändringarna fått under våren 1999 då det gäller
antagningen till forskarutbildningen. Utredningen bör omfatta frågor som rör
doktorandernas inflytande över den egna arbetssituationen, relationen mellan
handledare och forskarstuderande, forskningsmiljöer, möjligheten att över-
klaga tillsättningsärenden, den postdoktorala situationen och jämställdheten.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av de forskarstuderandes
totala arbetssituation och de konsekvenser de av riksdagen beslutade
förändringarna fått under våren 1999, då det gäller antagningen till
forskarutbildningen.

Stockholm den 26 oktober 1998

Gudrun Schyman (v)

Hans Andersson (v)

Ingrid Burman (v)

Lars Bäckström (v)

Stig Eriksson (v)

Owe Hellberg (v)

Berit Jóhannesson (v)

Tanja Linderborg (v)

Maggi Mikaelsson (v)

Britt-Marie Danestig (v)