Myndighetsorganisationen för fastighetsmäklarverksamheten

Motion 1998/99:L902 av Agne Hansson och Viviann Gerdin (c)

Fastighetsmäklarlagen är en lag som reglerar hjälp och
förmedling av fastighetsaffärer mellan skilda parter. Ytterst
är det en konsumentpolitisk lagstiftning som skall skydda
konsumenten. En fastighetsaffär är kanske ett av de största
och viktigaste åtaganden som en enskild konsument gör
någonsin. Det är viktigt att den konsumentlagstiftning som
har att värna konsumenternas intressen på denna marknad
fungerar väl och att tryggheten för konsumenterna kan
garanteras.

Den nuvarande fastighetsmäklarlagen tillkom 1995 med ikraftträdande den
1 oktober 1995. Den nya mäklarlagen som tillkom efter påskyndan från
Centerpartiet innehåller en rad nya regler som skärper kraven på en
ändamålsenlig, effektiv och ur konsumentens synpunkt tryggare förmedling
av fastigheter. Registrering och auktorisation stramas upp. Lämplighets-
kraven skärps. Mäklare får inte rätt att träda i köpares ställe. Handel med
egna fastigheter förbjuds. Oberoendevillkoren skärps. Tillsynsfunktionen
skärps och samlas på ett ställe i den nya Fastighetsmäklarnämnden.

De nya civilrättsliga reglerna tar sikte på hur mäklarna skall utföra sina
förmedlingsuppdrag. Huvudregeln är att en mäklare skall uppträda som en i
princip opartisk mellanhand som både köpare och säljare skall kunna ha
förtroende för. Mäklarna är ålagda en i lagen särskild inskriven skyldighet att
- i enlighet med vad som följer av god fastighetsmäklarsed - iaktta både
säljares och köpares intresse när de fullgör sina uppdrag.

Tillsynsfunktionen

Erfarenheterna hittills av den nya lagen visar att den inte till
alla delar fyller sin tänkta funktion. Fortfarande finns
problemet med förekomsten av en del oseriösa mäklare på
marknaden. Tillsynsfunktionen är utomordentligt viktig. Den
har inte hittills fungerat tillfredsställande.

I en utvärdering som lagutskottet på eget initiativ företog föregående
riksmöte riktades skarp kritik mot hur fastighetsmäklartillsynen fungerar i
dag. Utskottet ansåg i sitt betänkande 1997/98:LU15 att en mer genom-
gripande översyn av nämndens organisation är påkallad i syfte att
effektivisera verksamheten. Effekter som uppnåtts beträffande ärende-
balansen och handläggningstider bör redovisas. Utskottet framhöll att det bör
ankomma på regeringen att i lämpligt sammanhang för riksdagen redovisa
vilka åtgärder som vidtagits och vilka resultat som uppnåtts. Vad utskottet
sålunda anförde med anledning av den eget gjorda utvärderingen av 1995 års
fastighetsmäklarlag beslutade riksdagen ge regeringen till känna. Något
resultat har ännu inte redovisats.

Mot den bakgrunden är det angeläget att ta upp under övervägande om den
nuvarande tillsynsorganisationen har utformats på ett tillfredsställande sätt så
att den motsvarar lagstiftarens intentioner.

En annan frågeställning som bör övervägas är om Fastighetsmäklar-
nämndens verksamhet är anordnad på ett organisatoriskt lämpligt sätt i sin
nuvarande organisatoriska knytning till Kammarkollegiet.

Även nämndens sammansättning som rollfördelningen mellan Fastighets-
mäklarnämnden och Konsumentverket bör övervägas. De hittills visade
bristerna vad gäller tillsynsfunktionen är av sådan art att lagstiftningen inte
kan anses fungera tillfredsställande enligt förutsättningarna. Vad här anförts
om tillsynsfunktionen bör ånyo riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.

Utbildningskrav

När det gäller utbildningskraven konstaterade utskottet att
beredningen med anledning av det förslag till en
fastighetsmäklarexamen, som Fastighetsmäklarnämnden
lämnade till regeringen i december 1996, vid det tillfället
alltjämt bereddes i departementet. Så är såvitt bekant
förhållandet fortfarande. Utskottet fann då inte anledning att
föregripa de överväganden som pågår. Utskottet ansåg sig
vid det tillfället kunna förutsätta att beredningsarbetet
bedrivs med sikte mot den väsentliga höjning av
kunskapsnivån - innebärande krav på viss
högskolekompetens - för nyregistrerade fastighetsmäklare
som utskottet förordade vid den tidigare behandlingen av den
nya fastighetsmäklarlagen (bet. 1994/95:LU33).

I fastighetsmäklarens uppgifter ingår att värdera och medla affärer på basis
av en tillförlitlig värdering. Fastighetsförmedling och värdering av fastig-
heter är grannlaga och svåra uppgifter som kräver kunskap och kompetens.
Felaktigheter i dessa sammanhang skadar fastighetsmarknaden och förtroen-
det för den seriösa mäklarverksamheten. Därför är utbildningsfrågorna och
kompetensen hos mäklarna särskilt viktiga. Centerpartiet har sedan länge
drivit kravet om att högskolekompetens skall krävas för att få bli mäklare.

För 1998 föreslår Fastighetsmäklarnämnden till regeringen nu en ordning
som innebär att en yrkesexamen som fastighetsmäklare med kunskaps-
fordringar om sammanlagt minst 60 poäng skall krävas. Regeringen har att
överväga frågan. Vi anser att full högskolekompetens skall gälla som krav
för nyregistrering av fastighetsmäklare på samma sätt som det krävs i jämför-
bara sammanhang. Med full högskolekompetens måste i detta sammanhang
förstås en högskolekompetens motsvarande fil kand 120 poäng. Detta bör ges
regeringen till känna.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en effektivare myndighetsorganisation för
fastighetsmäklarverksamheten,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utbildningskrav för fastighetsmäklare vid nyregistrering.

Stockholm den 25 oktober 1998

Agne Hansson (c)

Viviann Gerdin (c)