Proffsboxning i Sverige

Motion 1998/99:Kr511 av Peter Pedersen (v)

Bakgrund

Boxningssporten i allmänhet och proffsboxningen i
synnerhet har debatterats förhållandevis flitigt i Sveriges
riksdag sedan 1913. Den 23maj 1969 lade den dåvarande
socialdemokratiska regeringen fram en proposition med
förslaget att i lag förbjuda professionell boxning i Sverige.

Förbudet gällde alla former av tävlings-, uppvisnings- och träningsbox-
ning. Förbudet mot träningsmatcher och sparring syftade sannolikt till att
göra det svårare för svenska boxare att deltaga i utländska proffsgalor. Det
omöjliggjorde ju träning mot sparringpartners i det egna landet. Den 26
november 1969 var propositionen och sex inkomna motioner uppe till
avgörande debatt och beslut. Proffsboxningsförbudet gick igenom med
röstsiffrorna 75-41 i första kammaren och 131-58 i andra kammaren.

Förbudet mot professionell boxning trädde i kraft den 1 januari 1970. Det
svenska proffsboxningsförbudet infördes utan att ha föregåtts av någon
egentlig utredning. Som lagstiftningsskäl lyftes argument fram om box-
ningens förråande inverkan på publiken, befrämjandet av osunda ekonomiska
intressen och medicinska skäl.

Sedan 1970 har ett antal motioner förelagts Sveriges riksdag med hem-
ställan om ett upphävande av förbudet eller hemställan om utredning. Så sent
som i 1997/98 års riksdag lades en sådan motion (1997/98:Kr506), som
undertecknats av Gullan Lindblad (m), Alf Svensson (kd) och Kenneth Kvist
(v). Motionen avslogs som alla tidigare motioner.

Förråande inverkan på
publiken?

Det som är uppenbart för de flesta åskådare eller tittare på
boxning är utövarnas uppenbara respekt för varandra och för
ringdomaren. I motståndarens blick och rörelser kan en
boxare se sin egen ängslan, tveksamhet eller självsäkerhet
gestaltas på ett påtagligt sätt. Att gå in i en boxningsring är
nog en av de mest utlämnande saker en människa kan företa
sig. Men det sker dock av egen vilja och har föregåtts av en
hård, disciplinerad och allsidig träning. En boxare är i
ringlampornas starka sken ensam. Boxaren är ensam
ansvarig för varje beslut som tas, bra eller dåligt. Ett misstag
kan inte skyllas på någon annan. Ett misstag kan snabbt
ändra en till synes självklar utgång av matchen. Detta skapar
den nerv inom boxningen som genom historien fascinerat
även författare och konstnärer. Den amerikanska
författarinnan Joyce Carol Oates har belyst boxningens
innersta väsen på ett lysande sätt i sin bok "On Boxing"
liksom andra författare som Peter Heller, Norman Mailer,
Torbjörn Säfve m.fl.

När proffsboxningsförbudet kom lyckades statsmakten effektivt utestänga
den professionella boxningen från TV-rutorna. I dagens internationaliserade
och satellit-TV-dominerade värld kan den som önskar se proffsboxning i
princip varje dag i kanaler som TV 3, Canal +, TV 1000, Eurosport, DSF
m.fl. Även de statliga TV-kanalerna och TV 4 visar återkommande mindre
avsnitt från intressanta proffsboxningsmatcher. På vilket sätt är det mer
förråande att se en livematch på en professionell boxningsgala jämfört med
att titta på samma match hemma på TV-n?

I en utredning SOU1982:22 "Svensk amatörboxning och dess
skadeverkningar" konstaterades att boxningspubliken kunde betecknas som
exemplarisk jämfört med exempelvis ishockey- och fotbollspubliken.

Befrämjandet av osunda
ekonomiska intressen?

Det förekommer förvisso oseriösa intressenter inom
proffsboxningens värld, men det är tyvärr ett problem som
omfattar många andra idrotter, ja, hela samhället i sig.
Idrotten kan sägas vara en avslöjande spegelbild för det
samhälle den verkar i. Det är inte rimligt att försöka förändra
ett oönskat beteende inom idrotten om viljan saknas att
förändra likartade beteenden i samhällslivet i stort. När det
gäller detta problem så återfinns mycket riktigt de största
avarterna i USA, historiskt och i nuet.

En svensk proffsboxning skulle ingå i den ideella föreningen Svenska
Boxningsförbundet (SBF), som är medlem i Riksidrottsförbundet (RF) och
Sveriges olympiska kommitté (SOK). Genom sitt medlemskap i Europeiska
Boxningsunionen (EBU) kan endast SBF ge licens för svensk proffsboxning.
De stora internationella boxningsorganisationerna, t.ex. World Boxing
Council (WBC), World Boxing Association (WBA), sätter upp specifika
regler för vad som skall gälla när de arrangerar och godkänner arrangemang
och matcher. Även de olika delstaterna i USA har boxningskommissioner,
som har egna regler för verksamheten. Det är därför fullt möjligt att Sverige,
inom EBU, fastställer de regler och anvisningar som skall tillämpas för
svensk proffsboxning, för svenska proffsboxare och proffsarrangemang i
Sverige.

Medicinska skäl?

Här saknas ordentliga fakta. Skador och dödsfall kan och har
inträffat inom boxningssporten, men är få i absoluta tal inte
minst i Sverige. Skador och dödsolyckor inträffar även inom
andra idrotter utan att dessa för denna skull förbjudits. I
själva verket hävdas inte medicinska skäl helt isolerat, som
ett argument mot proffsboxning. Det sker istället en etisk
värdering som sammankopplas med det som uppfattas som
oetiskt, dvs. att boxningen syftar till att träffa motståndaren
med slag. Just detta avskiljer inte på något sätt
proffsboxningen från den accepterade amatörboxningen.
Dessutom handlar inte boxning om att skada sin
motståndare! Boxningen kallas historiskt för "the noble art
of self-defence", dvs. den ädla konsten i självförsvar. En
boxare, amatör eller proffs, som vill bli framgångsrik måste
först och främst kunna försvara sig.

Skador kan förebyggas och säkerheten i proffsboxningen höjas genom att i
Sverige tillämpa samma regler för medicinsk kontroll som i amatörbox-
ningen, bl.a. genom årlig hälsoundersökning och med läkarundersökning en
timme före matchstart, rätt för läkare att bryta matcher och avstänga boxare
som genomgått en hård match, där en månads obligatorisk avstängning skall
gälla efter en knockoutförlust osv.

Säkerheten i en svensk proffsboxning kunde höjas ytterligare genom t.ex.
följande åtgärder:

? Jämbördig matchning, dvs. en världsmästare eller i övrigt högt rankad
boxare skall inte tillåtas möta en uppenbart mindre meriterad och
underlägsen motståndare. Det skall inte heller vara möjligt för boxare i
början av karriären att bygga upp en prydlig matchlista med ständiga
knockoutvinster över klart sämre motståndare i syfte att meritera sig för
titelmatcher.
?
? Obligatoriskt matchuppehåll mellan en boxares matcher.
?
? Färre antal ronder per match, kortare ronder. Här finns redan många olika
varianter och kombinationer.
?
? Maximal ålder för att erhålla svensk proffslicens och för att tillåtas boxas
professionellt i Sverige.
?
? Maximalt antal matcher respektive maximalt antal knockoutförluster för
att erhålla svensk proffslicens och för att tillåtas boxa professionellt i
Sverige.
?
? Åtgärder för att få bort oseriösa boxningsmanagers och boxnings-
promotors från den professionella boxningen. I Sverige borde Svenska
Boxningsförbundet få uppdraget att ta hand om de svenska proffsboxarna
och svenska proffsboxningsgalor.
?
? Ökad utbildning av matchdomare och klarare riktlinjer för när en match
skall brytas.
?
? Övriga säkerhetsåtgärder vad gäller utrustning, skydd, säkerhetsgolv
m.m.
?
Varför särbehandla
boxningssporten?

Varje vuxen person skall rimligen ha rätt att på egen hand
avgöra vilken sport eller vilka sporter han/hon vill ägna sig
åt, amatörmässigt eller som proffs. En boxare som går in i
ringen gör det av egen vilja, på egen risk och under ett på
förhand givet regelsystem, som tillämpas av närvarande
funktionärer.

I bedömningen av andra idrotter skiljs numera inte på amatör respektive
professionell utövning av en idrott. Det blir alltmer vanligt att amatörer och
proffs deltar i samma tävlingar, t.ex. inom OS. Detta gäller hittills dock inte
för boxningssporten, men i längden kommer det att bli omöjligt att upprätta
en sådan ordning, eftersom åskådarna i de stora mästerskapen vill se de allra
bästa utövarna i resp. idrott.

Boxningssporten är
naturlig, historisk och
internationell

Boxningssporten är en naturlig, okonstlad idrott med
historiska traditioner långt tillbaka i tiden. I samspel med
samhället i övrigt och dess utveckling har även boxningen
förändrats, civiliserats och tillämpar idag helt andra regler än
för bara drygt 100 år sedan, då boxarna t.ex. saknade
handskar och där matcherna kunde pågå till dess att den ena
boxaren var utslagen eller helt enkelt inte orkade ta sig in till
"scratch" (ung. ringens diagonala mittlinje) efter en rondpaus
som inträffat när den ena boxaren slagits eller brottats till
marken. Under sin långa historia har boxningen reformerats
påtagligt, t.ex. genom rondindelning av matcher, olika
viktklasser, förbud mot brottningsgrepp, stående räkning vid
nedslagning osv.

Boxning är som t.ex. brottning, löpning, höjd- och längdhopp, bollsporter
m m uppenbart naturliga till sin karaktär. Vem har inte sett barn boxas och
brottas på låtsas och rent spontant eller tävla i vem som springer fortast eller
hoppar högst och lägst osv.? Boxningssporten finns i de flesta av jordens
länder, både som amatör- och proffsboxning. Det är endast ett fåtal länder
(Sverige, Norge, Island, Nordkorea och Kuba) som förbjuder proffsboxning.

De svenska proffsboxarna

Sverige har haft många proffsboxare under årens lopp, där
Ingemar Johansson med sin VM-titel i tungviktsboxning
åren 1959-1960 är den klart lysande stjärnan. Men Sverige
har haft en rad andra storboxare som nått stora
internationella framgångar som proffs, t.ex. Harry Persson,
Olle Tandberg, Anders Eklund för att nämna några. Den
senare blev Europamästare i tungvikt två gånger under 1980-
talet, dvs under rådande proffsboxningsförbud, men
förvägrades att träna genom sparring eller boxa i sitt eget
land. Istället fick han förlägga sina träningsläger och matcher
utomlands. Detsamma gäller det förhållandevis stora antalet
svenska proffsboxare för närvarande. De tvingas i ofrivillig
landsflykt under kortare och längre perioder och blir
uppenbart missgynnade i förhållande till sina antagonister
från andra länder. I princip innebär därför förbudet att
skaderisken för svenska proffsboxare paradoxalt kan antas
vara större än om de tilläts träna fullt ut och tävla inom det
egna landets gränser. Trots detta har alltså ett stort antal
svenska boxare blivit proffs även efter
proffsboxningsförbudet. En del har uppnått stora framgångar
genom VM-titlar - George Scott och Fredrik Alvarez - men
det finns just nu ett flertal mycket lovande svenska
proffsboxare igång, t.ex. Attila Levin, Paolo Roberto och
Zoltan Sarossy för att nämna några.

Motorsporten har inneburit många allvarliga skador och dödsfall nationellt
och internationellt. Tänk om denna sport hade behandlats på samma sätt som
boxningen! Förbudet skulle inte innebära att intresset upphörde eller att
svenskar lät bli att tävla i sin idrott. De skulle givetvis fortsätta att tävla
utomlands. Men om de, likt proffsboxarna, inte ens tilläts träna i hemlandet,
så är det väl en självklarhet att de skulle komma sämre förberedda till
tävlingarna utomlands. Det skulle också påtagligt öka risken att de och andra
medtävlare kom till allvarlig skada.

Proffsboxningsförbudet är således helt verkningslöst vad gäller
möjligheterna för svenskar att proffsboxas. Förbudet leder enbart till att de
svenska proffsboxarna med sämre förutsättningar än sina medtävlare får
tävla utomlands. Vem vinner på detta? Ja, inte de svenska proffsboxarna!
Inte heller den svenska allmänheten!

Boxningen fostrar,
motverkar våld och bidrar
till integration

Boxningen har i många länder bidragit till att socialt utsatta
ungdomar kunnat lämna en destruktiv och våldsbenägen
värld, när de frivilligt eller ofrivilligt mötts av den
kamratskap, det regelsystem, den självkontroll och disciplin
som boxningssporten innebär.

Boxningen har i många länder, inte minst i USA, varit ett sätt för många
att slippa en kriminell bana med våld, droger och fattigdom. Det är rimligtvis
bättre att aggressivitet får sitt utlopp under ordnade former i en
boxningslokal än ute på gator och torg. Många internationella storboxare,
däribland många världsmästare, har berättat att detta gällt även för deras del.
Boxningen har och kan i fortsättningen, även i Sverige, vara ett sätt att
återanpassa socialt vilsekomna ungdomar in i samhällsgemenskapen.
Boxningssporten är icke-rasistisk sedan länge och attraherar också många
invandrare. Idrotten har sannolikt en mycket stor funktion att fylla vad gäller
integrationsarbetet, där invandrare med olika bakgrund knyter viktiga band
med andra personer av olika nationaliteter, inte minst svenskar. Några av de
senaste decenniernas bästa boxare i Sverige, både amatörer och proffs, har
haft invandrarbakgrund. De har som andra idrottsstjärnor blivit viktiga
föredömen för andra utövare av sporten, för invandrare men även för
svenskar. Olika enkäter visar dessutom att en majoritet av den
idrottsintresserade allmänheten visar oförståelse eller avståndstagande för det
svenska proffsboxningsförbudet.

Utred proffsboxningen

Med hänsyn tagen till kravet på objektivitet och opartiskhet
vid bedömningen av den svenska professionella boxningen
finns starka skäl att utreda denna fråga. Utredningen bör
bedrivas skyndsamt och innefatta förslag till
ställningstagande om och varför professionell boxning även i
fortsättningen skall vara förbjuden enligt lag. Om
utredningen skulle komma fram till att
proffsboxningsförbudet skall upphävas och proffsboxning
tillåtas även i Sverige bör övervägas om den svenska
boxningen skall regleras i lag och utformningen av en sådan
lag.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär en allsidig utredning om
professionell boxning i Sverige i enlighet med vad som anförts i motionen.

Stockholm den 25 oktober 1998

Peter Pedersen (v)

Kenneth Kvist (v)

Alf Svensson (kd)

Kenth Högström (s)

Tanja Linderborg (v)

Carlinge Wisberg (v)