Kommundelningar och kommunala folkomröstningar

Motion 1998/99:K298 av Åsa Torstensson m.fl. (c)

Kommundelningar

Centerpartiet vill decentralisera makten. Vi vill flytta
besluten från den centrala statsmakten närmare människorna.
Makten på den lokala nivån måste förstärkas.
Utgångspunkten bör vara att frågor skall avgöras så nära
dem som är berörda som möjligt, i enlighet med
närhetsprincipen.

Under senare år kan noteras en alltmer utbredd vilja hos människor att
engagera sig för olika lokala frågor. Dessutom växer kraven hos med-
borgarna att verkligen vara delaktiga i den lokala beslutsprocessen.
Engagemanget finns inte bara då någon institution är på väg att läggas ner
eller då samhällsservicen i allmänhet upplevs som otillräcklig. Allt oftare
handlar det om medborgarnas önskan om att kunna vara med och utveckla
sin kommun eller kommundel. Ofta är det viljan att påverka den egna
bygdens/kommundelens utveckling och närmiljö som är grunden för
engagemanget. I byalag, hembygdsföreningar eller andra typer av intresse-
föreningar går människor samman för att kunna påverka utvecklingen. Detta
engagemang är även avgörande för att utveckla en levande demokrati.

Många upplever att avståndet till de beslutande församlingarna i form av
kommunstyrelse, kommunfullmäktige eller facknämnd är långt, både
geografiskt och kanske framför allt "mentalt". Kommunernas stora organisa-
tioner är sådana att de snarast medverkar till att distansera den enskilda
medborgaren från den nivå där besluten tas. Beslutsvägarna blir ofta långa
vilket också bidrar till att framför allt ungdomar tröttnar på att påverka via
den demokratiska, politiska vägen. Detta resulterar i en känsla av maktlöshet
och bidrar till att öka klyftan mellan väljare och folkvald. I förlängningen
leder det till ett avståndstagande mot det nuvarande politiska systemet samt
till att allt färre kommer att vilja engagera sig som folkvalda.

Försöken med kommundelsnämnder upplevs som en halvmesyr då de
saknar de två viktigaste instrumenten för lokalt självstyre; de är inte
direktvalda och speglar därmed inte den politiska sammansättningen i
kommundelen och de har ingen beskattningsrätt.

Bl.a. det som beskrivs ovan har resulterat i att alltfler kommundelar har
ansökt om att få bilda en egen kommun. I dessa områden har sådana
tankegångar väckt stort intresse hos medborgarna vilket bl.a. märkts i stor
uppslutning vid informationsmöten och i god anslutning till de föreningar
som bildats för att driva frågan. Detta engagemang förtjänar att tas på allvar.
Det är inga blåögda entusiaster som tror att man kan bilda och driva en egen
kommun enbart på stark vilja och känsla för sin bygd. Det finns tvärtom en
mycket klar medvetenhet om att det krävs stabila ekonomiska förutsättningar
för detta.

Processen från ansökan om kommundelning till slutligt beslut är lång och
omständlig. Självklart måste ett beslut om kommundelning föregås av en
seriös och opartisk utredning om de ekonomiska förutsättningarna, liksom av
en lokal folkomröstning. Denna process bör underlättas och stimuleras för att
tillvarata människors engagemang och vilja att vara en aktiv del i
samhällsutvecklingen. Det är Kammarkollegiet som fattar beslut om en
utredning av förutsättningarna för en kommundelning skall företas eller ej.
Detta är en ordning som starkt kan ifrågasättas. Det bör enligt min mening i
stället vara ett politiskt valt organ som fattar detta viktiga beslut.

Av de nuvarande reglerna för kommundelning framgår också att
kommundelning endast kan genomföras i samband med att en ny mandat-
period inleds. Eftersom vi numera övergått till fyraåriga mandatperioder kan
det ta mycket lång tid innan en kommundelning kan genomföras. Därför bör
en möjlighet att genomföra kommundelningar även under pågående
mandatperiod införas.

Regeringen bör återkomma med förslag till riksdagen, förslag som innebär
en förändrad och förenklad process för att genomföra kommundelningar.
Förslaget bör bland annat innehålla åtgärder som innebär att kommundel-
ningar skall genomföras om en majoritet av invånarna i kommundelen så
önskar. Lagen om kommunal skatteutjämning skall vara så utformad att
kommundelningar underlättas. Kommuners möjligheter att kunna köpa och
sälja tjänster till varandra skall underlättas. Detta bör ges regeringen till
känna.

Kommunala
folkomröstningar

Enligt kommunallagen kan ett ärende om hållande av
folkomröstning i en viss fråga i fullmäktige väckas av t.ex.
en nämnd eller ledamot genom motion. Initiativet kan även
tas av kommunens eller landstingets medlemmar. Enligt
lagen (1994:692) om kommunala folkomröstningar skall
antalet initiativtagare uppgå till minst fem procent av dem
som är röstberättigade. Har ett ärende om folkomröstning
väckts av tillräckligt många medlemmar är fullmäktige
skyldigt att ta upp frågan till behandling, men det avgör
självt om en omröstning skall hållas eller inte. Beslutas det
att folkomröstning skall hållas så är fullmäktige inte bundet
av utgången i omröstningen, en kommunal folkomröstning är
enbart rådgivande.

År 1994 infördes en regel i kommunallagens 5 kap. 23 § att ärende om att
hålla folkomröstning i en viss fråga också får väckas av minst fem procent av
de röstberättigade kommun- eller landstingsmedlemmarna. Det nya systemet
skulle öppna för fler kommunala folkomröstningar som ett sätt att stärka den
lokala demokratin och den lokala demokratiska debatten. Tyvärr måste
reformen anses som mindre framgångsrik. Förvisso har det nya instrumentet
för att avläsa och kanalisera opinioner tagits till vara av medborgarna. I
Sveriges olika kommuner har invånarna försökt att engagera sig i olika
kommunala angelägenheter. Opinioner har bildats för enskilda frågor och
man har samlat in tillräckligt många namn för att ta initiativ till
folkomröstning. Men dessa initiativ har i de flesta fall avvisats av de
förtroendevalda politikerna.

Vi anser att lagen vad gäller kommunala folkomröstningar bör ändras. Det
bör övervägas att genomföra en förändringar innebärande att om minst tio
procent av de röstberättigade i kommunen begär folkomröstning i en fråga,
skall sådan folkomröstning hållas. Frågan måste rymmas inom den
kommunala kompetensen. Det skall alltså inte gå att avslå en begäran om
folkomröstning, givet att tillräckligt många framfört denna begäran och att
det rör kommunens beslutsområde. Regeringen bör låta utreda frågan om hur
reglerna för kommunala folkomröstningar kan förändras i syfte att stärka den
lokala demokratin. Detta bör ges regeringen till känna.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag till åtgärder
för att underlätta för kommundelningar,

2. att riksdagen begär att regeringen låter utreda frågan om kommunala
folkomröstningar.

Stockholm den 27 oktober 1998

Åsa Torstensson (c)

Gunnel Wallin (c)

Viviann Gerdin (c)

Marianne Andersson (c)

Margareta Andersson (c)

Agne Hansson (c)