Missbruk av legal narkotika

Motion 1997/98:So630 av Krister Örnfjäder (s)

Enligt en rapport från RNS författad av journalisten Pelle Olsson så är missbruket av legal narkotika omfattande.

Trots att den stränga kontrollen av narkotiska läkemedel gjort läckaget från tillverkare till apotek nästan obefintligt, och trots det begränsade svinnet via falska recept och inbrott, är dessa droger mycket utbredda bland gatunarkomaner. I första hand gäller det lätt narkotika, framför allt bensodiazepiner och då nästan alltid i kombination med andra preparat. Av de 1 537 ansökningar om tvångsvård enligt LVM under 1995 angavs i över 300 fall, 20,6 procent, missbruk av bensodiazepiner som orsak. Alkohol var det vanligaste skälet till placering på LVM-hem, 74,6 procent, medan amfetamin fanns med i 16,5 procent av ansökningarna och opiater i 10,6 procent.

Hos Maria Ungdom, som tar emot personer upp till 20 år med drogproblem i Stockholmsområdet, har under de senare åren omkring tvåhundra av totalt tolvhundra klienter missbrukat tabletter, huvudsakligen besodiazepiner. Tunga narkotiska läkemedel är däremot ovanliga.

Från Göteborg rapporteras ett liknande missbruk i samma åldersgrupp. I båda storstäderna är Rohypnol den vanligaste tabletten som missbrukas.

Enligt UNO-92, en landsomfattande kartläggning av det tunga narkotikamissbrukets omfattning 1992, framkom att 35 procent av de tunga narkomanerna missbrukade bensodiazepiner. Räknar man alla typer av beroendeframkallande läkemedel blir andelen 44 procent. Bara ett fåtal missbrukade narkotika i förteckning II och III.

En kartläggning av missbruket i Umeå från 1995 visade att 54 procent av alla kända missbrukare använde bensodiazepiner och 24 procent övriga läkemedel. Av dem med ett tungt missbruk använde 78 procent bensodiazepiner och 42 procent övriga läkemedel. Sammantaget utgjorde narkotiska läkemedel det vanligaste missbrukspreparatet i Umeå, varav de tyngre preparaten i förteckning II förekom enbart i enstaka fall.

Förutom detta illegala bruk av narkotiska läkemedel finns många människor som utan att vara missbrukare i gängse mening har blivit beroende av medlen, i de flesta fall av bensodiazepiner. Antingen överkonsumerar de sina Valium och Rohypnol genom att springa till olika läkare utan att dessa har vetskap om varandras förskrivning. Eller också håller sig patienterna till normal dos i åratal, ja under decennier, men kan inte sluta med behandlingen trots att de ursprungliga symtomen inte längre kräver medicinering.

Olika beräkningar kommer fram till att mellan 50 000 och 200 000 människor är bensodiazepinberoende. De brukar kallas för terapeutiska narkomaner; de är ofta äldre, de är laglydiga och de sprider inte bruket till andra. Deras beroende är inte något samhällsproblem på samma sätt som de, ofta yngre och kriminella, epidemiska narkomanernas livsföring. Däremot är naturligtvis alla sorters läkemedelsberoende förenat med stort personligt lidande.

I Sverige har ingen tagit reda på hur dessa stora mängder läkemedel kommer på avvägar. Det finns bara antaganden och åsikter. Hos narkotikapoliser är det en allmän uppfattning att en majoritet av de narkotiska läkemedlen bland missbrukare kommer via korrekta läkarrecept. Hur stor del finns det emellertid bara gissningar om.

I Umeå där läkemedelsmissbruket bland narkomaner tycks vara högre än i övriga landet bedöms emellertid att preparaten i hög utsträckning härrör från apoteksinbrott, receptförfalskningar och andra illegala källor.

En annan kanal till den svarta marknaden är smuggling över gränserna. Men Tullen har under de senaste åren inte beslagtagit mer än mellan 10 000 och 100 000 tabletter per år av vilka Rohypnol är vanligast. Beslag av morfintabletter och ampuller är sällsynt. Räknat i normaldoser är det bara en bråkdel av amfetamin- och cannabisbeslagen.

En forskningsrapport ”Legemidler på avveier”, från Rogalands forskningsinstitut i Stavanger, är en kartläggning av hur läckaget av legala mediciner till den illegala marknaden går till vårt grannland. Studien avser sydvästra Norge och bygger på apoteksdata och intervjuer med läkare och missbrukare. Resultaten är alarmerande. Smuggling, inbrott och stölder förklarar nämligen bara en marginell del av den stora mängden narkotiska läkemedel på gatunivån. Det allra mesta kommer via vanliga recept. Läkaren är i typfallet förd bakom ljuset av patienten. Det sker också en överföring av tabletter från äldre icke missbrukande personer som har fått mer utskrivet än de behöver. Det kan vara från farmor och mormor, eller från äldre personer som vill ha social kontakt med den yngre generationen eller helt enkelt för att tjäna pengar.

Sverige är det enda nordiska land där man inte har ett centralt receptregister. I både Norge, Danmark och Finland finns olika typer av dataregistrering där tillsynsmyndigheten snabbt kan få en översikt av vilka som skriver ut tung narkotika och hur mycket.

Även utskrivningen av lätt narkotika förs in på data, men här sker registreringen på varje apotek för sig och inte centralt.

Dessa uppgifter är i allra högsta grad alarmerande. Enligt min åsikt måste vi vidta åtgärder för att förhindra missbruk av legal narkotika. Det kan vi göra om vi till att börja med tar reda på hur narkotikaklassade och beroendeframkallande läkemedel kommer på den illegala marknaden. Samtidigt som vi tar fram förslag på hur kontrollen över dessa läkemedel skulle kunna bli tillräckligt effektiv genom att exempelvis bara läkare med specialistkompetens får skriva ut dem och att alla sådana recept dataregistreras centralt i syfte att upptäcka och åtgärda överutskrivning och konsumtion.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om problemen med läkemedel på den illegala marknaden.

Stockholm den 2 oktober 1997

Krister Örnfjäder (s)