Xenotransplantationer

Motion 1997/98:So319 av Gudrun Lindvall och Eva Goës (mp)

1 Inledning

Det finns en brist på organ för transplantationer. Därför har läkevetenskapen i förbund med läkemedelsindustrin börjat med att ta organ från djur för att sätta in hos människor. Detta kallas xenotransplantation och innebär att man tar organ från ett genmanipulerat djur och planterar in detta på en människa. Man har provat med att överföra organ från apor och grisar. Tidiga försök med chimpanser och babianer har man övergivit på grund av utrotnings- och smittspridningsrisker och för att många människor reagerar känslomässigt mot att man använder apor.

Grisar känns för de flesta människor tillräckligt främmande för att det känslomässigt skulle kunna vara acceptabelt att ta organ från dem. Grisarna, som det finns gott om, bör vara genmanipulerade för att de skall ha proteiner, som liknar människans för att minska risken för avstötning.

Förutom kirurgernas vilja att klara människoliv finns det mycket starka kommersiella intressen bakom xenotransplantation. År 1995 räknade man med att kunna sälja grisorgan för ca 6 miljarder dollar per år och immuno-depressiva medel för ca 10 miljarder dollar per år.

2 Lyssna på varningarna

Det har uttalats mycket allvarliga varningar för de stora risker, som är förknippade med xenotransplantation. Det är så att riskerna för organmottagaren är uppenbara och ingenting som man kan komma tillrätta med genom djurförsök.

Vi vet i dag att DNA består av 2 till 4 % endogena retrovirus både hos djur och människor. Där ligger de i stilla slummer utan att vi har något besvär av dem. Men vad händer om de kommer in i en stressande miljö där dessutom det normala immunförsvaret är nedtryckt för att förhindra avstötning? Vad händer när endogena retrovirus smälter samman från två olika arter och bildar ett så kallat rekombinant virus, vilket underlättas av genmanipulation? Exogena retrovirus finns det undersökningsmetoder för men inte för endogena.

DLRM – Doctors and Lawyers for Responsible Medicine – varnar för xenotransplantation och anser att vi skall ta lärdom av historien. Virologer och immunologer varnar också för riskerna. Man tar som exempel aids, hepatit B, influensavirus, ebola och BSE (galna ko-sjukan) som alla med stor säkerhet har överförts från djur till människa genom kombinerade vacciner, dricksvatten och kött. Alla har de olika livscykler, en del kan ligga latenta i 20 år. Vissa människor kan ha immunförsvar som trycker ner virusangrepp och aldrig låter dem ta över. Xenotransplantation skulle kunna vara ett nytt sofistikerat sätt för nya potenta virus att sprida sig till människor. De naturliga barriärerna, som byggts upp under evolutionen mellan olika arter och som stoppar de flesta djursjukdomar, är nu brutna.

I samband med galna ko-sjukan tillsattes i England en kommitté (Nuffield council on bioethics), som skulle utreda xenotransplantation. Den var sammansatt av såväl medicinsk expertis (som inte direkt var knuten till området) som etisk, filosofisk expertis. Det hela mynnade ut i ett förbud mot xenotransplantation på människa. I Sverige finns inget förbud.

Med tanke på de allvarliga folkhälsoproblem, som är möjliga att förutse som följd av xenotransplantation på människa, bör all verksamhet inom detta område förbjudas. Allt arbete med transplantationer mellan arter måste regleras i konkreta nationella riktlinjer.

Samhällsinsatserna bör i stället läggas på att förebygga skador, som kan fordra transplantationer. Den förebyggande hälsovården och utbildning om livsstilens betydelse för hälsa måste byggas ut.

De mänskliga vinsterna av ett sådant arbete är mycket stora och innebär inga hälsorisker.

3 Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förbud mot xenotransplantation på människa,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nationella riktlinjer för forskning om organöverföring mellan arter,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förstärkning av det sjukdomsförebyggande arbetet inom hälsovården för att minska behovet av transplantationer,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökade kunskaper om livsstilens betydelse för hälsa.

Stockholm den 5 oktober 1997
Gudrun Lindvall (mp)	Eva Goës (mp)