Regeringsformens rättighetskatalog

Motion 1997/98:K326 av Johan Lönnroth m.fl. (v)

Demokratiska fri- och rättigheter har en bred förankring i vårt land. Genom att vårt politiska och offentliga liv helt domineras av politiska partier och stora intresse- och folkorganisationer som slår vakt om de grundläggande rättigheterna har rättigheterna ett starkt skydd.

Men situationen i landet skall inte idylliseras. Sverige är ett klassamhälle. De sociala klyftorna skapar i det verkliga livet också demokratiska klyftor, dvs olikheter i möjligheterna att hävda sina rättigheter och använda sina friheter. Denna sociala ordning skyddas i grunden av staten – även om den offentliga verksamheten också genom t ex de sociala skyddsnäten kan mildra klyftorna och deras följder.

Statens roll som bärare och värnare av det socialt ojämlika systemet tar sig ibland konkreta uttryck i tendenser till auktoritär maktutövning. Dessa blir mest uppenbara och kännbara i vissa myndigheters eller myndighetspersoners kontakter med människor på de nedre stegen av den sociala rangskalan.

Inte minst mot denna bakgrund är skyddet för de grundläggande fri- och rättigheterna en central fråga. Demokrati förutsätter starkt skyddade, väl definierade och okränkbara fri- och rättigheter. Detta kommer till dels till uttryck i RF:s 2 kapitel. Men skyddet är inte tillräckligt starkt och precist.

Enligt RF:s 2 kap 12 § finns möjligheter att i lag begränsa fri- och rättigheterna. En sådan möjlighet måste finnas. Rättigheterna måste vara okränkbara, men är därför inte absoluta: vitala samhällsintressen kan någon gång stå i motsättning till någon fri- och rättighet eller också behövs regler, när olika rättigheter kolliderar. Den enes demonstrationsrätt blir t ex illusorisk om andras motdemonstrationer alltid tillåts.

Helst skulle rättigheterna och undantagen vara så distinkt formulerade att de har ett fullvärdigt grundlagsskydd. När fri- och rättighetskapitlet i sina nuvarande grunddrag tillkom diskuterades detta under begreppet ”materiell metod”. Rättighetsskyddsutredningen, som förberedde ärendet, fann dock ingen lösning i enlighet med en sådan metod. Därför har en regering med stöd av en riksdagsmajoritet, ofta om 5/6, stora möjligheter till inskränkningar. Reglerna borde vara snävare. Frågan om skyddet för grundlagsskyddet för de grundläggande friheterna borde därför prövas på nytt.

Sedan fri- och rättighetskapitlet i RF tillkom för ca 20 år sedan, har det genomgått några revideringar. En mera omfattande genomfördes efter förslag från ”Fri- och rättighetskommittén” 1993. Bl a gavs grundlagsstatus åt europeiska konventionen för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter. Skyddet för äganderätten förstärktes. Allemansrätten noterades liksom näringsfriheten och samernas rätt till renskötsel.

Efter dess arbete vidgades rättighetskatalogen men än kvarstår en rad frågor att lösa.

Genom förstärkningen av äganderätten kan samhällets miljöarbete försvåras. Dessutom är äganderätt en grundval för sociala olikheter och olikheter i makt. Äganderättsskyddet som det nu är utformat är alltså ett skydd för den sociala och politiska ojämlikheten.(I en annan motion till årets riksdag ställer vi specifika förslag om denna punkt – vilket dock inte strider mot att frågan tas upp i detta sammanhang.)

Enligt vår mening bör de anställdas rättigheter på arbetsplatserna – såväl offentliga som privata och inte minst de fackliga fri- och rättigheterna – behandlas och ges ett starkt skydd i rättighetskatalogen. Nu är det så att den ojämlika styrkepositionen hos arbetsmarknadens parter snarast förstärks i RF, då lockouträtten där har en internationellt sett ovanligt stark ställning. De arbetandes rätt till fackliga stridsåtgärder har i RF snarast en svagare ställning än rätten till lockout.

Fri- och rättighetskommittén ställde i dessa avseenden inga förslag till revideringar mot bakgrund av då pågående utredningsarbeten om de fackliga rättigheterna. Nu borde vara tid att behandla dessa frågor.

Inom offentliga verk och företag förekommer, trots förekomsten av t ex meddelarskyddet, att personer i chefsposition söker förhindra anställda att använda sig av sin rätt att i kritiska ordalag berätta om sina arbetsförhållanden eller -villkor för de människor man konkret möter. Inom det privata näringslivet där rättsläget är mera oklart finns dessa tendenser på många håll i än mer uttalad grad. Olika makt i det sociala livet ger med andra ord olika möjligheter att utnyttja yttrandefriheten och den 13 § i RF 2 kap tycks inte vara skriven i medvetenhet om detta.

En förstärkning av yttrandefriheten och införande av grundlagsskydd för yttrandefriheten och andra demokratiska rättigheter på arbetsplatserna ter sig mot denna bakgrund som mycket angeläget. En fråga som bör aktualiseras i sammanhanget men som faller under TF är utvidgandet av meddelarskyddet till att också omfatta anställda på privatägda företag.

Rättighetskapitlet bör enligt vår mening också förstärkas och utvidgas i flera andra avseenden.

Det krävs enligt vår mening ett uttalat diskrimineringsskydd för vissa för fördomar utsatta grupper. Inte minst gäller det homosexuella. Även handikappade utsätts stundom för diskriminering och borde få ett särskilt grundlagsskydd.

Tortyr är förbjuden i RF men frågan är om inte uttryckligen förbud också måste införas mot förnedrande och kränkande behandling eller mot bevisning framtvingad genom tortyr.

Hela frågan om rättighetsskyddet för de utländska medborgare som bor i Sverige borde prövas.

Dessutom borde kunna prövas om t ex frågan om Europakonventionen i svensk författning skall anses slutligt löst i och med den allmänna hänvisningsparagraf som nu finns. Kanske borde en revidering av rättighetskapitlet göra att Europakonventionens alla delar överallt finns med som en miniminivå för rättighetsskydd – en nivå som helst bör överträffas i Sverige. På denna punkt vill vi dock göra en reservation vad gäller äganderätten.

Det finns således många viktiga frågor där RF:s kapitel om grundläggande fri- och rättigheter bör utvecklas och omarbetas i syfte att ytterligare stärka dessa fri- och rättigheters grundlagsskydd. Riksdagen bör därför uppdra åt regeringen att tillkalla en utredning för ett stärkt skydd av de grundläggande fri- och rättigheterna i RF:s 2 kap.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär en utredning om ett förstärkt grundlagsskydd för fri- och rättigheter i RF i enlighet med vad som anförts i motionen.

Stockholm den 2 oktober 1997
Johan Lönnroth (v)
Hans Andersson (v)	Ingrid Burman (v)
Lars Bäckström (v)	Owe Hellberg (v)
Tanja Linderborg (v)	Eva Zetterberg (v)
Kenneth Kvist (v)