med anledning av prop. 1997/98:158 Uppföljning av skogspolitiken

Motion 1997/98:Jo80 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp)

Inledning

Mer än hälften av Sveriges yta täcks av skog. Granen
dominerar längs sluttningar och i terrängens svackor.
Tallskogar finns på bergens och kustens hällmarker samt på
gamla isälvsdeltan i inlandet. Björken klänger på fjällens
sluttningar men växer även mer stabilt vid stränder och
impediment. Gråalen i norra Sverige och klibbalen i söder är
ett karaktäristiskt inslag på fuktigare marker. Aspdungarna i
den nordliga taigan är artrika och en motsvarighet till de ädla
lövträden söderut. Ek, bok, lind och hassel formar ljusa,
vänliga naturtyper i landets södra delar, utposter av den
mellaneuropeiska ädellövskogen.

Miljöpartiet de gröna välkomnar utvärderingen av nya skogsvårdslagen.
Som propositionen anför är skogen mycket viktig i Sverige, inte bara ekono-
miskt utan även biologiskt och socialt. Den möjlighet som allemansrätten ger
- att fritt kunna röra sig i skog och mark - ger svenska folket en unik känsla
för naturen och en känsla av delaktighet i det vilda.

Det är mot den bakgrunden inte så underligt att skogsfrågor berör alla och
envar, skapar debatt och väcker känslor.

I utvärderingen konstateras att den nya skogspolitiken inte nått ända fram.
Varken miljömålet eller produktionsmålet är uppnått. Det måste dock
konstateras att synen på ekosystemet i skogen och viljan till miljöhänsyn har
ökat under det senaste decenniet.

Regeringens proposition kommer så sent att den inte kan behandlas under
detta riksdagsår. Miljöpartiet de gröna kommer därför att i denna motion kort
redovisa några synpunkter men avser att återkomma under den motionstid
som infaller i höst.

Hoten mot den biologiska
mångfalden

Skogen är inte hem för växter och djur - skogen är växterna
och djuren.

Kris!

Den biologiska mångfalden i Sveriges skogar befinner sig i
kris. Mindre än 5 % av våra skogar är ur- eller naturskogar.
Många innehåller arter som är unika i världen. Av Sveriges
hotade arter är 1 662 skogslevande, de flesta är mossor och
lavar. Men även svampar, örter, fåglar och insekter finns
med på hotlistorna. De allra flesta av dessa är beroende av
produktiv skog, framför allt de återstående resterna av ur-
och naturskog. Kungsörn häckar t.ex. i gamla tallar där
medelåldern är 335 år.

Idag är endast 832 000 hektar eller 3,6 % av den produktiva skogsmarken
skyddad. Det mesta ligger ovanför den så kallade skogsodlingsgränsen och
endast 0,8 % eller 172 000 ha finns nedanför skogsodlingsgränsen. Trots
kunskaper avverkas fortfarande ur- och naturskogar med akut hotade arter.
Enligt ArtDatabanken finns endast 2 % av naturskogarna kvar idag, och
beräkningar av urskog klassar så lite som 120 000 ha som sådan, det vill säga
4 promille av skogsmarken. Länsstyrelserna har inte ekonomiska resurser att
lösa ut ens de skogarna, utan kan bara se på när skogsmaskinerna går fram.

Utvärderingen visar dessutom att naturvårdshänsyn inte tas i tillräcklig
omfattning vid föryngringsavverkning. Utvärderingen visar att lokaler med
rödlistade arter avverkas i betydande omfattning och att arealen naturskog
krymper (källa: Rapport 4844 från Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen). På
ArtDatabanken kongress i år om den biologiska mångfalden redovisades en
liten undersökning där man tittat på naturvårdshänsynen vid slutavverkning.
Vid förnyade besök några år senare visade det sig att det som sparats var
borta på 8 av 12 områden. Kalhugget.

Det finns alltså skäl för regeringen att se över bestämmelserna för
naturvårdshänsynen. Dagens regler ger inte det skydd som det var tänkt.
Naturvårdshänsyn som inte når sina syften - att skydda biologisk mångfald
och ge växter och djur möjligheter till överlevnad - är inget värda. Detta bör
ges regeringen till känna.

I den miljöbalk som riksdagen just beslutat finns hänsynsregler, som
genom kopplingen till skogsvårdslagen blir tillämpliga på skogsbruket. i
proposition 1997/98:90 Följdlagstiftning till miljöbalken uttrycks detta på sid
244, där regeringen anför: "Miljöbalkens målparagraf, allmänna
hänsynsregler och miljökvalitetsnormer utfärdade med stöd av miljöbalken
är tillämpliga på skogsmark och skogsbruk, dvs. inom skogsvårdslagens
tillämpningsområde. Därav följer att föreskrifter som meddelas med stöd av
skogsvårdslagen skall vara förenliga med de allmänna hänsynsreglerna i 2
kap. MB..." Detta uttrycks också i bet. 1997/98:JoU20 Miljöbalk, sid 44-45.
I regeringens proposition 1997/98:158 uttrycks detta på sid 30 på ett otydligt
sätt som skulle kunna leda till tolkningsproblem.

Miljöpartiet de gröna anser att de allmänna hänsynsreglerna kommer att
stärka miljömålet. Vi anser dock att detta inte räcker, framför allt vad gäller
de hotade arterna. Förslaget med skogs- och miljöredovisningar hälsar vi
med glädje. Vi förutsätter att vissa uppgifter av känslig karaktär, t.ex. om
häckande kungsörn, kommer att skyddas.

Det som saknas är bindande hänsynskrav på avverkningen om det i
området finns hotade arter. Regeringen bör ges i uppdrag att snarast ta fram
sådana. Detta bör ges regeringen till känna.

Spara skogarna nu!

För att spara de hotade skogsarterna till kommande
generationer måste produktiv skog sättas av. För att snabbt
kunna skydda åtminstone 5 % av den produktiva skogen
nedanför skogsodlingsgränsen har Miljöpartiet de gröna
varje år föreslagit att anslagen för inköp av skog ska
förstärkas. I budget för 1998 föreslog vi en ökning av
anslaget med 700 miljoner kr. Samhället ligger hela tiden
efter skogsmaskinerna och kraven på att regeringen ska ta
krafttag för att hejda avverkningarna av i alla fall de sista
urskogarna blir allt starkare. Det minsta man kan begära är
att de 120 000 ha urskog som fortfarande finns kvar skyddas.
Miljöpartiet har krävt avverkningsstopp i dessa skogar och
vill återupprepa det i detta sammanhang.

Miljöpartiet de gröna föreslår att riksdagen uppdrar åt regeringen att ta
initiativ till att de återstående ur- och naturskogarna får ett interimistiskt
skydd i avvaktan på permanent lösning.

Spara 10 %

Det är en skam för landet att Sveriges regering inte anser oss
ha råd att spara ens det värdefullaste vi har. Sverige är
medlem i den internationella naturvårdsunionen IUCN, som
föreslagit att 10 % av alla representativa naturtyper skall
bevaras för att säkerställa biologisk mångfald. Detta mål är
accepterat bl.a. av Australien och håller där på att
genomföras. Vi anser att det måste gälla även för den
svenska produktiva skogen med dess speciella biologiska
värden. Vi anser att 10 % av den produktiva skogsmarken
nedanför skogsodlingsgränsen måste skyddas och att det är
bråttom att skydda de första 5 procenten. Samma begäran har
framförts från Naturskyddsföreningen och
Miljövårdsberedningen.

I Miljövårdsberedningens betänkande SOU 1997:97 Skydd av skogsmark
anges att det kortsiktiga behovet är skydd av ytterligare 700 000 ha mot-
svarande 3 % av den produktiva skogsmarken nedanför skogsodlingsgränsen.
Dessutom behövs utökade naturhänsyn i ytterligare 200 000 ha. Man anför
att 250 000 ha bör skyddas som reservat och hyser en förhoppning att resten
kan skyddas genom näringens frivilliga åtagande.

Som medlem i Internationella naturvårdsunionen är det viktigt att Sverige
följer rekommendationerna. Även Sverige måste se till att 10 % av alla
representativa naturtyper får skydd. Eftersom så många arter är beroende av
just skogen är detta skydd extra viktigt för landet. Att inte vilja ange
procenttal - som anförs i propositionen - anser vi helt fel och riskerar att
sänka Sveriges trovärdighet i naturvårdsfrågor internationellt.

Miljöpartiet de gröna föreslår att riksdagen beslutar att 5 % av den
produktiva skogsmarken nedanför den fjällnära skogen skall ges varaktigt
skydd till år 2005 och att 10 % av den produktiva skogsmarken nedanför den
fjällnära skogen skall ha varaktigt skydd till år 2010.

Nyckelbiotoper måste få bättre skydd

Inte ens till de viktigaste nyckelbiotoperna i skogen finns det
medel till skydd. Idag har endast några hundra fått skydd av
de ca 10 000, som avsetts skyddas till sekelskiftet.

Ett problem som Miljöpartiet de gröna har påtalat flera gånger är det glapp
i skydd av skogsmark som blivit mellan nyckelbiotoper och naturreservat.
Nyckelbiotoper har ansetts vara mindre än 5 ha och naturreservat större än
20 ha. Många urskogar i södra Sverige har hamnat i intervallet och också
många större skyddsvärda nyckelbiotoper. Det är därför glädjande att
regeringen anför att storleken på nyckelbiotoper och naturreservat skall
tillämpas flexibelt. Det är viktigt att inte stel byråkrati sätter käppar i
hjulen
för bevarandet när nu alla tycks vara medvetna om problemet och vilja åt
samma håll.

Miljöpartiet är dock bekymrat över att detta skall överlämnas åt myndig-
heter. Vi föreslår att riksdagen uttalar att riksdagen anser det angeläget att
skyddet av områden större än vad som har ansetts som nyckelbiotop men
mindre än naturreservat löses på ett konstruktivt sätt.

Impediment

I Naturvårdsverkets rapport Skogsreservat i Sverige (nr
4707) konstateras att 2 % av de rödlistade skogsarterna
huvudsakligen förekommer i impediment och att
impedimenten kan ha betydelse för ytterligare 5 % av de
rödlistade skogsarterna. Man skriver: "Ca 93 % av de totalt
1 662 rödlistade skogslevande arterna är beroende av mer
produktiva skogar."

Det är därför förvånande att regeringen skriver:"De skogliga impedi-
menten har ett särskilt värde när det gäller att bevara biologisk mångfald."
(sid 29 i propositionen.) Det låter mer som att sprida en myt än att redovisa
fakta. Miljöpartiet de gröna har tagit upp impedimenten och deras biologiska
betydelse i motion 1997/98:Jo708 Impedimenten och skyddet av produktiv
skogsmark.

Till impediment räknas såväl fjällbarr- och fjällbjörkskogar som mossar,
kärr, hällmarker och rena berg. Enligt Riksskogstaxeringen finns ca
6 034 000 hektar impediment. Den största delen av dessa klassas som myr,
4,75 miljoner hektar. De flesta av dessa myrmarker är öppna och endast 15
% har en krontäckning större än 20 %. Av de resterande 1,284 miljoner
hektaren impediment är det mesta hällmarkstallskog (ca 1 miljon ha). Det
finns även mycket udda biotoper som glesbevuxna tallhedar på sandig mark,
torra kalkhällmarker med tall och småvuxen ekkratt.

Det är alldeles uppenbart att dessa marker inte innehåller samma arter som
den produktiva skogen. Många är för blöta, andra för torra. Vissa har en del
värden i sig, myrar och våtmarker till exempel. Miljöpartiet de gröna har
därför krävt att de myrar som finns upptagna i naturvårdsverkets Myrskydds-
plan skall ges skydd.

Det som kan vara av biologiskt värde för en del hotade arter är större
gamla döende och döda träd, framför allt på de torra impedimenten, men just
de träden tas ofta bort. Detta är olyckligt och måste förändras. Just död ved
är en bristvara i de svenska skogarna och många vedlevande insekter är
därför hotade. De torra impedimenten skulle kunna tjäna som refugier för
dessa arter.

I den komplettering av föreskrifter som föreslås är det angeläget att just
detta beaktas. Detta bör ges regeringen till känna.

En ny typ av skogsägare

Sverige har fått en ny typ av skogsägare, som ofta lever
geografiskt långt ifrån sin skog. Det är inte ovanligt att dessa
skogsägares markinnehav är stort, ligger spritt i landet och
där skötseln vållat lokal debatt. Det är bra att propositionen
tar upp denna problematik på flera ställen, men Miljöpartiet
de gröna anser inte att förslagen är tillräckliga för att komma
till rätta med problemen.

Ransoneringsbestämmelserna

I regeringens proposition föreslås att lägsta areal på 50 ha för
tillämpning av ransoneringsreglerna skall ligga fast.
Miljöpartiet de gröna är av en annan uppfattning. Den
förändring av undantag för begränsning från 100 ha till 50 ha
har varit åt rätt håll, men eftersom problemet kvarstår anser
vi att den lägsta arealen måste sänkas ytterligare. I
Miljöpartiet de grönas motioner under denna mandatperiod
har vi föreslagit en återgång till de 20 ha, som fanns tidigare
för södra Sverige, med justeringar norrut i landet.

Riksdagen bör ge regeringen i uppdrag att återkomma till riksdagen med
förslag på ytterligare sänkning av den areal som är undantagen för
begränsningar vid avverkningar. Utgångspunkten skall vara de arealer som
gällde före 1993.

Slutavverkningsålder

De nya skogsägarna tycks utnyttja lagens möjligheter till
avverkning på ett mer systematiskt sätt än som förr varit
vanligt. Man tar vad som tillåts av den skog som har den
ålder där den är tillåten för slutavverkning, oavsett om den är
mogen eller inte. Detta är mycket olyckligt och leder till att
den biologiska mångfalden blir än mer tillbakatryckt.
Regeringen redovisar i propositionen att
föryngringsavverkning av skog har minskat. Det uppges att
det inte är något problem för virkesproduktionen. Hur det
slår mot många av de arter som behöver äldre uppvuxen
skog redovisas inte. Det är förvånande att
näringsdepartementet inte har redovisat detta i propositionen.
Många hotade arter av svampar, lavar, ugglor och rovfåglar
är beroende av gammal skog, och såväl den tidigare
avverkningen som hotet mot de sista ur- och naturskogarna
ökar hotet mot dessa arter.

Miljöpartiet de gröna har i motioner under mandatperioden föreslagit en
återgång till den avverkningsålder som fanns tidigare, det vill säga 80 år.
Regeringen bör ges i uppdrag att återkomma till riksdagen med ett sådant
förslag.

Säkerhet för återplantering

Miljöpartiet anser att förslaget om krav på ekonomisk
säkerhet innan avverkning påbörjas är ett steg i rätt riktning.
I Miljöpartiet de grönas motion 1997/98:Jo309 Baggböleri
tas detta problem upp. Vi föreslår i den motionen att
säkerheten skall knytas till fastigheten eftersom det
förekommer att fastigheter överlåts innan återplantering
skett. Säkerheten återgår då till förre ägaren. Regeringen för
också ett resonemang om detta i propositionen.

Miljöpartiet de gröna föreslår att regeringen ges i uppdrag att snarast
återkomma till riksdagen med förslag där säkerheten för återplantering knyts
till fastigheten.

Röjning och gallring

I propositionen tas problemet med röjning och gallring upp.
Som påpekas är problemet dubbelt - dels för lite, dels för
mycket. I förslaget sägs bara att "En ökning av
skogsvårdande röjning och en förbättrad gallring bör uppnås
genom information och rådgivning."

Detta löser knappast det problem som uppstår vid för stora röjningsuttag.
Enligt uppgift utnyttjas möjlighet till gallring på ett märkligt sätt av
"skogsklippare". Efter att ha tagit ut vad som tillåts med de ransonerings-
regler som finns "gallras" resten av beståndet. Den "gallringen" innebär att
upp emot hälften av den kvarvarande skogen tas ut. Det är helt uppenbart att
detta inte är vad som brukar kallas gallring, utan ett sätt att kortsiktigt ta
ut
mer ur skogen än vad ransoneringsreglerna tillåter. De skatteregler som finns
för skogsbruk gör att ett stort uttag snabbt ger skattemässiga fördelar.

"Klipparsättet" att gallra måste stoppas. Det är en skövling av skog, ett sätt
som varken tar långsiktigt ansvar för skogen och heller inte till växter och
djur.

Miljöpartiet de gröna föreslår att regeringen ges i uppdrag att återkomma
till riksdagen med förslag som stoppar ovan nämnda sätt att "gallra".

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behov av översyn av reglerna för naturvårdshänsyn i skogsbruket,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bindande hänsynskrav på avverkningen om det i området finns
hotade arter,

3. att riksdagen begär att regeringen tar initiativ till att de återstående ur-
och naturskogarna får ett interimistiskt skydd i avvaktan på permanent
lösning,

4. att riksdagen beslutar att 5 % av den produktiva skogsmarken nedanför
den fjällnära skogen skall ges ett varaktigt skydd till år 2005 och att 10 % av
den produktiva skogsmarken nedanför den fjällnära skogen skall ha varaktigt
skydd till år 2010,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att det är angeläget att skyddet av områden större än vad som har
ansetts som nyckelbiotop men mindre än naturreservat löses på ett
konstruktivt sätt,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att spara stora äldre träd, framför allt på de torra
impedimenten, eftersom dessa är av betydelse för den biologiska mångfald
som kan finnas i dessa biotoper,

7. att riksdagen begär att regeringen återkommer till riksdagen med förslag
på ytterligare sänkning av den areal som är undantagen för begränsningar vid
avverkningar i enlighet med vad som anförts i motionen,

8. att riksdagen begär att regeringen återkommer till riksdagen med förslag
till krav på högre avverkningsålder än i dag för slutavverkning i enlighet med
vad som anförts i motionen,

9. att riksdagen begär att regeringen snarast återkommer till riksdagen med
förslag där säkerheten för återplantering knyts till fastigheten,

10. att riksdagen begär att regeringen snarast återkommer till riksdagen
med förslag som stoppar det överuttag vid gallring som beskrivs i motionen.

Stockholm den 9 juni 1998

Gudrun Lindvall (mp)

Per Lager (mp)

Elisa Abascal Reyes (mp)

Gunnar Goude (mp)

Eva Goës (mp)

Ronny Korsberg (mp)

Ragnhild Pohanka (mp)

Roy Ottosson (mp)

Annika Nordgren (mp)