Läder och miljö

Motion 1997/98:Jo750 av Barbro Johansson (mp)

Det läder som i dag används till bl. a. skor, skärp, jackor,
möbler och väskor innehåller en mängd ämnen som är
skadliga för miljön och för dem som hanterar lädret vid till-
verkningen. Den typ av garvning av läder, som i dag görs,
använder sig av en hel del gifter, såsom krom, färgämnen
och konserveringsmedel.

Kromet är allergiframkallande och finns kvar i lädret till två procent efter
kromgarvningen. Färgämnena är ofta s.k. azo-färger, vilka är klassade som
cancerogena, och en del andra trendiga syntetfärger.

Långa transporter medför att konserveringsmedel används för att lädret
inte skall mögla. Ett sådant konserveringsmedel är pentaklorfenol, vilket är
förbjudet som träimpregneringsmedel, men är tillåtet i skor och även i
barnskor.

När läder blir fuktigt riskerar det att läcka ut. Skor som blir blöta blir
alltså
giftigare och att inte använda strumpor i skorna blir därför en direkt fara.

Kromallergiker tål inte läder som är garvat med 6-värt krom och använder
sig därför av vegetabilgarvat läder. Vegetabilgarvning och gammaldags
barkgarvning tar lång tid, medan kromgarvat läder blir färdigt på en månad.

Det mesta av vårt läder är importerat, vilket beror på mycket billigare
priser från andra länder. Södra Europa, Indien och Kina är stora exportörer
till Sverige. I Sverige har vi inga miljökrav på skor medan Tyskland har
uppmärksammat problemen och infört förbud mot krom bl.a. i läder.

Kromgarvat läder är
miljöfarligt avfall

En lösning vore att framställa läder på ett mer naturenligt sätt
genom att använda vegetabiliska ämnen. Detta sätt att garva
läder har gamla anor i vårt land och innebär inte så stor fara
för miljön och vid hantering av lädret.

Skor och övriga lädervaror, som är tillverkade med krommetoden, bör
därför klassas som miljöfarligt avfall när de hamnar på soptippen.

Anställda inom läderindustrin, såsom skomakare, försäljare i skoaffärer
och konsumenter riskerar att drabbas av cancer, allergier och hormonella
rubbningar. Vid garvningen binds kemiska ämnen i hudarna för att bibehålla
och återskapa naturliga egenskaper som smidighet, skydd mot väta och
temperaturskiftningar. Hudarna färgas eftersom kromgarvningen ger en
grågrön färgton.

Ämnen som är fastslagna som cancerogena är kromaterna, bensen, arsenik,
anelinfärgämnena och träextrakten och misstänkt cancerogena är klorfenoler
och formaldehyd. Alla dessa ämnen används vid läderframställning.

Forskning om riskerna vid
garvning och läderhantering
behövs

Studier vid exponering av kemiska ämnen och av förekomst
av cancer har vid Yrkesmedicinska kliniken i Lund gjorts på
anställda inom garveri-industrin. Studierna härrör från tre
stora, numera nedlagda, industrier. Förekomsten av cancer
jämfördes med förväntad förekomst och det visade sig att 33
fall mer än förväntat av 200 fall blev resultatet.

Nasalcancer, myelom och sarkom var härvid överrepresenterade. Samband
mellan läderdamm och sarkom, lösningsmedel och lungcancer, samt läder-
damm och cancer i bukspottkörteln observerades.

Forskning kring hantering och användning av läder måste till för att
undvika ytterligare skador. Läder som bärs nära kroppen skall inte vara en
fara för hälsan och innebära så tydliga risker som nu är fallet.

Substitutionsprincipen skall användas även för lädertillverkning, och här
finns en lång tradition av en helt annan tillverkning med användning av
naturliga, mer ofarliga ämnen. Traditionen går 1000-tals år tillbaka och den
kunskapen är helt möjlig att ta till vara i dag, även i vårt moderna samhälle.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att uttjänta lädervaror som är garvade enligt krommetoden skall
klassas som miljöfarligt avfall,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att forskning om riskerna med läderhantering och dess samband
med cancer bör initieras,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att substitutionsprincipen bör gälla för användningen av
kemikalier vid lädertillverkning.

Stockholm den 5 oktober 1997

Barbro Johansson (mp)