Svenskt vattenbruk

Motion 1997/98:Jo412 av Erling Bager och Eva Eriksson (fp)

Vattenbruk bedrivs i hela Sverige. I den bohuslänska
skärgården odlas musslor. Kräftodling bedrivs främst i södra
och sydöstra Sverige. De stora matfiskodlingarna för
regnbågslax är främst lokaliserade till Dalsland, Värmland
och Östergötlands skärgård. I norra Sverige har
rödingodlingen expanderat de senaste åren. I södra Sverige
finns flera företag som odlar ål. Utspritt över praktiskt taget
hela landet finns även ett betydande antal odlingar inriktade
på leverans av fisk till utsättningsfisk till insjöar för att
komplettera de vilda bestånden eller för att skapa intressanta
sportfiskevatten. Fiskevård och sportfiske är i stor
utsträckning beroende av vattenbruksnäringen! Odlingen av
matfisk har bedrivits i Sverige sedan 1970-talet, medan
odling i fiskevårdande syfte existerat mycket längre.

Vattenbruk är en utpräglad glesbygdsverksamhet. Lokalt kan det utgöra en
viktig verksamhet för att skapa sysselsättning och arbetstillfällen. I många
fall kombineras också vattenbruk med annan verksamhet som jordbruk,
skogsbruk, yrkesfiske eller vidareförädling och handel med fisk. Fiskodling
och annan vattenbruk kräver ofta stora investeringar. Verksamheten är
kapitalintensiv. Företagen är ofta små och drivs inte sällan inom familjen.

De svenska EU-medlemskapet har inneburit att vattenbruket blivit en del
av fiskerinäringen i Sverige. EU:s olika målprogram ger möjlighet till
investeringsstöd för vattenbruksföretagen. Det stöd som är riktat till mål 6-
området, en stor del av norra Sverige, är så väl utnyttjat att alla sökande inte
längre kan erhålla stöd. Detta begränsar dessvärre investeringarna och ut-
byggnaden av näringen i denna del av landet. I övriga landet har stödet ännu
inte utnyttjats till fullo. Detta beror sannolikt på att investeringsviljan i
större
matfiskodlingar varit begränsad på grund av en import av laxfisk från Norge
till priser som är så låga att EU beslutat att vidta åtgärder mot den norska
exporten. Priserna har vid vissa tillfällen bedömts ligga under
produktionskostnaden. Det norska vattenbruket är av en helt annan
dimension än de svenska. I Norge produceras ca 300 000 ton laxfisk per år.
Det är minst 30 gånger mer än vad som odlas i Sverige! Sveriges
handelsunderskott av laxfisk är ca 500 miljoner kronor.

Vattenbrukets möjlighet att bidra till sysselsättningen i glesbygdsområden
har utnyttjats dåligt. En fiskodling skapar ofta annan sysselsättning inom
turism, beredning eller handel. En begränsande faktor för satsning på
vattenbruk är att företagen är små och att bankerna är ovilliga att låna ut
pengar till denna verksamhet som betraktas som osäker och riskfylld. Den
expansionsvilja som idag finns inom näringen, i synnerhet i glesbygden,
begränsas av bristen på kapital. Alternativa finansieringsmöjligheter finns
inte heller. Tidigare fanns ett system där Fiskeriverket kunde lämna
lånegarantier för vattenbruksföretag. Denna möjlighet togs bort i samband
med övergången till nuvarande stödformer inom EU:s regelverk.

För att vattenbrukets möjligheter att skapa sysselsättning skall kunna tas
till vara måste lånemöjligheterna förbättras. Den närmare utformningen bör
ske av regeringen i samråd med aktuella myndigheter och näringen.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om konkurrensförhållandena för svenskt vattenbruk.

Stockholm den 5 oktober 1997

Erling Bager (fp)

Eva Eriksson (fp)