Ett nej till EMU

Motion 1997/98:Fi203 av Birgitta Hambraeus (c)

1 Ekonomiska styrmedel

Genom Sveriges anslutning 1994 till EU och alla dess fördrag, är vi juridiskt bundna att gå med i EU:s ekonomiska och monetära union, EMU, men inte politiskt.

Vi har redan frivilligt fattat beslut med anledning av de två första EMU-faserna. Dessa beslut kan emellertid ändras, så länge vi inte oåterkalleligen låst oss i den tredje fasen.

Ingen vill rimligen tvinga in oss i EMU mot vår vilja. Riksdagen har slagit fast att det krävs ett riksdagsbeslut för att vi ska gå med i den tredje fasen av EMU, då vår Riksbank och valuta skulle avskaffas.

Efter den socialdemokratiska kongressens beslut kan vi vänta oss en proposition i höst som innebär att vi inte nu går med på att anslutas till EMU:s tredje fas.

När nu Sverige stannar utanför EMU, eller bättre uttryckt, eftersom vi står fria från EMU, är det desto viktigare att vi har en stark ekonomi. Tillsammans med näringslivet löste Sverige den ekonomiska 30-talskrisen på ett självständigt sätt som väckt beundran och avund i världen. Vi blev ett av världens rikaste och mest jämlika länder. 2000-talet kräver nya lösningar, men också nu bör vi själva bestämma hur de ska utformas.

För att ett land ska ha en stark ekonomi måste, enligt vår uppfattning, alla resurser tas tillvara. Härvid är den grundlagsfästa rätten till arbete ( RF 1 kap 2§) viktigast.

En uthållig tillväxt ska prioriteras. Den främjas av omställningen till ett kretsloppssamhälle, som får hela landet att leva. Vi behöver en stark offentlig sektor bl a för en kvalificerad folklig kultur, utbildning och forskning, omsorg och vård, rättstrygghet, kvalitet i infrastrukturen, fortsatt jämlikhet och välfärd. Räntan bör hållas låg. En underbalansering av budgeten innebär att en del av utrymmet på kapitalmarknaden tas i anspråk.

Detta är önskvärt och nödvändigt för landets hela ekonomi.

Sedan mitten av 80-talet har Sverige frivilligt anpassat sin ekonomiska politik till EU:s nyliberala modell. Det har enbart inneburit problem. Från att ha haft full sysselsättning har vi nu stor arbetslöshet, statsfinansiella problem och vi räknas inte längre till de rikaste. Klyftorna växer, välfärden urholkas och oro och missnöje med politiker är utbredd.

I EMU tvingas länderna att samordna sina ekonomier enligt en viss teori, den nyliberala, som skrivits in i EU:s grundlagar. Denna syn på ekonomin innebär att marknaden överordnas staten. Statens roll minimeras och den offentliga sektorn krympes. Staten har inte rätt att genom Riksbanken underlätta finansieringen av stora samhällsprojekt. Besluten över penningpolitiken lämnas över till bankdirektörer och ett demokratiskt inflytande över den förbjuds.

Den nyliberala ekonomiska teorin angrips nu alltmer av välrenommerade ekonomer, t ex fjolårets nobelpristagare i ekonomi Vickrey. Carl Hamilton har i artiklar och böcker visat på de negativa etiska konsekvenser denna ekonomiska teori får. Fd ordföranden i American Economic Association Robert Eisner menar i boken ”Underskottsparanoian” att Sveriges politik länge varit förnuftig till skillnad från stora delar av Västeuropas. Vi satsade på maximal produktion och sysselsättning samt en förhållandevis jämn inkomstfördelning. Nu innebär arbetslösheten stora problem också för oss. ”De självpåtagna budget- och penningpolitiska restriktionerna i syfte att införa en gemensam valuta hotar att försvåra eller rentav blockera genomförandet av en politik som kan råda bot på dessa problem.”

Det finns uppenbarligen flera sätt att se på ekonomi. Sverige är ett litet land. Tongivande ekonomer har ofta ett helt avgörande inflytande både över näringsliv, regering, riksdag, Riksbank och massmedia. Det blir svårt för ekonomer av andra skolor att göra sig hörda.

Regeringen bör tillsätta en utredning, som även anlitar internationell expertis av olika ekonomiska skolor, för att kartlägga vilka ekonomiska styrmedel som behövs för att nå en ekologiskt uthållig tillväxt, välfärd, jämlikhet och full sysselsättning.

2 EMU är mot folkets vilja. Klarlägg EU-propagandan!

Den europeiska gemenskapen bildades efter andra världskriget för att stärka demokratin och knyta länderna samman så att krig skulle bli omöjligt. Grundarna hade ingen tanke på att minska nationalstaternas betydelse, särskilt inte som det endast är i en nations gemenskap som demokrati kan fungera i praktiken. Det måste finnas en offentlig diskussion så att människor kan välja och utkräva ansvar av sina representanter i beslutande församlingar. Och de viktiga besluten måste fattas av dessa representanter. Nationen måste i allt väsentligt kunna bestämma över egna angelägenheter.

EMU är ett politiskt projekt, med federativ inriktning, för att bilda Europas förenta stater. EU-kommissionen och rådet får makt över nationernas ekonomi och rätt att vidta kännbara sanktioner, bl a böter i storleksordningen flera miljarder, om en delstat inte lyder. Makten över penningpolitiken går till bankirer utan demokratisk kontroll. Risken är att detta snarare skapar konflikter än gemenskap. EU-ländernas folk tycker inte om EMU.

Projektet ser emellertid ut att förverkligas ändå. Det tunga byråkratiska maskineriet är uppenbarligen svårt att styra. EU-kommissionen har anslagit pengar för att påverka opinionen.Vi bör vara uppmärksamma på den propaganda vi utsätts för med eller utan EU-pengar.

Dagens Industri rapporterar den 27 september om vad Riksbankens ordförande Kjell-Olof Feldt sagt på en konferens anordnad av Eureko, en internationell sammanslutning för försäkringsbranschen. Feldt menar att Sverige riskerar att isoleras utanför EMU. Han tror på en skarp gräns mellan medlemmar och utanförstående och att vi kan få betala ett högt politiskt pris, därför att vi undviker att ta ansvar för att skapa finansiell stabilitet tills det gagnar våra egna syften. Räntorna kommer att vara högre och finanspolitiken mer stram. Företag i banker och inom finanssektorn kommer att tappa konkurrenskraft. Står vi utanför kan vi inte göra EMU:s institutioner mer demokratiska.

Det sista är ett häpnadsväckande påstående. Vi skulle alltså skriva under ett kontrakt som gör det omöjligt att styra EMU demokratiskt, därför att vi vill göra EMU demokratiskt! Där blev bristen i logiken tydlig. Men viktigare är att uppmärksamma propagandans mer försåtliga aspekter. Jag har strukit under vissa ord , som tydligt signalerar olust, i Kjell-Olof Feldts återgivna anförande. Artikeln förklarar inte närmare varför dessa negativa konsekvenser skulle drabba oss om vi undvek EMU. Detta är utmärkande för propaganda. När man upprepar generella och svårkontrollerbara påståenden som talar till negativa känslor, så påverkas opinionen i negativ riktning. Och omvänt när det gäller positiva känslor. Att göra Riksbanken självständig låter fritt och bra. I själva verket menar man att Riksbanken inte längre ska kunna styras eller ens kontrolleras demokratiskt.

Demokratiutredningen bör få i uppgift att snabbt analysera och informera om den propaganda vi utsätts för inför EU:s fortsatta utveckling i federativ riktning.

3 Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om olika ekonomiska modeller i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen hos regeringen begär direktiv till demokratiutredningen om EU-propagandan i enlighet med vad som anförts i motionen.

Stockholm den 3 oktober 1997

Birgitta Hambraeus (c)