Oljeutsläpp i Östersjön

Motion 1996/97:Jo790 av Kerstin Warnerbring och Sivert Carlsson (c)

Alltsedan 1974 års undertecknande av
Helsingforskonventionen till skydd för Östersjön har stora
insatser gjorts för att rädda detta unika innanhav genom
samarbete mellan angränsande stater. Påverkan av
miljögifter och övergödning har minskats. Trots detta går
förbättringen långsamt. Ett av de största problemen,
oljeutsläppen, inte bara kvarstår utan växer också lavinartat
trots gällande förbud.

Antalet oljeutsläpp har ökat dramatiskt under senare år. I slutet av 80- och
början av 90-talet var antalet utsläpp i den svenska zonen av Östersjön
relativt konstant med drygt hundratalet årligen. Under perioden 1990-1995
skedde en ökning med närmare 300 procent, en följd av att fartygstrafiken
och oljetransporterna ökar och att gamla och dåliga fartyg blir allt vanligare.

Östersjöns ansträngda miljö försämras alltmer för varje gång som ett fartyg
släpper ut spillolja, en oljerigg läcker eller någon dumpar oljeavfall. Oljan
lagras i sediment och kommer att påverka havsmiljön för lång tid framöver.

Ökningen av oljeutsläpp är katastrofal för allt liv i Östersjön. Redan små
mängder olja har visat sig skada fisk och fiskyngel och ge upphov till
genetiska förändringar. Oljan förstör badstränder och förorsakar allvarliga
skador på växt- och djurliv både i strandregioner och ute i vattnet. Vintern
1994-95 sköts 27 000 oljeskadade fåglar på Gotland. Den jakten fick till
följd att ett ton bly i form av hagel spreds längs kusten.

Östersjöländerna har enats om en strategi för en mer miljövänlig sjöfart.
Bland annat skall kostnaderna för att lämna oljespill och avfall i land
harmonieras mellan de olika länderna. Fartygen skall kontrolleras så de inte
lämnar hamnarna med oljespill ombord. Hamnarnas mottagningsanlägg-
ningar skall moderniseras och utökas i antal.

Dessa internationella överenskommelser är nödvändiga men åtgärderna
kommer att ta tid och kosta pengar.

Våra egna preventiva åtgärder måste intensifieras och rättssystemet
effektiviseras. Mot bakgrund av de stora skador oljeutsläpp förorsakar är det
mycket otillfredsställande att det i det närmaste är riskfritt att släppa ut
olja i
havet. Praktiskt taget inga olagliga fall av oljedumpning leder till åtal och
ännu färre till fällande dom. Bara ett av 42 polisanmälda oljeutsläpp under
de fem senaste åren har lett till åtal. De viktigaste orsakerna till detta anses
vara bristande samverkan mellan myndigheter - åklagare, kustbevakning och
polis - bristande bevisföring och att tillräcklig kompetens för att utreda de
speciella fallen saknas hos såväl åklagare som polis. Befintliga resurser
måste utnyttjas bättre, vilket skulle kunna ske genom omorganisation av
myndigheternas arbete så att vissa åklagare och poliser får i uppdrag att
arbeta speciellt med oljeutsläpp. På så sätt kan en kompetens byggas upp.
Det är nödvändigt att det finns personer med goda kunskaper i frågor som rör
överträdelser av internationella miljöregler för sjöfarten.

Fartygstrafik med risk för oljeutsläpp bör dirigeras bort från mycket
känsliga områden. Övervakningen bör öka för att på så sätt få större
möjligheter att bevisa från vilket fartyg ett utsläpp kommer. SMHI:s väder-
satellitsystem och försvarets radar- och flygspaning bör också kunna inriktas
på oljeutsläpp.

För att underlätta identifieringen av utsläpp måste ett system för isotop-
märkning konstrueras.

För att på sikt stoppa oljeskadorna är ett nära internationellt samarbete
nödvändigt. Genom vårt medlemskap i EU kan och måste vi verka
pådrivande i denna viktiga miljöfråga. Det kortsiktiga arbetet måste inriktas
på verkningsfulla nationella åtgärder för att så långt som möjligt förebygga
risken för oljeutsläpp.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder för att minska oljeutsläpp i Östersjön.

Stockholm den 7 oktober 1996

Kerstin Warnerbring (c)

Sivert Carlsson (c)