med anledning av prop. 1995/96:209 Försäkringsskydd vid sjukdom, m.m.

Motion 1995/96:Sf32 av Sonja Fransson och Hans Karlsson (s)

I propositionen hänvisas till en rapport från
Riksförsäkringsverket (RFV ANSER, 1995:14) där man
redogör för effekter av sjuklöneperioden. Flera arbetsgivare
och arbetstagarorganisationer har i rapporten påpekat att
arbetsgivarna på grund av ökade personalkostnader är mer
noggranna vid rekrytering. Det finns all anledning att befara
att när sjuklöneperioden nu utvidgas till 4 veckor, så kommer
möjligheterna att få ett arbete att försämras för människor
med olika sjukdomar och funktionsnedsättningar.

Propositionen anger också att syftet med en längre sjuklöneperiod ska vara
att stärka arbetsgivarnas ansvar för det förebyggande arbetsmiljöarbetet och
för tidiga och aktiva rehabiliteringsinsatser. Det är en riktig amibition när
det
gäller redan anställda, men det kan också få till följd att man aktar sig noga
för att nyanställa människor som trots kompetens för arbetet finns i riskzonen
för att behöva rehabilitering.

I lagen om sjuklön (SjLL) sägs att en anställd som på grund av sjukdom
kan antas komma att vara borta från arbetet i särskilt stor omfattning kan
ansöka hos försäkringskassan om att slippa karensdagen, men också att
arbetsgivaren får ersättning från försäkringskassan för sina kostnader för
sjuklön till den anställde. Det här är en mycket viktig bestämmelse i SjLL
som måste uppmärksammas särskilt när sjuklöneperioden förlängs.

I RFV:s anvisningar om rätten till sjuklön, Allmänna råd 1996:2, kallas
detta för särskilt högriskskydd. I dessa anvisningar säger man att för att
omfattas av denna möjlighet så ska det bero på en medicinskt betingad
nedsättning av arbetsförmågan och på att antalet avslutade sjukdomsfall
under en tolvmånadersperiod kan bedömas överstiga tio stycken. Denna hårda
tolkning av riksdagsbeslutet har inneburit att denna möjlighet inte kunnat
utnyttjas av särskilt många. Reglerna är dessutom inte kända för vare sig
arbetstagare eller arbetsgivare.

Vid en förlängning av sjuklöneperioden bör denna regel i SjLL förtydligas
och RFV:s anvisningar därmed ändras. Det är inte bara intressant om en
arbetstagare har mer än tio sjukfall på grund av sjukdom, det är lika viktigt
att
beakta att det under ett år kan handla om flera längre sjukperioder. Om en
arbetssökande har en sjukdom som man vet under vissa perioder medför
längre sjukskrivningsperioder, så måste det vara möjligt att försäkringskassan
ersätter arbetsgivaren. SjLL bör därför enligt vår mening förändras så att
särskilt högriskskydd skall kunna utgå för arbetstagare som på grund av en
medicinskt betingad nedsättning av arbetsförmågan har ett större antal
sjukdomsfall och /eller har återkommande längre sjukdomsfall. I annat fall
kommer människor med vissa kroniska sjukdomar att få en ännu svårare
situation på arbetsmarknaden än vad man redan har.

En aktiv informationskampanj måste också riktas till både arbetsgivare och
arbetstagare om de regler som gäller. Det är lika viktigt som att informera om
rätten för mindre företag att försäkra sig mot sjuklöneperioder, som propo-
sitionen påtalar.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om särskilt högriskskydd i samband med sjuklön,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om information till arbetsgivare och arbetstagare om
möjligheterna till undantag vid särskilt omfattande sjukfrånvaro.

Stockholm den 11 juni 1996

Sonja Fransson (s)

Hans Karlsson (s)