med anledning av prop. 1994/95:174 Vissa betygsfrågor m.m.

Motion 1994/95:Ub54 av Beatrice Ask m.fl. (m)

Komplettering av betyg

Elevers rätt att gå upp och pröva för ett nytt betyg inom
både gymnasieskolan och komvux har funnits under lång tid.
Däremot fanns tidigare vissa begränsningar i rätten att
använda ett nytt betyg i ett avgångsbetyg eller slutbetyg. I
samband med att riksdagen fattade beslut om nya läroplaner
och kunskapsrelaterade betyg blev det emellertid naturligt att
ta bort denna begränsning. I ett kunskapsrelaterat
betygssystem utgör betyget ''kvitto'' på vissa definierade
kunskaper och det är naturligt att slutbetyget då
dokumenterar den verkliga kunskapsnivån. Beslutet togs på
grundval av förslag från den parlamentariska
betygsberedningen, och remissinstanserna var genomgående
positiva till förslaget att övergå till ett kunskapsrelaterat
betygssystem.

Regeringen föreslår nu att möjligheterna att komplettera
betyg under pågående gymnasietid skall begränsas. Skälen
anges vara att ''vissa problem'' uppstått. Bl.a. hävdar
regeringen att det finns tendenser till att elever i efterhand,
med senare kurser som bas, tenterar upp betygen i tidigare
kurser. Detta skulle, menar regeringen, ''urholka''
betygssystemet. Därtill anför regeringen att möjligheten att
tentera upp betyg har pedagogiska nackdelar. ''Elevernas
studier i andra kurser riskerar att bli lidande och den
naturliga rytmen i studierna störd.''

Det hade varit värdefullt om regeringen mer ingående
redovisat de konkreta erfarenheter som kunnat dras av
gymnasieelevernas vidgade möjligheter till
betygskomplettering. Innan en sådan redovisning
presenterats är vi inte beredda att göra det omöjligt för
gymnasieelever att under pågående gymnasietid komplettera
betyg också i de fall där de erhållit ''Godkänd''. För många
gymnasieelever är det viktigt att kunna göra det för att
möjliggöra antagning till önskade utbildningar inom
högskolan. Att tvingas vänta till efter gymnasietiden med
förlängd studietid som följd är orimligt. Regeringens förslag
är dessutom inkonsekvent. Om studiesvaga elever förväntas
kunna komplettera betygen utan att det arbete detta
förutsätter anses utgöra ett pedagogiskt problem som stör
studierytmen, torde även övriga elever klara detta.

Vi anser också att regeringens förslag saknar den tilltro till
elevernas förmåga att ta ansvar för sina studier som vi anser
att gymnasieskolan måste präglas av. Eftersom samarbetet
mellan gymnasiet och vuxenutbildningen numera
eftersträvas i många kommuner är det viktigt att de regler
som gäller betygen är desamma för båda elevkategorierna.

För att undvika de problem regeringen framhåller förordar
vi att kommunerna ges rätt att förlägga tentamenstillfällena
till ferietid samt att regler för antalet tentamenstillfällen
under bestämda perioder anges. Några pedagogiska
nackdelar till följd av att fler ungdomar ägnar loven åt att
förbättra sina kunskaper kan vi inte se.

Vad gäller avgifter vid betygsprövning har vi inget att
erinra mot att regeringen överväger ett tak för avgifternas
storlek. Det är emellertid viktigt att kommunerna ges
möjligheter att ta ut rimliga avgifter för att klara en del av de
kostnader prövningstillfällena innebär.

Begreppen studieförberedande och yrkesförberedande

Det är otvetydigt så att gränserna mellan olika
kunskapsområden, yrken m.m. förändras och suddas ut.
Begreppen studieförberedande respektive
yrkesförberedande är därför i flera sammanhang
missvisande. En mer kursutformad gymnasieskola med fler
inslag av specialutformade program kommer sannolikt att
medföra att de olika programmen blir mer integrerade.

Vi menar dock att de nationella programmen till sin
konstruktion är sådana att vissa program inriktas på att ge
kunskaper som är nödvändiga för fortsatta högskolestudier,
medan andra lägger större vikt på förberedelser inom
särskilda yrkesområden, de är med andra ord
yrkesförberedande. Elever som gått sådana program måste
komplettera sina kunskaper för att klara många av de
utbildningar som universitet och högskolor erbjuder. Det är
viktigt att eleverna ges saklig information om detta.

Regeringens förslag att ta bort benämningarna
studieförberedande respektive yrkesförberedande innebär
ökad risk för att elever väljer fel i förhållande till sina
önskemål vad gäller vidare studier. Ett annat skäl till att
behålla benämningarna är att ge de yrkesförberedande
programmen en högre status. Det är viktigt att skolan talar
om för eleverna vad en utbildning/program leder till. I vissa
fall leder utbildningen till att man går vidare till universitet
och högskola, i andra att man går direkt ut i arbetslivet eller
till en vidareutbildning.

Idag krävs det generellt högre betyg från grundskolan för
att komma in på ett studieförberedande program än på ett
yrkesförberedande. Det finns inga sakliga argument för att
detta förhållande ändras genom att man tar bort
benämningarna utan snarare tvärtom. Risken är stor att man
skapar ett A- respektive B-lag mellan de nationella
programmen om riksdagen antar regeringens förslag,
eftersom man kan få intrycket att ordet yrke är fult. Det
kommer också att bli svårt att kortfattat beskriva skillnaden
mellan de olika programmen om beteckningarna tas bort.
Den stora skillnaden är inte enbart att tretton program har
arbetsplatsförlagd utbildning, medan tre program inte har
det.

Regeringens förslag går dessutom stick i stäv med den
internationella utvecklingen. Inom OECD pågår ett stort
projekt där man vinnlägger sig om att definiera i vilken mån
en utbildning är studieförberedande respektive
yrkesförberedande. Detta för att ge de yrkesinriktade
utbildningarna en högre status. Regeringens förslag avvisas.

Svenska som andraspråk

Rapporterna om invandrarelevers bristande kunskaper i
svenska är mycket oroande. Vi beklagar därför att regeringen
ännu inte tagit initiativ till ett ingående arbete med denna
fråga, vilken var en väsentlig punkt i den utredningsplan för
skolväsendet som den borgerliga regeringen presenterade för
riksdagen under den förra mandatperioden. Regeringen bör
i särskild ordning låta granska invandrarelevernas kunskaper
i svenska och utarbeta förslag för att komma tillrätta med
problemen. Vi vill också erinra om vår principiella
uppfattning att målet vad gäller undervisning i svenska måste
gälla alla elever oavsett bakgrund. Det är också skälet till att
vi tidigare avvisat den socialdemokratiska regeringens
förslag att göra en särskild kursplan för svenska som
andraspråk i grundskolan. Att undervisningen måste utgå
från elevers skiftande behov och förutsättningar ställer enligt
vår mening krav på variation vad gäller pedagogik i
uppläggning och organisation av undervisningen, men inte
krav på en egen kursplan med den utformning kursplanerna
numera har.

När det gäller gymnasiet har riksdagen beslutat att som
behörighetskrav för studier på nationella program förutsätta
kunskaper i svenska motsvarande betyget godkänd fr.o.m.
läsåret 1998/1999. Detta är en viktig signal bl.a. till elever
med annat hemspråk än svenska. Elever som saknar
tillräckliga kunskaper i svenska skall ges individuellt
studieprogram där undervisning i svenska som andraspråk
kan vara en viktig del. För detta ändamål bör skolverket ges
i uppdrag att utarbeta ett kommentarmaterial till stöd för
undervisningen, vars syfte måste vara att ge eleverna sådana
kunskaper att de kan övergå till studier på ett nationellt
program.

Regeringens förslag att göra svenska som andraspråk i
gymnasiet till kärnämne, utbytbart i nationella program mot
ämnet svenska, riskerar att permanenta de stora problem med
svenska språket som många invandrarelever har. Inte minst
av betygsskäl kan dessa elever lockas att delta i
undervisningen i svenska som andraspråk, trots att de kan
klara och skulle utvecklas av att läsa svenska. Vi föreslår
istället att svenska som andraspråk erbjuds som ett alternativ
inom ramen för elevernas egna val. Därigenom skapas
möjligheter för elever med annat hemspråk att få den
särskilda stimulans i språkinlärningen som de kan behöva.
Dessutom anser vi att en andra variant på den nationella
kursen som eleverna kan välja och kommuner och landsting
skall erbjuda bör utformas för att stödja invandrarelevernas
förkovran i att tala och skriva svenska. Skolverket bör ges i
uppdrag att utarbeta kursplaner för svenska som
tillvalsämne, respektive för den andra nationella kurs som vi
förordar.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen avslår regeringens förslag i proposition
1994/95:174,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att elever även fortsättningsvis bör
ha rätt att komplettera betyg under gymnasietiden,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om antalet prövningstillfällen under
bestämda perioder samt förläggning av prövningstillfällen
till elevers ferietid,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om begreppen studieförberedande
resp. yrkesförberedande,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en utredning av
invandrarelevernas kunskaper i svenska,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att utarbeta ett
kommentarmaterial i svenska som andraspråk för elever med
individuellt program,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att erbjuda elever vid nationella
program möjligheter att välja svenska som andraspråk inom
ramen för elevens eget val,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att utarbeta en andra nationell kurs
i svenska, inriktad på svenska som främmande språk.

Stockholm den 7 april 1995

Beatrice Ask (m)

Rune Rydén (m)

Ulf Melin (m)

Hans Hjortzberg-Nordlund (m)

Tomas Högström (m)

Margareta E Nordenvall (m)

Ulf Kristersson (m)

Chris Heister (m)

Per Unckel (m)