med anledning av prop. 1994/95:19 Sveriges medlemskap i Europeiska unionen
Motion 1994/95:U5 av Chatrine Pålsson m.fl. (kds)
Ärendet är avslutat
- Motionskategori
- -
- Motionsgrund
- Proposition 1994/95:19
- Tilldelat
- Utrikesutskottet
Händelser
- Inlämning
- 1994-10-17
- Bordläggning
- 1994-10-18
- Hänvisning
- 1994-10-19
Motioner
Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.
Grunden i den svenska narkotikapolitiken är att skapa ett narkotikafritt samhälle. Narkotikapolitiken bygger på ett nära samspel mellan förebyggande åtgärder, kontrollpolitik och behandling samt rehabilitering av narkotikamissbrukare. Åtgärderna mot narkotikan förstärker och kompletterar varandra.
I föreliggande proposition 1994/95:19 konstateras att ett resultat av den narkotikapolitik som Sverige fört har resulterat i en relativt god narkotikasituation, jämfört med många andra länder. Sverige kommer inte att behöva ändra de narkotikapolitiska åtgärderna på grund av ett medlemskap i EU. Unionen kommer att stärka sina insatser och som medlem i EU kommer Sverige att få tillgång till detta utökade samarbete.
Ett medlemskap i EU kräver dock att Sverige tydligare och mer distinkt redogör för ställningstaganden i narkotikapolitiken, framför allt när det gäller de narkotikaliberala strömningarna som nu växer sig starka i flertalet europeiska städer.
15 europeiska storstäder har ställt sig bakom den så kallade Frankfurtresolutionen som undertecknades 1990. I Frankfurtresolutionen konstateras att strävandena att eliminera tillgången och efterfrågan av narkotika har misslyckats, trots stora satsningar. Enligt resolutionen kommer narkotikan alltid att finnas i samhället.
Det samhället kan göra är därför att ge upp kampen och i stället stödja och hjälpa missbrukare. Fria sprutor, så kallade ''shooting galleries'' under överinseende av medicinskt kunnig personal, utbildning av missbrukarna för att ge kunskap om rätta droger och rätt mängd samt en legalisering av drogerna är de ståndpunkter som intellektuella och ledande politiker från många länder för fram som ett program för att få bukt med narkotikaproblemet.
Enligt legaliseringsförespråkarna är drogberoendet ett medicinskt fenomen. Det kan ej utplånas genom politiska åtgärder eller aktivt motverkande. Dessa insatser kan visserligen ha en viss effekt, men tvångsåtgärderna har misslyckats.
Drogproblemet består, enligt Frankfurtresolutionen, i att innehav, konsumtion och handel är illegalt. Kriminaliseringen gör drogerna dyra och av dålig kvalitet. Olagligheten gör även att missbrukaren hamnar i social misär.
Förutom att respekterade politiker, vetenskapsmän, läkare och intellektuella för fram synpunkterna på exempelvis seminarier under rubriker som ''Narkotikan avmystifierad'', skrivs det även böcker och debattartiklar i ämnet. Man talar på socialhögskolor och driver en aktiv lobbyverksamhet bland politiker. Legaliseringsförespråkarna försöker även använda WHO (Världshälsoorganisationen) för att få fotfäste för sina synpunkter.
För fem, sex år sedan skulle liberaliseringstankarna ha ansetts som oseriösa. Nu har dock alltfler börjat ifrågasätta om det inte är rätt att avkriminalisera narkotikan. Det visar kanske det faktum att Europaparlamentet endast med en knapp majoritet förra året avvisade en legalisering.
Den metod man använder för att vinna fotfäste för sina synpunkter är steg-för-steg-principen. Legaliseringsförespråkarna säger officiellt att det knappast är realistiskt att anta att en liberalisering av all narkotika skulle vinna gehör i dagsläget. Därför riktar man in sig på en kamp för att legalisera cannabis.
I Sverige är motståndet mot en legalisering stort. Det är bland annat här initiativet togs till en motorganisation till Frankfurtresolutionen i form av sammanslutningen Cities Against Drugs. Den svenska riksdagen har uttalat att målet för den svenska narkotikapolitiken är att skapa ett narkotikafritt samhälle.
Den grupp som kommer att påverkas mest av legaliseringsförespråkarnas åsikter är ungdomarna. Det är inom denna grupp som resandet är som högst, som nya musikstilar och trender med olika budskap snabbast vinner gehör och som motståndet mot narkotika är som minst.
Sverige har svårt att ensamt föra ett motstånd mot legalisering av narkotikan. Narkotikaproblemet är globalt och ett samarbete är därför nödvändigt. Inget parlament har aktivt tagit ställning för en legalisering av narkotikan. Ett medlemskap i EU skulle ge Sverige en möjlighet att ta initiativ och vara drivande i frågan om motaktioner mot legaliseringstendenserna, inte minst med tanke på att det var här som initiativet Cities Against Drugs väcktes.
En annan del i förhindrandet av att denna liberaliseringstendens även sprider sig till Sverige är vikten av gränsanknuten kontroll. Romfördraget anger att det finns samhällsintressen som kan legitimera hinder för den fria rörligheten över de inre gränserna, exempelvis hänsyn till allmän ordning, allmän säkerhet och allmän hälsa. Gränsanknuten kontroll av narkotika behöver därför inte vara förbjuden.
Den nyligen presenterade Gränskontrollutredningen, SOU 1994:131, föreslår en lång rad kompensatoriska åtgärder för att förhindra att narkotika kommer in i Sverige. På lång sikt är de kompensatoriska åtgärderna för förhindrande av internationell brottslighet de enda tänkbara. Tveksamheter råder dock om de kompensatoriska åtgärderna når sin fulla effekt direkt efter ikraftträdandet. Möjlighet till bibehållande av de kontrollbefogenheter tullen använder i dag ses därför som en realistisk lösning under en övergångsperiod. En gradvis avveckling av tullens nuvarande kontrollbefogenheter till förmån för de kompensatoriska åtgärderna skulle därmed bli en effektiv lösning.
Ett klart ställningstagande om att Sverige inte kommer att acceptera en direkt övergång till de kompensatoriska åtgärderna är därför nödvändig.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av ett aktivt ställningstagande i samarbetet med EU om att stävja legaliseringstendenserna av droger i Europa,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige, under en övergångsperiod, bör bibehålla den gränsanknutna kontrollen av narkotika.
Stockholm den 18 oktober 1994 Chatrine Pålsson (kds) Holger Gustafsson (kds) Fanny Rizell (kds)
Yrkanden (4)
- 1att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av ett aktivt ställningstagande i samarbetet med EU om att stävja legaliseringstendenserna av droger i Europa
- Behandlas i
- Utskottets förslag
- avslag
- Kammarens beslut
- = utskottet
- 1att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av ett aktivt ställningstagande i samarbetet med EU om att stävja legaliseringstendenserna av droger i Europa
- Behandlas i
- 2att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige, under en övergångsperiod, bör bibehålla den gränsanknutna kontrollen av narkotika.
- Behandlas i
- 2att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige, under en övergångsperiod, bör bibehålla den gränsanknutna kontrollen av narkotika.
- Behandlas i
- Utskottets förslag
- avslag
- Kammarens beslut
- = utskottet
Motioner
Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.