Familjestödet

Motion 1994/95:So602 av Olof Johansson m.fl. (c)

Målet för centerns politik är ett samhälle, där föräldrarna
har tid att vara med sina barn, så att de kan fullfölja sitt
ansvar för barnens uppväxt och uppfostran. För att uppnå
detta måste föräldrarna ges ekonomiskt stöd.
Föräldrauppgiften är ett stort ansvar med betydelse för hela
samhällets utveckling.

Centerpartiet har alltid varit den pådrivande kraften för att
utveckla familjepolitiken. Det var på centerinitiativ, som
barnbidraget infördes 1947. Centerns första partimotion om
införande av vårdnadsbidrag väcktes i riksdagen 1964.
Under regeringsåren 1976 till 1982 reformerades
familjestödet på flera områden. Flerbarnstillägget infördes
och föräldraledigheten förlängdes, med en enhetlig
ersättningsnivå. Fyrklöverregeringen införde
vårdnadsbidraget och därmed blev centerns nästan 30-åriga
politiska kamp för detta verklighet. Utgångspunkten för våra
förslag har alltid varit att skapa ett rättvist familjestöd, lika
för alla.

Dagens system för stöd till småbarnsfamiljer är
omfattande men innehåller flera orättvisor.
Höginkomsttagare får upp till tio gånger högre ersättning per
dag för omsorgen om sina barn, med nuvarande
föräldraförsäkring, jämfört med vad en låginkomsttagare får.
Detta trots att barnen är lika mycket värda och att alla
föräldrars insats är lika viktig. De familjer, vars barn har plats
inom den offentligt finansierade barnomsorgen, får en
mycket större del av samhällets stöd för varje barn än de
familjer vars barn inte har fått plats eller som vill lösa
omsorgen på annat sätt.

Familjestödet saknar den flexibilitet och valfrihet, som
borde vara en självklarhet i ett modernt välfärdssamhälle.
Föräldrarnas möjligheter att bestämma om barnomsorgen
efter sin familjs behov har varit allt för små. Därför skall ett
nytt sammanhållet system för det statliga familjestödet
införas med ett stöd utformat för barnets förskoleålder och
ett stöd för barnets skolår.

Från den 1 juli 1994 införde fyrpartiregeringen ett
vårdnadsbidrag till alla barn. Vårdnadsbidraget blev en
viktig reform och ett steg för att skapa rättvisa mellan
barnfamiljer. Vårdnadsbidraget var ett första steg till en
reformering av familjestödet. Med beslutet att riva upp
vårdnadsbidraget har socialdemokraterna nu tagit flera steg
tillbaka och motverkar med detta beslut rättvisa och valfrihet
för barnfamiljerna. Socialdemokraterna fullföljer nu sin
orättvisa politik genom att sänka barnbidraget. Detta drabbar
främst de familjer som har låga inkomster.

Hösten 1994 föreslog regeringen i proposition 1994/95:25
vissa besparingar inom barnbidrags- och
bidragsförskottssystemen. I samma proposition aviserde
regeringen ett utredningsarbete inom familjepolitiken.
Centern föreslog i motion 1994/95:Fi2 att detta
utredningsarbete borde ske inom ramen för en
parlamentarisk beredning.

Med förslaget att nu minska barnbidraget från 9 000 kr till
7 500 kr per barn och år fr.o.m. den 1 januari 1996 föregriper
regeringen, enligt vår uppfattning, det tidigare aviserade
utredningsarbetet. Med socialdemokraternas förslag blir
barnbidraget per månad obetydligt högre än vad ersättningen
från föräldraförsäkringen blir per dag för en
höginkomsttagare.

I budgetpropositionen, 1994/95:100, bilaga 6 sid 14,
anförs att den utredning om familjepolitiken som aviserades
i den ekonomisk-politiska propositionen enbart skall se över
de fördelningspolitiska konsekvenserna av de förslag som
regeringen presenterat och som riksdagen avser att fatta
beslut om våren 1995. Detta är en felaktig ordning. Innan
riksdagen fattar beslut om barnbidragen bör det tidigare
aviserade utredningsarbetet genomföras. Det bör också ske
inom ramen för en parlamentarisk beredning.

Centerpartiet vill gå vidare för att reformera familjestödet
och föreslår därför nu ett samlat familjestöd till
barnfamiljerna, ett barnkonto, som införs fr.o.m. den
1/1 1996.

Barnkontot innebär en sammanslagning av de nuvarande
stöden till barnfamiljerna till ett system: ett beskattat
barnkonto, lika för alla barn i åldrarna 0--6 år, som ersätter
föräldraförsäkringen och barnbidraget för åldersgruppen.
Genom att på detta sätt överlämna åt familjerna att fördela
resurserna och ledigheten utifrån den egna situationen
tillgodoses behovet av ökad valfrihet och flexibilitet. För
barn mellan 6 och 16 år föreslår vi inga förändringar av
dagens barnbidrag och följaktligen accepterar vi inte den av
regeringen föreslagna sänkningen av barnbidraget.

Föräldrarnas uttag av barnkontot måste ske med ett lägsta
belopp varje månad under de sex åren. Den del av barnkontot
som överstiger detta lägsta månadsuttag disponeras fritt
under de sex åren. Därmed ger barnkontot möjlighet för den
som så önskar att under ett av åren ta ut motsvarande
nuvarande föräldraförsäkring. Familjestödet blir på detta sätt
såväl flexibelt, enkelt, robust som lättöverskådligt.

Barnkontot kombineras med en förlängning av rätten till
full tjänstledighet för vård av barn till det att barnet fyllt 3 år
och förkortad arbetstid till barnet fyllt 8 år. Den
socialdemokratiska regeringen har även på detta område
åstadkommit försämringar för barnfamiljerna, vilket
minskar familjernas valfrihet och möjlighet att själva
bestämma över hur man vill ordna sitt familjeliv under
småbarnsåren.

Varje barn lika mycket värt

Centern anser att alla barn skall få en lika stor andel av
statens stöd. Genom grundtrygghetsprincipen erhålles för
barn ett lika stort familjestöd, oavsett föräldrarnas inkomst.
Låginkomsttagarfamiljer erhåller lika stort familjestöd per
barn som de med höga inkomster. Dessutom utjämnas
skillnaderna mellan olika familjetyper, så att ensamstående
föräldrar får en väsentligt större valfrihet. Systemet innebär
också ett mycket välutvecklat stöd för flerbarnsfamiljer.

Låt föräldrarna bestämma

Familjerna skall själva kunna välja vilken omsorgsform
som passar bäst för deras barn. Valfrihet innebär såväl
tillgång till barnomsorg, så att båda föräldrarna kan gå ut på
arbetsmarknaden som möjligheten att med ekonomiskt stöd
kunna avstå från förvärvsarbete på hel- eller deltid medan
barnen är små.

Det samordnade familjestödet i form av barnkonto ger
föräldrarna möjlighet att själva välja hur man vill
kombinera:att förkorta arbetstiden,att under en period på
heltid vårda sina barn hemma,att betala avgifter till
barnomsorg,att erhålla konsumtionsstöd.

Mångfald ger kvalitet

Föräldrarna skall avgöra om familjestödet skall användas
till kommunalt daghem, föräldra- eller personalkooperativt
daghem, privat daghem, dagbarnvårdare, minskad egen
arbetstid eller för att själv vårda barnen i hemmet.

Genom det ökade föräldraansvaret uppstår en sund
konkurrenssituation mellan olika barnomsorgsalternativ, där
alla former av barnomsorg måste visa att de ger hög kvalitet.
Med centerns barnkonto kan föräldrarna aktivt påverka inte
bara valet av barnomsorgsalternativ utan även innehåll och
kvalitet.

Flexibiliteten och mångfalden kommer att öka. Med ett
system, som utformas efter de lokala behoven, skapas de
bästa lösningarna. Genom att ge föräldrarna större makt över
sin situation stimuleras också ett större medborgaransvar i
samhället som helhet.

Beskattning och avdrag

Barnkontot bör vara beskattat då det ersätter
förvärvsinkomst och därmed vara pensionsgrundande.
Dessutom talar fördelningspolitiska skäl för beskattning.

Avgifterna inom barnomsorgen kommer att höjas som en
följd av finansieringen av barnkontot. Därför skall
barnomsorgskostnaderna vara avdragsgilla. Avdragsrätten
knyts till de faktiska barnomsorgskostnaderna och
maximeras till det faktiska uttaget från barnkontot.

Kommunernas roll

Med barnkontot ges familjerna en stark ställning som
finansiär av barnomsorgen. Valmöjligheterna stimulerar
såväl föräldrar som personal till engagemang och ökar
förutsättningarna för god kontakt mellan daghem och familj.
Det förstärker föräldrarnas ställning i dialogen med
kommunen. Det är viktigt att den kommunala barnomsorgen
inför tidsanpassade avgifter för de familjer som väljer att
stanna hemma på deltid, detta för att undvika oacceptabla
marginaleffekter.

Tillkomsten av alternativa driftsformer skall uppmuntras.
Offentliga och olika privata lösningar, såsom föräldra- och
personaldrivna daghem, omsorg med olika pedagogiska
inriktningar, bör ges lika villkor att verka jämsides med
varandra. På så sätt kan en förnyelse av hela barnomsorgen
komma till stånd.

Kommunerna kommer även i framtiden genom sin
bidragsgivning till barnomsorgen, såväl offentlig som privat,
att ange krav på innehåll och kvalitet. Det gäller att vissa
pedagogiska grundkrav uppfylls, att vissa gemensamma
taxeprinciper måste tillämpas och att barn med särskilda
behov erhåller det stöd som krävs.

Såväl kvaliteten som effektiviteten i barnomsorgen kan
höjas när personal och föräldrar samverkar. Föräldrarnas
kostnadsmedvetenhet ökar och därmed intresset för att ta ett
större ansvar för omsorgen. På så sätt kan kostnaderna för
barnomsorgen reduceras. Därmed behöver det minskade
statsbidraget till barnomsorgen, som är en konsekvens av
vårt förslag, inte slå igenom fullt ut i form av höjda taxor. I
stället för att kommunera bestämmer över pengarna till
barnomsorgen, är det föräldrarna som bestämmer. Det är
bakgrunden till att överföra pengar från kommunerna till
barnkonto.

Finansiering

Kostnaden för barnkontot finansieras med
föräldrapenningen i sin nuvarande form och barnbidraget för
aktuell åldersgrupp. Den återstående delen av finansieringen
hämtas från statsbidragen till kommunerna. Kostnaden för
avdragsrätten för barnomsorgskostnader beräknas kunna
balanseras mot den ökade skatteinkomst som uppstår då del
av barnbidraget blir beskattat barnkonto.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att införa ett familjestöd, barnkonto,
fr.o.m. den 1 januari 1996.

Stockholm den 20 januari 1995

Olof Johansson (c)

Per-Ola Eriksson (c)

Helena Nilsson (c)

Agne Hansson (c)

Andreas Carlgren (c)

Marianne Andersson (c)

Elving Andersson (c)