HIV-Aids

Motion 1994/95:So405 av Gullan Lindblad m.fl. (m)

Sammanfattning

Aids är en av vår tids mest fruktade sjukdomar. Allt talar
för att vaccin och botemedel kommer att dröja länge än,
vilket betyder att vi kommer att få leva med hivvirus och dess
effekter under mycket lång tid.

Detta innebär att arbetet med att minska smittspridningen
av hiv måste inriktas på långsiktiga åtgärder kombinerat med
stöd och hjälp till dem som redan smittats.

I motionen redogörs för hur vi ser på kampen mot hiv/aids.
Den har fyra huvuduppgifter: minskad smittspridning, stöd
åt de hivsmittade, förbättrad vård och bättre villkor för
forskningen.

I motionen krävs en bättre information och upplysning
riktad inte minst till skolungdomar, studenter, invandrare och
homo- och bisexuella män. De frivilliga organisationernas
betydelsefulla arbete poängteras.

Vidare krävs en utvärdering av de lagar och förordningar
vars syfte är att bekämpa och förhindra smittspridning. Det
statliga preventiva arbetet bör också utarbetas.

Moderata utgångspunkter

Hivinfektion med åtföljande aidssjukdom kommer att
finnas under mycket lång tid, kanske flera generationer. Vi
har kanske endast sett början av en epidemi, som riskerar att
utvecklas till ett av vår tids största problem. I många av
Afrikas länder är hiv/aidssituationen redan katastrofal. I
Asien och Sydamerika pågår en dramatisk smittspridning. I
dag är ca 17 miljoner människor smittade av hiv, vid
sekelskiftet befaras så många som 40 miljoner människor
bära på hivviruset. Den globala situationen påverkar
spridningen av hiv i vårt eget land.

Trots den fruktansvärt svåra situation som råder är det
oroväckande tyst om hiv och aids i den svenska
samhällsdebatten. Ofta diskuteras hiv och aids endast i
samband med den årliga ''World Aids Day'' den 1 december.
Detta kan invagga människor i falsk säkerhet. Många som
inte vill inse sanningen kan tro att faran är över. Tystnaden
runt hiv/aids är särskilt allvarlig eftersom det ännu inte finns
vare sig vaccin eller bot. Enda sättet att undgå hiv är att inte
utsätta sig för smitta. Varje människa måste vara medveten
om faran och veta hur man undgår att smittas.

Andra problem har i och med hivepidemin blivit större och
farligare, till exempel alkoholmissbruk, intravenöst
narkotikamissbruk och prostitution. Kampen mot dessa har
blivit allt viktigare för att också bekämpa spridningen av hiv.

De personliga problem som hör samman med hiv är
mycket komplexa. Sexuallivet berörs liksom relationerna till
den närmaste omgivningen, förmågan att ta ansvar för sig
själv och för andra samt normer och levnadssätt. Arbetet med
att begränsa hivsmittan står och faller med enskilda
människors vilja och förmåga att ta ansvar. Samtidigt prövas
allas vår människosyn och medmänsklighet.

Information och attitydpåverkan så att varje människa
inser situationens allvar, tar ansvar för sitt eget beteende och
inte utsätter sig eller andra för risk att smittas är avgörande
i strategin mot hiv. Politiker, lärare, läkare, forskare och
massmedia måste alla ta ansvar för att hiv/aids finns med i
samhällsdebatten.

Många frivilligorganisationer har gjort och gör mycket
stora insatser när det gäller information, stöd till smittade
och vård av sjuka. Utan dessa insatser hade Sverige haft
mycket sämre möjligheter att möta epidemin och hjälpa
människor som drabbats.

Hivutvecklingen i Sverige

Det första sjukdomsfallet i aids diagnosticerades i USA
1981 och i Sverige 1982. Enligt den senaste tillgängliga
statistiken från Smittskyddsinstitutet (t.o.m. den 30/9-94) har
1 089 personer i Sverige utvecklat aids, varav 604 personer
avlidit. 3 895 personer hade rapporterats vara infekterade
med hiv. Det positiva är att då antalet hivsmittade 1991
fördubblades på 14 månader, så sker spridningen
långsammare nu. 1994 fördubblades antalet hivsmittade på
ca 80 månader.

De senaste åren har fördelningen på olika smittvägar och
riskutsatta grupper förändrats radikalt. Antalet
heterosexuellt smittade har ökat och utgör i dag 32 procent
av samtliga smittade. Andelen homosexuellt smittade har
stadigt minskat sedan slutet på 80-talet.

Majoriteten av de heterosexuellt smittade är utländska
medborgare, från s.k. högendemiska områden, som söker
asyl i vårt land. Drygt hälften av de svenskar som hivsmittats
vid heterosexuell kontakt anger att de ådragit sig infektionen
under resa utomlands.

Även om vi inom Sveriges gränser arbetar effektivt för att
förebygga smittspridningen, är vi i allt högre grad beroende
av hur resten av världen hanterar problemen.

Fyra huvuduppgifter i arbetet mot hiv

Redan i motion 1987/88:So4 av Carl Bildt m.fl. redogjorde
Moderata Samlingspartiet utförligt för sin syn på arbetet med
hiv/aids och på de fyra huvuduppgifterna i detta arbete:

1. Att stoppa smittspridningen.

2. Att ge hjälp och stöd åt de hivsmittade och deras
anhöriga.

3. Att förbättra vården av de hivinfekterade och aidssjuka.

4. Att tillse att forskningen ges bästa tänkbara villkor.

Vi har fortfarande samma grundläggande syn på arbetet
mot hiv/aids som redovisades i ovan nämnda partimotion.

Vi har föreslagit en lång rad åtgärder för att bekämpa
hivepidemin, bland annat när det gäller test/provtagning,
information, skolutbildning av barn och ungdom, alkohol-
och narkomanvård, forskning, stöd till de smittade, sjuka och
anhöriga samt stöd till och skydd för dem som utsätts för
särskild smittorisk i sina arbeten.

Att stoppa smittspridningen

När en mycket farlig, smittsam sjukdom, med ett snabbt
spridningsförlopp, som hiv/aids, uppträder har staten ett
övergripande ansvar för bekämpningen av denna sjukdom.
Eftersom smittan inte känner några gränser är kampen mot
en sådan sjukdom en gemensam nationell angelägenhet.

Det direkta, förebyggande vård- och stödarbetet måste
dock utföras i kommuner och landsting. Ett särskilt
ekonomiskt stöd måste även framgent utgå till de kommuner
och landsting som har särskilt många smittade och sjuka.

Folkhälsoinstitutet initierar och bedriver med stöd av de
statliga aidsmedlen information och utbildning som syftar
till att motverka smittspridning.

När de första aidsfallen dök upp i början på 80-talet stod
samhället helt hjälplöst. Unga människor dog av okänd
anledning i sviter av sjukdomar som nästan varit okända
tidigare. Det moderna samhället var inte berett att hantera en
sjukdom som slog till utan att man visste varför och som inte
gick att bota. Inte förrän i mitten på 80-talet visste
läkarvetenskapen vad aids berodde på och hur man kunde
undvika att bli smittad.

Om det faktum att Sverige har en, i internationell
jämförelse, begränsad smittspridning är ett resultat av
smittskyddslagens bestämmelser och förbud mot
bastuklubbar har dock aldrig utvärderats. Samma
förhållande gäller de informationskampanjer som bedrivits
eller Folkhälsoinstitutets arbete.

Har åtgärderna vidtagits där de ger mest effekt? Vilken
lärdom kan vi dra från andra länders arbete? Behöver arbetet
i Sverige förändras? Hur effektiv har lagstiftningen varit? På
vilket sätt har de frivilliga organisationernas arbete påverkat
arbetet mot hiv? Det är exempel på några viktiga frågor som
bör belysas. Vi menar därför att det är viktigt att regeringen
ges i uppdrag att utvärdera hela det hivpreventiva arbetet.

Information och beteendepåverkan

Information som påverkar attityder och beteende är
avgörande för att hejda smittspridningen. Information om
hiv/aids skall dessutom enligt vår mening ingå i all
upplysningsverksamhet om sexuellt överförbara sjukdomar.

Kampanjer på nationell och regional nivå är nödvändiga
för att ständigt påminna människor om riskerna med hiv. Att
de centralt initierade informationsinsatserna fortsätter är
viktigt för att stödja det regionala och lokala
informationsarbetet. Informationskampanjerna måste vara
ärliga och så skarpt formulerade att människor påverkas och
uppmanas till att söka mer information och till testning.

Sambandet mellan ett oförsiktigt bruk av alkohol och
oskyddat sex måste framhållas mycket tydligare.

Det är också centralt att informationen utformas så att den
når rätt målgrupp. Ett problem i detta sammanhang är
bisexuella män. Många bisexuella män lever i förhållanden
med kvinnor och lever ut sin homosexuella sida endast
tillfälligtvis. De ser sig sällan som homosexuella och kan
därför ha svårt att identifiera sig med annonser som t.ex.
riktar sig till män som har sex med män. Samtidigt är det
oerhört viktigt att denna grupp nås med information,
eftersom vi vet att smittspridning har skett just genom
bisexuella kontakter.

Mer riktad information måste ges till människor, särskilt
ungdomar, som reser utomlands. I de flesta turistländer finns
fler hivsmittade än i Sverige.

Informationskampanjerna tjänar syftet att ''väcka''
människor. För att nå en verklig attityd- och
beteendepåverkan måste information dock ges på ett
''djupare'' sätt, helst genom samtal och dialog.

Det viktigaste tillfället att ge en mer personligt inriktad
information är vid hivprovtagningen, särskilt när människor
själva söker testning av oro för att vara smittade. Även om
provet är negativt måste tillfället att ge information
tillvaratas. Det är lika viktigt att nå den osmittade som har
ett riskbeteende som den smittade.

Det måste vara en prioriterad uppgift att tillse att
informationen och rådgivningen i samband med besked om
testresultat fungerar som avsetts. En utvärdering av
rådgivningen vid provtagningen bör därför ske i detta syfte.

De som arbetar med att förhindra smittspridning måste få
särskild utbildning så att de kan möta unga människor och
hjälpa dem att finna sin identitet och därmed få större
säkerhet, trygghet och ansvarstagande i sin sexualitet. Sådan
utbildning måste gälla kunskap om såväl hetero- som
homosexualitet.

Särskilda målgrupper för det förebyggande arbetet under
1990-talet måste vara ungdomar, flyktingar/invandrare,
homo- och bisexuella män samt narkotikamissbrukare.

Särskilt viktigt är att nå de unga. Varje år gör nya
ungdomar sin sexualdebut. Varje år måste därför grundlig
information ges till unga så att var och en av dem kan inse
det allvarliga med hivsmittan och veta hur man skall skydda
sig från att bli smittad. Hem, skola och olika organisationer
har ett gemensamt ansvar.

Samlevnadsundervisning och information i skolan

Skolan har unika möjligheter att ge ungdomarna en
fördjupad information om hiv/aids, eftersom skolan når hela
åldersgrupper. Ungdomarna måste påverkas att inse allvaret i
hivepidemin genom samtal och diskussioner om samlevnad.
Skolan måste försöka ge normer, ansvarstagande och respekt
för andra människor.

Sverige har ett internationellt uppmärksammat program
för samlevnadsundervisning i skolan. Denna undervisning
får dock sällan det utrymme och den utformning som är
föreskrivet. Detta är allvarligt.

Samlevnadsundervisningen måste genomföras i enlighet
med föreskrifterna, inte minst därför att samlevnadsfrågorna
har så stor betydelse för att förhindra spridningen av hiv.
Information om hiv, liksom om andra sexuellt överförda
sjukdomar och om homosexualitet, måste ingå i all
samlevnadsundervisning.

Information om hiv till studenter

När en ung människa bryter upp hemifrån för att börja
studier på annan ort, börjar en ny period i livet med många
nya kontakter och erfarenheter och med eget ansvar. Även
för en äldre som börjar studera inleds en ny fas i livet med
stor omställning.

Studietiden innebär för de flesta en stor förändring inte
minst av levnadssättet och av relationerna till andra
människor. Långt ifrån alla relationer är djupa och
långvariga.

Kunskapsspridningen om hiv och andra sexuellt överförda
sjukdomar bland studenter måste stödjas. Det är nödvändigt
att stödet till frivilliga organisationer och
intresseorganisationer bland studenterna förstärks så att
deras arbete med att förebygga hivsmittans spridning kan
fortsätta och bedrivas kontinuerligt och långsiktigt.

Hiv och invandrare

Lika viktigt är det att nå flyktingar/invandrare, som kanske
tidigare inte fått någon information i sina hemländer och som
därför inte är medvetna om faran med hivsmittan. Särskild
information bör riktas till olika personalgrupper som
kommer i kontakt med flyktingar/invandrare, invandrarna
själva samt allmänheten.

Narkomanvården

Genom spridningen av hiv till narkotikamissbrukarna har
bekämpningen av narkotikamissbruket ställts inför stora och
akuta problem. Det krävs snabba och offensiva insatser mot
narkotikan för att hejda missbruket och bromsa
smittspridningen bland missbrukarna och deras
sexualpartners.

Insatser mot narkotikan är samtidigt insatser mot spridning
av hiv. Kampen mot narkotikamissbruket måste vara lika
intensiv och kraftfull som kampen mot aids.

Moderata Samlingspartiet har i andra motioner föreslagit
dels åtgärder när det gäller narkotikamissbruket och
narkomanvården, samt dels åtgärder för att öka polisens
möjligheter att stoppa gatuhandeln. Dessa åtgärder är av
största vikt för att bromsa spridningen av hiv.

Frivilligorganisationernas betydelse

Olika intresseorganisationer fyller en viktig roll i
informationsarbetet. Vi anser att en större del av
informationsmedlen bör komma de frivilliga
organisationerna till del för att användas i deras upplysnings-
och informationsarbete.

Genom dessa organisationer sprids information som ringar
på vattnet till människor som aldrig skulle nås med enbart
det offentligas insatser. Det är avgörande för bekämpningen
av hiv i framtiden att frivilligorganisationerna kan fortsätta
med sitt arbete.

Ett stort arbete har uträttats av de organisationer som
organiserar män som har sex med andra män. Dessa
organisationer har också en mycket stor erfarenhet av
informationsinsatser. De måste även i framtiden få stöd så
att deras arbete på fältet skall kunna fortsätta och så att de
även kan nå dem som inte är organiserade men som har ett
riskbeteende.

Stöd, rådgivning och kontaktspårning

Människor som smittats med hiv behöver mycket hjälp och
stöd. I varje landstingsområde bör finnas centrum med
samlad expertis såväl för kvalificerad hjälp åt smittade som
för en effektiv kontaktspårning för att finna tendenser och
miljöer där smitta kan spridas. Sådana centra skall ge
information och bistå enskilda och organisationer med
sakkunskap och råd.

Samverkansgrupper, STD-mottagningar (Sexual
Transmitted Disease) och ungdomsmottagningar spelar en
mycket viktig roll i hiv/aidsarbetet. Hos kuratorerna på
många av landets STD-mottagningar finns en unik
kompetens och erfarenhet som måste utvecklas.

Därutöver behövs en mångfald av stöd- och vårdformer
samt jourverksamhet. Enskilda, ideella organisationer,
kyrkan och samfunden spelar en ovärderlig roll när det gäller
att stödja smittade och deras anhöriga. Utan dessa
organisationer hade många människor haft en ännu svårare
situation.

Kontaktspårningen är ett av de viktigste vapnen i
smittskyddsarbetet och den måste bedrivas intensivt och på
ett kompetent och förtroendegivande sätt. Genom
kontaktspårningen kan man dels finna smittade, dels få
viktig information och kunskap. Kontaktspårningen kan ge
mer kunskap om var speciella riktade insatser bör göras.

I syfte att få en så effektiv kontaktspårning som möjligt i
hela landet, bör dess kvalitet och resurser omgående
utvärderas.

Provtagning av hiv

Provtagningen fyller en viktig funktion i strategin mot hiv.

En väl utbyggd och klokt inriktad hivtestning av god
kvalitet måste vara ett naturligt inslag i hälso- och
sjukvården. Det är viktigt att provtagningen görs både i form
av så kallad screening och med avidentifierade tester för att
få en effektiv övervakning av epidemin. Samtidigt måste en
lättillgänglig provtagning finnas för människor som själva
söker av oro för att kunna vara hivinfekterade.

Många yngre testar sig ett flertal gånger på grund av oro
och osäkerhet. Yngre homosexuella kan vara osäkra om sin
sexuella läggning, vilket kan ha lett till många och tillfälliga
sexuella kontakter. De använder provtagningen som kontroll
och för dem torde en bra information och rådgivning vid
provtagningstillfället vara särskilt betydelsefull.

Alla flyktingar/invandrare som kommer till vårt land skall
enligt vår mening erbjudas hivtest som ett led i en
hälsoundersökning.

I allt informationsmaterial måste ingå uppmaningar till
provtagning samt information om vart man då kan vända sig.

För att människor skall vilja testa sig är det nödvändigt att
de säkert vet att integriteten och sekretessen i sjukvården
respekteras. Allmänhetens förtroende för de insatser som
görs och vetskapen om den hjälp som finns att få torde vara
avgörande för människors vilja att vända sig till sjukvården.

Det är nödvändigt att noga följa epidemin och göra de
anpassningar av programmen för hivtest som kan föranledas
av utvecklingen.

Patientens kostnader för vård och behandling

Enligt den nya smittskyddslagen är all undersökning, vård
och behandling som behövs ur smittskyddssynpunkt vid en
samhällsfarlig sjukdom kostnadsfri om den utförs inom den
landstingskommunala sjukvården.

När det gäller undersökningar för att utreda om någon har
smittats av en samhällsfarlig sjukdom är dessa gratis för
patienten även hos en privat verksam, försäkringsansluten
läkare. Privat vård och behandling är dock ej kostnadsfri.

Vi avvisar den åtskillnad som här görs mellan offentlig och
enskild vård.

Att patienten har frihet att välja vårdgivare är särskilt
viktigt när det gäller en sexuellt överförd sjukdom. När det
gäller hiv torde valfriheten vara av avgörande betydelse för
att man med förtroende skall vilja vända sig till sjukvården.

Vi anser att smittskyddslagen skall ändras så att vård och
behandling blir kostnadsfri oavsett vilken läkare den
smittade patienten uppsöker.

Forskning och utveckling

För bara drygt tio år sedan visste ingen vad hiv var och vad
som gjorde att tillsynes friska unga män i västvärlden helt
plötsligt fick flera mycket ovanliga och dödliga sjukdomar.
I dag vet vi att aids är resultatet av att kroppens
immunförsvar helt har försvunnit och att aids är den yttersta
effekten av hivvirusets existens inne i cellerna. Forskningen
har givit oss svaret på hur hiv överförs från människa till
människa och, vilket är oerhört centralt, hur det går att
undvika att föra smittan vidare. På bara tio år har man också
lyckats hitta sätt att testa människor för att kunna konstatera
om man bär på hivviruset.

Forskningen för att finna hivvirusets gåta har också lett till
en kraftigt ökad kunskap om virus överhuvudtaget, vilket i
sin förlängning betyder att även andra sjukdomar kan botas.

Detta visar att forskningen är livsviktig för att vi skall hitta
ett vaccin mot hiv samt hitta rätt behandling till både
aidssjuka och till symptomfria hivsmittade. En del forskare
menar att även om ett vaccin inte kommer att vara verklighet
inom en överskådlig framtid, hoppas man åtminstone hitta
någonting som gör att en hivsmitta inte resulterar i det
dödliga aidsstadiet. Man menar t.o.m. att det inte är omöjligt
att en hivsmitta i framtiden kommer att vara lika lätt att
kontrollera som en person som har diabetes.

Men för att detta skall vara möjligt måste forskningen
kring hiv få möjligheter att utvecklas. Den borgerliga
regeringen skapade ett antal forskningsstiftelser som står
oberoende från statsmakten. En prioriterad uppgift måste
vara att satsa pengar på hiv och aidsforskning. Sverige ligger
redan i dag väl framme inom detta område. Det är statens
ansvar att denna tätposition inte överges.

Tack vare Sveriges medlemskap i Europeiska unionen får
våra forskare också tillgång till de FoU-medel som EU
fördelar mellan medlemsstaterna. Medlemskapet ger oss
också möjlighet att på ett lättare sätt skapa internationella
nätverk -- en nödvändighet i forskningen om hiv.

Det torde ankomma på utskottet att utarbeta erforderlig
lagtext.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om hiv/aidsarbetets inriktning på
information, rådgivning och beteendepåverkan,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en utvärdering av lagstiftning och
annat hivpreventivt arbete,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om samlevnadsundervisningen i
skolan,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av information om
hiv/aids till studenter vid universitet och högskolor,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om hiv och invandrare,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om alkohol- och narkomanvården,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om de frivilliga organisationerna vad
gäller information, råd och stöd,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utvärdering av kontaktspårningen,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om provtagning av hiv,

10. att riksdagen beslutar om sådan ändring av
smittskyddslagen att såväl konsultation som behandling vid
samhällsfarlig sjukdom skall vara kostnadsfri för patienten
oavsett om denne vänder sig till den offentliga sjukvården
eller försäkringsansluten privatpraktiserande läkare,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om forskning rörande hiv/aids.

Stockholm den 11 januari 1995

Gullan Lindblad (m)

Sten Svensson (m)

Margareta E Nordenvall (m)

Liselotte Wågö (m)

Leif Carlson (m)

Gustaf von Essen (m)

Margit Gennser (m)

Stig Grauers (m)

Rolf Gunnarsson (m)

Hans Hjortzberg-Nordlund (m)

Tomas Högström (m)

Annika Jonsell (m)

Göte Jonsson (m)

Inger Koch (m)

Ulf Kristersson (m)

Bertil Persson (m)

My Persson (m)

Birgitta Wichne (m)

Anna Åkerhielm (m)