Jakt på grävling

Motion 1994/95:Jo812 av Bengt Silfverstrand och Kurt Ove Johansson (s)

Grävlingen förekommer över nästan hela den europeiska
kontinenten. I Sverige finns den i hela landet från Skåne till
Norrland, dock inte på Gotland. Grävlingen har mycket lätt
för att anpassa sig och kan t.o.m. påträffas inne i tätorter. Bäst
trivs den där skogar omväxlar med öppna marker.
Grävlingens gryt är dess hem och dess borg, där den
tillbringar större delen av dagen. Grytet är ett omfattande och
sinnrikt system av gångar och rum. Det kan bli fem till sex
meter djupt och kan användas i åtskilliga år av generationer
djur.

En naturligt mänsklig inställning borde vara att grävlingen
lämnas i fred i sitt gryt. Så är dock tyvärr inte fallet. Under
förevändning att grytjakt behövs för att träna grythundar och
för uppsökande av skadade grävlingar pågår på sina håll i
vårt land en veritabel ''klappjakt'' på grävlingar. Förutom
jakt på grävlingar i deras naturliga gryt försiggår s.k.
grytanlagsprov i konstgryt. Dessa används för träning av
hundar, vilka egentligen avses att användas vid praktisk
grytjakt. Anlagsproven motiveras med behov av att testa
hundens skärpa, något som ofta leder till regelrätta slagsmål,
vilket inte sällan innebär otäcka bitskador hos både hunden
och ''provdjuret''. I flera fall har grävlingar lämnats
lemlästade i sina gryt efter att ha attackerats av jakthundar.
På senare år har bl.a. terrierklubbar fått för sig att det är en
fin sport att bedriva grytjakt. Denna jakt får ibland formen
av något slags ''gladiatorspel'' med ett utslag av primitivt
leklynne på djurens bekostnad, präglat av brutalitet och
känslokyla.

För de s.k. grytanlagsproven användes viltfångad grävling.
Enligt djurskyddslagen skall djur som hålls i fångenskap
behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och
sjukdom. Jordbruksverket framhåller i en rapport att det är
viktigt att grythundar tränas och testas under ordnade former
innan de börjar användas för praktisk jakt. Detta kan tolkas
som en motivering från verkets sida att godkänna ett
förfarande som innebär ett visst lidande, dvs. lidandet skulle
inte vara onödigt. Sveriges Veterinärförbund har riktat starka
invändningar mot detta synsätt och gör bedömningen att det
ingalunda är nödvändigt att använda levande grävling vid
grytanlagstestning av hundar. Det bör enligt förbundet vara
möjligt att testa hundars lämplighet med andra metoder, t.ex.
genom användande av attrapper. Veterinärförbundet
framhåller också att det ur etisk synpunkt är helt förkastligt
att på detta sätt utnyttja ett viltfångat djur som saknar alla
chanser att fly.

Sveriges Veterinärförbund reagerar också starkt mot den i
jägarkretsar ofta förekommande argumenteringen att
grävlingar ofta i vilt tillstånd får bitskador i samband med
slagsmål med artfränder. Dessa argument, som tycks syfta
till att bevisa att grävlingarna inte utsätts för otillbörligt
lidande i samband med grythundsproven, är irrelevanta,
anser förbundet. Att vilda djur i naturen utstår lidande får
aldrig tas som en ursäkt för människor att medvetet åsamka
djur i fångenskap skador.

Vid behandling av motion 1993/94:Jo803 hänvisar
utskottet i bet. 1993/94:JoU27 till att det efter utredning i den
ändrade jaktförordningen intagits en ny paragraf, §

16 a,
med skärpta regler för hur hundar skall tränas för
grytjakt och hur sådana gryt skall vara utformade.

Vi kan emellertid inte finna att sådana regler tar hänsyn
till djurskyddslagen eller på något påtagligt sätt beaktar den
kritik som Sveriges Veterinärförbund framfört mot jakt på
grävling i gryt över huvud taget. Det torde stå utom alla
tvivel att det inte är förenligt med djurskyddslagen att
använda levande grävlingar i grytanlagsprov för hundar
liksom att sådan ''träning'' med grävling är oförenlig med §

27 i jaktlagen om att villebrådet inte får tillfogas onödigt
lidande. Av dessa skäl bör enligt vår mening förbud införas
mot jakt på grävling i gryt, jaktträning i konstgryt och likaså
vad gäller privat innehav av grävlingar.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om förbud mot jakt på grävling i gryt,
jaktträning i konstgryt och privat innehav av grävlingar.

Stockholm den 24 januari 1995

Bengt Silfverstrand (s)

Kurt Ove Johansson (s)