Ett grönt Europa

Motion 1993/94:U813 av Charlotte Branting och Elver Jonsson (fp)

En god livsmiljö med tillgång till ren luft, friskt vatten,
orörd natur och hälsosam föda är grundläggande behov för
alla människor. Ändå saknar miljoner människor just detta.
Världens miljöproblem är alarmerande. Vår strävan är att
Sverige skall föra en ansvarsfull miljöpolitik på hemmaplan
och vara en pådrivande kraft för en radikalare miljöpolitik
i internationella sammanhang. Därför deltog Sverige aktivt
i förberedelserna, genomförandet och uppföljningen av
FN:s miljökonferens i Rio de Janeiro 1992. Därför säger vi
liberaler ja till svenskt medlemskap i EU, så att också vi
svenskar kan påverka unionens miljöpolitik, vilken spelar
allt större roll för miljöarbetet i hela Europa. Därför vill vi
också öka stödet och samarbetet inom miljöområdet med
de länder som är mottagare av svenskt bistånd.

Vår strävan är att genom utbyte och hjälpinsatser
medverka till omfattande åtgärder för en bättre miljö i Öst-
och Centraleuropa samt f.d. Sovjetunionen. Många
miljöproblem är globala och kräver gemensamt
ansvarstagande. Kampen mot de globala miljöhoten kräver
både regionalt och lokalt agerande. Vår vision är ett
grönare Europa -- där hänsyn till miljön präglar
samhällsutvecklingen i både öst och väst.

Den omfattande miljöförstöringen i öst har sin grund i
ett misslyckat försök att genomföra ett politiskt och
ekonomiskt system som satte sig över naturens lagar.
Naturen betraktades i det socialistiska systemet som en
fiende i samma mening som kapitalismen och de borgerliga
samhällsklasserna.

Frigörelsen i öst hade på flera håll sina rötter i en fredligt
protesterande miljörörelse. De krävde inflytande och insyn
över miljöpolitiken. De krävde demokrati. Vid FN:s miljö-
och utvecklingskonferens i Rio de Janeiro 1992 var de nya
demokratierna i öst representerade. Tjugo år tidigare vid
FN:s miljökonferens i Stockholm hindrade Sovjetunionen
satellitstaterna (utom Rumänien) från att delta.

Under de fem år som förändringsprocessen i öst pågått
har många framsteg gjorts. En anpassning till EU:s
miljöregler har bidragit till en avsevärd förbättring av
miljölagstiftningen.

Nu finns viljan och ambitionen hos många länder att
förändra. Det ligger i vårt gemensamma intresse att de
forna kommunistländerna ges ett ökat stöd för att rädda
miljön, för människornas, ekonomins och fredens skull.
Därför måste miljön vara framtidens stora
investeringsobjekt.

Försurning

Efterskänk 10 procent av Polens utlandsskuld till
Sverige och satsa pengarna på att minska utsläppen av bl.a
svaveldioxid.Stöd rening av industriutsläpp.Stöd
kunskaps- och tekniköverföring.Låt kommunerna stödja
miljösatsningar i vänorterna.

Från många av Europas industriområden sprids stora
mängder utsläpp av svavel och kväve. Utsläppen från öst är
gigantiska och svarar för en betydande del av de ämnen som
faller ned över Sverige och Skandinavien och som bidrar till
försurning.

Länderna i öst kan själva göra en del genom lagstiftning,
men stora summor pengar krävs för investeringar. Tio
procent av Polens utlandsskuld till Svergie bör därför
efterskänkas. USA, Schweiz och Italien har redan bytt
skuld mot miljöinvesteringar (debt-for-environment-swap).
Pengarna som frigjorts förvaltas av en oberoende
''ekofond'' och skall användas för att minska föroreningar
och till insatser för att rädda Östersjön.

Kommunerna bör inom ramen för vänortssamarbetet
ges utökade möjligheter att stödja åtgärder för miljön. Idag
strider det mot svensk lagstiftning. Kommuner kan endast
genomföra mycket begränsade samarbetsprojekt enligt
gällande regler.

Östersjön

Öka stödet till utbyggnad av avloppssystemen i
länderna kring Östersjön.Följ upp räddningsplanen för
Östersjön.

Östersjön är hårt belastad av föroreningar och utsläpp.
Alla länder bär ansvaret, inte minst Sverige som bl.a.
genom stora kväveläckage från jordbruket bidragit till
övergödningen. Idag står Polen för de allra största
utsläppen. Nära en tredjedel av avloppsvattnet från
städerna längs Östersjökusten pumpas rakt ut i havet utan
rening. I september 1990 möttes politiker från länderna
kring Östersjön för att gemensamt utarbeta en strategi för
att rädda havet. Där antogs en räddningsplan för Östersjön,
med målsättning att återställa den ekologiska balansen
under en tjugoårsperiod. Hittills är resultaten helt
otillfredsställande. Trots att åtgärderna skulle finansieras
genom bl.a. Världsbanken och Nordiska
investeringsbanken har mycket lite hänt.

Flera uppföljningsmöten har ägt rum, men utan stora
resultat. Sverige fick vid det senaste mötet i mars 1993 ett
samordningsansvar för utbyggnaden av
avloppsreningsanläggningar. Nu ligger alltså initiativet hos
den svenska regeringen. Därför bör Sverige omedelbart
under våren 1994 kalla in stats- och miljöministrarna från
berörda länder och representanter från finansiärerna för att
återigen förmå samtliga länder att leva upp till sina
åtaganden i räddningsplanen för Östersjön.

Kärnkraftssäkerhet

Stärk samarbetet för ökad kärnkraftssäkerhet i öst,
stöd alternativa former för energiproduktion.

Den förödande kärnkraftsolyckan i Tjernobyl bidrog till
ett radioaktivt utsläpp tio gånger större än utsläppet i
Hiroshima. Flera miljoner människor kommer under
årtionden framåt att leva i radioaktivt nedsmittade
områden. Idag åtta år efter katastrofen i Tjernobyl är 16
reaktorer av samma typ (RBMK) i bruk. Några av dessa
finns i vår omedelbara närhet, utanför St Petersburg
''Sosnovy Bor'' och i Litauen ''Ignalina''. Dessa utgör
ständiga hot mot mot alla oss som lever i Europa.

Sverige har sedan hösten 1991 samarbetat med dessa
länder för att minska riskerna för kärnkraftsolyckor och
spridning av radioaktivt avfall. Behovet är dock långt större
än resurserna.

Sverige bör i samverkan med andra länder
förutsättningslöst diskutera möjligheterna att stödja
projekt som syftar till att stänga de allra farligaste
anläggningarna och ersätta dem med andra former av
energiproduktion.

Naturvård

Den internationella handeln med utrotningshotade
djur från öst måste stoppas.

Orörd natur och unika djurarter måste skyddas från
kortsiktiga nationella och internationella
exploateringsintressen. På många håll i öst finns mycket
sällsynt och värdefull natur och fauna. Illegal jakt av
sällsynta djur har ökat i omfattning och riskerar att utrota
t.ex. den sibiriska tigern. I Karelen och på flera andra håll
i Sibirien har unika skogsområden utsatts för ett starkt
exploateringstryck. Givetvis utgör skogen en oerhörd
tillgång som handelsvara för en växande exportindustri --
men risken att avverkning sker utan några
miljörestriktioner är stor.

Miljöförstöring är en humanitär katastrof

Miljöförstöring och den ekologiska utarmningen utgör
en oerhörd påfrestning för människan. Nära tjugo procent
av den f.d. sovjetiska befolkningen anses leva i ''ekologiska
katastrofzoner''. Den rumänska miljörörelsen har pekat ut
över 600 platser där miljösituationen är alarmerande.

Fyra miljoner människor lever i radioaktivt besmittade
områden efter Tjernobylolyckan. En rapport från
Vitryssland visar att antalet barn födda med missbildningar
ökat med 40 procent sedan olyckan inträffade. Fem
miljoner människor i Centralasien saknar tillgång till
rinnande färskvatten. I Kazakstan utsätts 2 miljoner
människor av radioaktiv strålning efter
kärnvapenprovsprängningar. Listan kan göras ännu längre.

Miljöförstöring är en samhällsekonomisk jätteförlust

Miljöförstöring är skadligt för ekonomin. Sett utifrån ett
samhällsekonomiskt perspektiv orsakar miljöförstöringen
gigantiska förluster. Tjernobylolyckan har hittills kostat 300
miljarder dollar. Förgiftning och ödeläggelse av sjöar, hav
och skogar slår hårt mot fiskerinäring, turism, jordbruk och
skogsindustri. Miljoner människors försämrade hälsa leder
till stora utgifter för sjukvården. Investeringar i miljö skall
inte betraktas som konsumtion -- det är långsiktiga
framtidsinvesteringar som ger utdelning många gånger om.

Miljöförstöring är ett hot mot fred och säkerhet

Kalla krigets hot mot fred och säkerhet har försvunnit.
Det som hotar vår säkerhet idag är istället den instabilitet
som tomrummet efter den kommunistiska kollapsen givit
plats för. Hoten mot säkerheten hänger också samman med
miljöförstöringen. Avbrutna energileveranser skulle kunna
användas som effektiv krigföring mellan länder.
Vattenbristen i Centralasien har redan orsakat konflikter.
En kärnkraftsolycka skulle ge upphov till massflykt.
Problemen är en angelägenhet för hela Europa. Därför
krävs gemensamt ansvar och agerande för att minska dessa
risker.

OECD rekommenderar alla i-länder att investera 1,5
procent av BNP i miljöåtgärder. Östländerna saknar
förutsättningar för detta.

Ökade utgifter för miljösatsningar i öst är, som framgått,
att betrakta som investeringar i allas vår framtid. En rimlig
finansiering är därför att utnyttja resurser som avdelats för
investeringar i den nationella svenska infrastrukturen. Det
tioåriga investeringsprogram som riksdagen fastställt bör
genomföras, men på något längre tid. Om det genomförs på
exempelvis femton år istället för på tio, frigörs årligen tre
miljarder kronor i investeringsvolym. De resurserna bör
istället investeras i Östeuropa. På längre sikt bör också
medel från försvarsanslaget omfördelas till miljöinsatser.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av miljöbistånd till Öst-
och Centraleuropa samt f.d. Sovjetunionen,

2. att riksdagen hos regeringen begär att stats- och
miljöministrarna från länderna i Östersjöregionen
sammankallas för att följa upp räddningsplanen för
Östersjön,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att se över möjligheterna att
efterskänka 10 % av Polens utlandsskuld till Sverige i utbyte
mot miljöåtgärder,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om stöd till alternativ
energiproduktion i öst,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kommuners rätt att bedriva
miljösamarbete inom ramen för vänortsutbytet,1

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om finansieringsmöjligheter för
miljöinsatserna i öst.

Stockholm den 25 januari 1994

Charlotte Branting (fp)

Elver Jonsson (fp)

1 Yrkande 5 hänvisat till KU