Flyktingpolitiken

Motion 1993/94:Sf628 av Birgitta Dahl m.fl. (s)

För socialdemokratin är invandrings- och
flyktingpolitiken en del av en samlad internationell politik.
En aktiv flykting- invandringspolitik bör därför omfatta
insatser inom både utrikes-, handels- och biståndspolitiken
för att på lång sikt och i samarbete med andra länder kunna
påverka grundorsakerna till att människor flyr.

Majoriteten av världens flyktingar har flytt från våld,
krig och politiskt förtryck. Andra orsaker är fattigdom,
miljöförstöring samt sociala och ekonomiska kriser.
Politiken måste ta sikte på både grundorsaker och symtom.

Sverige bör utveckla och föra en aktiv flykting- och
invandringspolitik. Den bör utifrån ett helhetstänkande och
en humanitär grundsyn ta sikte på att dels undanröja eller
lindra orsaker bakom flykt och påtvingad migration, dels
skapa ett system för reglering av invandring till Sverige.
Detta system bör, bättre än det nuvarande, ge dem som bäst
behöver det rätt att stanna i vårt land.

Internationell samordning

Flyktingfrågor är en gemensam angelägenhet för det
internationella samfundet. Det internationella samfundets
viktigaste uppgift är att förebygga och förhindra att
flyktingsituationer uppstår. FN och andra internationella
organisationer har alltför länge ägnat en stor del av sitt
arbete åt att försöka mildra de negativa konsekvenserna för
dem som tvingats fly från sina hemländer. För lite arbete
och resurser har använts till att angripa bakomliggande
orsaker till flykt och migration.

Genom FN:s roll att samordna biståndsinsatser, att
förmedla humanitär hjälp och att medla kan länderna i
världen gemensamt bidra till att förebygga nya konflikter.
För att detta ska bli möjligt krävs att FN får de ekonomiska
resurser som krävs och att dess medlemsländer ger FN detta
mandat på ett tydligare sätt.

Biståndets roll i flyktingpolitiken

Flyktingrörelserna i världen har sin tyngdpunkt i
utvecklingsländerna. Länder vars ekonomi och sociala
strukturer redan är hårt ansträngda kommer självfallet i en
ännu svårare situation när de ger en fristad för stora skaror
av flyktingar från angränsande länder.

Flyktorsakerna är i regel en kombination av politiska,
ekonomiska, sociala och ekologiska faktorer. Det
internationella engagemanget i flyktingfrågor bör mer
systematiskt och målmedvetet kopplas samman med
strävan efter fred och säkerhet, arbetet för att stärka de
mänskliga rättigheterna, livsmedelsförsörjning och
miljövård.

Utvecklingsbiståndets centrala uppgift är att stödja
fattiga länder i deras ansträngningar till utveckling. En
viktig strävan bör vara att inga människor ska tvingas lämna
sitt land för att de saknar framtidsmöjligheter. En viktig
uppgift är också att i samverkan med länderna själva
försöka förbättra livsmedelsförsörjningen och minska
miljöförstöringen.

Kvinnorna spelar en viktig nyckelroll för den vardagliga
försörjningen i de flesta utvecklingsländer. De har därför en
central roll för att utveckling ska komma till stånd.

Det svenska biståndet utgör i sin helhet ett stöd till
mottagarländernas ekonomiska och sociala utveckling. De
medborgerliga och politiska rättigheterna främjas genom
både långsiktigt arbete inom t.ex. utbildningsområdet och
riktat stöd till demokratiska reformer som stärker yttrande-
och tryckfrihet, rättssäkerhet, politisk mångfald och fria
val.

Flyktingpolitik

Vår flyktingpolitik måste utformas så att den på ett
humant och effektiv sätt kan ta emot människor som har
behov av skydd i vårt land.

De som enligt nuvarande lagstiftning beviljas
uppehållstillstånd i Sverige är flyktingar enligt Genève-
konventionen, krigsvägrare eller de facto-flyktingar.
Uppehållstillstånd ges också av humanitära skäl. Det är
angläget att reglerna för den svenska flyktinglagstiftningen
blir så tydliga som möjligt. Det nuvarande de facto-
begreppet är otydligt, vilket försvårar asylprocessen och gör
det svårare att förstå skälen för flyktingar att få stanna i
Sverige

Vi anser att reglerna för krigsvägrare och de
factoflyktingarna bör ersättas av en ny skyddsregel. Vi
menar att den nya regeln bör skydda dem som har ett starkt
skyddsbehov vid sidan av Genève-konventionen. Sverige
bör därför aktivt verka för en internationellt
överenskommen reglering av skyddet för personer som
faller utanför Genève-konventionen men som ändå har
behov av internationellt rättsligt skydd.

Tidsbegränsade uppehållstillstånd

Vi anser att tidsbegränsade uppehållstillstånd ska kunna
ges till personer som bedöms ha ett tillfälligt behov av skydd
i Sverige. Det kan handla om personer som flyr undan
konflikter och kriser som bedöms ha kortare varaktighet.
Det kan gälla naturkatastrof eller en ekologisk katastrof. Vi
anser att tillfälliga uppehållstillstånd också ska gälla dem
som flyr undan väpnad konflikt. Detta ska inte heller
innebära någon inskränkning i den nuvarande rätten att
söka asyl.

De tidsbegränsade uppehållstillstånden måste följas av
ett väl fungerande program för återvändande. Den
tidsbegränsade vistelsen i Sverige bör på detta sätt kunna
göras meningsfull.

Vi förordar att formerna för tidsbegränsade
uppehållstillstånd i kombination med utformningen av
aktiva och genomarbetade återvändandeprogram utreds.

Flyktingkvoten

En organiserad överföring av flyktingar är ett viktigt
inslag i en aktiv och sammanhållen flyktingpolitik.
Uttagning av kvotflyktingar sker i samråd med UNHCR.
Den av riksdagen fastställda kvoten ska kunna tillåtas öka,
efter beslut av regeringen, om det internationella läget så
kräver och mottagningsresurserna så medger. Sverige bör
verka för att de totala insatserna för organiserad överföring
av flyktingar ökar. Viktigt är också att de medel som avsätts
för flyktingkvoten kan användas på ett flexibelt sätt för bl.a.
insatser i närområdet.

Anhöriginvandring

Möjligheterna till familjeåterförening är av stor vikt,
inte minst för att invandrare ska kunna finna sig till rätta och
kunna etablera sig här.

Anhöriga som tillhör kärnfamiljen make, maka eller
sambo och minderåriga barn ska ha en principiell, lagfäst
rättighet att bosätta sig i Sverige.

Det är också angeläget att utveckla möjligheterna för
familjeåterförening även för anhöriga utanför
kärnfamiljen.

Flyktingbarn

Sverige har genom FN-konventionen om barns
rättigheter ett ansvar gentemot alla barn, såväl asylsökande
som flyktingbarn och andra barn i landet. I konventionen
framhålls att vid alla åtgärder som rör barn ska barnens
bästa komma i främsta rummet. Det sägs också att
konventionsstaterna ska vidta lämpliga åtgärder för att
säkerställa att ett barn som söker flyktingstatus eller anses
som flykting erhåller lämpligt skydd och humanitärt
bistånd.

Erfarenheter tyder på att flyktingbarnens behov av
särskilda insatser ofta inte blir synliga förrän efter en tid.
Först då den yttre situationen stabiliserats och de funnit en
viss trygghet utanför familjen, t.ex. i skolan, kommer
behoven tydligare till uttryck. Men symtomen kan vara
svåra att tyda. Ibland framstår det som sannolikt att det
hänger samman med traumatiska händelser i hemlandet
eller i samband med flykten. Symtomen kan också härledas
till flyktingskapet, till de relations- och
integrationssvårigheter som detta lett till i familjen och i
mötet med det svenska samhället.

De ensamma barnen eller ungdomarna, d.v.s. de som
kommer till Sverige utan vårdnadshavare, behöver
uppmärksammas särskilt. De är ofta i behov av snabba
insatser och behöver stöd och hjälp. Stödet till barn och
ungdomar bör i största möjliga utsträckning utformas inom
ramen för de verksamheter och nätverk som barnen
normalt deltager i, eller borde ingå i, som barnomsorg,
skola, fritidshem och i samarbete med frivilliga
organisationer.

Med kännedom om de olika utredningar som pågår för
att förbättra flyktingbarnens situation finner vi nu inte
anledning att föreslå några åtgärder. Vi förutsätter att
regeringen under våren 1994 redovisar ett samlat program
med förslag om förbättring av flyktingbarnens situation.

Återvandring

De flesta flyktingar har en dröm om att en gång kunna
återvända till sitt hemland. Frivillig återvandring, när detta
är möjligt, är i regel den bästa lösningen för den som
tvingats lämna sitt land. En viktig del i en genomtänkt
återvandringspolitik bör därför vara att invandrarpolitiken
utformas så att invandrarna ges möjlighet att bevara och
utveckla sitt språk och sitt kulturarv.

Erfarenheter från de organisationer som arbetat med
återvandringsfrågor visar att återvändandet är att betrakta
som en process, och återvändaren ställs inför flera
utmaningar.

Dels de förändringar som skett i det samhälle som man
återvänder till, dels de förändringar som individen själv och
familjen genomgått under livets olika skeden. Förändringar
som blir uppenbara när individen ska återintegreras i sin
ursprungliga verklighet.

En ingående och genomtänkt planering är därför ofta
avgörande för om återvandringen ska bli framgångsrik.
Frivilligorganisationer och invandrarnas/flyktingarnas egna
organisationer bör kunna spela en viktig roll när det gäller
stöd till den som planerar att återvända.

Sverige bör verka för en internationell enhetlig syn på
återvandring och stöd till återvandring.

Kunskaper i svenska

Grundläggande kunskaper i svenska språket och
samhällsorientering är viktiga förutsättningar för en bra
start i Sverige. En funktionell svenska är ett viktigt
instrument om man vill kunna ta tillvara sina rättigheter och
kunna deltaga i samhällslivet och på arbetsmarknaden.
Goda kunskaper i svenska är också en förutsättning för
jämlika förhållanden mellan svenskar och invandrare.

Svenska för invandrare (Sfi) har en nyckelroll i
integrationen av invandrarna i det svenska samhället och är
därför av central betydelse. Fullföljd Sfi är i de flesta fall
både ett reellt och formellt krav för tillträde till annan
utbildning.

En stor andel Sfi-elever avbryter utbildningen utan att
erhålla intyg på att de uppnått godkänd Sfi-nivå. Dåliga
språkkunskaper har av forskare framförts som en av de
viktigaste orsakerna bakom utslagningen av invandrare från
arbetsmarknaden. Därför vill vi betona vikten av att alla
invandrare oavsett ålder och kön får tillräckliga
svenskkunskaper.

Den reformerade svenskundervisningen för invandrare
gör det möjligt att bedriva en målgrupps- och
individanpassad svenskundervisning på hel- eller deltid.

Riksdagens revisorer har bl.a. påpekat att resultaten av
undervisningen i svenska för invandrare är anmärkningsvärt
dåliga och att uppföljning och utvärdering av
undervisningens resultat inte varit tillfredsställande.

Vi föreslår en redovisning av svenska för invandrare. Av
utvärderingen bör framgå vilka resultat som uppnåtts, hur
undervisningen anpassats till olika invandrares skilda
förutsättningar och behov samt förutsättningarna att
kombinera Sfi-studierna med praktik eller förvärvsarbete,
om pedagogiken är den rätta.

Vi anser att utvärderingen ska ske i nära samarbete med
Skolverket, Invandrarverket och
Arbetsmarknadsstyrelsen. Inte minst AMS syn på hur
invandrarna ska ges förbättrade möjligheter till
svenskundervisning och svenskkunskaper bör tas tillvara.

Främlingsfientlighet och rasism

Främlingsfientlighet och rasism kan aldrig tolereras utan
måste bekämpas. Både i Sverige och ute i Europa ser vi
ökande tendenser till främlingsfientlighet och till en
oförsonlighet med rasistiska förtecken.

Både nationellt och internationellt måste vi kämpa mot
sådana stämningar som kan leda till ett urholkande av
demokratin och respekten för de mänskliga rättigheterna.

Det är emellertid inte tillräckligt att bekämpa den
framväxande främlingsfientligheten genom att enbart
mobilisera kring moraliska värden. I takt med att de
ekonomiska och sociala klyftorna i samhället ökar,
undergrävs respekten för alla människors lika värde. Ökade
sociala klyftor bereder marken för de krafter som vill få
människor att tro att invandrare och flyktingar är orsak till
sociala försämringar.

Sverige är idag ett mångkulturellt land. Många av de
människor som idag kommer till Sverige som flyktingar
kommer från andra kulturer och annan bakgrund. Detta
ställer krav på öppenhet, tolerans och kunskap hos det
svenska folket. Vi ska inte heller blunda för att
invandringen hos en del människor föder oro och ängslan.
De känslorna ska vi ta på allvar och möta med kunskap och
information.

Främlingsfientligheten och rasismens grogrunder kan
sökas i många människors ekonomiska och sociala villkor.
I spåren av ett hårdnande samhällsklimat där rädslan och
otryggheten ökar, där utvecklas också misstänksamheten,
fördomarna och vandringssägnerna. Ett sätt att bekämpa
främlingsfientligheten är att se till att alla människor har ett
arbete, att man upplever social rättvisa och en bra
ekonomisk utveckling.

För budgetåren 1992/93 och 1993/94 har årligen ställts 10
miljoner kronor till förfogande för insatser mot
främlingsfientlighet, rasism och antisemitism. Insatserna
riktades för att i första hand påverka ungdomars normer,
attityder och förhållningssätt till invandrare och flyktingar.
Skolverket, Ungdomsrådet, Kulturrådet och
Invandrarverket fick uppdraget. Arbetet och insatserna ska
nu utvärderas.

I budgetprop. 1993/94:100 bil. 12 föreslås ett anslag på
32 miljoner kronor för åtgärder mot främlingsfientlighet
och rasism. Det är en ökning från föregående år med 22
miljoner kronor. Vidare ämnar regeringen tillsätta en
kommission mot främlingsfientlighet och rasism.

Antalet invandrare, första och andra generationen,
kommer med sannolikhet att öka. Det kan innebära att de
problem vi upplever idag kan öka, t.ex. främlingsfientliga
yttringar bland svenska ungdomar, försvarsreaktioner och
destruktiva gängbildningar hos invandrarungdomarna.

Förutom att vidtaga åtgärder bland ungdomar i skolan
och för dem som lämnat skolan och som inte nås av
föreningslivet bör insatser också göras för
invandrarungdomars möjligheter till kontakter med
föreningslivet. Detta innebär att de frivilliga
organisationerna får möjlighet att engagera fler
invandrarungdomar.

Vi anser det också angeläget att stödja invandrarnas
egen kulturverksamhet.

I folkbildningsarbetet finns också en stor erfarenhet av
att arbeta mot främlingsfientlighet och rasism som bör tas
tillvara i det fortsatta arbetet.

Utan att göra en fördelning av anslaget anser vi att
kulturen och kulturarbetarna på olika sätt bör användas
som vapen mot främlingsfientligheten och rasismen.

Ersättning till kommunerna

Regeringen föreslår under anslaget D 5 Ersättning till
kommunerna för åtgärder för flyktingar m.m. ett anslag på
7 632 141 000 kronor för budgetåret 1994/95.
Anslagsberäkningarna baseras enligt budgetförslaget på att
ca 50 000 personer kommer att placeras ut i kommunerna.
Ersättningarna till kommunerna schablonberäknas och har
från 1994 höjts från 138 300 kronor till 144 200 kronor för
vuxna och från 84 800 kronor till 88 400 kronor för barn
under 16 år.

Enligt nuvarande regler får den kommun som först tar
emot en flykting alltid ett halvt schablonbelopp. Om
flyktingen bor kvar i den första mottagningskommunen och
är folkbokförd där i sex månader, betalas ytterligare ett
halvt schablonbelopp till samma kommun. Flyttar
flyktingen från den första kommunen lämnas under vissa
förutsättningar ersättning till denna kommun.

För att åstadkomma en fördelning av schablonbidragen
som bättre visar var i tiden kostnaden ligger föreslås att
utbetalning sker vid tre tillfällen i stället för två som idag
och att utbetalningstiden utsträcks ett halvt år.

Vi delar uppfattningen att schablonbidragen bör
utbetalas vid tre tillfällen och även att tiden utsträcks ett
halvt år.

Men vi anser att med en mera genomarbetad
kommunplacering och effektivare utbetalningssystem
borde det vara möjligt att begränsa antalet flyttningar bland
flyktingarna högst avsevärt under den första tiden i Sverige.
Detta skulle vidare medföra, att enbart ett helt
schablonbidrag betalas ut för varje flykting som tas emot i
kommunerna. På så sätt skulle en besparing på ca 270
miljoner kronor kunna göras på anslaget D 5 ''Ersättning till
kommunerna för åtgärder för flyktingar m.m.''

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en aktiv invandrings- och
flyktingpolitik,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om internationellt samarbete,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om biståndets roll i flyktingpolitiken,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om flyktinglagstiftningen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om tidsbegränsade
uppehållstillstånd och återvändandeprogram,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om flyktingkvot,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som i motionen anförts om anhöriginvandring,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett samlat program med förslag
om förbättringar för flyktingbarn,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om återvandring,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om redovisning och utvärdering av
svenskundervisningen,1

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om främlingsfientlighet och rasism,

12. att riksdagen beslutar att bilaga 12 anslag D 5
Ersättning till kommunerna för åtgärder för flyktingar m.m.
för budgetåret 1994/95 minskas med 270 miljoner kronor i
förhållande till regeringens förslag.

Stockholm den 24 januari 1994

Birgitta Dahl (s)

Börje Nilsson (s)

Lena Öhrsvik (s)

Nils-Olof Gustafsson (s)

Margareta Israelsson (s)

Maud Björnemalm (s)

Bengt Lindqvist (s)

Widar Andersson (s)

1 Yrkande 10 hänvisat till UbU